Avvikelse

Resultat

I Kol 2:12 uppträder ett passivt preteritumparticip som kopulakomplement (30). Den bevarade valensstrukturen visar att det är O som är det prototypiska objektet, eftersom det är O och inte AP-E som genom passiveringen övergår till S, medans AP-E kvarstår oförändrat.

(30) [miþganawistrodai imma_AP-E]_CC [in daupeinai]_p (Kol 2:12) ’(ni är) [begravda.med honom_AP-E]_CC [i dopet]_p’

I Matt 11:14 (31) möter vi en infinitiv, i sig ett verbalsubstantiv och här uppträdande som O till verbet ’vilja’ (för verb av denna typ som förmedlar secondary concepts, se vidare Dixon 2010:50). Utav sammanhanget framgår att underförstått AP-E i valensstrukturen som infinitiven fortfarande besitter, är mis ’mig (Jesus)’. O till miþniman är snarast hela den följande direkta anföringen, för vilket man dock möjligen kan tänka sig ett uteläm-nat korrelat i form av ett demonstrativt pronomen i ackusativ.

(31) jah jabai wildedeiþ [miþniman ∅_AP-E (?)∅_O]_O, (Matt 11:14) sa ist Helias, saei skulda qiman.

’och om [ni_a.vill] [mottaga.med (mig)_AP-E (?detta)_O]_O: denne är Elias, han som skulle komma.’

4.3.4 Avvikelse

I ett fall, 1 Kor 13:2 (32), kan en komitativ betydelse svårligen ses. Uttrycket förefaller vara ett idiom och man kan misstänka att den ursprungliga betydelsen genom förkortning av ett längre uttryck har förskjutits. Det går inte att avgöra om fairgunja ’berg’ står i dativ singularis eller ackusativ pluralis (dock pluralis i RK 1998: kad galėčiau net kalnus kilnoti.) (32) ... jah habau [alla galaubein]_O, swaswe fairgunja_O miþsatjau,... (1 Kor 13:2)

5 Slutord

Resultatet av detta arbete föranleder ett flertal frågor, varav den mest påträngande är huruvida om några av de andra kvasiprefixen, vilka i litteraturen uppgetts vara transi-tiverande, bildar applikativa konstruktioner i gotiska. Om de gör så, introducerar de i så fall ett nytt argument i O- eller E-funktion, och står de i så fall i funktionellt eller semantiskt motiverade kasusformer? Svaren på de frågorna skulle kunna bidra till att kasta ljus över om det finns en tydlig funktionell skillnad mellan de olika luckorna i kvasiprefixens positionsschema (Wolmar 2015), och de skulle också ge en nödvändig grund att stå på när man jämför gotiska med grekiska och försöker utröna vad som kan bero på språkkontakt, utgöra lånade konstruktioner i samband med översättning, och i så fall i vilken utsträckning, det vill säga om en viss konstruktion helt eller enbart delvis finner sin motsvarighet i båda språken. Utifrån den här undersökningen vore det med andra ord rimligt att titta närmare på, om motsvarande grekiska konstruktioner även de introducerar ett nytt E, snarare än ett O. Om så är fallet, så skulle det kunna peka mot att valensförändrande konstruktioner introducerande ett E tidigare har förbi-setts och inte nödvändigtvis behöver vara så sällsynta.

Varje del av ett språks grammatik står i förbindelse med övriga delar och de gör så i en integrerad helhet (Dixon 2010a). En liten del, som ett enskilt kvasiprefix, går inte att förstå tillfullo utan kunskap om hur det passar in i systemet i vilket det tillhör. Av det följer att en undersökning likt denna om miþ-, liksom den i Wolmar (2015) om dis- och de gotiska kvasiprefixens positionsschema, enkom kan betraktas som förberedande delundersökningar. Det är endast genom att låta typologiskt välunderrättade under-sökningar av samtliga kvasiprefix återkoppla till och påverka varandra, som deras roll i den gotiska grammatiken kan klarläggas. Först därefter kan jämförelser med andra språk bli mer säkra. Det är inte bara den grekiska grammatiken som är intressant att jämföra med i jakten på lån, utan, vilket kanske kan låta självklart, även de andra ger-manska fornspråken — förslagsvis då utifrån senare forskning som exempelvis Kuroda (2014) om fornhögtyska.

Litteratur

Aikhenvald, Alexandra Y. 2015. The art of grammar: a practical guide. Oxford: Oxford University Press.

Ball, Martin J. & Müller, Nicole (red.). 2010. The Celtic languages. 2 uppl. London: Rout-ledge.

Bammesberger, Alfred. 1990. Die Morphologie des urgermanischen Nomens. Heidelberg: Carl Winter.

Barnes, Michael P. 2012. Runes: a handbook. Woodbridge: Boydell.

Bennett, William H. 2003. An introduction to the Gothic language. New York: Modern Language Association of America.

