Att engelskans ing-form är svår att översätta till svenska visas då resultatet för de svenska översättningarna är splittrat. Den formmässigt närmsta översättningen av en engelska ing-form är -ande/-ende, vilket är ovanligt i studien. Däremot visar resultatet att adjektiv och ing-former i finita konstruktioner resulterar i färst skillnader mellan översättningarna. Mest variation visar översättningarna av infinita ing-former.
Vad resultatet och diskussionen visar är att översättningarna är lika då adjektiv och ing-former i finita konstruktioner översätts. Översättning av infinita ing-former visar ett splittrat resultat. De översättningar som klassificerats som övriga visar att översättningen skiljer sig markant från källtexten och det är Warburton som har flest övriga lösningar, vilket antyder domesticering (jämför
avsnitt 2.1.1). Andersson har flest presens particip och är därmed närmare källtexten då particip är den formmässigt närmsta översättningen av ing-formen, vilket antyder foreignization (jämför avsnitt 2.1.1). Warburton är närmare svenska grammatiska regler för översättning av ing-formen då han har fler pseudokoordinationer än Andersson. Att Warburton är grammatiskt närmare källtexten är på grund av att pseudokoordinationen uttrycker progressiv aspekt på svenska enligt svenska grammatikor. Grammatiska konstruktioner för progressiv aspekt i svenskan är ovanliga i den här undersökningen. Istället är det vanligare att översättaren väljer att översätta progressiv aspekt med preteritum.
Trots skillnader mellan översättningarna och att Andersson visar på marginellt fler översättningar som är närmare källtexten, är måltext 1 och måltext 2 samma i 46,2% av de undersökta instanserna och de använder sig av samma tempus/funktion i ytterligare 37% av instanserna. Totalt olika är de i 16.8% av instanserna. Nyöversättningsteorin har inte visat sig applicerbar på alla instanser och när den varit det har datan visat på marginella skillnader. De marginella skillnaderna visar att Andersson är närmare källtexten när det gäller presens particip och när översättningarna har olika tempus. Andersson har färre finita konstruktioner och färre instanser i den övriga kategorin, vilket antyder att han är närmare Joyce.
Grammatiskt visar undersökningen att det finns generella regler vid översättning av ing-former., vilka inte konsekvent följer grammatikböckernas beskrivning. Engelska adjektiv blir aldrig pluskvamperfekt, futurum eller infinitiv. Finita konstruktioner i engelskan översätts till finita konstruktioner i svenskan. Finita konstruktion blir sällan översatta till adjektiv. Svenska futurumkonstruktioner är aldrig översättningar av infinita ing-former. Översättning till supinum och översättningar till presens particip är vanligare i måltext 2. Den ökade användningen av presens particip kan tyda på förändring i hur pågående aspekt uttrycks i svenskan och därmed antyda förändringar av rådande språknorm.
En kontrastiv analys av översättning av ing-former har deskriptivt visat hur översättaren går till väga och vad som hänt då ett verk översätts på nytt. Vad jämförelsen av ing-former inte visar är om nyöversättningsteorin kan bekräftas. I likhet med tidigare forskare finns det resultat som både bekräftar och inte bekräftar teorin. De resultat som visar att Andersson är närmare källtexten är för få för att stödja teorin. En jämförelse av substantiv eller innehåll hade gett tydligare svar på frågan om nyöversättningsteorin kan förklara skillnaderna mellan måltext 1 och måltext 2. Skillnaderna dem emellan kan istället förklaras genom grammatiska förändringar, exempelvis att presens particip är vanligare, eller subjektiv tolkning av tempus och lexikon. Svårigheten att applicera
nyöversättningsteorin på ing-formen kan förklaras med att det är problematiskt att mäta på vilket sätt en översättning är närmare källtexten än en tidigare översättning. Ska mätningen utgå från ordens form eller ordens innehåll? Är en översättning närmare för att den är finit om originalet också är finit?
