Avslutande reflektioner

Vår studie stannar vid att belysa musiklärares genusmedvetenhet och syn på musikens betydelse för elevers skapande av en genusidentitet. Eftersom vi ser att ett omedvetet förhållningssätt får som konsekvens att traditionella könsroller och föreställningar om genus oreflekterat förs vidare till nästa generation, vill vi framhålla att det finns många fält inom området skola-musik-genus där vidare forskning kan bedrivas. Ett projekt som Svenska Dagbladet berättat om och som just nu bedrivs av Kommittén för jämställdhet inom scenkonst syftar bl.a. till att belysa ojämställda förhållanden inom musikbranschen (Nandra, 2005). Inför genomförandet av denna studie var vi i kontakt med ansvariga för projektet för att få tips om möjliga infallsvinklar till en studie om genus, identitet och musik. De lät oss då förstå att ytterligare forskning kring liknande ämnen efterfrågas av samhället och att en ny SOU-text håller på att skrivas. Kommittén ställer sig delvis samma frågor som vi gjort, med den skillnaden att vi utgått från ett lärarperspektiv och har studerat grundskolans musikundervisning. Frågor som det behöver forskas vidare kring och som ovan nämnda kommitté studerar är t.ex. vem som har makten på musikinstitutionerna och varför det är så få kvinnliga tonsättare, dirigenter och bandledare i musikbranschen. Är musikinstrument könskodade och är det okej för en pojke att spela flöjt och för en flicka att spela elgitarr? Vad styr ungdomars musiksmak, val av instrument och vilken betydelse har omgivningens förväntningar samt musikaliska förebilder? Kommittén menar att populärmusiken, men även annan musik, idag är starkt sexualiserad och undrar vilka bilder som förmedlas i media så som MTV och vad förebildernas betydelse blir (Ibid.).

Vad de intervjuade lärarna tycker kring dessa frågor har vi i vår studie redogjort för men vi menar att fler studier med andra sorts perspektiv behövs för att väcka medvetenhet kring genusfrågor. Denna studie skulle t.ex. kunna bygga ut med ett elevperspektiv. Det skulle även vara intressant att undersöka variabler så som social klass, etnicitet eller religion i samband med genusproblematik och musik/musikundervisning.

Vi vill vidare reflektera över hur vi tror att den genusproblematik som musiklärarna beskrivit för oss genom sin berättelse om musikundervisningen får konsekvenser för eleverna även senare i livet, efter avslutad skolgång. Vi har visat hur samhällets genusordning avspeglas i skolans genusregim och då vi sett att traditionella könsroller skapas och återskapas inom skolans väggar förstår vi hur dessa återigen följer med ut i samhället. Mycket statistik finns som visar på en sned arbetsdelning på arbetsmarknaden som leder till ojämställdhet (Myndigheten för skolutveckling, 2003, s. 6). Vi finner stöd för att grundskolans genusregim följer med ut i samhället i den forskning som Bouij (1998) presenterar. Vi vill påvisa att samma mönster som vi observerade och fick beskrivna för oss rörande skolår 5 och 6 återfinns även inom högre musikutbildning, vilket Bouij (1998) skriver om i sitt kapitel ”Manligt och kvinnligt” där han berättar om musiklärarstudenter (s. 191ff). Kvinnliga studenter beskrivs som att de ser sig själva som en del av ett socialt sammanhang, till skillnad från de manliga som ser sig som självständiga individer. Detta kan jämföras med Eriks

påstående om flickors och pojkars skilda sätt att skapa relationer och deras olika potential att agera självständigt (se vidare ”Relationer kontra autonomi – variationer i identitetsskapande hos flickor och pojkar”). Eftersom pojkarna på den studerade skolan förefaller bättre än flickorna på att agera självständigt och ta för sig i musikundervisningen, antar vi att detta får betydelse för hur män/kvinnor vågar ta plats i större grupper och offentliga sammanhang.

