Rose (1995, 1996) är en av de teoretiker som har vidareutvecklat Foucaults governmentalitybegrepp genom att intressera sig för frågor om hur makt och styrning opererar i ett samhälleligt perspektiv. En förståelse för denna moderna form av styrning är också ett viktigt incitament för studiens analyser. Rose benämner denna form av maktutövning för ‟avancerat liberal styrning‟. Rose menar att tanken om avancerat liberal politisk styrning tog fart under den senare halvan av förra seklet i en reaktion mot ett allt för stort statligt inflytande över
individen och andra sociala aktörer (Rose 1996). Det politiska och statliga inflytandet skulle minska till förmån för ett ökat individuellt, och ‟fritt‟, självstyre. Utgångspunkten för den avancerade liberalismen bygger, enligt Rose (1995, 1996), på tre grundläggande idéer eller premisser som har gemensamt att de försöker omskapa avståndet mellan formella politiska institutioner och individer (och andra sociala aktörer). Att styra på avancerat liberalt vis inbegriper för det första att man relaterar till en tanke om frihet och individens möjlighet till självbestämmande, vilket analytiskt inbegriper en individuell reglering av sig själv12. Den andra grundidén är relationen mellan det offentliga (staten) och det privata och/eller individuella, där staten i en avancerat liberal styrningsform ska medverka till att det individuella självstyret kan utvecklas, bland annat genom en destabilisering av en traditionellt stark stat (degovernmenatlization of the state). En tredje grundidé, och som bygger på relationen mellan staten och det privata, är tilliten till experter som ska kunna vägleda individen i dennes fria val (Hultqvist & Petersson 1995). Rose menar sammanfattningsvis att …
…”advanced” liberal strategies of rule ask whether it is possible to govern without governing society, that is to say, to govern through the regulated and accountable choices of autonomous agents – citizens, consumers, parents, employees, managers, investors – and to govern through intensifying and acting upon the their allegiance to particular “communities” (Rose 1996, s 61).
Neoliberalism
Ett annat sätt att förstå och förklara de politiska och sociala förändringar som ägt, och äger, rum den senaste tiden runt om i världen är att tala om dem i form av neoliberala politiska influenser och tendenser.
Larner (2000) menar att neoliberalism kan förstås utifrån tre skilda aspekter: för det första som en förändrad regementaliserad styrningsform (jämför med Roses idéer om den avancerade liberalismen ovan och Foucaults begrepp governmentality)13, för det andra som en ideologi och för det tredje som en politisk filosofi och teori som har kommit att påverka allehanda policypraktiker i särskilda riktningar.
12 Jämför här relationen mellan makt och frihet som är beskriven tidigare. Rose hävdar att friheten är en del av en maktprincip.
13 Foucault själv studerade de neoliberala tendenser som utvecklades genom Freiburg- och Chicagoskolan efter andra världskriget i några av sina inledande föreläsningar vid Collège de France 1978-1979.
Blomgren (1997), Tikly (2003) och Olssen et al (2004) menar att neoliberalismen inte ska betraktas som en enhetlig politiskt filosofi eller teori, utan snarare ett samlingsnamn på politiska och ekonomiska teorier som bottnar i delvis något olika förhållningssätt. Det finns dock flera utgångspunkter som de neoliberala tankesystemen har gemensamt.
En av de mest centrala utgångspunkterna i de neoliberala politiska tankesystemen är dess ekonomiska ontologi, där ekonomi, konkurrens och marknadiserade logiker (rationaliteter) utgör dess grundstenar. Det primära intresset för en neoliberal politik handlar om att skapa ett samhälle som har möjlighet att maximera (ekonomisk) framgång. Denna ontologiska utgångspunkt får konsekvenser för hur man ser på staten och individen, men också för hur styrning och kontroll genomförs i samhället (Olssen et al 2004; Beach 2010). Till skillnad från den klassiska liberalismen, som förespråkar en i stort sett obefintlig stat, bygger det neoliberala tankesystemet på att staten, och andra offentligt styrande organisationer som kommuner och landsting, aktivt deltar i den samhälleliga visionen om framgångsmaximering. Principerna för deltagande skall dock främst bygga på marknadiserade logiker och strategier, exempelvis New Public Management och strategier från Public choice-teorier etc (Ball 1994, 2006, 2007, 2008). Statens främsta uppgifter blir därmed att för det första skapa institutionella och organisatoriska förutsättningar för framgångsarbetet och för det andra hantera lagar och lagstiftning som kan verka i denna riktning. Där staten har för stort direkt inflytande på verksamheten ska avreglerande och privatiseringsprocesser genomföras. Förutom att medverka i dessa institutionella sammanhang har staten också en viktig uppgift i att medverka till att skapa medborgare som aktivt kan komma att delta i utvecklingen av det framgångsrika samhället.
In neoliberalism, although its advocates subscribe in principle to a „reduced‟ state, it is a reduction of „bureaucracy‟ but not „control‟. For neoliberals, then, the role of the state is now seen as that of a „mediator‟ and ‟instigator‟ of the successful operation of the market. In this, its role is to neither promote social justice nor develop public monopolies. In this model ethics becomes a matter for the private individual, it is not longer a concern of the state (Olssen et al 2004, s 138).
Synen på individen i ett neoliberalt tankesystem utgår främst från ett individualistiskt förhållningssätt. Individen betraktas som en rationell entreprenör, som utifrån egna kloka val tar hand om sig själv och sin egen välgång. Det individualistiska förhållningssättet förutsätter andra viktiga
premisser som också de är grundläggande för det neoliberala tankesystemet, nämligen individens möjlighet till frihet och egna val. Individen ses utifrån detta synsätt som ett „homo economicus‟ som har möjlighet att skapa, men också måste ta ansvar för, sin egen och samhällets framgångssaga (Larner 2000; Olsen et al 2004).
Neo-liberal strategies of rule, found in diverse realms including workplaces, educational institutions and health and welfare agencies, encourage people to see themselves as individualized and active subjects responsible for enhancing their own well (Larner 2000, s 13).
Den neoliberala styrningen sker genom marknadiserade logiker och strategier, där direkta styrningsstrategier ofta ersätts av indirekta. Det sker exempelvis genom att kontrollerande praktiker och olika former av audits utvecklas, både gentemot samhälleliga institutioner som skolan, men också gentemot enskilda individer. Ett annat sätt att styra enskilda individer är att styra genom deras reglerade val, vilket Rose (1993) benämner ‟govern(ing) without governing‟. Det traditionellt proaktiva styrningen som var karaktäristiskt i de Keynesiska välfärdsteorierna ersätts därigenom med neoliberala influenser med postaktiva styrningsstrategier (Olssen et al 2004) eller som Jessop (2002) och andra uttrycker det som en styrningsförändring från ‟government to governance‟.