AVSLUTNING

BARNETS FÖDELSEÅR

I min avslutande diskussion vill jag först besvara studiens frågeställningar samt svara på

frågan om jag uppnått studiens syfte.

Syftet mynnade ut i sex frågeställningar:

Vilket behov av stöd upplever papporna att de har?

Informanterna beskrev att de inte hade fått tillräckligt stöd av vare sig det formella nätverket

eller det informella nätverket. De uttryckte en önskan om att ha fått mer stöd i sitt

föräldraskap.

Informanterna upplevde ett behov av både praktiskt, socialt och existentiellt stöd.

Praktiskt stöd innebar saker som bostad, körkort, kontaktperson, kontraktsvårdsplacering eller

familjehemsplacering. Socialt stöd handlade mest om samtalsstöd, både enskilda samtal,

parsamtal och gruppsamtal. Existentiellt stöd handlade om att bli uppbackad av någon i sin

papparoll och att ha en tillitsfull relation till någon som kunde förmedla hopp och mod till att

våga vara pappa.

Vad har de upplevt hindrat dem från att vara den pappa de önskar vara?

Informanterna beskrev fem olika kategorier av hinder: missbruk, frihetsberövande, relationer,

inre hinder och yttre hinder.

Önskar de få stöd i faderskapsrollen?

Svaret på denna fråga är både ja och nej. Å ena sidan var det vanligaste svaret från

informanterna att de inte kunde komma på något stöd som de tror att de hade varit mottagliga

för. Å andra sidan beskrev de att när de väl var redo för förändring önskade de att få och att ta

emot stöd.

Vilken sorts stöd önskar de?

Samtalsstöd var det stöd som önskades mest. Informanterna önskade enskilda samtal kring

frågor av existentiell art. De önskade samarbetssamtal tillsammans med barnets mamma. Ofta

med förhoppningen att de hade kunnat få hjälp så att en separation inte hade varit nödvändigt.

Ibland med en önskan om hjälp med samarbetet med barnets mamma efter en separation då

samarbetet ofta var något som informanterna upplevde som svårt att få till. Gruppsamtal i

form av pappagrupper var uppskattade och önskvärda.

Informanterna berättade att de ville vara ansvarstagande och tillgängliga pappor och uttryckte

en önskan om mer stöd som uppmuntrade dem att till att vara engagerade i sina barn.

Även det materiella stödet var viktigt, särskilt viktigt var den egna bostaden.

Av vem önskar de få stöd?

Psykologsamtal nämns av en informant när det handlade om existentiellt stöd. För övrigt var

det en allmän åsikt bland informanterna att det inte spelade så stor roll vem man samtalade

med. Det viktigaste var att samtalspartnern hade ett mans- och pappaperspektiv.

Flera informanter önskade ta emot stöd av socialtjänsten samt sjukvården och kriminalvården.

Från socialtjänsten önskade informanterna bistånd till olika stödinsatser samt att relationen till

socialsekreteraren skulle vara kontinuerlig och kännas tillitsfull. Från sjukvården önskade

informanterna behandling för sitt beroende eller depressionsbehandling. Från kriminalvården

önskade informanterna stöd i att möjliggöra umgänge med familjen.

Informanterna önskade även stöd från nära anhöriga. Barnets mamma nämndes oftast som

den person i det informella nätverket som informanten önskade få stöd av. Det stöd som de

önskade av barnets mamma handlade om att få hennes förtroende att faktiska få vara pappa.

När är de mest öppna för att söka och ta emot stöd?

Generellt sett visade det sig att informanterna varit svåra att nå med erbjudande om stöd. De

beskrev att de bestämt sig för att inte släppa in någon och därför var de inte mottagliga för att

ta emot stöd. De berättade också att det var viktigt att de själv kände sig redo för att ta emot

stöd. Trots detta så utkristalliserades det tre förhållanden då informanterna var mer benägna

att ta emot stöd: under drogfria perioder, vid barnets födelse och vid separation från barnets

mamma.

Då återstår frågan om undersökningen har uppfyllt studiens två syfte.

Det första syftet med studien var att undersöka och beskriva vilka behov av stöd i faderskapet

som pappor med missbruksbakgrund har under barnets uppväxttid.

Detta syfte anser jag har blivit väl uppfyllt. De tio informanternas berättelser har gett en bred

kunskap om deras behov av stöd. Behoven har presenterats ur olika infallsvinklar i resultat,

slutdiskussion och som svar på studiens sex frågeställningaDet andra syftet var att se om det

utifrån undersökningens resultat går att ge rekommendationer som kan användas till att

utveckla innehållet i riktade stödinsatser till pappor med missbruksbakgrund.

Utifrån studiens andra syfte vill jag avslutningsvis ge några enkla rekommendationer för

fortsatt stöd till pappor med missbruksbakgrund:

- Kombinera med fördel stöd från det informella nätverket och stöd från det formella

nätverket - tänk både och inte antingen eller.

- Använd rikligt med fantasi för att få nätverket att engagera sig i det som de kan bidra

med för att ge stöd i faderskapet.

- Hitta arenor för stödinsatserna utifrån ett tvärprofessionellt tänk – i vilka olika arenor

finns papporna och var kan stöd erbjudas.

- Arbeta metodiskt med att stärka pappornas beredskap till förändring och var

uppmärksam på förändringar i livet som bidrar till att papporna blir mer mottagliga för

att ta emot stöd.

- Erbjud papporna ett samtalsstöd som har möjlighet att finnas kvar över tid – kom ihåg

att faderskap är en process.

- Var inte rädd för att ha ett uttalat pappaperspektiv – det går att kombinera med både

ett barnperspektiv och ett mammaperspektiv.

- Håll isär samtalen om faderskap från samtalen om missbruk – pappan klarar av att

göra kopplingarna alldeles utmärkt på egen hand.

- Prata med papporna om deras barn, om deras tankar kring sitt föräldraskap och om

deras önskningar för framtiden – de är stolta pappor och vill gärna prata om sina barn.

Och glöm inte bort att missbrukande föräldrar inte bara är missbrukare –

de är mammor och pappor också!