Avslutande diskussion

Det är förmodligen en svår balansgång för politiken att bemöta sociala gruppers krav. Det handlar om särintressen kontra allmänintresse. De gamla har visserligen betalat skatt över ett helt liv och arbetat för att bygga upp samhället, men tillhör å andra sidan inte framtiden varför de möjligen inte alltid får gehör för sina intressen och preferenser. Min åsikt ligger någonstans inom resonemanget att politiken på ett bättre sätt kan bemöta de äldres intressen. Det kan vara genom att åtminstone uppmärksamma de flesta av de frågor som drivs eller varför inte i någon enskild fråga bemöta de äldres vilja fullt ut. Det skulle se moraliskt mer anständigt ut. Dock är det många grupper i samhället som kämpar för uppmärksamheten och de ekonomiska medlen som välfärdsstaten har att tillgå. Till äldres fördel i argumentationen är att det är en stor grupp som växer och blir fler, varför det blir viktigare att uppmärksamma deras intressen. De har också rösten i valen och kan utnyttja detta ännu mer när gruppen blir fler. Därför kan det i framtiden bli ett vanskligt inslag i politiken angående vilka ekonomiska avvägningar som ska göras vid skapande av politiken som rör äldre. Jag har emellertid svårt att inse en annan inriktning än att förändra synen och attityden till äldres roll i det framtida samhället för att lösa ekvationen med välfärdsstatens vidmakthållande. Ekonomisk tillväxt kommer knappast lösa det helt själv, utan det kan bli en nödvändighet med ett i praktiken bättre tillvaratagande av resurser från de äldre. Det skulle kunna ge samhället dels en skjuts i tillväxten men också få ner samhällskostnader som effekt av att äldre mår bättre, blir mer friska och mindre isolerade, vars effekter är närmare kopplat till rationaliseringar och effektiviseringar snarare än det uttjatade tillväxtlösningen på samhällsekonomins alla utmaningar inför framtiden.

Vilken grad av representation som äldre har i svensk politik han förstås denna studie inte fullt svara på, dels på grund av dess breda vinkling men också på grund av tiden att tillgå samt i viss mån oförbereddhet angående vilket empiriskt material som är mest lämpligt att använda. Mitt förslag på mer forskning skulle kunna vara att göra en rekonstruktion av David Feltenius studie om hur äldre kan påverka politiken genom pensionärsråden, men att göra undersökningen senare för att uppfölja hur utvecklingen går i relationen mellan äldre och politiken. Det kan därtill vara en idé att utföra en diskursanalys om hur äldre socialt

konstrueras av politiska partier. En tanke kan vara att graden av representation kan studeras utifrån olika perspektiv och utgångspunkter. Om äldre konstrueras på ett för förenklat sätt av partier utan att ta hänsyn till olikheter mellan individer inom gruppen kan det vara en

missgynnsamhet för äldre att vara medborgerligt inkluderade utifrån representationen. I jämförelse med min studie kan det vara en god tanke att smala av tillvägagångssättet och inte göra studien så bred, för att med mer precision kunna besvara hur äldres representation ser ut.

Min studie är bred på det sättet att jag inte har studerat specifika sakfrågor som har drivits, till exempel via pensionärsråden. Istället har jag fokuserat på en översiktlig vinklig där jag gått runt det institutionella arrangerandet i behandlingen av pensionärsfrågor i form av pensionärskommittén och tittat på intresserepresentationen utifrån en oberoende undersökning av pensionärsorganisationers politik respektive den offentliga politiken i riksdagen för att avgöra om äldre är medborgerlig inkluderade i det svenska samhället. Självklart kan studiens tillvägagångssätt ses som både fördelaktigt och missgynnsamt med det breda perspektivet. Dock vid mer tid, omfång och bättre planering av studien blir det logiskt att smala av och titta på enskilt drivna sakfrågor.

Nu när den här studien går mot sitt slut tycker jag ändå att säcken på ett ganska bra sätt har lyckats knutits ihop och drivit en godtagbart väl driven diskussion om äldres politiska intresserepresentation, utan att för den delen givit några tydliga svar kring frågetecknen i min problemformulering. Men det är kanske inte heller alltid nödvändigt.