Bibel 2000 = Bibelkommissionens översättning 1999. Stockholm: Verbum. Hämtad från http://www.bibeln.se

Binnig, Wolfgang. 1999. Gotisches Elementarbuch. 5 uppl. Berlin: Walter de Gruyter. Blake, Barry J. Case (Cambridge Textbooks in Linguistics). 2 uppl. Cambridge:

Cam-bridge University Press.

Braune, Wilhelm & Heidermanns, Frank. 2004. Gotische Grammatik: mit Lesestücken und Wörterverzeichnis. Tübingen: Niemeyer.

Bucsko, John M. 2008. Preverbs and idiomatization in Gothic (Berkeley Insights in Lin-guistics and Semiotics 77). Georgia: University of Georgia. (Doktorsavhandling.) Bussmann, Hadumod. 1996. Routledge dictionary of language and linguistics. London:

Routledge.

Comrie, Bernard & Polinsky, Maria. 1998. The great Daghestanian case hoax. I Siewier-ska, Anna & Song, Jae Jung (red.), Case, typology and grammar (Typological studies in language 38), 95–114. Amsterdam: John Benjamins.

Corbett, Greville G. 2012. Features (Cambridge Textbooks in Linguistics). Cambridge: Cambridge University Press.

Coulson, Michael. 2010. Complete Sanskrit: teach yourself. Blacklick, Ohio: McGraw-Hill. Creissels, Denis. 2009. Spatial cases. I Malchukov, Andrej & Spencer, Andrew (red.), The

Oxford handbook of case (Oxford Handbooks in Linguistics), 609–625. Oxford: Oxford University Press.

Dixon, R. M. W. 1988. A grammar of Boumaa Fijian. Chicago: University of Chicago Press. Dixon, R. M. W. 2010a. Basic linguistic theory: Methodology, vol. 1. Oxford: Oxford

44 Litteratur

Dixon, R. M. W. 2010b. Basic linguistic theory: Grammatical topics, vol. 2. Oxford: Oxford University Press.

Dixon, R. M. W. 2012. Basic linguistic theory: Further grammatical topics, vol. 3. Oxford: Oxford University Press.

Dixon, R. M. W. & Aikhenvald, Alexandra Y. (red.). 2000. Changing valency: case studies in transitivity. Cambridge: Cambridge University Press.

Ferraresi, Gisella. 2005. Word order and phrase structure in Gothic. Leuven: Peeters. García, Luisa García. 2005. Germanische Kausativbildung: die deverbalen jan-Verben im

Gotischen. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Haspelmath, Martin & Sims, Andrea D. 2010. Understanding morphology. 2 uppl. London: Hodder education.

Johannisson, Ture. 1939. Verbal och postverbal partikelkomposition. Lund: Håkan Ohls-sons. (Doktorsavhandling.)

Josefsson, Gunlög. 2009. Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. 2 uppl. Lund: Stu-dentlitteratur.

KJV = King James Version (King James Bible). (http://www.wulfila.be) (Åtkomlig 2019-04-09.)

Kuroda, Susumu. 2014. Die syntaktische Funktion der Präfigierung im Althochdeutschen (Germanistische Bibliothek 51). Heidelberg: Winter.

Lambdin, Thomas O. 2006. An introduction to the Gothic language. Eugene: Wipf & Stock. Lehmann, Christian. 2004. Interlinear morphemic glossing. I Booij, Gert & Lehmann,

Christian & Mugdan, Joachim & Skopeteas, Stavros (red.), Morphology: an interna-tional handbook on inflection and word-formation, vol. 2, 1834–1857. Berlin: Walter de Gruyter.

Lehmann, Winfred P. 1986. A Gothic etymological dictionary. Leiden: Brill.

Maylor, Roger B. 2002. Lexical template morphology: change of state and the verbal pre fixes in German (Studies in Language Companion Series 58). Amsterdam: J. Benjamins. MS = Magnús Snædal. 1998a. A concordance to biblical Gothic: 1, Introduction. Texts.

Rey-kjavík: Mál vísindastofnun Háskóla Íslands.

MS = Magnús Snædal. 1998b. A concordance to biblical Gothic: 2, Concordance. Reykjavík: Mál vísindastofnun Háskóla Íslands.

MS = Magnús Snædal. 2010. Det gotiska språket. (ub.uu.se/digitalAssets/406/406390_3det-gotiska-spraket.pdf) (Åtkomlig 2019-04-09.)

Miller, D. Gary. 2019. The Oxford Gothic Grammar. Oxford: Oxford University Press. Mithun, Marianne. 2000. The reordering of morphemes. I Gildea, Spike (red.),

Recon-structing grammar: comparative linguistics and grammaticalization (Typological stu-dies in language 43), 231–255. Amsterdam: John Benjamins.

Nilsson, Torbjörn & Svensson, Patrik. 1997. Gotiska: grammatik, text och ordförklaringar. Lund: Studentlitteratur.

