Kombinationen fysisk planering och världsarv är komplext. Motstridiga in
tressen, aktörers olika viljor och folks uppfattning om vad som är värdefullt
aVslutande dis
ska förenas, men går ofta isär. Vad är det då som krävs för ett fungerande världsarv? Det tycks som om A och O är samordning och gemensamma mål, som i Falun där de olika aktörerna är överens. I Visby är aktörerna eniga men man kan undra om inte många fastighetsägare har blivit överkörda av deras visioner? Visby och Falun ger hur som helst sken av en fungerande kommunikation och gemensam ambitionsnivå. I Karlskrona är aktörerna inte överens om något gemensamt mål för världsarv och planering. I uppsatsen har det dock blivit tydligt att det finns två vägar att gå för att nå dit. Antingen formulerar aktörer och allmänhet visionerna tillsammans eller så bestämmer en grupp, bestående av experter vad platsen en gång har varit, vad den nu är och i framtiden ska bli.
Förändringar måste accepteras men samtidigt är det nödvändigt att bestäm
ma vad som ska finnas kvar och utforma ett skydd för det. Utifrån vad som pre
senterats i uppsatsen är det bästa sättet att nå konsensus kring dessa frågor att låta folk vara med och bestämma. Aktörerna behövs dock som drivande parter och för genomförande. Parterna beskriver tillsammans vad som bedöms vara värt att bevara. Det måste tydligt framgå vad som är värdefullt och varför det är värdefullt. I samband med detta är det även viktigt att klargöra om målet eller visionerna kommer att innebära några begränsningar, eller tvärtom, om de kommer att skapa möjligheter för platsen och dess invånare. Tillsammans beskrivs även vad konsekvenserna skulle bli vid en eventuell förändring eller förlust av platsen. Det är naturligtvis svårt att veta på förhand, men vad skulle kunna utgöra ett hot och vad skulle konkret vara en skada?
För att skapa en bredare och en allmän acceptans bör målen för framtida planering formuleras utifrån ovan nämnda ställningstaganden. Det krävs att befolkningen är delaktig för att målen ska bli accepterade.
Målformuleringen är dock inte något som sker i en handvändning. Inställ
ningen till vad som är vackert, värt att bevara eller hur nya byggnader ska utformas skiljer sig trots allt mellan folk – men om det går, finns det goda förutsättningar för turism, näringsliv och lokal stolthet. g
KällFÖ
5 källFörteckning
Alzén, Annika (2006), Demokrati och Kulturvarv, Demokratiskt kulturarv?
– Nationella institutioner, universala värden, lokala praktiker, Alzén, Annika och Aronsson, Peter (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Aronsson, Peter (2006), Demokratiskt kulturarv? – Nationella institutioner, universala värden, lokala praktiker, Alzén, Annika och Aronsson, Peter (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Aronsson, Peter (2005), Ett forskningsfält tar form, Kulturarvens dynamik. Det institutionaliserade kulturarvets förändringar, Peter Aronsson och Magdalena Hillström (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Bohman, Stefan (2005), Den minsta, gemensamma nämnaren. Eller – hur ser vårt kunskapsfält ut?, Kulturarvens dynamik. Det institutionaliserade kulturarvets förändringar, Peter Aronsson och Magdalena Hillström (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Boken om detaljplan och områdesbestämmelser, 2002 års revidering (2002), Allmänna råd 1996:1 ändrad genom 2002:1, Karlskrona, Boverket.
Cars, Göran, Olsson, Krister och Snickars, Folke (1996), Kulturmiljö på spel – En studie av strategier att bevara och utveckla den byggda miljöns kulturvärden, Stockholm, Riksantikvarieämbetet och Byggforskningsrådet.
Cedenhag, Birgitta (2000), Hur starkt är skyddet när starka intressen motsätter sig? artikel ur Kulturmiljövård nr 1, s. 4851.
Dahlström Rittsél, Eva (2005), Industriarv som kulturarv – Retorik och praktik i industriminnesvården, Kulturarvens dynamik. Det institutionaliserade kulturarvets förändringar, Peter Aronsson och Magdalena Hillström (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Gillgren, Hans (2000), Planering och byggande i kulturmiljöer – Tre metodexempel i stadsbygd, Stockholm, Riksantikvarieämbetet.
Groat, Linda N. (1994), Carbundcles, Columns, and Pyramids: Lay and Ex
pert Evaluations of Contextual Design Strategies, Design Review – Challenging Urban Aesthetic Control, Scheer, Brenda Case (red.), New York, Chapman &
Hall.
Grundberg, Jonas (2005), Historiebruk, globalisering och kulturarvsförvalt
ning: utveckling eller konflikt?, Kulturarvens dynamik. Det institutionaliserade kulturarvets förändringar, Peter Aronsson och Magdalena Hillström (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Göthe, Sven (2004), Kulturhistorisk värdering för ett långsiktigt hållbart kultur-arvsbruk, artikel ur Kulturmiljövård nr 1, s. 28.
