Teologisk korrekthet parallellt med politisk korrekthet

Hos våra teologer i föreliggande uppsats finns några olika exempel på hur deras

problematiserande kring böneämnen eller deras syn på bön blir föremål för diskussion om politisk korrekthet ur en teologisk aspekt.

Melin tar upp frågan gällande hur bön formuleras, bland annat inom kyrklig liturgi. Vi ber om det vi redan har, exempelvis om Guds närvaro bland oss, och effekten blir det motsatta

diskuterar Melin. Önskan om det som redan är givet oss skapar en distans, och Melin pekar på något intressant här. Att det förhåller sig såhär kan tolkas vara en latent åsikt som varken

107 Phillips, The concept of prayer, 115

41 nämns eller reflekteras över, blir brännande i parallellen till politisk korrekthet. Guds närvaro är menad att förutsättas men riterna kring bön uttrycker en annan syn. Förtäckt kan detta tolkas vara något man inte pratar om, tvivlet att Gud faktiskt inte skulle vara där eller höra vår bön. Skulle en person anklagas vara för PK när hen uttrycker ett inkluderande sätt att se på vårt tvivel om Guds självklara närvaro eller undsättning, men frågan i sig anses vara en icke-fråga? ”Det här bör inte pratas om, för såhär har vi alltid bett”.

Hon väcker också frågan om en Gudsbild som inte är Gud som en trygghet och omslutande närvaro utan en sträng, hård och straffande Gud. Här kan det diskuteras om synen på en sträng och straffande Gud hör till det som inte talas mycket om, men är en syn som kan finnas latent som föreställning. Hör denna gudssyn till de föreställningar som intuitivt kan dyka upp i en diskussion, eller kan ligga som föremål för bön trots att det inte kanske är en ”gängse”

uppfattning?

Hos Stinissen väcks frågan ofta, med sin framtoning kring en bättre och sämre sorts tro och bön. Framförallt som det ligger förväntningar i den kontext han hämtar sin bönesyn ur som karmelitmunk att det inte ska förekomma några ”felsägningar” kring att Gud besvara böner likt besvärjelser. Både hans formuleringar kring bönesvar och synen på ett rätt sätt att be och tro kan relatera till en politisk korrekthet, och med den lite mer högtravande synen han har på den troende och dess förutsättningar blir diskrepansen större.

Coakley ger sin egen dimension på vad som kan kallas politiskt korrekt, då hon från början lägger sig platt inför bönens utmaning. Det är som att hon säger att det är svårt för henne att be trots att hon som kristen och präst ska veta hur man gör. Hon lyfter bönens outsagda frågor till ytan; ska det verkligen vara lätt att komma till bön? Om det inte är det, är jag då helt misslyckad? Den förutsättning inför bönen som vi kan se hos Stinissen blir starkt ifrågasatt hos Coakley, och den politiska korrektheten blir inte en fråga om vad som är rätt sätt att be, utan om det är okej att det kan få vara svårt.

Denna parallell till en politisk korrekthet kan således tydligt tolkas ur alla teologers

resonemang. Allt detta väcker frågor som tål att diskuteras, och precis som med den politiska korrektheten så påverkar världsbilden den troende kommer ur, hur dessa frågor behandlas.

Men kanske är det ännu svårare att diskutera frågor under ett teologiskt paraply än under ett politiskt? Dels på grund av det sekulära sammanhang som Sverige tolkas tillhöra, men också på grund av den inneboende respekt som finns för det religiösa och för kyrkan. Reflektioner kring vad som är okej att ifrågasätta, vad vi förväntar oss ur bönen och om det är okej om det

42 är svårt att be, kommer upp i föreliggande uppsats. Men också frågor om man får formulera att Gud kanske är ond och hård om Gud verkligen bön om man verkligen får tvivla på Gud som kristen.

5. Sammanfattning

Syftet med min uppsats var att analysera Sarah Coakleys, Margareta Melins och Wilfrid Stinissens empiriska skildringar av bönepraxis. Dessa texter skulle analyseras i ljuset av Justin Barrets teori om teologisk korrekthet samt DZ Phillips definition av bön. Jag skulle utreda om teorierna var fruktbara för en sådan analys.

Jag har kommit fram till att Barretts teori om teologisk korrekthet är fruktbar för att analysera mitt material, men inte precis såsom som Barrett formulerar den. Hans teori kunde inte med enkelhet användas för att läsa ut vare sig en korrekt eller inkorrekt teologisk trosföreställning om bön, och alla teologerna hade olika sätt att komma till en enligt dem paradigmatisk korrekt bön, men det var inte teologiskt korrekt såsom Barret menar i sin teori. Teorin kan i detta hänseende tolkas vara för dogmatisk kontra för intuitiv i beskrivningen av tro, och Barretts teori förlorar här på att den är för konventionell i sin syn på hur trosföreställningar

representeras.

Barretts tes blir mer lättapplicerad om man breddar synen på begreppet kontext som

utgångspunkt för trosföreställningar. Det blir tydligt i analysen att de är de olika teologernas sociala sammanhang och bakgrund som ligger till grund för deras trosföreställningar, och inte de omedelbara, som skapar en korrekt utgångspunkt för bön. Om man tolkar kognitiv kontext, som Barret menar att de religiösa koncepten är beroende av, i ett bredare sammanhang blir hans teori mer användbar.

