Vad är det då för bakomliggande faktorer som historiskt har påverkat rockens genustillhörighet? Björn Horgby skriver, precis som Reynolds och Press i referatet ovan, att rock som musikgenre har sedan stilartens utformning under 50-talet utvecklats till ett fält fullt av subgenrer med olika typer av musikaliska uttryck. Trots genrens mångfacetterade musikaliska drag är det utmärkande att den har mest manliga utövare och användare. Detta går att jämföra med andra genrer inom populärmusiken, som exempelvis soul och R&B, vilka har en övervikt av kvinnliga anhängare. Detta kan sammanfattningsvis understryka att rock som musikgenre berättar om en manlig könsnorm. Horgby menar att detta kan ha flera förklaringar. En av dessa är att rocken växte fram i USA under 50-talet vilket var ett samhälle där män hade större möjlighet att verka i det offentliga musikrummet eftersom flertalet kvinnor var bundna till hemmet. Det var då naturligt att det var mestadels män som hade möjlighet att utöva musiken och påverka rockgenrens etablering. En annan teori som Horgby tar fram är att rock som genre också är en smältdegel av redan grundade genrer som alla hade mestadels manliga utövare såsom blues, gospel, country och rockabilly. Detta är ännu ett led i förklaringen till den manliga majoriteten.58
Simon Reynolds och Joy Press har också en teori som kan förklara den manliga dominansen inom rockmusiken. De menar att den populärkultur som verkade i 50-talets USA beskrevs som en kvinnlig sådan. Ytligheten i masskulturen såsom såpoperor, sentimentala popsånger och Hollywoodproducerade kärleksberättelser hade flest kvinnliga anhängare, eftersom majoriteten av den kvinnliga befolkningen var hemmafruar och hade tid för sådana aktiviteter. Generellt var mannen då familjeförsörjaren, vilket resulterade i mycket arbete och lite tid för nöjen. Den generella kvinnliga smaken inom populärkulturen var därmed redan etablerad då rocken kom. Rockens uttryck var därför ingenting som den kvinnliga smaknormen uppskattade, vilket har fortsatt att prägla rockens maskulina genuskodning under genrens utveckling som samhällsfenomen.59
57 http://www.rockosamhalle.se/HULT08/horgby.pdf 2010-01-18 58
http://www.rockosamhalle.se/HULT08/horgby.pdf 2010-01-18 59 Reynolds, S & Press, J. (1995) s. 4-5
31
Kvinnor på rockfältet
I just think I identify more with male musicians than female musicians because I tend to think of female musicians as…ahh…females.60
Detta citat av Kate Bush från 1978 får beskriva detta avsnitts huvudsakliga poäng – att belysa hur kvinnor ser på rockens manliga berättande och hur de förhåller sig till det. Från att fokusera på hur rocken och genrens kulturella klimat har framställt och marginaliserat kvinnor i föregående avsnitt går nu alltså denna text in på hur kvinnor har framställt rock. Simon Reynolds och Joy Press skriver att det är förhållandevis enkelt att måla upp en bild av den manlige rockrebellen, eftersom det är en mycket explicit figur som syns i de flesta rockmusikaliska sammanhang. Till skillnad från dessa manliga rockrebeller som oavbrutet har figurerat genom rockhistorien kommer de kvinnliga rockrebellerna upp då och då och försvinner sedan i det manliga övertaget.
Det kan förstås till viss del ligga i att media helt enkelt mestadels har koncentrerat sig på det manliga berättandet, eftersom de som skildrar rocken och rockkulturen i tidsskrifter och litteratur själva oftast är just män. Detta har gjort att kvinnliga rockmusiker eller rockanvändare blivit marginaliserade i det offentliga rummet. Från början nämndes kvinnor endast i rocklitteraturen som viktiga personer som underhöll rockmusikerna både kroppsligt och med diverse städtjänster. Det var genom dessa tjänster som kvinnor hade möjlighet att närma sig rocken. Musikmagasinet Rolling Stone skrev till och med artiklar om kvinnor som passade upp på rockstjärnor och artisten Frank Zappa uttalade sig att det var bra för landet att kvinnor fick uppleva dessa sexuella äventyr som det innebar att betjäna en rockstjärna.61
Reynolds och Press understryker att det dock finns kvinnor som varit betydande i rockens utveckling, även om det under rockens första år var en kamp för kvinnor att slita sig ur hemmafrurollen eller groupierollen. Eftersom bilden av kvinnan ofta var antingen hemmafru eller en sexuellt fri varelse, innebar det en konflikt för de tidiga kvinnliga rockrebellerna i förhållandet till femininiteten.