KällFÖ
Götlind, Anna (2005), Världsarvets världar – mångvetenskapliga perspektiv på industriella världsarv, Falun, Högskolan Dalarna.
Hammarlund, KG (2006), ”En trygg och demokratisk identitet på basis av det historiska arvet” – kulturarv och historia i den svenska skolan, Demokratiskt kulturarv? – Nationella institutioner, universala värden, lokala praktiker, Alzén, Annika och Aronsson, Peter (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Hoberg, Birgitta (1992), UNESCO:s Världsarvslista, artikel ur Kulturmiljövård nr 3, s. 1619.
Jensen, Bernard Eric (2006), At forvalte kulturarv – en identitetspolitisk arbej
ds og kampplads, Demokratiskt kulturarv? – Nationella institutioner, universala värden, lokala praktiker, Alzén, Annika och Aronsson, Peter (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Johansson, Carina (2006), Mellan ruinromantik och partyfabrik? – en etnologisk studie av Visby i bild, berättelse, fantasi och minne, text till licentiat seminarium, Tema Q, Linköpings universitet.
Karlskrona.se, översiktsplan Karlskrona kommun (2002), Karlskrona, Karlskrona kommun.
K-märkt. Förslag till förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (2004), SOU 2004:94, Slutbetänkande av Kulturbebyggelseutredningen, Stockholm.
Krus, Anna och Westerlind, Ann Mari (2003), Kulturmiljön i kommunala översikt-splaner; En studie av hur kulturmiljövårdens riksintressen hanteras i ett fyrtiotal kom-munomfattande översiktsplaner, Stockholm, Rapport från Riksantikvarieämbetet 2003:2.
Lange, Ulrich (2002), Vem vill ha ett kulturreservat? artikel ur Kulturmiljövård nr 2, s. 3844.
Lisinski, Jan (2004), Rekonstruktion och nygestaltning av historiska monument – en kommentar utifrån tapetprojektet på Svartsjö slott, artikel ur Kulturmiljövård nr 1, s. 3842.
Molin, Torkel (2005), Att prägla landskap, Kulturarvens dynamik. Det insti-tutionaliserade kulturarvets förändringar, Peter Aronsson och Magdalena Hill
ström (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
Nyström, Louise (2006), Arkitektur för livet – om nutidens arkitektur mellan dåtid och framtid, Samverkansforum och UFOS.
Olsson, Krister (2005), Bevarande eller skapande av värde? Kulturmiljövården i kunskapssamhället, Kulturarvens dynamik. Det institutionaliserade kulturarvets förändringar, Peter Aronsson och Magdalena Hillström (red.), Norrköping, Linköpings universitet.
KällFÖ
Persson, Ingrid och Westerlind, Ann Mari (2000), Kultur i grunden, Karls
krona, Boverket.
Ronström, Owe (2007), Kulturarvspolitik – Visby. Från sliten småstad till medel-tidsikon, Stockholm, Carlsson Bokförlag.
Ronström, Owe, Bjärhall, Britt, Johansson, Carina, (2002), KA3 – från Kustartilleri till Kulturarv, Visby, Rapport från forskningsprogrammet Kultur
arvspolitik vid Högskolan på Gotland.
Turtinen, Jan (2006), Världsarvets villkor, Intressen, förhandlingar och bruk i in-ternationell politik, Stockholm, Stockholms universitet.
Unescos världsarvskonvention och de svenska världsarvsobjekten (2002), Regering
ens skrivelse 2001/02:171.
Sternudd, Catharina (2007), Bilder av småstaden – om estetisk värdering av en stadstyp, akademisk avhandling, Lund, Lunds Tekniska Högskola.
Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv (2005), Svenska Unescorådets skriftserie 2/05, Stockholm, Svenska Unescorådet.
Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv (2008), Svenska Unescorådets skriftserie 2/08, Stockholm, Svenska Unescorådet.
Unnerbäck, Axel (2002), Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Stockholm, Riksantikvarieämbetet.
Världsarvsrådet och Hillgren, Anders (odaterad a), Förvaltnings- och utveck-lingsprogram, Världsarvet Örlogsstaden Karlskrona – ett strategi och inriktnings-dokument, opublicerat manuskript.
Världsarvsrådet och Hillgren, Anders (odaterad b), Handlings- & åtgärdspro-gram, Bilaga till strategi- och inriktningsdokument för Världsarvet Örlogsstaden Karlskrona, opublicerat manuskript.
Wedin, Ida (2006), Industriarvet i skärningspunkten mellan kulturarv och turism, Institutionen för kultur och media, Socialantropologi C, Högskolan Dalarna.
Westerlind, Ann Mari (2000), Hand i hand miljömål och riksintressen, artikel ur Kulturmiljövård nr 1, s. 23.
Westerlind, Ann Mari (2004), Kulturhistoriska värden i den byggda miljön, Fördjupad utvärdering av miljömålsarbete, Stockholm, Rapport från Riksan
tikvarieämbetet 2004:1.