Avsiktlig, intuitiv och oavsiktlig ickeverbal kommunikation

Läraren tillskriver sin egen ickeverbala kommunikationen och actio en stor betydelse för sin undervisning men bara de aspekter av ickeverbal kommunikation och actio som läraren känner till (vikten av att ta ögonkontakt, vända sig fysiskt till alla elever och inte enbart stå på en plats

och undervisa). Av den anledningen är läraren också bara delvis medveten om hur lärarens ickeverbala kommunikation och actio påverkar eleverna.

Resultaten av undersökningen visar nämligen att läraren kommunicerar ickeverbalt med eleverna på ett avsiktligt, intuitivt och oavsiktligt sätt. För att besvara frågorna om lärarens syn på actio och den ickeverbala kommunikationen med eleverna samt deras inverkan på eleverna behöver diskussionen utgå från dessa begrepp.

Den avsiktliga och oavsiktliga ickeverbala kommunikationen kan kopplas till Nilsson och Waldemarsons (2007) tankar om vilka budskap vi sänder till vår omgivning.

Avsiktliga budskap tar vi till när vi vill påverka någon med vår kommunikation. Vi vill uppnå en viss effekt hos den vi kommunicerar med (Nilsson och Waldemarson, 2007: 34).

Oavsiktliga budskap är sådant vi inte kan låta bli att sända, de kan vara både medvetna och omedvetna och de ligger oftast utanför viljans kontroll. "En felsägning eller ett sluddrande tal är exempel på innehållsrika budskap som vi kanske inte vill skicka iväg" (Nilsson och Waldemarson, 2007: 34).

Intuitiv ickeverbal kommunikation kan kopplas till Gelangs teorier om talarens stabila och

föränderliga ethos. Talarens position i samhället och talarens frihet att uttrycka sig personligt

samverkar under ett framförande (Gelang, 2008: 116). I och med dessa två aspekter av ethos, d.v.s. genom sin roll som lärare och genom den frihet som den yrkesmässiga erfarenheten ger, har läraren utvecklat en intuitiv känsla för hur läraren bäst fångar elevernas uppmärksamhet.

Ø Avsiktlig ickeverbal kommunikation

Att läraren delvis kommunicerar ickeverbalt med eleverna på ett avsiktligt sätt kommer fram i intervjuerna och under observationerna. Läraren anser att det är viktigt att ha ögonkontakt med eleverna när läraren pratar. Läraren säger också att det är viktigt att vända sig fysiskt till alla elever samt att inte stå stilla på samma plats i rummet. Medvetenheten om dessa två aspekter är också tydlig under observationerna. Läraren söker ögonkontakt med eleverna under samtliga observationer och rör sig medvetet fritt i rummet vilket troligtvis har en stor påverkan på den positiva bild som många av eleverna har av läraren. Detta ickeverbala sätt att kommunicera med eleverna är väldigt uppsökande i sin form. En trolig tolkning är att den uppfattning flera av eleverna ger uttryck för om lärarens personlighet som trygg, positiv och "en riktig klassförälder" är ett resultat av denna medvetna uppsökande ickeverbala kommunikation.

Detta går också att koppla till den ickeverbala kommunikationens syfte. Som beskrivits i teoriavsnittet fyller den ickeverbala kommunikationen två viktiga syften. Dels berättar den något om talaren, såsom bakgrund, känslor, attityd och social position. Dels understryker den vilken

slags relation som talaren vill ha med åhörarna. Detta görs genom uttryck såsom gester och tonlägen (Fiske, 2003: 66).

Resultatet visar med andra ord att läraren är medveten om den del av lärarens ickeverbala kommunikation som sker avsiktligt och tillskriver den stor betydelse för sin undervisning samt för hur den påverkar eleverna.

Ø Intuitiv ickeverbal kommunikation

Läraren kommunicerar även ickeverbalt med eleverna på ett intuitivt sätt. Detta framkommer genom att läraren under observationerna visar en medvetenhet om vissa aspekter av den ickeverbala kommunikationen som läraren inte nämner under intervjuer. Ett sådant exempel är hur läraren kommunicerar med eleverna under momentet framförande. Som nämns ovan gestikulerar läraren, rytmiserar orden med vältajmade pauser och använder sig av välavvägd intonation. När denna iakttagelse av hur läraren kommunicerar ickeverbalt med eleverna återges för läraren efter den avslutande observationen uttrycker läraren förvåning och säger att detta inte är ett medvetet val.

Lärarens intuitiva ickeverbala kommunikation visar sig även bland annat genom att läraren förflyttar sig från katedern till en central plats längst fram i rummet för att återfå elevernas uppmärksamhet. Detta är en återkommande situation där läraren dessförinnan ställt sig bakom katedern, och minskat sin energi och därmed tillfälligt förlorat elevernas uppmärksamhet. Läraren reflekterar inte spontant i intervjuer kring hur lärarens position och energi i rummet påverkar elevernas koncentration.

