Det som syns i min undersökning är att det skett en förändring av religionskunskapsböckerna sedan Härenstam gjorde sin undersökning 1993. Denna förändring har framför allt skett på textnivå. Härenstam visar tydligt i sin Skolboksislam hur det systematiskt skett en exotisering av islam och muslimer. De har också betraktats som våldsamma och konfliktskapande. När man i all välvillig mening velat visa på skillnader mellan islam och kristendomen har man istället gjort islam mer främmande än mer familjär. Man har fokuserat på ritualernas exotiska utövande istället för ritualernas innebörd och vardagsfunktion. Citatet med en liten pojke som ska berätta om sin vardag i ett muslimskt land är ett talande exempel. Det har också använts ord och formuleringar kring islams historia som antytt att de enbart använt religionen i ett erövringssyfte. Detta förhållningssätt, ställt tillsammans med tolkningen av islams grundtanke och ordets betydelse, har lett till en beskrivning som antytt att islam är en påtvingande
33
teorier om orientalism följer de äldre läroböckerna samma mönster som västvärlden gjort tidigare när de beskrivit islam och det något diffusa området Orienten. Härenstam visar också i sin bok att det finns möjlighet att ge en mer sanningsenlig bild av islam om muslimer själva får gestalta den i skolböckerna. Ett problem som alltså varit genomgående i den äldre
litteraturen är att författarna gjort antagande om islam utifrån istället för att beskriva
religionen inifrån. Detta är också något Said visat är ett mönster i orientalismens historia, där västvärlden uttalat sig om orienten utifrån istället för inifrån.
Det som är tydligt i materialet jag undersökt är att man försökt ge en mer objektiv bild av islam och muslimer. Till skillnad från de äldre läromedlen så har man beskrivit ord och begrepp på mer korrekta sätt. Islam får allt mer bli en fredlig religion och dess historia beskrivs inte bara genom erövringar och våld, även om sådana antagande finns med. Detta kan bero på att vi idag har haft mycket mer kontakt med religionen, men också att vi har religionen inne i klassrummet. Detta har gjort att författarna börjat sätta in sig i religionen på ett annat sätt än tidigare. Den maktbalans som funnits i världen ända fram till 1980-talet har förändrats och efter attentaten den elfte september 2001 har läromedlen istället förändrat synen på islam och muslimer. Möjligen är det så att detta går hand i hand med det som
Mattias Gardell lyfter fram. Att politiker och makthavare har tvingats att förtydliga att det krig man för inte är mot islam utan mot en ny sorts brottslingar. Författarna till böckerna har möjligen sett att detta dilemma finns i massmedia och därmed förstärkt den mer neutrala eller mångfasetterade aspekten av islam för att vara en kontrast mot massmedia. Konflikterna som sker kring islam har inte tagits upp i religionsböckerna och kan bero på att författarna väljer att se detta som ett ämne för samhällskunskapen och gör därmed den särskiljning som Gardell menar att politikerna försöker göra.
Detta betyder inte att det inte finns problem med läromedlen och att det fortfarande finns tecken på att islam är en mindre ”civiliserad” eller att islam inte är en exotisk religion. Bilderna visar tydligt en bild av islam som präglas av klassiska, exotiska bilder av islamska länder och människor. Kvinnans klädsel får stå i centrum för att visa hur olik den är mot den västerländska kulturen och i böckerna diskuteras fortfarande lagar och regler. Exempelvis diskuteras stening och stympning som straff. Även ritualerna är det som klassificerar
muslimen i läroböckerna och en muslim beskrivs som trogen sina dagliga ritualer och regler. En jämförelse mellan resultatet i min undersökning med Johana Hills undersökning verkar visa att det bildmaterial som används är närmast identiskt. Åtminstone visar de samma bild av islam.
