9 Utvärdering
10.1 Att utforma och genomföra en projektvecka i matematik
Grundläggande vid utformning och genomförande av ett projekt är att ta hänsyn till de förutsättningar som finns. När vi skulle utforma vårt projekt var de förutsättningar vi tog hänsyn till våra egna, de som fanns på skolan, samt elevernas. Vi fick i uppdrag att genomföra en projektvecka så den tid vi hade att disponera med eleverna var en vecka. Vi fick en budget att fritt disponera under densamma. Eftersom vi fick vårt uppdrag redan på sommaren 2003 och eftersom projektveckan skulle genomföras under senare halvan av höstterminen hade vi lång tid på oss att utforma projektet. Dock hade vi samtidigt andra åtaganden, såsom arbete och studier, vilket gjorde att vi var tvungna att planera vår tid väl. Vad det gäller de förutsättningar som fanns på skolan så var den viktigaste förutsättningen att eleverna inte hade någon övrig undervisning under projektveckan, den enda undervisningen de hade var således vårt projekt. Vi fick tillgång till två klassrum, dels elevernas hemklassrum, dels skolans laborationssal, samt ett antal grupprum på skolan som kunde disponeras vid behov. Vi hade under hela vår förberedelsetid och under projektveckan tillgång till en arbetsplats med dator. Vi hade även fri tillgång till skrivare och kopieringsapparat. En annan viktig förutsättning var det stöd och den handledning vi fick från skolans rektor och skolans personal. Eleverna gick i årskurs tre och de hade arbetat mycket i projektform tidigare. De kände alltså till arbetssättet väl. Deras matematikkunskaper var blandade. Eleverna var vana vid att genomföra muntliga presentationer. Vad det gäller tekniska hjälpmedel i matematik använde sig de flesta av programmet MathCad framför grafritande räknare.
Förutsättningarna vi hade var således mycket goda när det gällde att utforma och genomföra projektveckan. En av de få saker som kunde ha orsakat problem var elevernas blandade matematikkunskaper. Då projektveckan till största delen genomfördes med eleverna i grupp kunde problem uppstå vid utformandet av det matematiska innehållet i både missions och sidospår. Genomförandet av vår projektvecka underlättades mycket av att vi hade så pass god tillgång till lokaler och att vi hade en egen arbetsplats. Vi hade bra förutsättningar men vi vill hävda att en liknade projektvecka kan genomföras utan dessa goda förutsättningar. Vid utformandet och genomförandet av en projektvecka måste man alltid ta hänsyn till de förutsättningar man har och arbeta utifrån dem. Ju bättre förutsättningar man har desto mer underlättas genomförandet av projektveckan, men vi anser att om motivationen finns så kan en projektvecka liknande vår genomföras trots avsaknad av de förutsättningar vi hade. För att genomföra en projektvecka liknade vår är en grundläggande förutsättning att man faktiskt har tillgång till eleverna under en hel vecka. Vår projektvecka var till viss del ämnesövergripande om innehållet i en projektvecka görs ännu mer ämnesövergripande kan fler lärare gå samman och på så sätt få mer sammanhållen tid att disponera tillsammans med eleverna.
När vi utformade projektveckan valde vi att ge upplägget en tävlingstouch och att utforma den som om det vore ett realityprogram som skulle sändas på TV, med förhoppning om att på så sätt fånga elevernas intresse. Innehållet i ett projekt bör vara tilltalande och intressant för eleverna och om dess upplägg och ramar är tillräckligt intresseväckande så gör det att eleverna får mer motivation att börja arbeta med projektets innehåll. Vi valde att ge projekt och verkstäder nya namn, missions och sidospår, både med förhoppning att öka elevernas intresse och för att knyta ihop dessa med projektveckans upplägg, TV-programmet. Vid utformningen av projektveckan tog vi fasta på Skolverkets rapport ”Lusten att lära – med fokus på matematik”51 där det
framgår att det är viktigt att matematikundervisningen är varierad och flexibel för att öka motivationen och lusten att lära hos eleverna. Eleverna finner enligt rapporten gemensamma samtal och problemlösning i grupp som något intressant och det tog vi hänsyn till vid utformningen av projektveckan. Vi tog alltså hänsyn till att elever vill kunna påverka sina studier bland annat till innehåll och redovisningsformer. Genom att arbeta med matematiken i projektform blev denna varierad och flexibel vilket ökar motivationen hos eleverna. Gemensamma samtal och problemlösning i grupp var ett naturligt inslag då eleverna arbetade i basgrupper. Berthelsen m.fl. framhåller, enligt Mellin-Olsen52, att projektarbete är en undervisningsmetod där elever och lärare samarbetar, vilket bland annat innebär att eleverna har möjlighet att själva påverka innehållet i ett projekt. Under vår projektvecka samarbetade vi med eleverna vilket gav dem stor möjlighet att själva påverka innehållet och även hur resultatet skulle redovisas.
Ett projekt anser vi behöver startas upp med en introduktion. Vi valde att introducera projektveckan med två olika introduktioner, dels en gemensam, dels en för varje grupp. Syftet med den gemensamma introduktionen var att bygga upp historien bakom projektveckan och måla upp det scenario eleverna skulle befinna sig i under veckan. Syftet med gruppintroduktionerna var att bygga upp scenariot kring gruppernas egna missions. I den gemensamma introduktionen tydliggjordes struktur, presentation, bedömning och mål och dessa framställdes som tävlingsregler för att bli en del av scenariot. I gruppintroduktionerna tydliggjordes tävlingsreglerna samt praktiska detaljer ännu en gång, såsom laborationsutrustning och tekniska hjälpmedel. Vi hoppades att dessa introduktioner skulle ligga till grund för elevernas intresse under veckan.
