En stor mängd frågor av diametralt olika karaktär handläggs inom ramen för en skuldsanering.
Lagstiftaren har varit medveten om att alla frågor omöjligen skulle kunna lösas direkt i lagtexten och utformade därför en rad principer som skulle styra bedömningen i varje enskilt fall. Några av de viktigaste principerna är att en helhetsbedömning av samtliga omständigheter måste ske156 samt att bedömningen måste göras mot bakgrund av skuldsaneringens rehabiliterande syfte157. Samtidigt får inte den allmänna betalningsmoralen ta skada, varför skuldsanering endast får beviljas på goda grunder och vägas mot samhällets bästa.158 En annan fundamental
156 Prop. 1993/94:123 s. 96.
157 Prop. 2005/06:124 s. 41 f.
158 Prop. 1993/93:123 s. 77.
51 utgångspunkt är att borgenärernas ställning inte ska försämras beroende på vilket insolvensförfarande det rör sig om. Sålunda kan oklarheter kring hur en viss fråga ska behandlas besvaras genom att en jämförelse med de närliggande instituten görs.
HD tillämpade dessa principer på fordringar förenade med tredjemanspant i NJA 2016 s. 73.
Tredjemanspantsättningar är komplicerade till sin natur då det finns mycket få lagregler som styr dem. Rättsfiguren styrs dels genom prejudikat och dels genom att regler för gäldenärspant och borgen tillämpas. Å ena sidan är tredjemanspant mycket lik beloppsbegränsad proprieborgen, å andra sidan bör den ge samma säkerhet som pant ska ge i allmänhet, oavsett vem som är dess ägare.159 Detta leder till att det ofta inte är helt klart vilka regler som ska gälla.
I NJA 2016 s. 73 beslutar HD att fordringar förenade med tredjemanspant ska omfattas av skuldsanering och att reglerna för borgen därmed ska tillämpas. Avgörandet innebär att en panträtt inte alltid kommer ge borgenären den säkerhet som den är avsedd att ge. På konsumentkreditmarkanden kan det på sikt leda till en begränsning av användandet av säkerhetsformen p.g.a. risken för att en sådan fordran saneras bort.
Det kan konstateras att HD:s resonemang i 2016 års fall är förenat med flera problem.
Avgörandet står till viss del i strid med skuldsaneringslagens ordalydelse. Enligt 31 § skuldsaneringslagen ska fordringar förenade med panträtt undantas från skuldsanering. HD väljer att tolka bestämmelsen som att det endast är panträtt i gäldenärens egendom som avses, trots att det saknas stöd för tolkningen i förarbetena där problematiken överhuvudtaget inte nämns. En sådan inskränkning av lagens ordalydelse bör sålunda ha föregåtts av en omfattande konsekvensanalys eller till och med ha kommit direkt från lagstiftaren. Istället har HD nöjt sig med att konstatera att fordringar förenade med tredjemanspant bör behandlas på samma sätt i alla insolvensförfaranden samt att borgenärernas ställning inte bör påverkas utan att utreda saken vidare. Analysen har vidare begränsats till äkta tredjemanspant medan situationer där gäldenären tidigare har ägt panten samt fall då gäldenären har dold samäganderätt till den pantsatta fastigheten har inte behandlats alls.
En av de styrande principerna för skuldsanering är att förekomsten av en tredjemanssäkerhet inte ska påverka övriga borgenärers rätt, vilket bekräftades av HD i 2016 års fall. HD anförde i domskälen att ”eftersom den ordning som gäller vid konkurs och företagsrekonstruktion innebär att resultatet av insolvensförfarandet inte påverkas av att en borgenär för sin fordran har säkerhet i form av tredjemanspant, så kan det inte sägas att skuldsaneringens syfte talar
159 Ingvarsson, s. 196.
52 emot att samma ordning gäller vid ett sådant förfarande”. HD argumenterade för att om en säkerhet behandlas på ett sätt i ett insolvensförfarande så ska det behandlas på samma sätt i de övriga förfarandena. Att en fordran förenad med tredjemanspant omfattas av en konkurs medför dock inte att det även ska omfattas av en skuldsanering. Istället måste undersökas huruvida borgenärerna får samma utdelning oberoende av vilket insolvensinstitut det rör sig om.