34
Muslimen har alltså både blivit mer accepterad, men samtidigt definieras denne av många bilder som skapats genom orientalismens långa historia. Till stor del skildras islam utifrån fortfarande och återspeglar de tankar och rädslor som västvärlden har om islam. Fortfarande är muslimen på många sätt något som enkelt kan kategoriseras utifrån beteende och utseende och det är sällan vi får en djupare eller mer nyanserad bild av islam än hur det ter sig i verkligheten. I skolböckerna är muslimen fortfarande en person som klär sig på ett visst sätt, följer de fem grundpelarna och är inte en svensk. Här kan man också väga in Jonas Otterbecks tankar om religionskunskapsundervisningen. Ett material som genom undervisningen
bekräftar och underbygger de felaktiga myter som finns i samhället, både bland muslimer och svenskar, leder inte till ett mer mångkulturellt samhälle. Snarare torde ett sådant material enbart befästa dessa myter än mer. Den tolkning jag gör av mitt undersökta material är att läroböckerna har endast tagit bort myten om den våldsamme muslimen, men myterna om hur muslimer är i sitt utövande av religionen kvartstår. Dock ska det sägas att det kan finnas en viss färgning av mitt resultat eftersom jag till viss del inte haft tid eller utrymme till att gå igenom allt det material som Härenstam gått igenom. Min undersökning bygger på
Härenstams slutsatser om det äldre materialet och det är möjligt att jag inte kommit fram till samma resultat eller slutsatser. Till viss del har vi också tittat på olika sorters material,
eftersom Härenstam undersökt mer material från grundskolan och jag bara undersökt material från gymnasiet.
För att knyta an till Nordgrens diskussion om identitetsskapande genom berättelser så bidrar läroböckerna till att skapa kategorin ”muslim” som inte passar in på de muslimska barn som sitter i skolbänken. Även om man lagt ner mycket tid och tanke åt att förklara de områden där det kan uppstå stora konflikter (till exempel i översättningar av begreppen och om islam som fredlig religion) så presenteras aldrig vardagslivet för en muslim. Att vara sekulär muslim verkar vara omöjligt och de muslimer som finns i klassrummet får väldigt sällan vara med att skapa sin egen identitet eller påverka det innehåll som finns i läromedlen. Istället är det läromedlen som skapar deras identitet, hand i hand med bilden i media. Tittar vi på Ingela Korsells undersökning verkar det dock hoppfullt. Där antyds det att läroböckerna är ett komplement till annat läromedel i klassrummet. Detta skulle i så fall betyda att den
exponering som eleverna får av denna något ofullständiga bild av islam skulle bli mindre. Det faktum att eleverna också verkar ha en mindre främlingsfientlig hållning till islam eller andra folkslag är också ett tecken på att läroböckerna inte påverkar i allt för stor grad. Men
35
över att bilden i läroböckerna inte förändrats nämnvärt. Dock pekar min undersökning på att detta är något som håller på att förändras och att de finns en vilja hos författarna att ge en mer nyanserad bild av en väldigt komplex religion.
Sammanfattning
I min uppsats har jag tittat närmare på hur islam presenteras i läromedel från 2001 och framåt. Årtalet har valts eftersom det var då terrordåden mot World Trade Center gjordes och
förändrade till stor del relationerna mellan västvärlden och arabvärlden. I min uppsats tittar jag närmare på läroböcker för religionskunskap för gymnasiet. Materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ metod, en kvantitativ metod i form av textanalys och en bildanalys. Detta har gjorts med utgångspunkt från Edward Saids teorier om orientalism och hur detta har skapat en strukturell bild av kategorin ”muslim” genom enkla påstående om beteende och utseende. I min undersökning har jag kommit fram till att islam och muslimer presenteras på ett mer nyanserat sätt än tidigare. Exempelvis lyfts den fram som en religion som baseras på fred och medmänsklighet. Samtidigt finns det brister i resonemanget och religionen beskrivs oftast genom ett utifrånperspektiv snarare än ett inifrånperspektiv. De bilder som används i materialet är till stor del ett bildmaterial som också skapar kategorin ”muslim” utifrån exotiska bilder och platser, samt en annorlunda klädsel. Muslimen är inte längre den våldsamma terroristen i samma utsträckning som förr, men är fortfarande inte en del av västvärlden.
36