Det har inte varit den här studiens syfte att konstatera hur en särskild tidning rapporterat eller inte, ty tidningarna har snarare utgjort exempel på hur rapporteringen kring kriget såg ut utifrån den realistiska och den idealistiska modellen. Några korta kommentarer och konstateranden är emellertid på sin plats gällande tidningarna sett till den tidigare forskningens resultat. Likt Holmberg435 visar resultatet i studien att Öresundsposten i inledningen av konflikten var närmast ett inofficiellt organ för de skandinavistiska tankarna. Likaså framstår Aftonbladet, som Holmberg436 och Löfgren437 skriver, som isolerade i sin antiskandinaviska position under de första krigsåren. Det föreliggande resultatet påvisar också den brist av skandinavismens idéer och tankar som florerade under 1850, vilket också bekräftar Holmbergs resultat.438 Till skillnad från Ahlund och Janssons resultat439 går det emellertid inte att bekräfta att det var just de liberala tidningarna som i regel låg nära skandinavismen. Aftonbladet var ju en liberal tidning, eller åtminstone moderatliberal, men visade föga skandinaviska sympatier. Här framstår snarare den mer konservativa Stockholms Aftonpost som mer skandinavisk än Aftonbladet, utifrån denna studie. Denna studie har emellertid inte i huvudsak undersökt de politiska åsikterna och hur dessa har påverkat synen på skandinavismen men utifrån resultatet går det inte att bekräfta Ahlund och Janssons tidigare forskning.
Att de över lag starka skandinavistiska sympatierna hade svalnat under 1864 framgår också av denna studies resultat. Detta går sålunda i linje med Hedins och Gullbergs alster.440 Att både Nya Dagligt Allehanda och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning hade kontinuerlig korrespondens med en preussare, vilket Hedin diskuterar441, kan vara en orsak till dess mer tillbakadragna skandinavism under det senare kriget. Detta kräver dock mer forskning. Ullstads diskussion om att opinionen stundom använde sig av vikingatiden i sin retorik442 framgår på sina ställen, även om det inte alltid är fullständigt framstående hos tidningarna. Desto tydligare är det dock, som Ullstad skriver, att tidningarna såg Ryssland som den stora fienden. Detta var emellertid inte endast i de skandinavistiskt drivna tidningarna utan även i de mindre uttalat skandinavistiska.
435 Holmberg 1946, s.124-125.
436 Holmberg 1946, s.187.
437 Löfgren 1921, s.180.
438 Holmberg 1946, s.193-195.
439 Ahlund & Jansson 1961, s.20.
440 Hedin 1953 och Gullberg 1952
441 Hedin 1953, s.186-187.
442 Ullstad 2014, s.41-42.
93 Den här studien har emellertid inte följt den tidigare forskningens sätt att tackla den svenska tidningsopinionen. En del nya slutsatser har följaktligen påvisats med den teoretiska matrisen om realistiska och idealistiska, och dess externa och interna, påverkansfaktorer som studiens fundament. Nedan diskuteras i korthet det som, under delanalyserna, konstaterats och som fyller den kunskapslucka som denna studie ämnat att fylla. Det följande är sålunda nya resultat som den föreliggande undersökningen lyckats identifiera.
Resultatet och delanalyserna visar att det inte varit särskilt enkelt att placera in opinionens åsikter om kriget eller Sveriges deltagande i de externa fälten. Det framgår att tidningarna varken följer en tydlig realistisk eller idealistisk modell utan skrider snarare mellan de båda.
Detta gäller under såväl det första kriget som det andra. Något mer realistiskt rapporterar tidningarna under 1864 men de liberala tankarna återfinns de också. Det går sålunda inte att dra någon större slutsats kring huruvida tidningarna är realistiska eller idealistiska utifrån de externa påverkansfaktorerna, mer än det som redan diskuterats i delanalyserna.
