Det är mycket som pekar mot att nyhetsklippen i Nerikes Allehanda kan ha genererat rädsla för överfallsvåldtäkt. Denna rädsla bör ha kodats genom genus, på så sätt att det varit möjligt för kvinnor att uppleva personlig rädsla och för män att uppleva altruistisk oro. En sådan ökning av rädsla kan få konsekvenser för jämställdhet. För att sätta in resultat och slutsatser från den föregående diskussionen i ett jämställdhetsperspektiv, relaterar jag dem här i förhållande till Brownmillers teori om en manlig våldtäktsideologi.
I den jakt som varit för att fånga ”serievåldtäktsmannen” har många engagerat sig och tagit avstånd från dessa handlingar. Ibland har det närmast satts likhetstecken mellan dessa överfallsvåldtäkter och våldtäkt generellt, t.ex. genom genreangivelsen ”våldtäkterna” vid nyhetsartiklar. Många män har varit engagerade, vilket är tydligt i nattvandringsprojekten. Denna form av avståndstagande från våldtäkt och våldtäktsmän, kan innebära en uppdelning i goda och dåliga män, vilket Brownmiller talar om, där de som tar avstånd från
överfallsvåldtäkt kan uppfattas som goda män som är för jämställdhet och därför inte behöver förändra något i sin livsstil. Därigenom kan andra former av våldtäkt och övergrepp, som kan uppfattas som uttryck för en hegemonisk manlig kultur, döljas. Men är det inte bra att män engagerar sig mot överfallsvåldtäkter? Naturligtvis är det bra och kan också tyda på en förståelse för problemen med rädsla för våldtäkt. Många kvinnor reagerade också positivt på nattvandringsinitiativen. Inte desto mindre finns det anledning att vara uppmärksam på en uppdelning mellan onda män som genomför överfallsvåldtäkter och goda män som tar avstånd från dessa. De oavsiktliga konsekvenserna kan bli att de kulturella och sociala
sammanhangen suddas ut. I så fall kan risken för våldtäkt fortsätta att ses som ett individuellt problem, som varje kvinna själv ska hantera, istället för att det behandlas som ett
samhällsproblem som angår alla.
Brownmiller menar att det inte kan ”finnas några privata lösningar på våldtäktsproblemet” och att kvinnor inte bör begränsa sina liv. Det är visserligen svårt att säga något precist om vilka begränsningar, eller exkludering, från det offentliga rummet, som rädslan för
överfallsvåldtäkterna i Örebro inneburit. Jag menar ändå att det genom nyhetsklippen formas en subjektsposition för kvinnor, som återskapar en feminin roll som passiv och sårbar. Den innebär att kvinnor bör vara mer försiktiga, att de behöver skyddas och att de personligen bör undgå eventuella risker, samt att de kan/bör införskaffa överfallslarm eller sprej. Därmed kan de dagliga problemen med sexuellt våld, trakasserier och risk för våldtäkt, fortsatt komma att uppfattas som ett privat problem.
Vad kan, utifrån Brownmillers teori, sägas angående mäns försök att kontrollera kvinnor med hjälp av rädsla för våldtäkt? Brownmiller talar om en manlig våldtäktsideologi där den mänskliga anatomin skapat möjligheten till påtvingad sex och hon menar att våldtäkt kan ha fungerat som ett vapen, varigenom män uppnått makt över kvinnor. I den mån rädslan för överfallsvåldtäkt utspringer från själva brottet, så kan det stämma. Men om rädslan också beror på andra faktorer, t.ex. det sätt som nyhetsartiklar utformas, blir orsakssambanden mer oklara. Därför är det kanske mer rimligt i det här sammanhanget, att tala om att
konsekvenserna av rädsla för överfallsvåldtäkt, kan motverka jämställdhet.
Jag är enig i den kritik som jag tidigare redovisat (se kap 4), som förskjuter idén om en våldtäktsideologi, i form av en medveten process, till en våldtäktskultur, och därigenom kan fokusera en rad andra orsaker än våld som grundlag för rädsla. Jag menar alltså inte att man
kan hävda, att alla män medvetet håller alla kvinnor i rädsla i syfte att uppnå makt över dem. Här kan möjligtvis definitionen av ideologi vara missvisande. T.ex. talar Fairclough om att ideologier kan vara inbyggda i konventioner, och därigenom vara naturaliserade. Det är i så fall inte säkert att människor ens är klara över att deras vanliga livssätt är ideologiskt
grundade (Fairclough 2008:50). Med en liknande förståelse behöver ’våldtäktsideologi’ inte nödvändigtvis stå i motsättning till ’våldtäktskultur’, men jag tror det senare är tydligare.
Den rädsla som framkallas, dels genom en våldtäktskultur och dels genom oavsiktliga konsekvenser, verkar kunna fungera som en form av manlig social kontroll. Om kvinnor i en rad situationer upplever rädsla för sexualiserat våld, och pga. rädslan begränsas tillgång till det offentliga rummet, innebär det att hotet om våldtäkt håller ”kvinnor i ett tillstånd av rädsla”, vilket tillsammans med varningar återskapar en sårbar femininitet. Om rädsla för våldtäkt är en del av en manlig social kontroll, och denna rädsla formats genom bl.a. medias nyhetsklipp, så måste nyhetsartiklarnas produktion och de villkor det sker under, tilläggas ett delvist ansvar. Även om det inte finns några intentioner eller vilja, varken hos
kriminaljournalister eller poliser som behöver hjälp från allmänheten, kan resultatet innebära en nyhetsredovisning, där effekten blir en förstärkning av manlig social kontroll av kvinnors liv.
Även om kvinnor kan återta rum genom sitt agerande, så sker det i en samhällskontext där en trygghetsdiskurs skapats, som främjar säkerhetstänkande och ofta utan något genusperspektiv. Brownmiller menade att det är otillräckligt att försöka kontrollera våldtäktsbrottet på
individuell grund, och om det ska kunna utrotas måste det bygga på långsiktigt samarbete och förståelse, där både kvinnor och män deltar (Brownmiller 1977:347f). Ett av problemen tror jag är mäns och kvinnors olika position till våldtäkt, eftersom män inte upplever denna rädsla och därför kan riskera att inte ta problemet på allvar. Särskilt inte om det medföljer ett krav på förändring av den maskulina rollen ur ett bredare perspektiv.
Generellt uppfattar jag Brownmillers teori som användbar, för att sätta rädsla för våldtäkt i ett samhällsperspektiv, där makt och könsrelationer beaktas. Teorins spekulativa delar, om rädslan och våldtäktens uppkomst, kan inte bevisas och motsägs till viss del av att det existerar våldtäktsfria kulturer. Den konspirationsliknande formuleringen om en ”medveten process av skrämsel genom vilken alla män håller alla kvinnor i ett tillstånd av rädsla”, vill jag omtolka till ”en process av skrämsel varigenom män uppnår fördelar, genom att kvinnor hålls i ett tillstånd av rädsla”. Med en förskjutning från våldtäktsideologi till våldtäktskultur, tror jag olika kulturella faktorer kan tydliggöras. Nyhetsartiklar kan i detta ljus betraktas som en kulturell faktor i den sociala konstruktionen av rädsla för överfallsvåldtäkt.
Referenser
Andersson, Birgitta (2001). Rädslans rum – trygghetens rum- ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse i trafikrummet. Stockholm: Vinnova.
Bergström, Göran, Boréus, Kristina (red.) (2005). Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. (2a upplagan) Lund: Studentlitteratur. Brownmiller, Susan (1975). Against our will : men, women and rape.
New York: Fawcett Books.
Brownmiller, Susan (1977). Våldtäkt. övers. Monica Forser från Against our will: men, women and rape [1975]. Stockholm: PAN/Norstedt.
Campbel, Alex (2005). ”Keeping the ’Lady’ safe: The regulation of femininity through crime prevention literature” s. 119–140 i Critical Criminology, Vol. 13, Nr. 2.
Fairclough, Norman (2008). Kritisk diskursanalys. København: Hans Reitzels Forlag.
Green, Eileen, Singleton, Carrie (2006). “Risky Bodies at Leisure: Young Women Negotiating Space and Place” s. 853–871 i Sociology, Vol. 40, Nr. 5.
Hall, Rachel (2004). “’It Can Happen to You’: Rape Prevention in the Age of Risk Management” s. 1 – 19 i Hypatia, Vol. 19, Nr. 3.
Heber, Anita (2007). Var rädd om dig!: Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och dagspress. Avhandling. Stockholms universitet, kriminologiska institutionen.
Heber, Anita (2005). Var rädd om dig!: En litteraturöversikt om rädslan för brott. Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen.
Hollander, Jocelyn A. (2004). "’I Can Take Care of Myself’: The Impact of Self-Defense Training on Women’s Lives” s. 205 – 235 i Violence Against Women, Vol. 10, Nr 3.
Hellspong, Lennart & Ledin, Per (1997). Vägar genom texten. Lund: Studentlitteratur.
Hradilova Selin, Klara (2008). Våldtäkt mot personer 15 år eller äldre Utvecklingen under åren 1995–2006. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Irlander, Åsa, Westfelt, Lars (2010). NTU 2009 Om utsatthet, trygghet och förtroende. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Koskela, Hille, Pain, Rachel (2000). “Revisiting fear and place: women’s fear of attack and the built environment” s. 269-280 i Geoforum, Vol. 31, Nr 2.
Koskela, Hille (1999). “‘Gendered Exclusions’: women’s fear of vi-
Koskela, Hille (1997). ”’Bold walk and breakings': Women's spatial confidence versus fear of violence” s. 301 – 321 i Gender, Place & Culture: A Journal of Feminist Geography Vol. 4, Nr. 3.
Lekare, Kerstin (2010). Hot och handlingsstrategier: En komparativ studie av tre bostadsområden i Örebro. Avhandling. Uppsala universitet, Sociologiska institutionen. Listerborn, Carina (2002). Trygg stad: diskurser om kvinnors rädsla i
forskning, policyutveckling och lokal praktik. Avhandling. Göteborg: Sektionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola.
Lofland, Lyn H (1998). The Public Realm: Exploring the City´s Quintessential Social Territory. Hawthorne, N.Y.: Aldine de Gruyter.
McDaniel, Patricia (1993). “Self-defence training and womens fear of crime” s. 37 – 45 i Women’s Studies International Forum, Vol. 16, Nr. 1.
Pain, Rachel H (1995). “Social Geographies of Women's Fear of Crime” s. 231 - 244 i Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 22, Nr. 2. Robertson, Alexa (2005). ”Narrativanalys” s. 210 – 262 i Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. (2a upplagan) Bergström och Boréus (red). Lund: Studentlitteratur.
Roman, Christine (2004). ”Kärlek, sex och våld”, s. 88 – 110 i Familjen i det moderna: sociologiska sanningar och feministisk kritik. Malmö: Liber.
Sandberg, Linda (2002). Rädslans restriktioner: En studie av kvinnors rädsla i Umeå. C – uppsats. Kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet.
Sandstig, Gabriella (2010). Otrygghetens landskap: en kartläggning av otryggheten i stadsrummet och en analys av bakomliggande orsaker, med fokus på mediernas roll.
Avhandling. Göteborgs universitet, institutionen för journalistik, medier och kommunikation.
Sundhage, Carin (2005). “Jag vägrar låta mig begränsas bara för jag är orolig”: Unga kvinnors berättelser om hur de skapar trygghet genom riskreducerande strategier”. D – uppsats. Stockholms universitet, kriminologiska institutionen.
Stanko, Elizabeth A. (1995). “Women, Crime and Fear” s. 46-58 i The ANNALS of the American Academy of Political and Social Science, Vol. 539, Nr. 1.
Tiby, Eva (2009). “Stranger-Danger or Fear of the Near? Accounts on Fear of Sexual Abuse” s. 144-160 i Journal of Scandinavian studies in Criminology and Crime Prevention, Vol. 10, Nr. 2.
Watson-Franke, Maria-Barbara (2002). “A world in which women move freely without fear of men: an anthropological perspective on rape” s. 599-606 i Women’s Studies International Forum, Vol. 25, Nr. 6.
Yodanis, Carrie L. (2004). “Gender Inequality, Violence Against Women and Fear: A Cross- National Test of the Feminist Theory of Violence Against Women” s. 655-675 i Journal of Interpersonal Violence, Vol. 19, Nr 6.
Zukin, Sharon (1995). “Whose Culture? Whose City” s. 281 – 289 i The Urban Sociology Reader (2005). Lin, Jan & Mele, Christopher (eds) London: Routledge.
Nyhetsklipp i Nerikes Allehanda
Berndtsson, Monica. ”Polisen satsar på extra utredare”, Nerikes Allehanda, 1 dec 2009, s. 7. Berndtsson, Monica. ”Vittnen efterlyses”, Nerikes Allehanda, 2 dec 2009, s. 4. Berndtsson, Monica. ” Inget spaningsresultat”, Nerikes Allehanda, 15 jan 2010, s. 7. Berndtsson, Monica. ”Polisen: ’Det är fler än en gärningsman’”, Nerikes Allehanda, 10 mars 2010, s. 4 - 5.
Berndtsson, Monica. ”Tio överfall är ouppklarade”, Nerikes Allehanda, 10 mars 2010, s. 4f. Berndtsson, Monica. ”Polisen: ’Senaste våldtäkten var ännu mer brutal’”, Nerikes Allehanda,
31 mars 2010, s. 7.
Berndtsson, Monica. ”Det märktes en viss lättnad hos polisledningen”, Nerikes Allehanda, 1 april 2010, s. 4.
Berndtsson, Monica. ”Brutala inslag som är jobbiga även för poliser”, Nerikes Allehanda, 29 april 2010, s. 4
Berndtsson, Monica. ”Polisen befarar att våldet trappas upp”, Nerikes Allehanda, 25 maj 2010, s. 8.
Berndtsson, Monica. ”Vi ställer alla frågorna till polisen – men får sällan svar”, Nerikes Allehanda, 13 okt 2010, s.4 - 5.
Berndtsson, Monica. ”Polisen fortsätter med förstärkt bevakning”, Nerikes Allehanda, 18 okt 2010, s. 4.
Berndtsson, Monica. ”Ingen våldtäktsman gripen”, Nerikes Allehanda, 26 oktober 2010, s. 10. Folenius, Birgitta. ”Personal i vården ska helst ta bilen”, Nerikes Allehanda, 12 okt 2010a, s. 6 - 7.
Folenius, Birgitta. ”Oron finns fortfarande”, Nerikes Allehanda, 12 okt 2010b, s. 6 - 7. Folenius, Birgitta. ”Att gå vidare efter värsta kränkningen”, Nerikes Allehanda 17 okt 2010, s. 6.
Frödén, Mattias. ”Advokaten: ’Han ville erkänna’”, Nerikes Allehanda, 16 okt 2010, s. 5.
Gunnarsson, Maria. ”23-åringen utan hjälp trots familjens larm”, Nerikes Allehanda, 1 nov 2010, s. 6.
Hedberg Tideman, Charlotta. ”Handlarna ska anlita vakter i sommar”, Nerikes Allehanda, 25 maj 2010, s. 8.
Hellberg-Danielsson, Marita. ”Så här tar du dig loss”, Nerikes Allehanda, 15 okt 2010, s. 14 - 15.
Levin, Anna. ”Hagamannen tog sig in i Umeåbornas liv”, Nerikes Allehanda, 12 maj 2010, s. 4 – 5.
Levin, Anna. ”Fyll Örebro med kvinnor i alla åldrar”, Nerikes Allehanda, 15 maj 2010, s. 5.
Lund, Sören. ”Viktiga steg för en tryggare stadsmiljö”, Nerikes Allehanda, 8 dec 2009, s. 10. Marander, Erik. ”På gång mot ett ökat våld”, Nerikes Allehanda, 29 april 2010, s. 4 - 5. Mattisson, Linus. ”’Rape-Hunters’ vill patrullera gatorna”, Nerikes Allehanda, 15 maj 2010, s. 4 - 5.
Mattisson, Linus. ”Örebro känns osäkert”, Nerikes Allehanda, 19 okt 2010, s. 5.
Nilsson, Marina. ”Cykelspaning ska hindra våldtäkter”, Nerikes Allehanda, 25 april 2010, s. 4f.
Åkesson, Eva. ”Trots gripandet: Rädslan för överfall sitter djupt”, Nerikes Allehanda, 13 okt 2010, s. 10.
Nyhetsklipp, osignerade
Insändare, ”Färre våldsbrott med övervakning”, 8 april 2010, s. 2.
Ledare, ”Bara högsta prioritet”, Nerikes Allehanda, 12 okt. 2010, s. 27. Ledare, ”En mörk kraft i Malmö”, Nerikes Allehanda, 22 okt 2010, s. 35.
”Varför skriver ni inte att mannen är svart?”, Nerikes Allehanda, 21 april 2010, s. 4. ”Brutalare våldtäkt än tidigare överfall”, Nerikes Allehanda, 31 mars 2010, s. 1. ”Misstänkt man gripen”, Nerikes Allehanda, 12 okt 2010, s. 1.
Bilaga 1.
Innehållsanalys av antal nyhetsklipp: genrer och källor
Antal nyhetsklipp i Nerikes Allehanda från 12 nov 2009 till 12 nov 2010
Nyhetsartiklar: 96 Förstasidor: 12 Krönikor: 7 Ledare: 3 Insändare: 4 Frågerutor: 7 Sammanlagt: 129 Nyhetsartiklarnas källor
Polisen som ensam källa: 50
Polisen som källa tillsammans rättsväsende/kriminalvård: 7 Rättsväsende, kriminalvård: 13
Privatpersoner: 14
Varierande professioner: 11 Forskare: 1
Samlat antal nyhetsartiklar med polis, rättsväsende eller liknande som källa: 70 Antal nyhetsartiklar med annan källa: 26