Reynolds och Press menar att detta utvecklade fyra strategier hos kvinnliga rockanvändare vilka har präglat kvinnornas rockhistoria från början till nutid. Att följa den manliga genuskodningen, där Joan Jett var en huvudaktör, var den främsta strategin. Här
60
Reynolds, S & Press, J. (1995) s. 237 61 Reynolds, S & Press, J. (1995) s. 230-232
32
figurerade kvinnor som ville göra allt som en man kunde göra och de förespråkade frihet, hårdhet och ett rebelliskt förhållningssätt. En annan strategi var att tillsätta femininitet i motsats till det manliga uttrycket, något som representerades av exempelvis Janis Joplin och senare också Sinead O´Connor. En tredje strategi var att hylla kvinnligheten och kvinnan som ikon, något som tog sig i uttryck i icke-naturliga attribut av artister som Kate Bush, Madonna och Siouxie Sioux. Den sista strategin är mer implicit och den handlar om att hela tiden behöva dras mellan bilden som samhället skapat av kvinnan och sin egen person, att hela tiden behöva förhålla sig till den stereotypa kvinnonormen. Här figurerar Patti Smith och hennes texter och uttryckssätt som kritiserar en statisk identitet som satts ut av samhället.
Självklart finns det kvinnor som inte utnyttjar någon eller några av dessa strategier och det är också så att man kan använda många uttryck från några av dem eller från alla. När det kommer till avvikelser av sådan karaktär som kvinnor i egenskap av aktörer inom ett fält med manlig genuskodning finns det sällan klara mönster. Reynolds och Press menar att förvirring föder förvirring och man kan behöva studera varje kvinnlig avvikare för sig.62 Det finns också kvinnliga deltagare i rockgenren som inte själva är musiker. Kvinnliga groupies var tidigt ett väsentligt element för rockens formulering, vilket jag tidigare nämnt i avsnittet om rockrebellen. Sheila Whiteley skriver i boken Women and popular music –
sexuality, identity and subjectivity att de tidiga kvinnliga fansen under Beatles- och Rolling
Stones-eran, var betydande för den kvinnliga sexuella frigörelsen. I och med detta frigjorde sig kvinnor från en mer marginaliserad syn på den kvinnliga sexualiteten. Kvinnor agerade som sexuella varelser när de avgudade rockrebeller som iscensatte den frigjorda sexualiteten. Detta var en viktig förutsättning för kvinnors agerande som musiker i rockgenren, eftersom de då själva behövde iscensätta det de tidigare dyrkat. Whiteley understryker också att punkepoken var en viktig öppning för kvinnors agerande inom rockgenren, eftersom den baserades på att alla kan spela och skriva musik. Punken var dessutom ett system uppbyggt av kaos och uppror, vilket gjorde det lättare att förespråka individualism även som kvinna.63
Leif Nylén skriver att punken förespråkade ett slags unisex-ideal där man inte på ytan kunde skilja mellan män och kvinnor, eftersom alla iklädde sig samma visuella koder. Sexualiteten var nu underordnad provokation och konfrontation. Nylén menar att det är via
62
Reynolds, S & Press, J. (1995) s. 232-234 63 Whiteley, S (2000) s. 32, 97
33
punken som de flesta band med endast kvinnliga medlemmar börjar dyka upp i det offentliga musiklivet, både internationellt och i Sverige. Exempel på dessa är Siouxie & the Banshees, Tant Strul och Mögel.64
Hillevi Ganetz menar att punkband med endast kvinnliga medlemmar, som exempelvis Tugga Terrier, kunde iscensätta både manligt och kvinnligt på samma gång. Detta tack vare punkens sätt att påvisa att manligt och kvinnligt bara var föreställningar som lätt kunde dekonstrueras inför åskådarens ögon.65
Att punken så explicit gjorde uppror mot förtryckande samhällsordningar kan troligtvis också ha underlättat för kvinnor att göra revolt mot en samhällsordning där kvinnor var underordnade männen. Det faktum att alla skulle kunna spela punk var också ett sätt att komma förbi de tekniska kraven som hör till de maskulina könsrollerna.