AVLOPPSSYSTEMEN

6.3.1. Kommunalt avloppsreningsverk

Figur 9 visar hur ett system med kommunalt avloppsreningsverk antas vara uppbyggt i denna studie.

Figur 5. System med kommunalt reningsverk

I detta alternativ har alla hushåll i fallstudieområdet konventionella snålspolande toaletter och både klosettvattnet och BDT-vattnet leds genom tryckledningar (LTA) till ett kommunalt reningsverk där vattnet renas genom kemisk och biologisk rening.

För fallstudieområdet är det Lindholmens reningsverk, som ligger nära Norrtälje stad, som utgör det kommunala avloppsreningsverket. Enligt planer för utbyggnad av avloppsnätet i Norrtälje är det bestämt att en avloppsledning från Lindhomen ska dras till Bergshamra tätort, som endast ligger ett fåtal kilometer från Vettershaga och Urö. Det är därför mest troligt att det är detta verk som hanterar reningen av hushållspillvatten och slam från fallstudieområdet. Eftersom matavfall precis som klosettvatten innehåller näringsämnen kommer detta avfall ge fördelar till våtkomposten i form av minskad handelsgödselproduktion. Därför har även denna mängd avfall medtagits i de andra avloppsalternativen för att jämförelsen ska bli objektiv. Den vanligaste hanteringsmetoden för matavfall i Norrtälje i dagsläget är transport till en förbränningsanläggning för fjärrvärmeproduktion och därför har samma hanteringsmetod förmodats i denna studie (Norrman, 2009). Drickvattenförsörjningen i området är också kommunal och försörjningen kommer att ske genom den kommande vattenledningen mellan Vallentuna och Norrtälje.

33

6.3.2. Lokalt avloppsreningsverk

Figur 10 visar en systembild över avloppsalternativet med ett lokalt avloppsreningsverk.

Figur 10. System med lokalt reningsverk.

Även för detta system har alla hushåll konventionella snålspolande toaletter.

Hushållspillvattnet leds genom tryckledningar till ett mindre avloppsreningsverk med SBR-teknik som ligger i fallstudieområdet.

Enligt beräkningar kommer ca 27 200 liter hushållsspillvatten per boende och år renas i verket. Denna uträkning redovisas i Bilaga 1. Verket har dimensionerats utifrån Bengtsson m.fl. (1997) för att kunna rena hushållsspillvattnet från 1000 personer. Eftersom en betydande andel av fallstudieområdets 778 boende är fritidsboende är detta reningsverk i dagsläget något överdimensionerat. Dock bör en nyanläggning av ett avloppssystem klara en framtida

befolkningsökning. Från varje personekvivalent produceras ca 500 kg slam per år i verket som transporteras till Lindholmens avloppsreningsverk för behandling (Bengtsson m.fl., 1997).

34

6.3.3. Våtkompostsystem

Figur 11 visar ett våtkompostsystem.

Figur 6. Flödesfigur över det studerade våtkompostsystemet.

För detta alternativ har det antagits att alla hushåll i fallstudieområdet installerar

vakuumtoaletter och klosettvattnet leds till en tank för klosettvattenuppsamling på fastigheten. Tanken töms en gång per år och innehållet transporteras med en slambil till

våtkompostanläggningen som är lokaliserad i fallstudieområdets närhet. I

våtkompostanläggningen blandas klosettvattnet med matavfall och sedan hygieniseras avfallet. I väntan på att kunna sprida våtkompostgödslet på åkermark lagras det. BDT- vattnet är som tidigare nämnts tidigare skiljt från klosettvattnet och renas i en

slamavskiljare med efterföljande markbädd på fastigheten. Slamavskiljaren töms en gång per år och slammet transporteras till Lindholmens avloppsreningsverk för rening. Vart femtonde år grävs markbädden upp.

Totalt beräknas att ca 750 m³ klosettvatten behandlas i våtkomposten per år. Beräkningar och antaganden om mängder matavfall och hushållsspillvatten presenteras i Bilaga 1. För att höja TS-halten till en optimal nivå behövs ca 54 ton matavfall. Matavfall har högre TS-halt än klosettvatten vilket betyder att densiteten troligen är olika, men om detta bortses behöver våtkompostanläggningen kunna hantera ca 800 m³ avfall per år. Eftersom

våtkompostanläggningen bör vara kapabel att klara en befolkningsökning i området samtidigt som den ska kunna fungera optimalt vid nuvarande materialtillgång dimensioneras

anläggningen till att maximalt kunna hantera 1500 m³ avfall. Detta innebär att ytterligare ca 700 m³ material kan behandlas i anläggningen.

35

När klosettvatten inhämtats från området transporteras det till våtkompostens mottagningsdel där det pumpas in i det 150 m³ stora förlagret. Vid en jämn ström av avfall från

fallstudieområdet kan förlagret uppskattningsvis lagra avfall i mellan två och tre månader. Materialblandningen leds därefter till en förvärmningsbrunn för uppvärmning. I

förvärmningsbrunnen finns en transportpump som pumpar det uppvärmda materialet till reaktorn. Reaktorn är 32 m³ och består av en stålbehållare omsluten av en glasfibervägg. I reaktorn finns omrörare och luftare. Efter luft och värmebehandling förs avfallet till efterlagret som dimensionerats till 1500 m³.

6.3.4. Nyanläggning av enskilda avloppssystem

Figur 12 visar systembilden över ett nyanlagt enskilt system. Detta system är uppdelat på två avloppsalternativ.

Figur 12. Flödesfigur över ett nyanlagt enskilt system med två avloppslösningar.

Alla hushåll i detta alternativ har WC-standard med konventionellt snålspolande toaletter men det finns två alternativ för hur BDT- och klosettvattnet behandlas.

Alternativ 1: Klosettvattnet leds till sluten tank på fastigheten medan BDT- vattnet leds till ett markbäddsystem för infiltrering. Både tanken och slamavskiljaren töms regelbundet och avfallet transporteras till ett kommunalt reningsverk.

Alternativ 2: Klosett- och BDT-vattnet leds till en markbädd med fosforfälla. Slammet som avskiljs i slamavskiljaren transporteras till ett kommunalt reningsverk.

36

Fördelningen mellan alternativ ett och två beror på hur den befintliga avloppsstandarden förefaller i det studerade området. Vid en nyanläggning av enskilda avloppsanläggningar i området är det antaget att 46 % av de boende väljer ett system med markbädd och fosforfälla medan resterande 54 % väljer sluten tank och markbädd. Dessa antaganden är baserade på att de hushåll som i dagsläget har en godkänd markbädd kommer att uppgradera denna med en fosforfälla medan resterande installerar sluten tank och en markbädd. För att jämförelsen med övriga avloppssystem ska vara objektiv har det förmodats att alla fastighetsägare installerar en helt ny enskild anläggning, trots att det redan finns godkända anläggningar av dessa typer i fallstudieområdet. Det avloppsslam som samlas upp i slamavskiljaren transporteras med slambil till Lindholmens reningsverk.