Genusregimen i skolan som institution gör att flickor och pojkar får skilda förutsättningar. Vi tror att det enda sättet att bryta detta mönster är att skapa medvetenhet i genusfrågor vilket också slås fast i Prop 1994/9:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män

inom utbildningsområdet (s. 198ff). I denna förklaras också att jämställdhet är en pedagogisk

fråga, varför alla lärare bör få kunskap om genusproblematik. För att detta ska ske krävs en tydlig politisk viljeriktning att genomdriva dessa frågor på såväl nationell som kommunal nivå. I Barn- och utbildningsnämndens verksamhetsplan i den studerade kommunen nämns ingenting om arbete för jämställdhet, och ingen uppföljning görs av skolornas jämställdhetsarbete. Inte heller gav de oss som kommuninvånare något svar på huruvida dessa frågor prioriteras just nu, då vi via e-post tog kontakt med Barn- och utbildningsnämnden (se vidare ”Kommunal skolplan och verksamhetsplan”). Vi undrar hur skolor och lärare ska kunna arbeta med genusfrågor på ett medvetet sätt, om den politiska viljeriktningen inte är klar. Om dessa frågor från lokalpolitiskt håll nonchaleras blir intrycket att genusfrågan är oviktig. I dagarna före färdigställande av denna uppsats redogjorde en av kommunens dagstidningar för den studerade kommunens dåliga jämställdhetsarbete. Där klargjordes att jämställdhetsfrågor av kommunpolitiker var nedprioriterade på grund av satsningar på mångfaldsfrågor. Vi förstår inte logiken i att dessa frågor ska ta ut varandra, då vi ser att båda är viktiga (angående referens, se vidare ”Etiska regler och överväganden” och ”Kommunal skolplan och verksamhetsplan”).

Reflektion kring genusfrågor behövs på flera nivåer i samhället. Alla lärare behöver höja sin egen medvetenhet kring genusfrågor, kring sin egen identitet och kring den struktur de själva lever i. Detta för att kunna se igenom strukturer så som genusordningen och för att kunna vända upp och ner på sina egna föreställningar och på den situation som råder i klassrummet. För att åstadkomma detta krävs att lärarna har ett gemensamt språk för att tala om genusfrågor, vilket vi tycker oss se att lärarna på den studerade skolan saknar. För att åstadkomma ändrade handlingsmönster räcker det inte med endast ökad kunskap, vilket är ett vanligt sätt att se på förändringar i utbildningssammanhang (Wickenberg, 2005, s. 33). Flera komponenter för förändringsarbete kring normer måste hanteras samtidigt. Förutom kunskaper behövs även en drivkraft och ett intresse tillsammans med reella möjligheter i organisationen för att ett genomförande av förändringsarbetet ska kunna ske (Ibid.). Vi ser därför att initiativet till att medvetandegöra lärarkåren om genusfrågor måste komma uppifrån, från politiskt håll.

Utbildningens främsta mål är att medvetandegöra människor; att åstadkomma en kritisk och reflekterande attityd som uppfodrar till handling. I alltför många samhällen har skolan som syfte att anpassa individen istället för att gynna deras utveckling. Att bli medveten innebär att man kan förändra sin situation och befria sig från samhällets förtryck (Lindqvist, 1999, s. 140).

Såsom 1960- och 70-talen genomsyrades av ifrågasättande av klasskillnader ifrågasätter vi idag rådande genusordning (jfr Lindqvist, 1999, s. 140). Den osynliga pedagogik, eller ’dolda läroplan’, som då kritiserades för att åsidosätta arbetarklassens barn, menar vi existerar till lika stor del vad det gäller genusordning och inte bara klassystem. Därför har vi velat belysa medvetenheten kring genusfrågor hos lärarkåren. Vi såg det som extra intressant att belysa detta hos musiklärare, eftersom musiken är så direkt knuten till ungas identitetsskapande.