ningens bakgrund: Fanns förebilderna enbart i Sverige, i Europa eller hämtades de kanske från andra sidan Atlanten? Vilka var de tongivande aktörerna i processen? Utifrån vilka positioner och kompetenser argumenterade de för olika lösningar?
I samband med detta är syftet också att ge- nom aktörer och sammanhang bidra till att be- lysa frågan om modernitet, slakt och rumslighet i norra Europa i början av 1900-talet. Den ratio- nalitet som var ett mål i moderniteten kommer till uttryck i anläggningen i Stockholm som upp- fördes enligt de senaste rönen om livsmedelshy- gien. I analogi med Le Corbusiers bild av den moderna arkitekturen som ”en maskin att bo i” kan den nya rationella slakthusanläggningen be- skrivas som ”en maskin att dö i”.1 I denna artikel
undersöks inte inspirationskällorna till den ”arki- tektoniska dräkten” i lika stor utsträckning som de dödliga ”rationella förhållandena” för slakt- och kreaturshållning. Wickmans arkitektgärning finns redovisad i Fredric Bedoires kandidatupp- sats från 1969 samt i doktorsavhandlingen från 1974.2 Förebilderna för slakthusområdets funk-
tionella utbyggnad har inte beskrivits i nämnvärd omfattning tidigare, även om det finns ett rik- haltigt utbud av litteratur om Slakthusområdet. Den källa som framför andra kan ge informa- tion om byggnadsarbetet är Stockholms stads
slakthus med tillhörande kreatursmarknad: berättelse över anläggningens utförande åren
1906–1912 jämte historik och kostnadsredogörel- se.3 Denna innehållsrika volym publicerades av
slakthus- och saluhallsstyrelsen två år efter att an- läggningen hade färdigställts (1914). Därefter har ett antal festskrifter publicerats som regelbundet tar upp anläggningens historik. Senast inträffade det år 2012 med Kött & blod. Slakthusområdet
i Johanneshov 100 år av Anders Brundin, Anders Johnson och Eta Kroon, som gavs ut lagom till 100-årsjubileet.4
Fredric Bedoire skriver i sin avhandling om arkitektens verksamhetsfält och arbetslivets bygg-
nader kring sekelskiftet 1900. Till en början hand- lade det om att ”rita fasader till ingenjörsprojekt där så behövdes i väl synliga lägen”.5 Omkring
första världskriget blev arkitektens insats i upp- dragen bättre formulerad. Wickmans arkitektur i Enskede var väldigt olik den som tidigare fö- rekommit i andra svenska slakthusanläggningar. Med sin karaktär av jugendbarock i betongkon- struktion, eternittak och ljusa släta murar av kalksandstegel var Stockholmsexemplet till lika delar modern arkitektur och rationell fabrik för djurhållning och slakt. Anläggningarna i Malmö och Göteborg hade fått ett mer traditionellt ut- tryck och de slakthusområden som byggdes se- nare i de nordiska länderna, såsom den Hvite Ködbyn i Köpenhamn och Teurastamo (Slakt- hus) i Helsingfors, fick en ännu tydligare mo- dern dräkt jämfört med Wickmans arkitektur.
En långdragen process föregick beslutet om lokaliseringen till Enskede, en process som in- leddes under andra hälften av 1800-talet och som pågick ända fram till 1904. Samma år stod Malmö slakthus färdigt och Göteborg kom att få sitt moderna slakthus ett år senare, 1905. Det handlade alltså till en del för Stockholm om att hämta ikapp. I detta sammanhang var huvudsta- den inte endast efter i jämförelse med kontinen- ten, utan även i ett nationellt perspektiv. Yvonne Hirdman visar i sin bok Magfrågan. Mat som
mål och medel. Stockholm 1870–1920 hur debat- ten i den segdragna ”Slakthusfrågan” inleddes redan under 1870-talet och bordlades gång på gång på grund av bristande kunskaper i vete- rinärhygieniska frågor, men också på grund av framhållande av näringsfrihet.6 Bönderna ville
vara självständiga i sin djurhållning, slakt och försäljning. Så småningom blev det dock mer ekonomiskt intressant att låta kontrollera köttet, vilket sammanförde intressen i ett genomför- ande av en ny lagstiftning.
Jenny Lee tar i sin avhandling The Market
Hall Revisited. Cultures of consumption in urban food retail during the long twentieth century (2009) upp torg och marknadshallar i
Stockholm med diskurser om mat och miljö. I avsnitt berörs även slakt- och kötthanteringen i Stockholm. I avhandlingen tecknas sammanhang som innehåller influenser från städer i utlandet,
figur 1. Gustav V med prinsessan Ingeborg, ord-
förande Rosengren och direktör Sandeborg. foto: Bildarkivet, Stadsmuseet i Stockholm.
influenser som på olika sätt påverkade hur han- del med mat tog plats och bildade rum i sta- den. En viktig ansats med Slakthusområdet var att gradvis förvandla en relativt liten stad till en modern storstad med moderna och hygieniska institutioner, liknande dem som sedan länge funnits på kontinenten.7 Stockholm strävade ef-
ter att bli en stad i Europaklass, vilket kunde motivera en kostsam satsning. Debatten bland beslutsfattare om hur Stockholm skulle kunna närma sig den moderna ”civiliserade” världen var utbredd. Importen av idéer sågs som positivt och utländska exempel studerades genom stu- dieresor och skriftliga källor. I ett avslutande av- snitt i den här artikeln diskuteras stadens dåtida vilja att närma sig kontinenten och avancera i ”Europaklass” jämfört med vår samtids strävan- den enligt den nyligen begagnade devisen ”en stad i världsklass” samt hur detta kan leda till olika angreppssätt när det gäller stadsplanering.
Slakt i Stockholm
Offentliga slakthus fanns i de flesta större stä- der redan under medeltiden.8 Slakten var för det
mesta underkastad tvång, det vill säga att djur skulle slaktas under överinseende och i särskilda lokaler. I en förordning från 1622 påtalades att slakteriverksamhet skulle försiggå i ett eget rum, skilt från exempelvis vägning och försäljning.
Två slakthus uppfördes i Stockholm på 1600-talet: ett vid Slussen och ett vid Norrström. Det vid Norrström ersattes med ett nytt år 1784 och slakteriverksamhet och försäljning flyttades till Kyrkoholmen, det vill säga den nuvarande Blasieholmens yttersta udde. Där slaktades djur och såldes kött ända fram till 1840-talet då bygg- naden revs eftersom Nationalmuseum skulle byggas. Vid samma tid fanns en stor oenighet mellan slaktare och stadens myndigheter om var en ny slaktinrättning skulle byggas och bland an- nat på grund av denna konflikt upphävdes slakt- hustvånget år 1847.9 Detta blev inledningen till
en oordnad slakt där i princip vem som helst kunde genomföra slakt och sälja slakteriproduk- ter utan krav på kunskaper, besiktning eller av- gifter till staden.