Sett till de interna påverkansfaktorerna framgår det lite tydligare hur opinionen angripit kriget och vart de har placerat sig i matrisen. Under krigsåren 1848 och 1849 är det i hög utsträckning den idealistiska modellen som är användbar med fokus på skandinavismen, förkastandet av en normbrytare och ett moraliskt förfall hos tyskarna. Sveriges deltagande i kriget beskrivs som en skyldighet för att bevara nationens moral och för att värna om brödrafolket i Danmark.
Initialt framstår endast Aftonbladet som realister då de konstaterar att Danmarks sak trots allt kanske inte är ”vår”. Annat gäller vid 1864 när opinionen svängt till den mer realistiska modellen för de interna påverkansfaktorerna. Väldigt lite skandinavism diskuteras egentligen som en idé för att rädda brödrafolket och skandinavismen motiveras snarare som ett medel för att stärka Sveriges egenintresse. Här har följaktligen ett tydligt skifte, från 1848–1849 till 1864, gjorts där opinionen svängt från idealism till realism. Opinionen gick sålunda samma väg som politiken gjort, vilket Westberg visade med sin analys av Sveriges säkerhetspolitik under konflikten.443
Det råder sålunda en del likheter och skillnader i opinionen från det första kriget till det andra.
Likheterna visas tydligast i diskussionerna om de externa påverkansfaktorerna medan skillnaderna återfinns mer märkbart i de interna påverkansfaktorerna. Det eventuella svenska deltagandet diskuteras flitigt av tidningarna och diskussionerna går att förklaras både externt och internt utifrån båda modellerna. Exempelvis lyfts Ryssland ofta fram som ett potentiellt hot
443 Westberg 2012, s.64-65.
94 om Sverige skulle ansluta sig till kriget, vilket går att koppla ihop med den realistiska modellen.
Samtidigt belyses frågan om maktbalans samt folk- och statsrättslighet som orsaker till att Sverige borde ansluta till kriget, vilket följaktligen kan kopplas ihop med den idealistiska traditionen. Internt används skandinavismen både som ett ”kall” mot förtryck och för
”förbrödring”, enligt idealismen, men också som ett medel att motivera egenintresse i kriget – vilket gör att skandinavismen inte per definition behöver betraktas som en idealistisk företeelse.
Att skandinavismen var viktig och användes som argument i båda krigen är odiskutabelt men att den förlorade något av sin styrka under det andra kriget är tydligt.
95
7. Sammanfattning
De dansk-tyska krigen under mitten av 1800-talet väckte i den svenska opinionen frågan om ett svenskt deltagande och om skandinavism. Den här studien har undersökt tidningsopinionen mellan 1848–1850 och 1864 i syfte att utröna likheter och skillnader i rapporteringen av de två krigen. Vidare har studien syftat till att undersöka vilka aspekter som lyfts i debatten kring ett eventuellt svenskt deltagande och om skandinavismens påverkan kring detta. Tidningarna Aftonbladet, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Öresundsposten och Stockholms Aftonpost används som källmaterial för perioden 1848–1850 medan tidningarna Aftonbladet, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samt Nya Dagligt Allehanda illustreras som exempel för opinionsyttringarna under krigsåret 1864.
Studien bygger på externa och interna påverkansfaktorer utifrån de realistiska och idealistiska tanketraditionerna. Eftersom teorin i första hand behandlar synen på en nations säkerhet och om internationell politik har den modifierats för att användas på tidningsopinionens uppfattningar av detsamma. Resultatet visar att tidningsopinionen var ambivalent i sin rapportering kring de externa påverkansfaktorerna under båda krigen där såväl realistiska som idealistiska argument framfördes löpande. Utifrån de interna påverkansfaktorerna visar resultatet att opinionen under det första kriget var övervägande idealistiska där särskilt skandinavismen och opinionsbildningen mot en normbrytare var centrala argument för en svensk intervention. Till det andra kriget förändrades opinionen till att bli mer realistisk där Sveriges egenintresse och strategiska situation belystes för att framhålla att Sverige inte bör delta i kriget. Resultatet visar emellertid att det också fanns undantag för båda perioderna och att opinionen inte varit helt överens om varken det svenska deltagandet eller synen på skandinavismen.
96