En branschorganisation som Svenskt Näringsliv som arbetar med opinionsbildning är givetvis en ”privileged speaker” med omfattande resurser att göra sin röst hörd – även i skolan och elevernas läromaterial som vi har sett i den här studien.
I två sponsrade läromedel som organisationen givit ut, har jag undersökt hur den nationella diskursen har framställts, Sverige, svenskarna och det svenska. Frågan är om det går att se en tydlig ”skevhet” eller propagandistisk inriktning i innehållet, vilket man kan ha skäl att föreställa sig när en intresseorganisation är producenten.
Efter att ha genomfört en diskursanalys av delar av materialet som jag uppfattar som centrala, har jag sammanfattat ett antal artikulationer som på olika sätt kan tolkas som tendentiösa och som återkommer på flera ställen i båda läroböckerna. Utifrån det diskursanalytiska perspektivet i den här uppsatsen, kan de frågor som tagits upp sägas styras av en viss reglerad samtalsordning i den mening Foucault använde begreppet. Med det menar jag att frågorna beskrivs utifrån avgränsade perspektiv, eller
tillslutningar, som Laclau och Mouffe väljer att beteckna det. Det innebär, som jag redan beskrivit, att vissa sätt att se på och förstå frågorna utesluts, eller placeras inom det diskursiva fältet. Som också sagts tidigare börjar en diskurs som är tillräckligt starkt etablerad att betraktas som objektiv istället för kontingent (Winther Jørgensen & Phillips 2000) och det är något som förstärks i de båda läromedlen med hjälp av de många statistiska kurvorna (ibland fyra stycken på ett uppslag) med statistik från en lång rad internationella organisationer. Inslag som skulle kunna destabilisera
entydigheten, tolkningsaspekter som kan finnas i behandlingen av frågorna, tonas ner eller utesluts helt, vilket kan ses som diskursens ”försvarsfunktion” för att behålla sin ordning, men också ytterst som en politisk handling enligt Laclau och Mouffes synsätt (Winther Jørgensen & Phillips 2000).
Som jag redan påpekat i beskrivningen av mitt tillvägagångssätt har jag i min metod valt att betrakta diskurser som analytiska begrepp i syfte att ge undersökningen en ram istället för storheter som går att ”upptäcka” i materialet. Det här arbetssättet öppnar givetvis upp för invändningen att det skulle gå att välja andra analytiska ramar och på det sättet få ett annat resultat. Detta hänger ihop med det övergripande problemet att en diskursanalys innebär att materialet organiseras efter vissa meningssammanband, vilket utesluter andra, precis som alla artikuleringar av diskurser. Det förhållningssätt jag har
strävat efter för att handskas med detta ”metodinneboende” problem, är att försöka vara så tydlig som möjlig med att redovisa vilka utgångspunkter jag valt och hur mina
tolkningar har gjorts.
Att jag har kunnat upptäcka tendentiösa inslag i de sponsrade läromedel som jag har undersökt, säger naturligtvis ingenting om bristen på objektivitet hos andra sponsrade läromedel. Antalet forskningsprojekt är inom det området lågt, vilket är
anmärkningsvärt. Därför skulle det vara intressant med en mer omfattande innehållsanalys av just sponsrat material, gärna ställt i relation till läroplaner och traditionella förlagsproducerade läroböcker.
Avslutningsvis tror jag att flera olika textanalytiska metoder skulle kunna fungera för att undersöka tendenser i de läromedel jag har valt att titta på. I den här analysen har jag tyckt att styrkan med diskursanalysen har varit att den erbjuder ett teoretiskt
strukturerat sätt att bättre uppmärksamma och kunna förklara det som inte sägs i texterna, men också att uppmärksamma att just det som utelämnas kan fungera som en ingång till analysen.
Litteraturlista
“Allt fler använder sponsrade böcker.” Lärarnas Tidning, nr 6, 2009.
Apple, Michael W. & Christian-Smith, Linda K. (red.) (1991). The politics of the textbook. New York: Routledge.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina: Textens mening och makt Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur. 2001.
Börjesson, Mats (2003) Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.
Carlsson, Marie & Brömssen, Kerstin von (red), Kritisk läsning av pedagogiska texter: genus, etnicitet och andra kategoriseringar. Lund: Studentlitteratur. 2011.
Ekonomifakta: Det har blivit bättre - Sverige under 150 år. Ekonomifakta: Samhällsekonomi – så skapas vår välfärd.
Englund, Boel (2006). Vad har vi lärt oss om läromedel? [Elektronisk resurs] : en översikt över nyare forskning : underlagsrapport till Läromedelsprojektet. [Stockholm: Skolverket] Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1640 (2014-02-06). Foster, Stuart: ”Dominant Traditions in International Textbook Research and Revision” I: Education inquiry nr 2, 2011.
Hall, Stuart (1997) The work of representation. I Stuart Hall (Red.) Representation. Cultural Representation and Signifying Practices, London: Open University.
Johnsson Harrie, Anna (2009). Staten och läromedlen: en studie av den svenska statliga förhandsgranskningen av läromedel 1938-1991. Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2009.
Johnsson Harrie, Anna (2012). Sponsrade läromedel i samhällskunskap [Elektronisk resurs]. Samhällsdidaktik [Elektronisk resurs] : sju aspekter på samhällsundervisning i skola och lärarutbildning. S. 83-104.
Karlsson, Klas-Göran i Ammert, Niklas (red.) (2011). Att spegla världen: läromedelsstudier i teori och praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal (1985). Hegemony & socialist strategy. London: Verso. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket.
Löfgren, Orvar (1989), ”The nationalization of culture”, Ethnologia Europaea, 19(1):5-24.
Olsson, Anders i Carlsson, Marie & Brömssen, Kerstin von (red), Kritisk läsning av pedagogiska texter: genus, etnicitet och andra kategoriseringar. Lund: Studentlitteratur. 2011.
Sahlin, Ingrid (1999). Diskursanalys som sociologisk metod.. Mer än kalla fakta / Katarina Sjöberg (red.). S. 83-106
Skolverket, ”Hur har läromedlen förändrats över tid”,
www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/didaktik/tema-laromedel/hur-har-laromedlen-forandrats-over-tid-1.181777 (2014-02-16).
Skolverket (2006). Läromedlens roll i skolan. Grundskolelärares val, användning och bedömning av läromedel i bild, engelska och samhällskunskap. Rapport 284.
Winther Jørgensen, M. & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.