7.1 Resultat
I min analys har jag kommit fram till att eurocentreringen visar sig genomgående i dessa båda böcker och inte motsvarar kursplanen för Lpf11. Framförallt genom den grad som böckerna väljer att fokusera på Europa och dess historia. I och med att informationen kring övriga världen är så knapphändig får den lilla information man får, på egen hand bygga upp bilden av dessa länder, som i sin tur blir onyanserad och svår att sätta sig in i då den inte tillhandahåller samma insikter i vad som ligger bakom dessa länders problem och brister, så som i fallet med Europa och väst. Till exempel nämns inte Afrika en enda gång utan att peka på folkmord, svält, miljöförstöring och kris i allmänhet. I indirekt kontrast till detta står då västvärlden som ett föredöme. Till skillnad från övriga världen har väst även en historia. Det är alltså främst i vad boken inte tar upp som eurocentreringen i huvudsak visar sig. I synnerhet då hela världshistorien i dessa båda böcker är berättad utifrån europeisk utveckling. Böckerna kommer i princip inte i kontakt med övriga världens historia förrän dessa länder kommit i kontakt med Europa och vi ser på dem från Europa med europeiska glasögon.
Som enda källa i undervisningen är dessa båda böcker olämpliga och fyller inte kursplanen i historia för Lpf11. Å andra sidan nämner böckerna redan inledningsvis att det är Europas historia som ligger i fokus. Därmed inte sagt att böcker som Epos och Alla tiders historia A, som har världen ur västs synvinkel inte skulle kunna komma till användning i undervisningen, så länge man kompletterar med annat material som kan presentera andra vinklar, vilket också skulle fått eleverna till att förstå att historia måste läsas ur flera olika vinklar för att skapa förståelse. På så sätt skulle kursen täcka även ett annat viktigt kriterie i kursplanen, nämligen historiebruk. Böckerna redogör också för vilka människor som råkar illa ut och vilka som gör profit på andra i olika sammanhang. Böckerna gör därmed en stor grej av att inte framställa väst som bättre än övriga länder till förmån för att peka på det elände som girighet och krig ställer till med. Detta kan dock vagga in läsaren i någon slags falsk trygghet över att böckerna är sakliga, då eurocentreringen framförallt äger rum mellan raderna, i vad de väljer att inte ta upp så väl som det perspektiv ur vilket historien berättas.
Böckerna levererar drag av att ett land behöver gå igenom samma faser som Europa för att nå en bra standard och ett rättvist samhälle med demokrati och välfärd. Som till exempel fallet Japan, som utvecklas först när de börjat adoptera europeiska mönster. Sverige framstår i sin tur med rubriker som ”välfärdssamhället”117 som det
kanske mest föredömliga av allt, men en historiebok bör också ta upp mer saklig kritik mot väst från ett utomeuropeiskt perspektiv. Som tillexempel vad händer när ett land lever över sina resurser så som vi gör i väst, jämfört med hur folk levt i andra tider så väl som till exempel delar av Afrika och Indien? Hur kapitalismen också uppmanar oss till att leva över våra resurser etcetera och faran i detta, då ämnet historia även ställer krav på att kunna se in i framtiden118. Men framförallt för att visa
på andra tolkningar av historien om vad som anses vara ett hållbart leverne för en civilisation.
Att dessa böcker har kvar föråldrade beteckningar som första, andra och tredje världen motsvarar inte heller kursplanen i historia, då elever som identifierar sig med
117 Almgren s. 371
tredje världen av naturliga orsaker inte har samma förutsättningar som de elever som identifierar sig med första.
En elev från tillexempel Chile eller Afghanistan. Har sin historia på ca 1 sida var i de båda böckerna. Och här är informationen så tät att den blir mycket mer komplicerad. I regel står det om någon ledare som tagit makten och hur FN och övriga världen reagerade på det. Här blir det rörigt och svårt för eleverna att hänga med. I synnerhet i Alla tiders historia A eftersom det som står här är väldigt kort och det blir därmed näst intill omöjligt att skaffa sig en uppfattning och sätta sig in i dessa länders problem och situation. En elev från detta område kanske plötsligt blir intresserad, men kommer antagligen inte förstå någonting med denna knapphändiga information och på så sätt infrias inte läroplanens idé om att eleven ska kunna söka sin identitet genom historieämnet.
Epos i synnerhet lägger stor möda vid att visa på alla människors lika värde och tar i många sammanhang upp problemen med äldre historieforsknings syn på människor från olika kulturer, så som att svarta kallades ”negrer” etcetera. En ambition som naturligtvis är bra, men som tyvärr bara infrias delvis. Det kan också finnas ett problem i att boken så att säga ställer sig för mycket på elevernas sida med det mer direkta tilltal som finns i boken, då läsaren i och med detta också får svårare att kritisera innehållet. Det är känt sedan gammalt att många elever inte resonerar eller ifrågasätter det som står i böckerna119. Epos tar också upp saker som att inte
Churchill var någon hjälte utan även hade ett smutsigt förflutet där han beordrat bombningar av mellanöstern med mera120. Likaså inför utdraget där Ibn Fadlan
beskriver sitt möte med vikingarna, där boken tillskillnad från Alla tiders historia A tar upp de negativa sidorna av Vikingarna som Ibn Fadlan såg121
Tillskillnad från andra utomvästliga länder är Japan väl representerat i de båda böckerna. I tanke på den eurocentriska världsåskådning som böckerna har går detta bäst att förklara med att Japan är en av världens största ekonomier. Dess kultur har
119Selander s. 33. 120Norgren s. 280. 121Norgren. s. 54.
därmed stort inflytande på oss i väst och innehar därmed större representation i böckerna.