I bakgrundsavsnittet redogörs för vad som anges i styrdokumenten, kortfattad information om vad adhd och autism innebär och vad som står i litteratur om läs-, skriv- och språkutveckling och kooperativt lärande.
2.1.1 Styrdokument
Enligt Lgr11 ska undervisningen främja elevers lärande och kunskapsutveckling.
Undervisningen ska organiseras så att eleverna möts och arbetar tillsammans. Eleverna ska få möjlighet att utveckla sina förmågor. Skolan har också som uppdrag att förbereda eleverna för att leva och verka i samhället (Skolverket, 2011, s.2–3).
Elever i årskurserna 1–3 har 680 timmar inplanerade i ämnet svenska. Under dessa timmar ska eleverna utveckla förmågor som att läsa, skriva och tala (Skolverket, 2011).
Undervisningen i svenska och svenska som andraspråk ska ge eleverna “möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära” (Skolverket, 2011, s.252). Genom undervisningen ska elevernas medvetenhet om att tilltro sin egen språkliga och
kommunikativa förmåga att stärkas (Skolverket, 2011, s.252).
Skolverket (2011, s.2) skriver att undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. Det innebär att det är viktigt att läraren känner sina elever väl och vet hur hen kan anpassa undervisningen så att den gynnar alla elever.
2.1.2 Adhd
Adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsvariation.
Diagnosen är en symtomdiagnos där symtomen är ouppmärksamhet och hyperaktivitet och impulsivitet. Elever inom detta spektrum har ofta svårigheter att minnas instruktioner. Det resulterar i att eleverna har svårigheter att planera, genomföra och slutföra uppgifter
(Jakobsson & Nilsson, 2019, s.172). De kan också ha svårigheter att koncentrera sig, styra sin uppmärksamhet, hålla tillbaka impulser och att reglera sin aktivitetsnivå (Sjölund, Jahn, Lindgren & Reuterswärd, 2017, s.16).
Det är viktigt att veta att elever med adhd är en heterogen grupp. Alla är unika och har olika grad av svårigheter. Det en elev med adhd har svårigheter med, behöver inte en annan elev med adhd ha svårigheter med. Det som elever med adhd dock har gemensamt är att de har betydande svårigheter som avviker från jämnåriga normtypiska elever (Jakobsson & Nilsson, 2019, s.172). Normtypiska elever innebär elever som inte har någon neuropsykiatrisk
funktionsvariation.
2.1.3 Autism
Förr användes olika diagnoser för personer inom autismspektrumet. Man skiljde t.ex. på Aspergers syndrom och autism. Nu används i stället diagnosen autismspektrumtillstånd för alla inom autismspektrumet. Gemensamt för alla inom autismspektrumet är begränsade repetitiva beteenden och avvikelser när det kommer till ömsesidigt socialt och kommunikativt samspel (Jakobsson & Nilsson, 2019, s.180).
Jakobsson och Nilsson (2019, s.180) skriver att elever med autism kan uppfattas ha brister i sin sociala förmåga. Vissa tar inga initiativ till social kontakt, medan andra tar många initiativ.
Även den icke verbala kommunikationen kan variera. Det innefattar ögonkontakt,
kroppsspråk, gester och avsaknad av ansiktsuttryck. Det sociala beteendet kan därför avvika från det förväntade sociala beteendet.
Även perceptionen är annorlunda för personer med autism. De tar emot och bearbetar intryck på ett annat sätt än normtypiska personer. Det gör att det är mer ansträngande för personer med autism att vistas i miljöer med många intryck, som t.ex. ljud och rörelse (Sjölund, Jahn, Lindgren & Reuterswärd, 2017, s.16). De kan också ha svårt att se saker ur andras perspektiv och föreställa sig hur det kan vara.