Alla teologerna delar Phillips syn på bönen som ett hängivenhet till Gud. För teologerna är bönen per se en icke-fråga och en livsförutsättning, så där finns ingen motsättning. Däremot har de olika sätt att komma till hängivenheten i bönen, och kontrasten mellan Phillips filosofiska utgångspunkt kontra den teologiska blir tydlig, då ett utifrånperspektiv gör sig gällande eftersom Phillips inte alls går in på bönens realiteter.

43 Phillips förklaringar om framställande eller begärande bön som kan liknas vid besvärjelser kan ge en dimension av den politiska korrektheten kontra den teologiska. Att i framställande bön be och förvänta sig en kausal effekt av bönen ute i världen menar Phillips blir likt tron på besvärjelser. I min rekonstruktiva analys av teologisk korrekthet kontra en politisk dito väckte jag dessa frågor, och denna tro på bönens effekter kan ibland vara en faktiskt förväntan i ett intuitivt ögonblick, vilket gör att denna bön hamnar på den teologisk inkorrekta skalan och föremål för diskussion om en politisk korrekthet gällande kognitiva förväntningar på

trosföreteelser. Här blir Barretts teori användbar för att sätta fingret på de normer som skapats i synen på en korrekt syn på tro bör se ut; normer som tjänar på att vidgas och ifrågasättas.

I min analys av Coakley, Melin och Stinissen blir det tydligt att de alla på sitt sätt ifrågasätter de korrekthetsnormer som utgör bönelivet. Coakley genom att helt öppet erkänna att hon inte kan be, att det är en kamp och känns som en plikt, trots att hon är präst. Melin genom att öppet kritisera det bönespråk som förkommer inom kyrkans liturgi, som motsätter sig Guds förutsättning och självklarhet samt den kristna läran. Stinissen genom att implicera att det finns ett lite sämre och ett lite bättre sätt att be. Alla dessa åsikter från tongivande teologer är inom i en religiös kontext ”politiskt inkorrekta” i hänseendet att de springer ur

korrekthetsnormer som man kan hålla sig kritisk till. I ett religiöst hänseende är det kanske detta som behövs för att öppna upp det religiösa mot det sekulära. Att vidga synen på vad det är att be, hur gudsrelationen ser ut och vad det innebär att vara troende.

Trots att vi har ett inlärt beteende om vad man bör tro och ska tänka slår de kognitiva

processerna in, och vi skapar normer i förhållande till den omvärld vi möter. Förhoppningsvis kan den här uppsatsen visa på att det gällande bön finns många normer för bön, så längde det är en uppriktig sådan.

Kanske kan Chapmans citat revideras lite: be på det sätt du kan, för så som du ber är ett rätt sätt att be.

44

Litteraturförteckning

Barrett, L. Justin, ”Theological Correcteness: Cognitive Constraint and the Study of Religion.” Method & Theory in the Study of Religion, 11, nr 4 (1999): 325–339 Bibel 2000, Uppsala: Svenska Bibelsällskapet

Coakley, Sarah. ”Den omöjliga kristna bönen”, Pilgrim, 26, nr 2 (2019), 20–22 Coakley, Sarah. ” Låt ditt rike komma”, Pilgrim, 26, nr 3 (2019) 34–36

Froese, Paul och Jones, Rory. ”The Sociology of Prayer: Dimensions and Mechanisms”

Social Science 10, nr 15 (januari 2021): 1–18. https://doi.org/10.3390/socsci10010015 Giordan, Giuseppe. ”Towards a Sociology of Prayer” i Religion, Spirituality and Everyday practice. Redigerad av Guiseppe Giordan och William H. Swatos, 77–88. Dortrecht: Springer, 2011.

Grenholm, Carl-Henric. Att förstå religion: metoder för teologisk forskning. Lund:

Studentlitteratur, 2006

Jonsson, Stefan. ”PK, eller konsten att dominera utan att argumentera: Essäer om PK,”

Forum för Levande historia, Stockholm, 2011,

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:459156/FULLTEXT01.pdf (hämtad 2021-11-17)

Knutsson Bråkenhielm, Lotta. ”Religion – evolutionens missfoster eller kärleksbarn.

Kognitionsvetenskaplig religionsforskning och dess relevans för religiösa trosföreställningars rationalitet”. Diss, Uppsala universitet, 2016.

http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1037480

Melin, Margareta. Vara i bön utan att be om något, 2 uppl. Örebro: Libris, 2017

Morello, Gustavo. ”Nobody Prays alone: The Practice of Prayer Among Catholics in Three Latin American Cities”, International Journal of Latin American Religions (2021) nr 5: 265–

286, https://doi.org/10.1007/s41603-021-00144-4

Pilgrim. Om tidskriften Pilgrim. Pilgrim. 2021. https://tidskriftenpilgrim.se/om-tidskriften-pilgrim/ (Hämtad 2021-11-17)

Phillips, D. Z. The concept of Prayer, 2a uppl. London: Routledge & Kegan Paul, 1965

45 Prevot, Andrew. Thinking Prayer: Theology and Spirituality amid the Crises of Modernity.

Notre Dame, IN: Notre Dame Press, 2015

Stinissen, Wilfrid. Evigheten i tiden, Örebro: Libris, 2002

Winchester, Daniel och Guhin, Jeffrey, ”Praying ”straight from the heart”: Evangelical sincerity and the normative frames of culture in action” Poetics (Amsterdam)72, nr 2 (2019):

32–49