När vi utformade avslutningen av projektveckan hade vi flera saker i åtanke. Vi ansåg det för det första viktigt att överhuvudtaget ha en avslutning på projektveckan. Vi såg avslutningen som ett gemensamt mål för grupperna och som Dewey anser, enligt Egidius53, leder en strävan mot ett gemensamt mål till kunskap och självförverkligande. Vi ansåg det inte lämpligt att använda prov som examinationsform av ett projektarbete av flera anledningar. Med prov menar vi ett test med ett antal frågor där eleverna får redovisa de kunskaper de tillgodogjort sig. I vårt fall arbetade eleverna i fem grupper med varsitt projekt. Innehållet i projekten skilde sig mycket åt och därför hade det inte fungerat med ett gemensamt prov. En annan viktig del var att grupperna skulle få
51 Skolverket (2003). Rapport nr 221 52 Mellin-Olsen, S. (1984)
möjlighet att ta del av varandras arbete. Grupperna skulle alltså kunna formulera sina resultat så att de andra grupperna lätt skulle kunna ta till sig innehållet. Att formulera sina resultat så att någon annan ska kunna ta till sig dem innebär, enligt vår bedömning, i sig är en lärandeprocess. Med allt detta i åtanke ansåg vi att en presentation var den bästa examinationsformen. Även Skrøvset och Lund54 anser att prov inte är lämpligt som examination vid arbete med projekt. De anser att prov inte fångar de breda mål som ligger till grund för projektet. Skrøvset och Lund anser muntlig presentation vara ett bättre alternativ. Berthelsen m.fl. anser, enligt Mellin-Olsen55, att muntlig presentation, skriftlig rapport eller någon annan konkret produkt är lämpliga redovisningsformer som avslutning av ett projekt. En annan sak vi hade i åtanke var att eleverna själva skulle ha möjlighet att påverka sina presentationer. Grupperna hade stor valfrihet i hur presentationen skulle se ut. De få krav vi hade när grupperna utformade sina presentationer var att innehållet skulle vara lättillgängligt och matematiskt inriktat samt att de hade cirka 20 minuter till sitt förfogande.
Under projektveckan var en av våra viktigaste uppgifter att ge eleverna handledning och då framför allt i arbetet med deras missions. Vi hade både inplanerade möten med grupperna och möten då grupperna behövde extra handledning. Vi såg även till att cirkulera bland grupperna så mycket som möjligt, vilket ledde till att många spontana möten uppstod. Att ha några få planerade möten och att i övrigt låta eleverna kontakta oss när de behövde handledning tycker vi fungerade tillfredsställande med dessa elever. Eleverna i den aktuella klassen hade arbetat mycket i projekt tidigare och vi kände oss trygga med att de skulle söka upp oss om de behövde hjälp, vilket de även gjorde. Några av grupperna behövde mer handledning än andra vid arbetet med sina missions. Två av dessa behövde så pass mycket hjälp att vi valde att hålla föreläsningar. Inför projektveckan hade vi noggrant läst in oss på de avsnitt vi trodde grupperna skulle få svårigheter med och till de föreläsningar vi gav fördjupade vi oss ytterligare.
En svår fråga vid handledning är hur mycket hjälp läraren ska ge eleverna. Denna fråga funderade vi mycket på under vår projektvecka och har fortfarande inte kommit fram till något allmängiltigt svar. Detta beror på att hänsyn måste tas till den befintliga situationen. Vi anser att de föreläsningar vi gav var motiverade och nödvändiga för grupperna. Däremot uppstod andra situationer där vi i efterhand upplever att vi gav grupperna för mycket hjälp. Ett exempel är när en av grupperna ansåg sig göra sitt yttersta för att kontakta ett företag, vars telefonnummer de fått av oss. De bad oss ringa istället och vi fick utan ansträngning den information gruppen behövde. Efter den situationen ställde vi oss frågan om vi istället skulle ha ställt högre krav på gruppen redan från början. I detta fall anser vi att vi borde ha gjort så men det skiljer sig från situation till situation. En annan situation som uppstod var när vi efter flera handledarsamtal trodde att vi och gruppen var överens om vad de skulle arbeta med i sitt mission men senare upptäckte att de inte alls gjort vad de sagt att de skulle göra. Borde vi då ha styrt gruppen tydligare? I efterhand kan vi konstatera att vi borde ha gjort det.
54 Skrøvset, S. och Lund, T. (2000) 55 Mellin-Olsen, S. (1984)
En annan fråga vi reflekterat över är hur mycket det berodde på oss, som handledare, att en del missions fungerade sämre än andra. Här återkommer vi till de frågor vi tidigare ställt oss. Skulle en del av grupperna ha haft en hårdare och mer styrd handledning? Hur mycket borde vi ha uppmuntrat grupperna att till exempel själva söka kunskap? Vi tror att dessa frågor blir lättare att besvara med mer erfarenhet som handledare. Skulle vi genomföra samma projekt igen tror vi att vi lättare skulle se vilka grupper som kräver en mer styrd handledning och att vi även skulle våga ställa högre krav på grupperna att själva söka kunskap istället för att ge den till dem.
Ur den enkät eleverna besvarade kan vi utläsa att nästan alla elever ansåg att kontakten och mötena med handledarna, det vill säga oss, fungerade bra eller mycket bra. Samtliga elever uttryckte att vi som handledare bidrog mycket eller väldigt mycket till att göra projektveckan rolig.