Syftet med detta arbete var att undersöka hur ungdomar läser skönlitteratur ur ett receptionsperspektiv, vad som händer i mötet mellan läsare och text och hur detta kan komma till uttryck i boksamtal. För att kunna leda goda och utvecklande boksamtal i mitt arbete som lärare i grundskolans senare år var jag också intresserad av att lära mig mer om vad man som samtalsledare vid boksamtal bör tänka på. Litteraturgenomgången och den genomförda undersökningen ger en god bild av hur en elevcentrerad och språkutvecklande litteraturundervisning kan utformas och jag upplever att mina ursprungliga frågor har belysts och besvarats. Det finns ingen standardmodell för boksamtal, med frågor att lära sig utantill och använda villkorslöst, utan det handlar om att bedriva en medveten litteraturundervisning där allt ifrån textval till frågor i varje ny undervisningssituation måste utgå från den aktuella elevgruppen och dess erfarenheter och behov. När dessa villkor uppfylls kan både elevernas och lärarens läsupplevelser breddas och fördjupas och boksamtalen bli en värdefull källa till kunskap.
Historiskt sett har det funnits olika traditioner inom litteraturreceptionsforskning och textanalys. Tidigare teorier utgick ifrån att det fanns ett ”rätt” svar och en ”rätt” tolkning och vad det hela gick ut på var att försöka förstå vad författaren menade. Detta synsätt har präglat många svensklärares uppfattning om litteratur och litteraturundervisning och det lever tyvärr kvar i många svenska klassrum än idag. På senare tid har man inom forskningen fått upp ögonen för att vi människor är olika och börjat fokusera mer på den individuella läsningen och läsupplevelsen. En av förutsättningarna för ett stimulerande och lärorikt boksamtal anser jag vara att deltagarna har fastnat för olika saker i texten och reagerat på skilda sätt på det lästa. Genom att understryka att det finns olika tolkningar och uppfattningar kan vi lära eleverna att uppskatta och respektera mångfald. Lärarens röst och tolkning av texten bör som Molloy skriver bli en bland andra och klassrummet ett rum där lärare och elever tillsammans tolkar och undersöker texter (Molloy 2002, s. 324). Resultatet av ett lyckat boksamtal blir att samtliga deltagare, även läraren, kan lägga något nytt till sin läsupplevelse som därmed breddas och fördjupas.
Kursplanen i svenska säger att skolan i sin undervisning ska sträva efter att eleverna utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera. Enligt min uppfattning är det precis vad man gör när man arbetar med boksamtal.
Eftersom jag har varit en storläsare så länge jag kan minnas och vet vad det betytt och betyder för mig är det en självklarhet att jag vill försöka förmedla ett intresse för litteratur och läsning till mina elever. Genom att ge mycket tid till läsning, återkommande tala engagerat och inspirerande om böcker och i stor utsträckning
arbeta utifrån skönlitteratur i svenskundervisningen tror jag att man som lärare kan väcka en läslust som förhoppningsvis håller i sig genom hela elevernas liv.
Litteraturläsning är en värdefull aktivitet i sig, men om man enbart läser och recenserar böcker stannar man kvar i textens värld. En av de stora möjligheterna som jag ser med boksamtal är att man utifrån samtalet om bokens händelser och personer kan komma vidare till en mer allmän och generell diskussion om det som är viktigt i ens eget liv. Som lärare kan man på detta sätt synliggöra och sedan tillsammans med eleverna bearbeta de frågor och eventuella problem som finns i gruppen. Med utgångspunkt i skönlitterära texter kan man föra reflekterande samtal om etiska och moraliska dilemman och de stora livsfrågorna och det kan sannolikt vara till stor hjälp i det sökande efter en egen identitet och ett eget jag som många tonåringar genomgår. På så sätt blir, som Norström skriver, ”läsning av skönlitterära böcker och samtal om litteratur en viktig lärokälla för livet” (Norström 1995, s. 55).
7. REFERENSLITTERATUR
Casta, Stefan, Spelar död. Stockholm: En bok för alla, 2002.
Chambers, Aidan, Böcker inom oss – om boksamtal. Stockholm: Norstedts Förlag AB, 1994.
Fransson, Birgitta, Att tala om böcker! Samtal om böcker med barn och ungdomar. Stockholm: En bok för alla.
Hallberg, Kristin, Litteraturläsning – Barnboken i undervisningen. Solna: Ekelunds Förlag AB, 1993.
Langer, Judith, Envisioning Literature. Literary Understanding and Literature Instruction. New York och London, 1995.
Lundqvist, Ulla, Litteraturundervisning. Modeller och uppslag för lärare. Stockholm: Liber Utbildningsförlaget, 1984.
Lundqvist, Ulla, Läsa Tolka Förstå. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1995.
Malmgren, Gun, ”Litteraturreception och litteraturdidaktik”. Utskrift av ett föredrag, 1999.
Malmgren, Lars-Göran, Åtta läsare på mellanstadiet. Lund: Studentlitteratur, 1997. Molloy, Gunilla, Läraren, Litteraturen, Eleven. En studie om läsning av skönlitteratur på
högstadiet. Stockholm, Lärarhögskolan, 2002.
Molloy, Gunilla, Reflekterande läsning och skrivning. Lund: Studentlitteratur, 1996. Norberg, Inger, Möte med ungdomsboken 13-16 år. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 2000.
Norström, Lars, Svenskämnets röda tråd. Med skönlitteraturen och engagemanget i samtal
och skrivundervisning. Solna: Ekelunds Förlag AB, 1995.
Patel, Runa & Davidson, Bo, Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur, 1994.
Skardhamar, Anne-Kari, Litteraturundervisning i grundskolan. Lund: Studentlitteratur, 1994.
Svedner, Per Olof, Svenskämnet & svenskundervisningen. Uppsala: Kunskapsföretaget, 1999.
Säljö, Roger, Lärande i praktiken. Stockholm: Prisma, 2000.
Wallin W., Pia, Litterat? Så klart! Eller? Om tonåringars läsning. Ämnesdidaktiska studier Nr. 11. Malmö: Lärarhögskolan i Malmö, 1997.
Wingård, Barbro & Bo, Lässtimulans i skolans vardag. Solna: Ekelunds Förlag AB, 1994. Wolf, Lars, Läsaren som textskapare. Lund: Studentlitteratur, 2002.