När läraren förflyttar sig mer centralt och höjer sin energi är detta således inte en medveten handling utan en intuitiv agerande för att återfå elevernas koncentration.

Resultatet visar att den del av lärarens ickeverbala kommunikation som sker intuitivt är läraren bara delvis medveten om och kan därför heller inte tillskriva den en stor betydelse för sin undervisning eller hur den påverkar eleverna.

Ø Oavsiktlig ickeverbal kommunikation

Att läraren delvis kommunicerar ickeverbalt med eleverna på ett oavsiktligt sätt märks under alla fyra observationer, framför allt genom att läraren försöker förhålla sig så uttryckslöst som möjligt när eleverna kommer sent eller genom fokusläckagen som uppstår vid ett flertal tillfällen med eleven A.

Läraren uppger i en intervju att senkommande elever inte är ett problem och att om eleverna inte är väldigt sena så kan de smyga in och sätta sig. Vid alla fyra observationstillfällen

står läraren kvar på sin plats, oftast centralt framme vid mittgången, vilket gör att senkommande elever försiktigt måste tränga sig förbi. Denna "mjuka maktmarkering" (dagboksanteckningarna, observation 2) som läraren visar i sin ickeverbala kommunikation med senkommande elever står i kontrast till det välkomnandet eleverna uppger att de alltid får av läraren.

Det finns två troliga förklaringar till denna "mjuka maktmarkering": den ena förklaringen är att läraren avsiktligt vill förhålla sig ickeverbalt uttryckslöst för att de senkommande eleverna utan avbrott ska kunna smyga in på lektionen. Den andra förklaringen är att läraren oavsiktligt markerar för de senkommande eleverna att avbrottet stör undervisningen.

Även om läraren förhåller sig uttryckslöst så sker enligt Nilsson och Waldemarson (2007) ändå en omedveten ickeverbal kommunikation med eleverna. Det är här den huvudsakliga oavsiktliga kommunikationen sker. I Kommunikation, samspel mellan människor (2007) menar författarna att det inte går att låta bli att kommunicera även om man förhåller sig så uttryckslöst som möjligt. Budskap sänds ändå ut till sin omgivning. "Kommunikation är något oundvikligt, det går inte att inte kommunicera" (2007: 34).

Denna "mjuka maktmarkering" kan också sättas i relation till Jenners (2004) tankar om pedagogens bemötande med sina elever. Jenner menar att pedagogen har både en formell och en informell maktposition som inte är jämbördig med elevens beroendeposition och därför är det viktigt att denna beroendeposition inte förstärks (Jenner 2004: 18). Samtidigt framkommer det tydligt under alla fyra intervjuer med eleverna att de upplever att de får ett bra bemötande av läraren. Detta är en åsikt som alla elever uttrycker. Att eleverna har en positiv bild av hur de blir bemötta när de är sena till lektionerna trots lärarens "mjuka maktmarkering" är intressant att notera men svår att förklara. Möjligtvis kan detta förklaras med att läraren överlag har en positiv relation till sina elever och därför upplevs denna "mjuka maktmarkering" inte negativt av eleverna.

Under ett flertal tillfällen sker också en oavsiktlig kommunikation med eleven A som märks i form av fokusläckage och avståndstagande uttryck. Läraren flackar med blicken, knarrar i rösten, backar flera steg och vänder sig om innan eleven A talat färdigt.

Samtidigt ger eleven A läraren ett positivt omdöme under en av intervjuerna. Det finns flera troliga förklaringar till detta. En förklaring är att eleven A inte uppfattar fokusläckagen eller inte sätter dem i relation till sitt beteende. En annan förklaring är att läraren försöker inta ett perspektivseende genom att sätta sig in i elevens situation och därmed bemöta eleven A så bra det går, vilket eleven A uppfattar. Under en intervju säger läraren att fastän eleven A är "provocerande" måste läraren ändå visa hänsyn till elevens personliga situation.

Detta sätt att bemöta eleven A går hand i hand med Jenners syn i Motivation och

motivationsarbete som understryker vikten av att lärarens förväntningar på en elev måste färgas av

en förståelse för elevens tidigare erfarenheter. Jenner menar vidare att motivation inte kan kopplas till elevernas egenskaper utan är ett resultat av elevernas tidigare erfarenheter i skolan men framför allt hur de blir bemötta (2004: 18).

Resultatet visar med andra ord att den del av lärarens ickeverbala kommunikation som sker oavsiktligt är läraren inte alls medveten om och kan därför inte tillskriva den en stor betydelse för sin undervisning eller hur den påverkar eleverna.