Avhandlingens disposition

Avhandlingen består av tre större delar följda av ett konkluderande kapitel

med slutdiskussion. I Del I Introduktion (kapitel 1-2), presenteras själva

pro-jektet och dess metodologi. I kapitel 1 har jag framlagt sfi som studiefält och

problemområde, likaså behandlas syfte och frågeställningar, metod, material

och urval. Därefter presenterade jag tidigare forskning, projektets teoretiska

förankring och angreppssätt och till sist nu avhandlingens disposition. Kapitel

2 ägnas sedan åt metodologiska överväganden och några återkommande

reflektioner under själva forskningsprocessen. Såväl forskarrollen som

kun-skapsproduktion diskuteras ur olika aspekter. I övrigt struktureras

avhand-lingens disposition i stort utifrån den forskningsdesign som presenterades i

anslutning till avsnittet om en multistrategisk forskningsansats. Alltså en

rö-relse från makro- till mikronivå, samtidigt som jag försöker att integrera eller

relatera till olika perspektiv och ”nivåer” inom varje kapitel. En ursprunglig

tanke har varit att kapitlen i avhandlingen ska kunna läsas förhållandevis

fri-stående – hur det fungerar överlämnas åt läsaren att avgöra.

Del II, ”Sfi-skolan som institution och praktik”, består av fyra kapitel

(ka-pitel 3-6). Det är den del som främst integrerar makro- och mesonivå, vilket

innebär att såväl samhällelig nationell kontext som olika aktörer i och i nära

anslutning till undervisningspraktiken står i fokus. En blandning av

material-typer analyseras. I kapitel 3, ”’Goda elever – goda medborgare’ – Svenska

skoltraditioner i sfi-utbildningen” belyses sfi och även skolans och

utbild-ningens roll i en vidare social och kulturell kontext än den omedelbara

skol-miljön. Det handlar om värderingar, traditioner, social och ekonomisk

orga-nisation och maktrelationer på makronivå. Bland annat diskuteras hur

sam-hälleligt dominerande tal om utbildning och skolans framväxt kan förstås ur

ett symboliskt perspektiv. Några sfi-läromedel granskas som diskursiva

tids-dokument som reflekterar synen på arbete och utbildning under olika

32 Även samtliga utbildare ”råkar” vara kvinnor – sammantaget finns här förmodligen också

viktiga könsaspekter att uppmärksamma också för denna grupp, men det är inget som kommer

att diskuteras inom ramen för detta arbete.

rioder. Det sista temat i kapitlet är skolans koppling till ”demokrati”,

utbild-ning för ”medborgarskap”, och hur olika samhälleliga ambitioner närvarar i

sfi-utbildningen genom såväl en strukturering av innehållet i själva

undervis-ningen, som i hur man från skolans sida talar om sfi-deltagarnas förmåga att

studera utifrån ”eget ansvar” – ett mångfasetterat och värdeladdat begrepp i

svenskt samhällsliv.

Kapitel 4 ”Sfi-skolan och den institutionella inramningen” handlar om

skolan som fysisk och symbolisk plats och de samhällsinstitutioner som

om-ger den. Framför allt är det en institutionell mellannivå som diskuteras –

sfi-utbildningens samverkan och interaktion med andra myndigheter som

social-tjänst och arbetsförmedling. Sfi-skolorna ingår i en ”traditionell” men också

tidstypisk miljö med ett antal aktörer tydligt förankrade i ett

välfärdstänkan-de, vilket tar sig delvis olika uttryck beroende på vilken institution som ges

tolkningsföreträde. Sfi-utbildningens interaktion med socialtjänsten

represen-teras här av den närvarokontroll som skolan utför för socialbyråernas räkning

och en dispyt kring ”det pedagogiska uppdraget”. Interaktion och samverkan

med arbetsförmedlingen handlar mer om ”sortering” och

kunskapsbedöm-ning, där den så kallade sfi-nivån ofta uppfattas som ett ”gallringsinstrument”

och en ”magisk gräns”. Kapitlet avslutas med en diskussion på ett mer

över-gripande plan, där ett ”åtgärdstänkande” och ett så kallat bristperspektiv

upp-märksammas som strukturerande principer i sfi:s interaktion med omgivande

institutioner.

