Intervjuerna blir ju på sätt och vis något annat när jag bearbetar dem och sammanställer materialet. Det blir mina val av citat, det blir det som jag ser som väsentligt och belysande som ges utrymme här. Under intervjun var vi två om att utforma den väg samtalet tog – här är det bara jag som står för redogörelsen. Jag har sammanställt deras uttryck, sanningsenligt och lojalt, men ändå plockat dem ur ett större sammanhang och fogat ihop till en ny helhet. Den slutgiltiga produkten som läses här blir sålunda resultatet av mitt subjektiva förhållningssätt till materialet.
Jag har ägnat stor tid att lyssna på de bandade samtalen, skriva ut dem, lyssna igen och sedan många gånger läsa texten. Jag känner att jag fått en närhet till dess personer och en insikt i hur det kan vara att ha betydande läs- och skrivsvårigheter. Jag har velat förmedla deras upplevelser så troget som möjligt men att min förförståelse och mina värderingar färgat av sig under hela processens gång är förstås ett faktum.
Det är ett litet antal intervjuer. Urvalet hade kunnat göras annorlunda. Om jag preciserat bättre och fått tala med fler med större vana hade bilden förmodligen blivit en annan. Nu fick jag i stället en bild av hur det kan te sig att vara ganska färsk student och hur man tänker och handlar då. Vilket kan vara bra om man vill förmedla hur man kan ta bättre hand om sina mindre studievana studenter. Detta sägs ju vara ambitionen från såväl politiskt som högskolehåll. Man kan av dessa sex personers erfarenheter se att god beredskap krävs för att möta deras speciella behov. Lyckas man bäddar man inte enbart för personliga framgångar utan samhället får även fler akademiskt utbildade personer. Risken är dock uppenbar att om man som blivande student förespeglas stöd och service som sedan högskolan inte lever upp till riskerar man att ta det som ett personligt tillkortakommande och känslan av misslyckande skapas i stället. Högskolebiblioteket framstår som viktigt i sammanhanget. Dess roll kommer att bli än mer central när det gäller att tillgodose funktionshindrade studenter stöd och service kring digitalt inläst studielitteratur. Med tanke på hur det ser ut på många kommunala skolor idag
kan även de kommande årens nyblivna studenter i behov av särskilt stöd ha liten eller ringa erfarenhet av hjälp sedan tidigare. Då är det viktigt att beredskap och kunskap finns hos bibliotekspersonalen. För mig framstår dessa studenter som en lågmäld grupp, de är inte vana att ställa krav. De tar i stället på sig mycket eget ansvar när uppkomna problem kanske hellre ska skyllas på brister i rutiner. För oss som med lätthet läser kan dessa människors problem vara svåra att förstå. Dyslexi är ett dolt funktionshinder och ibland försvåras insynen ytterligare av att den som har svårigheterna försöker dölja dem. I biblioteksarbete är det viktigt att ha i bakhuvudet att det som känns som en självklarhet, läsandet, för vissa besökare inte är det. Tvärtom kan besöket på biblioteket innebära stora påfrestningar just för att det mesta i verksamheten bygger på information i skrift.
Problemen blir mer handikappande i vår informationsfrekventa tid.
Samtidigt kan man hoppas att utvecklingen även kan innebära åtkomst av teknik som underlättar delaktighet och jämlikhet i samhället. Den tekniska utvecklingen står för problem, men kan också bli en del av lösningen.
Man måste då bli bättre på att tidigt upptäcka, diagnosticera och sedan stötta elever med dyslexi. Ge dem chans att kompensera för sina svårigheter.
Dagens skola bryter på många sätt nu i stället mot gällande lagar när man inte tillämpar det som uttryckligen ges dem i uppdrag. De neddragningar som sker i många kommuner ger skäl till oro. Pedagogerna i dagens skola har ingen lätt uppgift och utsikterna för dyslektiska barn och ungdomar ser dessvärre inte så ljusa ut. Men trots det kan man i denna undersökning se exempel på att det inte behöver vara för sent även om man gått miste om stöd i sin grund- och gymnasieskola. Man kan ta sig till högskola, och tack vare stöd där uppleva sig klara studierna. Vägen dit hade dock otvivelaktigt varit lättare om personerna besparats lidandet i stället för att kommunerna besparats utgifterna.
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats har varit att utifrån ett mindre antal intervjuer ta reda på hur högskolestudenter upplever och utnyttjar digitala talböcker. Det var även av intresse att se på hur handledningen av tekniken upplevts och i vilken grad man lyckats göra inläst kurslitteratur tillgänglig på ett tillfredsställande sätt. TPB är den myndighet som ska tillgodose läshandikappade studenters behov av kurslitteratur. TPB bedriver nu försöksprojekt som gäller distribution av talböcker via bredband till högskolan. Digitala talböcker bygger på ett svenskt koncept, Digitalt Audiobaserat InformationsSYstem. DAISY är framtaget under 1990-talet för att lättare kunna navigera i en text. Den målgrupp man hade för ögonen var läshandikappade studenter. I systemet finns möjlighet att bland annat ändra läshastighet, lägga bokmärken och hoppa från kapitel till kapitel. DAISY-formatet använder idag cd-rom som medium och kan läsas i antingen pc eller särskild spelare. Här har talboksspelaren Victor Pro använts, ingen har använt pc. Dyslektiker är den grupp funktionshindrade som ökar mest på landets högskolor och den grupp jag begränsat mig till. Det finns politiska ambitioner att öka och bredda antagningen till högskolorna och i det perspektivet kan satsningen på DAISY vara av intresse. Tidigare forskning om dyslexi och tekniska hjälpmedel, i denna uppsats representerad av Ulla Föhrers studie, visar att sådana i sig inte är den genväg man kan förledas att tro. Det krävs, visar även min undersökning, personligt stöd och vägledning och stor motivation från studentens sida. Studierna blir ansträngande och tidskrävande trots hjälpmedlet. Undersökningen som baseras på samtal med sex studenter vid Mälardalens högskola visar att problem med beställningar och leveranser orsakar problem som på grund av den ständigt upplevda bristen på tid kan få allvarliga konsekvenser. Slutsatserna blir att informationen om kompensatoriska stödåtgärder måste vara tidig, tydlig och tillgänglig.
Handledningen måste kännas tidseffektiv. DAISY kan vara ett mycket bra hjälpmedel, men inte för alla. Tillhandahållandet av inläst material har förutsättningar att bli bättre genom bränning av cd-romskivor på högskolebiblioteket och ett växande talboksarkiv.