2.1.4 Läs-, skriv- och språkutveckling
Skolverket (2012a, s.8) har i alla skolformers läroplaner lyft fram mål om språkutveckling hos elever. Språket har stor betydelse för alla elevers lärande i alla skolämnen. Enligt Skolverket
(2012b, s. 12–13) ska lärare bedriva en undervisning som är språkutvecklande för samtliga elever. Elevernas erfarenheter ska tas tillvara. De ska ges möjlighet att aktivt delta i många olika situationer som helklass, smågruppsarbete och individuellt (Skolverket, 2012b, s.13).
ska ändras något här Schmidt och Wedin (2017, s.7) menar att språkutvecklande undervisning innebär att eleverna får möta verbalt språk och skriftspråk i varierande sammanhang.
Det är lärarens uppgift att planera undervisningen så att elevernas språk utvecklas.
Språkutveckling handlar om att varje elev kan utveckla sin språkliga och kognitiva process genom att utveckla förståelsen för ord och begrepp. De blir då också medvetna om hur språk kan uppfattas av andra (Schmidt & Wedin, 2017, s.6 & s.8).
Läsförståelsen och språkförståelsen är en tyst process. Den behöver synliggöras för att ge eleverna en modell för hur de ska skapa sig en uppfattning om den lästa texten. Ett sätt att synliggöra läsförståelsen är att samtala om texten (Westlund, 2017, s.60). Westlund (2017, s.21) menar också att en god läsförståelse är avgörande för att eleverna ska kunna ta till sig kunskap och därmed nå godtagbara resultat i skolan.
För att elever ska utveckla sin läsförståelse behöver de ha en avkodningsstrategi och en språkförståelse. Det menas med att eleverna behöver utveckla en teknik för att snabbt kunna avkoda orden och ha en god språkförståelse för att deras läsförståelse ska vara god.
Avkodning är en färdighet som endast kan utvecklas genom läsning. När avkodning sker, identifierar man ordet, dess betydelse, uttal och grammatiska egenskaper (Frank och Herrlin, 2017, s.2–3).
Brink (2016, s.135–136) nämner att elever tillsammans kan hjälpas åt att utveckla texter.
Genom responssamtal kan de resonera och diskutera om vad som är bra med texten och vad som kan behöva förbättras. På så sätt utvecklar de sitt skrivande. Även Jönsson (2016, s.97–
98) menar att elever behöver få möjlighet att vara en del av en gemenskap och att elever behöver göra upptäckter både individuellt och tillsammans med andra. Bjar och Liberg (2003, s.98) håller med och skriver också att man som lärare kan främja elevers språkutveckling genom att de får vara delta i aktiviteter som gynnar deras språkliga förmåga.
Genom att eleven utvecklar ett rikt ordförråd och god språkförståelse, så får hen också möjlighet till att utveckla sitt skrivande (Liberg, 2010, s.5).
2.1.5 Kooperativt lärande
Det finns flera metoder som stödjer läs-, skriv- och språkutveckling och det är upp till varje enskild lärare att välja en metod som gynnar elevernas utveckling. Fohlin och Wilson (2018), som förespråkar kooperativt lärande, menar att vi inte föds med förmågan att kunna samarbeta och arbeta effektivt med samspel, utan det är något vi behöver utveckla och träna in.
Genom kooperativt lärande får eleverna stöttning i sin språkutveckling så att
kommunikationen blir effektiv och inte hindrar lärandet (Fohlin, Moerkerken, Westman &
Wilson, 2017, s.42). Fohlin, Moerkerken, Westman och Wilson (2017, s.33) skriver också att kommunikation kan ses som ett socialt verktyg för att utveckla elevers tänkande.
Kommunikationen gör att människor kan dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till andra människor, vilket också sker i kooperativt lärande. Även Engström (2015, s.77) hävdar att kommunikation är ett socialt verktyg. Hon menar att eleverna är experter på sig själva och sina egna erfarenheter. Därför kan det också vara bra att som lärare samtala med eleverna om hur de bäst tar till sig kunskap.