I detta kapitlet kommer jag redovisa hur de intervjuade pedagogerna ser på barnens (i behov av särskilt stöd) och de integrerade elevernas sociala samvaro med kamraterna. Jag kommer använda mig av figurer för att, på slutet, sammanfatta resultatet.
5.5.1
Förskolan
Båda förskollärarna upplevde att barnen i behov av särskilt stöd var accepterade av sina kamrater i gruppen. Synen på barnens sociala delaktighet skiljde sig däremot mellan dem. Förskollärare A ansåg att barnet var delaktigt i leken med sina kamrater, medan förskollärare B inte ansåg det i lika hög grad.
Grundskola
undervisning
individanpassning svårigheter i stora
grupper problem att hitta
material samarbete arbetslaget specialpedagog skolledningen handledning samtal
Förskollärare A: Han fungerar bra i gruppen. Han var väl lite senare med att ta kontakt och leka med de andra barnen och tydde sig väldigt mycket till oss i början. Men det senaste halvåret har han blivit jättebra på att ta kontakt med sina kompisar och han är med i rolleken med de äldre barnen på avdelningen. De andra barnen tycker om honom och han är en efterfrågad kompis. Om han inte är här så undrar de vart han är och vill leka.
Förskollärare B: På grund av sitt handikapp så är ju inte den här flickan så delaktig. Hon är inte med i leken på samma sätt som de andra, men hon är ju ändå bland de andra barnen även fast hon kanske gör något annat. Jag tror att de andra barnen ser henne som en i gruppen, men som mer bunden till personalen.
Förskollärare A tar också upp att hon tror att barn i behov av särskilt stöd blir mer socialt delaktiga i gruppen om de inte har någon assistent.
Förskollärare A: Det har varit ett av våra större mål redan från början, att han ska vara delaktig i gruppen. Han ska inte vara ett barn utanför och det är därför vi har valt att inte ha personlig assistent till honom. Vi var då rädda för att han skulle hamna utanför gruppen med sin assistent. Här har vi valt att jobba för att han ska vara ett barn i gruppen och det tycker jag att vi har lyckats med.
5.5.2
Grundskolan
Gemensamt för alla de intervjuade är att de tyckte att det finns en väldigt stor acceptans hos de andra eleverna när det gäller de som är särskoleintegrerade. Däremot tyckte alla lärare, utom lärare C, att de integrerade eleverna hamnar lite utanför gruppen socialt. De ansåg att det sociala glappet blir större ju högre upp i åldrarna barnen kommer.
Lärare E: Det är väldigt stor acceptans på den här skolan, alla vet vilka de här eleverna är. Det fungerar bra. Sedan händer det ju grejer, det vore konstigt om det inte gjorde det. Men de är lite mer vid sidan av, en del av dem är väl mer delaktiga. Vi har en av killarna som är jätteintresserad av fotboll och då är det klart att han är med och spelar med de andra grabbarna.
Lärare G: De andra eleverna bryr sig inte så mycket om dem. De vet att de har lite egna regler och förmåner.
Lärare H: Det är väldigt befriande faktiskt, att man inte behöver försvara dem rent socialt mot andra barn. De är ju inte sexor på samma sätt. De är ju ibland med och leker med de yngre barnen.
Lärare F: De här eleverna leker sina egna lekar på rasterna.
Lärare D: I de yngre åren fungerar det bättre och sedan ökar både det sociala glappet och det kunskapsmässiga.
En av lärarna tar upp att en del av de integrerade eleverna kanske inte skulle ha utvecklats lika mycket om de hade gått i särskolan.
Lärare D: De andra barnen lär sig att ta hänsyn och vissa av de integrerade eleverna kanske inte hade utvecklats så mycket inne på särskolan som här bland ”normal-barn”. Här finns det ju någon att se upp till, någon som är lite bättre och kan visa hur man ska göra i olika situationer.
Det är dock inte alla särskoleintegrerade elever som utvecklas i samma takt som sina klasskamrater på det sociala planet. Alla lärarna utom lärare C ansåg att det var ett problem när det sociala glappet mellan de integrerade eleverna och de ”vanliga” eleverna blev för stort.
Lärare G: Det är ju inte bra när de inte leker med sina egna jämnåriga. Det är ju inte bra socialt för deras utveckling. De blir ju som en egen liten ö här inne för sig själva, ingen är dum mot dem, men de har ju heller inte några positiva relationer till elever i andra klasser.
Lärare E: Det är ju problemet som blir. Ju äldre de blir, desto svårare blir det att anpassa. Det är ju lättare ju mindre de är.
Lärare D: Om de här barnen är ensamma på den här nivån, är det ju svårt att få en kompis på skolan som är på samma nivå. Sedan tycker jag att de andra eleverna är väldigt förstående. Man behandlar de här barnen kanske som ett yngre syskon. Och även de integrerade barnen vill ju vara med sin egen klass och då är de andra eleverna lite gulliga mot dem. Är det flera integrerade elever i samma klass så fungerar det bättre, men är du ensam så är det jobbigt. Det finns ingen att identifiera sig med som är lika gammal.
Lärare C tyckte att den integrerade eleven hela tiden har fungerat bra socialt i klassen.
Lärare C: Det har hela tiden fungerat jättebra och det är nog därför som han fortfarande går kvar här i klassen. Hade det inte fungerat hade det nog varit tal om att flytta honom till särskolan. Han är omtyckt av sina kompisar och de flesta förstår vilka svårigheter han har, men vet inte att han är inskriven i särskolan. Han är alltid snäll så det finns ingen anledning för någon att reta sig på honom eller kommentera något negativt.
Det enda som lärare C tycker har fungerat mindre bra socialt är att en del kompisar utnyttjar att han är snäll och inte säger ifrån.
Lärare C: Han har svårt att säga nej och det vet de andra. Vi försöker träna honom på det. En del utnyttjar att han inte kan säga nej, de kan till exempel fråga om de får låna hans boll och fast han egentligen hade velat göra något annat med sin boll så svarar han ja.
Genom intervjuerna med lärarna framgår det alltså att nackdelarna med särskoleintegrering ofta handlar om de sociala relationerna mellan de särskoleintegrerade eleverna och de ”vanliga” eleverna.
Lärare H: De kan ha svårt att läsa av socialt samspel med andra. Att så här ska jag bete mig i det här sammanhanget och nu är vi här och då ska jag uppföra mig på ett annat sätt.
Lärare E: Det är mycket beteende som man får hjälpa dem med. Hur man uppför sig i olika situationer och vad som är rätt eller fel.
Figur 5 beskriver hur förskollärarna tycker att den sociala samvaron med kamraterna ser ut för barn i behov av särskilt stöd.
Figur 6 sammanfattar hur lärarna i grundskolan ser på de integrerade elevernas relationer till sina klasskamrater. