De vanligaste stilfigurerna är alltså anafor, klimax och metafor. Just metaforer har en stor roll i socialdemokratisk retorikhistoria, men förekommer i den här undersökningen i samtliga moderata partiledares tal. Övergripande kan inget mönster i användningen av stilfigurer urskiljas. Polemiken har ur utvecklingssynpunkt blivit mindre förekommande och mildare med åren. Personangreppen var grövst 1991, lite mildare 1998 och väldigt subtila 2014. Talen består främst av beskrivningar och påståenden, men varieras tills viss del med uppmaningar, förhoppningar, varningar och framförallt förslag på vad partierna vill förändra och förbättra i samhället.
Med endast den genomförda analysen som grund konstaterar jag att Socialdemokraterna främst använder ethos och pathos och att Moderaterna istället använder logos i större
utsträckning. Underlaget är dock inte tillräckligt för att fastslå något om partiernas retorik generellt sett. Vilket medel som fokuseras på varierar, och det kan bero på yttre händelser. Andra möjliga förklaringar skulle kunna vara individuella skillnader i retoriken och tillvägagångssättet.
Det finns retoriska likheter hos Persson och Löfven som skulle kunna härröra från agitatorerna som anses ha skapat grunden för Socialdemokraterna. Likheterna gäller främst stilfigurer och pathosappeller. Det kan vara en retorisk tradition som levt kvar inom partiet och utvecklats sedan slutet av 1800-talet. Den främsta likheten inom Moderaterna är logosargumentationen som oftast står i fokus.
Det finns även likheter partierna emellan, till exempel upplägget, användningen av stilfigurer, stilanpassningen och till viss del även innehållet. Identifikationstekniken används av båda partierna, men på olika sätt. Persson och Löfven hänvisar till sig själva som vanliga människor i samhället 1998 respektive 2014. Bildt använder samma teknik genom att uttrycka sitt missnöje med vissa samhällsfrågor 1991 och 1998. I fem av sex tal förekommer direkt tilltal till publiken, vilket är en ethosappell. En annan intressant likhet och utveckling rör framförandet av talet. 1991 använde båda talarna ofta sina stödpapper, 1998 syntes sådana men ingen av talarna tittade på dem och 2014 hade talarna inga stödpapper.
40
Några skillnader mellan partierna som är värda att nämna är att Moderaterna använder metaforer främst för positiva saker, medan Socialdemokraterna använder sådana för både positiva och negativa saker. Allitteration är exempel på en stilfigur som endast förekommer i moderata tal, medan parallellism endast förekommer i socialdemokratiska tal. Det är bara Socialdemokraterna som uttrycker konkreta varningar till publiken 1991 och 1998. Oppositionspartierna (Moderaterna 1991 och 1998, Socialdemokraterna 2014) talar om förändringar som bör göras i större utsträckning än regeringspartierna.
Det finns alltså likheter både inom partierna och mellan partierna, men det är svårt att avgöra om detta säger något konkret om partiretoriken eller politisk retorik i allmänhet eller om det är slumpmässiga likheter. En sammanfattande tanke är att det inte finns så stort utrymme för variation i just de här talen, alltså avslutningen i valduellerna. Partiledarna har begränsad tid, bestämt syfte och det retoriska problemet – många olika mottagare – att anpassa sig efter. Jag skulle vilja konstatera att mina resultat passar in på modellen om en tidlös valretorik till viss del. I de här duellerna kanske upplägget blir mer eller mindre
detsamma, oavsett år, parti eller partiledare. Innehållet kommer oundvikligen att variera i takt med samhällsförändringarna och huvudfrågorna, och de retoriska teknikerna och språkbruket kommer att förändras baserat på vem som är partiledare.
41
Källförteckning
Trycka källor
Burke, Kenneth, 1969: A Rhetoric of Motives. Los Angeles: University of California Press.
Elmelund Kjeldsen, Jens, 2008: Retorik idag – Introduktion till modern retorikteori. Lund: Studentlitteratur.
Engman, Jonas, 1996: ”Bilden av agitatorn idag” i Johannesson (red), Agitatorerna. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Sid 334–356.
Etzler, Aron, 2013: Reinfeldteffekten – Hur Nya Moderaterna tog över makten i Sverige och
skakade Socialdemokraterna i grunden. Stockholm: Karneval Förlag.