45 Litteratur Nordhoff, Sebastian. 2009. A grammar of Upcountry Sri Lanka Malay. Universiteit van

Amsterdam. (Doktorsavhandling.)

Noreen, Adolf. 1904. Vårt språk: nysvensk grammatik i utförlig framställning, band 5. Lund. Gleerup.

Onishi, Masayuki. 2000. Transitivity and valency-changing derivations in Motuna. I Dixon, R. M. W. & Aikhenvald, Alexandra Y. (red.), Changing valency: case studies in transitivity. Cambridge: Cambridge University Press.

Project Wulfila = 1996–. Project Wulfila. University of Antwerp. (http://www.wulfila.be/) (Åtkomlig 2019-04-09.)

Rice, Allan Lake. 1932. Gothic prepositional compounds in their relation to their greek originals (Language dissertations 11). Philadelphia. (Doktorsavhandling.)

Ringe. Don. 2006. From Proto-Indo-European to Proto-Germanic. Oxford: Oxford Univer-sity Press.

RK = Rubšys, Antanas & Kavaliauskas, Česlovas (övers.). 1998. Šventasis raštas: senasis ir naujasis testamentai. Vilnius: Katalikų pasaulis. (http://www.biblija.lt) (Åtkomlig 2019-04-09.)

SAG2 = Teleman, Ulf & Hellberg, Staffan & Andersson, Erik. 1999. Svenska akademiens grammatik: 2, Ord. Stockholm: Svenska akademien.

SAG3 = Teleman, Ulf & Hellberg, Staffan & Andersson, Erik. 1999. Svenska akademiens grammatik: 3, Fraser. Stockholm: Svenska akademien.

Schlesinger, Izchak M. 1995. Cognitive space and linguistic case: semantic and syntactic categories in English. Cambridge: Cambridge University Press.

Stolz, Thomas & Stroh, Cornelia & Urdze, Aina. 2006. On comitatives and related catego-ries: a typological study with special focus on the languages of Europe (Empirical Ap-proaches to Language Typology 33). Berlin: Mouton de Gruyter.

Stolz, Thomas & Stroh, Cornelia & Urdze, Aina. 2009. Varieties of comitative. I Mal-chukov, Andrej & Spencer, Andrew (red.), The Oxford handbook of case, 600–608. Ox-ford: Oxford University Press.

Streitberg, Wilhelm. 1910. Die gotische Bibel: T. 2. Gotisch-griechisch-deutsches Wörter-buch. Heidelberg: Winter. (http://www.wulfila.be/lib/streitberg/1910/) (Åtkomlig 2019-04-09.)

Sullivan, Thelma D. 1988. Compendium of Nahuatl grammar. Salt Lake City: University of Utah Press.

Suzuki, Seiichi. 1989. The morphosyntax of detransitive suffixes -þ- and -n- in Gothic: a synchronic and diachronic study. New York: P. Lang.

Takahaši, Terukazu. 1985. Die gotischen Präpositionen, Adverbien und Verbalpräfixe zur Bezeichnung von Intra-Extra-, Supra-Infra- und Ante-Post-Verhältnissen. I Heintz, Günter & Schmitter, Peter (red.), Collectanea philologica: Festschrift für Helmut Gipper zum 65. Geburtstag, Bd. 2 (Saecula spiritalia 15), 777–791. Baden-Baden: Valentin Koer-ner.

46 Litteratur

Talmy, Leonard. 1978. Figure and ground in complex sentences. I Greenberg, Joseph H. (red.), Universals of human language, vol. 4, 625–649. Stanford, California: Stanford University Press.

Talmy, Leonard. 2000. Toward a cognitive semantics: Concept structuring systems, vol. 1, 311–344. Cambridge, Massachusetts: MIT Press.

van der Meer, M. J. 1901. Gotische Casus-syntaxis I. Leiden: Brill.

van der Meer, M. J. 1930. Gotische Casus-syntax II: Die Bedeutung und die Rektion der gotischen Praepositionen. Amsterdam: Koninklijke Akademie van Wetenschappen. Voyles, Joseph B. 1992. Early Germanic grammar: pre-, proto-, and post-Germanic languages.

London: Academic Press.

West, Jonathan. 1982. The semantics of preverbs in Gothic. Indogermanische Forschungen 87. 138–165.

Wright, Joseph. 1910. Grammar of the Gothic language and the Gospel of St. Mark: selec-tions from the other gospels and the Second Epistle to Timothy with notes and glossary. Oxford: Clarendon.

Wolmar, Gordon. 2014. Etymologiska studier i äldre isländsk språkhistoria: japr, *flopta och Gullveig. Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk. (Kandidatuppsats.) Wolmar, Gordon. 2015. Gotiska verbalprefix som markörer av särdraget State or Change of

State: En förberedande undersökning. Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk. (Magisteruppsats.)