För fordringar förenade med tredjemanspant tillgodoses denna princip bäst genom att säkerheten realiseras i samband med skuldsanering. Borgenären får utdelning upp till pantens värde och de övriga borgenärerna får samma utdelning som i konkurs. Gäldenärens ekonomiska situation får en slutlig lösning, vilket inte skulle vara fallet om fordringen hade undantagits från skuldsanering. Om fordringen inte hade omfattats skulle problem kunna uppstå om gäldenären av någon anledning misslyckas med att betala av den eller om tredjemanssäkerheten skulle försämras. I sådana fall skulle borgenären kunna säga upp krediten och realisera panten.
Gäldenären skulle dels drabbas av tredjemanspantsättarens regressfordran och dels av eventuell restskuld. Gäldenären skulle då kunna utsättas för exekutiva åtgärder under pågående skuldsanering, med konsekvensen att han inte skulle kunna betala enligt planen.
Skuldsaneringen skulle då riskera att bli upphävd.
Vad gäller oäkta tredjemanspant måste en bedömning göras i varje enskilt fall. Sålunda bör fordringar som är förenade med tredjemanspant undantas från skuldsanering om gäldenären bebor pantobjektet. Detsamma bör gälla om dold samäganderätt till pantobjektet föreligger.
Annars kommer skillnaden mellan utdelning i skuldsanering och konkurs vara alltför betydande. Då skuldsaneringsinstitutet är underställt konkursinstitutet kan det leda till att fler gäldenärer kommer försättas i konkurs, vilket skulle innebära att de gick miste om skuldsaneringens rehabiliterande verkan.
Sammantaget innebär det att HD troligen kommer att behöva ta ställning till hur fordringar förenade med tredjemanspant ska behandlas i skuldsanering inom en snar framtid. Det skulle vara önskvärt om domstolen i sådant fall kunde gå in djupare på hur olika typer av tredjemanspant bör behandlas, istället för att blott försöka utkristallisera en allmän rättsregel för alla sorts tredjemanspantsättningar. Då det finns flera typer av tredjemanspant samt då omständigheterna vid fordringarnas tillkomst är så olika torde det vara omöjligt att nöja sig med en universell lösning.
53
Källförteckning
Litteratur
Adlercreutz, Axel & Mulder, Bernard Johann, Avtal – lärobok i allmän avtalsrätt, 14 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2017.
Agell, Anders, Äganderätten till fastighet för makar och samboende, 1 u., Författaren, PA Norstedt & Söners förlag, Lund, 1985.
Beckman, Lars K., Bäärnhielm, Mauritz, Cederlöf, Joakim, Gerleman, Erik, Hermansson, Magnus, Larsson, Nils, Lindberg, Magnus, Millqvist, Göran & Synnergren, Stieg, En kommentar till jordabalken och anslutande författningar, 2 u., Zeteo, 1 april 2015 [cit.
Beckman m.fl.].
Brattström, Margareta, Dold samäganderätt - en sammanfattning av rättsläget, JT nr 2 2011-12, s. 313–329.
Gregow, Torkel, Samägd egendom, 1 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016.
Hellners, Trygve & Mellqvist, Mikael, Skuldsaneringslagen - en kommentar till 2006 års lag, 2 u., Zeteo, 1 mars 2013.
Ingvarsson, Torbjörn, Borgensliknande säkerhetsrätter, 1 u., Författaren & Norstedts Juridik, Stockholm, 2000 [cit. Ingvarsson].
Ingvarsson, Torbjörn, Fordringsrätt: en lärobok, 1 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2017 [cit.
Ingvarsson, Fordringsrätt].
Jensen, Ulf, Panträtt i fast egendom, 10 u., Iustus förslag, Uppsala, 2016.
Korling, Fredric & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 1 u., Studentlitteratur, Lund, 2013.
Lehrberg, Bert, Gorton, Lars, Helldén, Margareta, Lennander, Gertrud, Lindskog, Stefan &
Ramberg, Jan, Borgen – Förutsättningsfrågor, regressfrågor, konsumentfrågor, 1 u., Författarna & Fritzes förlag, Stockholm, 1995 [cit. Lehrberg m.fl.].