Slutligen kan det konstateras att ing-formen kräver fler undersökningar då den ökar i källspråket engelska. Nyöversättningsteorin kräver, likt forskare inom översättningsvetenskap hävdar, mer forskning. Att använda teorin har inte givit entydiga resultat när det handlar om verbformer och teorin skulle ge tydligare resultat applicerat på handling eller substantiv. Däremot kan den här undersökningen visa skillnader i översättning av ing-formen, vilket kan underlätta då det engelska språket lärs in. Grammatikböckerna visar snarare teoretiska råd än verkligt språkanvändande och fler deskriptiva studier kan föra grammatikböckerna närmare faktiskt användande.
Litteratur
Andersson, Erik, 2012a: Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Stockholm: Bonnier. Andersson, Erik, 2012b: Ulysses. Stockholm: Bonnier.
Connar, Steven, 2012: Writers and their Work : James Joyce (2nd Edition).
Eriksson, Olof, 2012: Aspekter av litterär nyöversättning. Växjö: Linnaeus University Press. Estling Vannestål, Maria, 2007: University Grammar of English with a Swedish Prespective. Lund: Studenlitteratur AB.
Greenbaum, Sidney och Randolph Quirk, 1990: A student’s grammar of the English language. Harlow: Pearson Education Limited.
Holmes, Philip & Ian Hinchliffe, 2000: Swedish a Comprehensive Grammar. London/New York: Routledge.
Hultman, Tor G. 2003: Svenska Akademiens språklära. Stockholm: Svenska akademien. Ingo, Rune, 2007: Konsten att översätta. Lund: Studentlitteratur AB.
Johansson, Kjell A. & Ingemar Algulin, 2015: Modernism. (2015-10-26) http://www.ne.se/ uppslagsverk/encyklopedi/lång/modernism (hämtad 2015-10-26)
Josefsson, Gunlög, 2009: Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. Lund: Studentlitteratur AB. Joyce, James, 1922: Ulysses. Harmondsworth: Penguin.
Järv, Harry, 2015: Thomas Warburton. (2015-10-07) http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/ lång/thomas-warburton
Lagerholm, Per, 2008: Stilistik. Lund: Studentlitteratur.
Littbergger Caisou-Rousseau, Inger, 2015: Erik Andersson. (2015-10-07) http://www.ne.se/ uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-andersson
Lotass, Lotta, 2015: Odysseus. (2015-10-26) http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ odysseus-(joyce)
Nida, Eugene A. 1964: Toward a science of translating. Nederländerna: Leiden E.J. Brill. Olofsson, Tommy, 2015: James Joyce. (2015-10-26) http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/ lång/james-joyce
Olofsson, Tommy, 2012: Uppfriskande översättning av Ulysses. (2015-10-26) http://www.svd.se/ uppfriskande-nyoversattning-av-ulysses
Olsson, Bernt och Ingemar Algulin, 1990: Litteraturens historia i världen. Norstedts Akademiska Förlag.
Paloposki, Outi & Koskinen, Kaisa, 2004: A thousand and one translations: Revisiting retranslation. I: Hansen, Gyde, Kirsten Malmkjær & Daniel Gile (red.), Claims, Changes and Challenges in Translation Studies. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins.
Pettersson, Gertrud, 2005: Svenska språket under sjuhundra år. Lund: Studentlitteratur AB. Svartvik, Jan och Olof Sager, 1996: Engelsk universitetsgrammatik. Stockholm: Liber. Tegelberg, Elisabeth, 2011: Nyöversättning- när, var, hur och varför? Publicerad i: Tidskrift för litteraturvetenskap, ( 3–4 ) s. 77-90
Vahid Dastjerdi, Hossein & Amene Mohammadi, 2013: Revisiting “Retranslation Hypothesis”: A Comparative Analysisof Stylistic Features in the Persian Retranslations of Pride and Prejudice i Open Journal of Modern Linguistics 3:3. S. 174–181. (Hämtad 5.11.2015) http://www.scirp.org/ journal/ojml/
Warburton, Thomas, 1946: Odysseus. Stockholm: Alba.
Vinay, Jean-Paul och Jean Darbelnet, 1995: Comparative stylistics of French and English- a methodology for translation. Amsterdam: John Benjamins Publishing Co.