Referenser

Andersson, L. (2008). Ålderism. Lund: Studentlitteratur AB.

Dahl, R. A. (2000). On democracy. Yale university press: New heaven & London. Creswell, J. W. ( 2013). Qualitative inquiry & research design: Choosing among

five approaches. SAGE publication,inc: California.

Enroth, H. (2014). Representation och kartellisering. Statsvetenskaplig tidskrift, 116(1), 149- 157.

Esaiasson, P. (2002). Den representativa demokratin som det goda styrelseskicket. Statsvetenskaplig tidskrift, 105(3), 208-213.

Esaiasson, P, Holmberg,S. (1996). Representation from above: Members of parliament and representative democracy in Sweden. Vermont: Dartmouth publishing company Esaiasson, P. & Gilljam, M. & Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2012). Metodpraktikan.

Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Norstedts Juridik AB: Stockholm. Feltenius, D. (2004). En pluralistisk maktordning? Om pensionärsorganisationernas

politiska inflytande. Umeå universitet: Print & media.

Fenichel Pitkin, H. (2004). Representation and democracy: Uneasy alliance. Scandinavian political studies, 27(3), 335-342. Scandinavian political studies, 20(3), 265- 283. Goerres, A. (2009). The Political Participation of Older People in Europe: The Greying of Our

Democracies. University of Cologne. Final chapter.

Heikkinen, S, Krekula, C. (2008). Ålderism – ett fruktbart begrepp. Sociologisk forskning, ?(?),18-34.

Holmberg, S. (1997). Dynamic opinion representation. Scandinavian political studies, 20(3), 265-283.

Jönsson, H, Nilsson, M. (2007). Are old people merited veterans of society? Some notes on a problematic claim. Outlines. Critical practice studies, 9(2), 28-43.

Lewin, L. (1980). Åsiktsmässig och social representativitet. Statsvetenskaplig tidskrift, 83(1), 37-51.

Lidskog, R. Elander, I. (2007). Representation, participation or deliberation? Democratic responses to the environmental challenge. Space and polity. 11(1) 75-91.

Mansbridge, J. (2003). Rethinking representation. American political science review, 97(4),515-528.

Naurin, D. (2001). Den demokratiska lobbyisten. Umeå: Boréa Bokförlag. Naurin, E. (2012). Democratic representation through the eyes of parliamentarians.

Statsvetenskaplig tidskrift, 114(1), 103-110.

Nilsson, M. (2008). Våra äldre: Om konstruktioner av äldre I offentligheten. Linköpings Universitet.

PRO. Empiriskt material hämtad under maj 2016. PRO http://www.pro.se

Regeringen. Äldreresan. Empiri hämtad 7 maj 2016. Regeringen: http://www.regeringen.se/ Rehfeld, A. (2006). Towards a general theory of political representation. The journal of

politics, 68(1), 1-21.

Riksdagen. Dokument. Empiri hämtad under maj 2016, Riksdagen. http://www.riksdagen.se/ SCB (2014, maj). Befolkningspyramiden har blivit ett torn. Hämtad den 3 Mars 2016

SCB http://www.scb.se/

SOU. Pensionärskommittén. Hämtad den 5 maj 2016. SOU http://www.sou.gov.se/pensionarskommitten

SPF. Publikation. Empiri hämtad den 4 maj 2016. SPF http://www.spf.se SPF & SPRF. Äldrepolitisk plattform. Empiri hämtad den 5 maj 2016. SPRF http://www.sprf.se

SPRF. Handlingsprogram. Empiri hämtad den 10 maj 2016. SPRF http://www.sprf.se Westholm, A. (2006). Den representativa demokratins gåtor. Statsvetenskaplig tidskrift,

108(2), 213-221.

Wängnerud, L. (2010). Politisk representation: Partier på reträtt i svensk statsvetenskap. Statsvetenskaplig tidskrift, 112(5), 410-426.