• No results found

B 1985-08 Göta Hovrätt

In document Sexualbrott mot barn (Page 83-86)

4. Den praktiska innebörden av lagstiftningen

6.2 Hovrättsavgöranden

6.2.3.1 B 1985-08 Göta Hovrätt

A.H. åtalades för våldtäkt mot barn eftersom han vid upprepade tillfällen haft vagi-nala och orala samlag med målsäganden som vid gärningstillfällena hade ett par veckor kvar till sin 14-årsdag. A.H. var vid tillfällena cirka 15 år och 7 månader. A.H. erkänner att han haft två vaginala samlag med målsäganden men bestrider vad åklagaren för övrigt lägger honom till last.

Tingsrätten beslutar att ogilla åtalet och eftersom den tilltalades namn är offentligt väljer tingsrätten att sekretessbelägga domskälen eftersom dessa skulle avslöja vem målsäganden är då hennes och den A.H:s relation varit känd. På grund av vad mål-säganden redan fått utstå och hennes ringa ålder, samt det faktum att åtalet ogillas anser tingsrätten vara tillräckligt för att det enskilda intresset skall anses överväga intresset av offentlighet.

Hovrätten

Hovrätten gör bedömningen att tingsrättens beslut om sekretess skall bestå, samt att målsägandens identitet även i fortsättningen bör vara sekretessbelagd. Hovrättens domskäl är dock offentliga och kan redovisas. I hovrätten yrkar åklagaren att A.H.

skall dömas för våldtäkt mot barn alternativt sexuellt utnyttjande av barn, och miss-handel.

I hovrättens domskäl framkommer att den i likhet med tingsrätten finner att målsä-ganden gör ett trovärdigt intryck. Hennes berättelse i hovrätten stämmer till stor del överens med den utsaga hon lämnat i tingsrätten. Den redogörelse hon lämnar präg-las också av återhållsamhet och har varit i avsaknad av överdrifter. Dock har berät-telsen inte varit helt igenom sammanhängande och i de delar som den skiljer sig från A.H:s utsaga har hon inte kunnat berätta om så många detaljer. Detta anser hovrät-ten dock är normalt med hänsyn till målsägandens ålder. Målsägandens berättelse vinner också stöd av en vittnesutsaga. Trots detta är hovrätten något skeptisk till målsägandens berättelse eftersom hon i polisanmälan uppgett att det skett färre sam-lag än de hon senare berättar om. Dessutom skall ett oralt samsam-lag ha skett när A.H. bevisligen var bortrest. Till detta kommer också att det var A.H. som gjorde slut med målsäganden och att hennes reaktion i efterhand kan ha påverkats av detta samt att hon var rädd för sin familjs reaktioner.

Även A.H:s berättelse är summarisk i beskrivningen av hans och målsägandens sex-uella relation. I allt väsentligt har dock också han lämnat sin berättelse på ett trovär-digt sätt. Att han dessutom medger två av samlagen anser hovrätten tala för att hans berättelse inte kan lämnas utan avseende.

Hovrätten anser på grund av det anförda att åklagarens gärningspåståenden får stöd av utredningen men att de inte kan anses styrkta i mer än de två fall som A.H. har medgett. Av hans medgivande framgår att han vid två tillfällen, inom ramen för en kärleksrelation har haft samlag med målsäganden några veckor innan hon skulle fylla 14 år. Det är heller inte visat annat än att dessa två samlag varit frivilliga från målsägandens sida och de har skett utan otillbörlig påtryckning från A.H:s sida. Mot denna bakgrund anser hovrätten det klart att gärningen är att bedöma såsom sexuellt utnyttjande av barn. Hovrätten diskuterar vidare huruvida ansvarsfrihetsregeln kan tillämpas i förevarande fall. Eftersom målsäganden och A.H. hade samlag inom ra-men för ett kärleksförhållande får det anses att deras relation - trots sin kortvarighet - varit nära och god. Det har inte heller framkommit något som tyder på att det fö-rekommit någon otillbörlig påverkan. Vid hovrättens huvudförhandling har också

målsäganden och A.H. framstått som jämbördiga i fråga om utveckling och mognad och därför drar hovrätten slutsatsen att detta var fallet även vid gärningstillfällena. Angående målsägandens unga ålder hänvisar hovrätten till NJA 2007 s. 201 där Högsta domstolen synes ha förutsatt att bestämmelsen är tillämplig även om målsä-ganden är strax över 14 år. Detta medför att inte heller åldern i det här fallet ansågs vara ett hinder. På grund av det anförda samt den ringa ålderskillnaden mellan A.H. och målsäganden sluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att åtalet skall ogil-las.

Kommentar

På grund av sekretessen är det problematiskt att göra ett uttalande om denna dom eftersom det inte framkommer några faktiska omständigheter om vad som skett i anslutning till samlagen. Det jag kan finna märkligt är att åklagaren även yrkar att A.H. skall dömas för misshandel mot målsäganden. Detta fäster dock hovrätten ing-en vikt vid utan hänvisar till tingsrätting-ens bedömning vilket då torde tyda på att ding-enna kan avfärdas helt eftersom hovrätten vidare hävdar att det inte finns något som tyder på att det skett någon otillbörlig påverkan.

I det här fallet anser jag att offrets handlande verkar ha haft en stor påverkan på ut-gången i målet. Det faktum att hon misstar sig på antalet tillfällen som samlagen skett håller hovrätten som en faktor som talar emot målsäganden. Trots detta är hov-rätten mycket noga med att skydda målsäganden då hennes identitet sekretessbe-läggs. Jag anser att detta visar på en tydligt viktimisering i kombination med skuld-beläggande. Målsäganden blir klassificerad som ett offer genom de hänsyn som tas till henne. Samtidigt, om samlagen var fullt frivilliga och det uppenbarligen inte inneburit något övergrepp mot målsäganden borde inte behovet finnas att skydda hennes såsom ett offer för ett övergrepp. Jag anser här att tingsrätten och hovrätten är inkonsekventa i behandlingen av målsäganden. Vidare finner jag det anmärk-ningsvärt att hur domstolen kan göra bedömningen att en 13-åring är mycket nära åldern för sexuell bestämmanderätt då det enbart torde vara dessa fall som kan hän-föras till 14 §.

6.2.3.2 B 826-09 Hovrätten för nedre Norrland

In document Sexualbrott mot barn (Page 83-86)

Related documents