Lennander, Gertrud, Kredit och säkerhet, 11 u., Författaren & Iustus Förlag, Uppsala, 2015 [cit.
Lennander].
Lennander, Gertrud, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös egendom: The pledgee's duties and liabilities with regard to collateral under a pledge agreement, 1u., Almqvist &
Wiksell, Uppsala, 1977 [cit. Lennander, Panthavares skyldigheter].
54 Mellqvist, Mikael, Obeståndsrätten, 8 u., Författaren och Wolters Kluwer, Stockholm, 2017 [cit. Mellqvist].
Millqvist, Göran, Sakrättens grunder, 7 u., Författaren och Norstedts Juridik, Stockholm, 2015 [cit. Millqvist].
Millqvist, Göran, Tredjemanspant och skuldsanering, JT 2016–17 s. 168–171.
Palmér, Eugène & Savin, Peter, Konkurslagen - en kommentar, 1 u., Zeteo, 1 oktober 2017.
Persson, Ingemar & Mellqvist, Mikael, Fordran och skuld, 10 u., Författarna och Iustus Förlag, Uppsala, 2015.
Ramberg, Jan & Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 10 u., Författarna och Wolters Kluwer, Stockholm, 2016.
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare¸ 3 u., Författaren och Norstedts Juridik, Stockholm, 2015.
Walin, Gösta & Ingvarsson, Torbjörn, Borgen och tredjemanspant, 4 u., Norstedts Juridik, Visby, 2013 [cit. Walin, Borgen].
Walin, Gösta, Gregow, Torkel & Löfmarck, Peter, Utsökningsbalken – En kommentar, 4 u., Stockholm, 2009 [cit. Walin, Gregow & Löfmarck].
Walin, Gösta, Millqvist, Göran & H. Persson, Annina, Panträtt, 3 u., Författarna & Norstedts Juridik, Stockholm, 2012 [cit. Walin, Panträtt].
Welamson, Lars & Mellqvist, Mikael, Konkurs och annan insolvensrätt, 12 u., Författarna och Wolters Kluwer, Stockholm, 2017 [cit. Welamson].
Elektroniskt material
Munukka, Jori, Karnov – lagkommentar till handelsbalken, ”www.pro-karnovgroup-se”, hämtad den 31 december 2017.
Offentligt tryck
Regeringens propositioner
Prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag.
Prop. 2005/06:124 Ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande.
Prop. 2009/10:242 Ny konsumentkreditlag.
55 Prop. 2015/16:125 Skuldsanering – förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt.
Statens offentliga utredningar SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.
SOU 2008:82 Vägen tillbaka för överskuldsatta.
Övrigt
FFFS 2014:11, Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden, Stockholm.
Kronofogdemyndighetens ställningstagande nr 7/16/Skusan, dnr 832 298–16/121.
Rättsfall
Högsta domstolen NJA 1924 s. 329 NJA 1925 s. 80 NJA 1985 s. 97 NJA 1985 s. 615 NJA 1987 s. 80 NJA 1996 s. 560 NJA 1997 s. 229 NJA 1997 s. 364 NJA 1998 s. 259 NJA 2000 s. 667 NJA 2001 s. 601 NJA 2010 s. 496 NJA 2013 s. 632 NJA 2016 s. 73 Ö 4614–16
Hovrättsavgöranden RH 1986:96
RH 1996:15 RH 2002:34 RH 2007:17
56 Svea hovrätts dom i ÖÄ 7745–17, avkunnad den 26 oktober 2017.
Tingsrättsavgöranden
Borås tingsrätts dom i mål nr Ä 2874–16, avkunnad den 27 oktober 2017.
Göteborgs tingsrätts dom i mål nr Ä 9335–17, avkunnad den 13 oktober 2017.
Lunds tingsrätts dom i mål nr Ä 2191–17, avkunnad den 30 oktober 2017.
Kronofogdemyndigheten
Kronofogdemyndigheten, dnr S-02051-16.
Kronofogdemyndigheten, dnr S-08276-16.
Kronofogdemyndigheten, dnr S-09683-16.
Kronofogdemyndigheten, dnr S-01934-17.