Kapitel 5 ”Vem definierar kunskap? – Om ’kunskapsdiskussion’ i

sfi-undervisningen” utgår från den något svårhanterliga frågan om hur man

före-ställer sig ”kunskap”. Definitioner hos deltagare, sfi-utbildare och

skoldoku-ment relateras till varandra och till aktuell forskning. Medan sfi-utbildarna

talar om kunskapsbegreppet ur ett ”processinriktat perspektiv”, talar

kursdel-tagarna mer om vad som kan ses som viktig kunskap. Nästa avsnitt i kapitlet

behandlar vad en överväldigande majoritet av kursdeltagarna sätter som

central kunskap i sfi-utbildningen, nämligen grammatik. Detta inslag i

under-visningen är ett hett debatterat ämne i undervisningspraktiken, där det ofta

placeras i ett motsatsförhållande till en ”kommunikativ språkförmåga”. I

denna strid hörs sällan sfi-deltagarnas röster. Sist i kapitlet ställs därför

frå-gan huruvida man kan se kursdeltagarnas frånvaro i diskussionen som en

diskursiv utestängning. En diskussion som ytterst berör makt och rätten att

definiera ”kunskap”.

Kapitel 6, ” Syn på utbildning och lärande”, handlar på olika sätt om

maktrelationer mellan kursdeltagare och utbildningssystem. I avsnittet ”Syn

på utbildning och vägen till ett arbete”, diskuteras huruvida skolsystemet kan

anses begränsa deltagarnas val. I själva undervisningspraktiken

uppmärk-sammas maktrelationer i en diskussion kallad ”Om arbetsformer och

med-bestämmande”. Där behandlas bland annat ”grupparbete”, ”eget ansvar” och

”medbestämmande”. Till sist, i delen ”Om kunskapstraditioner” fokuseras

hierarkin mellan ”The West and the Rest” genom att diskutera ”det moderna”

som självförståelse och ”resan mot ljuset” uppfattad som en evolutionär

ut-vecklingsresa.

Del III (kapitel 7-8), ”Deltagarna och deras kontext”, belyser i två kapitel

hur deltagarna beskriver att de på olika sätt påverkas av att ingå i

sfi-under-visningen och att vara just sfi-deltagare. Vad kursdeltagarna har att berätta

om sina erfarenheter, kunskapsbehov och kunskapspraktiker står i fokus. Och

hur detta tal är relaterat till deras sociala och kulturella omvärld i övrigt.

Det-ta är frågor som främst berör avhandlingens andra delsyfte. Fokus ligger mer

än tidigare på mikronivåns handlande, meningsskapande och interagerande

subjekt – på förståelse och definitioner av situationer som aktörerna påverkar

och som de påverkas av genom sina subjektiva dispositioner.

Kapitel 7 ”’Sfi-eleven’ – Bemötande av beteckningar” uppmärksammar

det svenska invandrarbegreppet ur olika aspekter. Att studera sfi, ”svenska

för invandrare” innebär inte ”bara” att studera svenska språket, utan att också

betecknas som just ”invandrare” och därmed ingå i ett större institutionellt

sammanhang. Ett förhållande som individen kan erfara som både en in- och

underordning på ett mycket konkret sätt. I det resonemang som förs i detta

kapitel använder jag ”sfi-deltagarens tal” liksom ”forskningens tal” för att

illustrera vad begrepp säger och vad de kan åstadkomma. Analytiskt görs en

distinktion mellan ”vardagliga” och ”administrativa” kategorier liksom

mel-lan ”egna” och ”andras” tillskrivningar för att också tydliggöra

maktposi-tioner och vad som kan kallas dominanta diskurser. Analysen visar även på

hur innebörden av ett begrepp kan variera kontextuellt och hur olika

stånd-punkter, tolkningar kan artikuleras i en och samma berättelse. Även

fors-karens position och interaktion uppmärksammas.

Viktiga könsaspekter framträder återkommande i det empiriska materialet

som helhet. Sådana aspekter diskuteras särskilt i kapitel 8 ”Sfi-studerande

kvinna – ’Traditionalist’ eller ’brobyggare’?” Könstematiken avhandlas här

bland annat i förhållande till ”En korseld av diskurser”, där sfi-deltagarna på

sätt och vis står i centrum. Nästa avsnitt belyser ”Kvinnornas tal” – hur de

talar om en ”svensk” jämställdhetsnorm och ser sig själva som både

”mo-derna” och ”traditionella” traditionsförmedlare. I kapitlets sista avsnitt

”Språ-kets användning och sociala rum” uppmärksammas hur det är möjligt att