Hellspong, Lennart, 2004: Konsten att tala – Handbok i praktisk retorik. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Hellspong, Lennart, 2011: Konsten att tala – Övningsbok i praktisk retorik. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Heradstveit, Daniel och Bjørgo, Tore, 1996: Politisk kommunikation. 2 uppl. (Inger Lindstedt, övers.) Lund: Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1992).
Håkansson, Nicklas, 1999: Valretorik – Om politiskt språk i partipropagandan. Diss. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen Göteborgs universitet.
Johannesson, Kurt, 1996: ”Förord” och ”Agitatorn som hot och ideal” i Johannesson (red),
Agitatorerna. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Sid 7–49.
Johannesson, Kurt, 2001: ”Politik och retorik” i Johannesson (red), Vetenskap och retorik –
En gammal konst i modern belysning. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur. Sid 194–
42
Karlberg, Maria & Mral, Brigitte, 1998: Heder och påverkan – Att analysera modern retorik. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.
Lindqvist Grinde, Janne, 2008: Klassisk retorik för vår tid. Lund: Studentlitteratur.
Nilsson, Torbjörn, 2004: Mellan arv och utopi – Moderata vägval under hundra år, 1904–
2004. Stockholm: Santérus Förlag.
Pappas, Christos, 2003: Metaforer i det politiska språket: En studie av de socialdemokratiska
och de konservativ-liberala partiledarnas retorik i Grekland och Sverige vid millennieskiftet.
Diss. Stockholm: Stockholms universitet.
Patel, Runa och Davidson, Bo, 2011: Forskningsmetodikens grunder – Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. 4 uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Renberg, Bo, 2007: Retorikanalys. Lund: Studentlitteratur AB.
Sigrell, Anders, 2001: Att övertyga mellan raderna – En retorisk studie om
underförståddheter i modern politisk kommunikation. Reviderad utgåva. Diss. Umeå
Universitet. Åstorp: Rhetor Förlag.
Vigsø, Orla, 2004: Valretorik i text och bild – En studie i 2002 års svenska valaffischer. Diss. Uppsala: Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.
Elektroniska källor
Bildt, Carl och Carlsson, Ingvar, 1991: ”Valet 1991: Duellen”. Sändes 4.6.1991. https://youtu.be/EVEysBbPx90 (15.5.2015)
(Relevant material vid 1.08.02 – 1.14.43)
Bildt, Carl och Persson, Göran, 1998: ”Val 1998: Duellen” i SVT Öppet arkiv. SVT. Sändes 14.9.1998.
http://www.oppetarkiv.se/video/2146000/val-1998-duellen-val-1998-duellen (15.5.2015) (Relevant material vid ca 56.12 – 58.24)
43
Ek, Cecilia; Johansson, Madelene & Rönnqvist, Alexandra, 2008: Vägen till övertygelse – En
retorisk studie av partiledare i partiledardebatter. C-uppsats. Jönköping: Högskolan för
Lärande och Kommunikation. (14.5.2015)
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:209405/FULLTEXT01.pdf
Ekman, Frida, 2009: Retoriska förändringar – En diskursanalytisk studie av nya
moderaternas självpresentation. Masteruppsats. Linköpings universitet. (14.5.2015)
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:224344/FULLTEXT01.pdf
Gustavsson, Peter och Hanson, Malin, 2012: Vår ideologi – Ett studiematerial framtaget av
Socialdemokraterna och ABF. (2.5.2015).
http://www.socialdemokraterna.se/pageDirectory/366089/ideologi.pdf
Moderaterna, 2012: ”Partihistorik”. Uppdaterad 10.1.2015. (2.5.2015). http://www.moderat.se/partihistorik
Reinfeldt, Fredrik och Löfven, Stefan, 2014: ”Valet 2014: Duellen” i TV4-tolken. TV4 Play. Sändes 13.9.2014.
http://www.tv4play.se/program/tv4-tolken?video_id=2966207 (18.5.2015) (Relevant material vid ca 1.23.45 – 1.26.50)
Socialdemokraterna, 2015: ”Vår historia”. (2.5.2015) http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/Var-historia/
44
Bilagor
Här finns samtliga sex tal nedskrivna av mig. Jag har skrivit ner det utifrån att ha lyssnat på videoklippen för att ha som hjälp för mig själv vid analysen. Jag har alltså inte tillämpat riktig samtalsanalytisk transkribering och vill därför poängtera att det inte är säkert att texten
stämmer helt överens med talen då jag hade problem att uppfatta några ord.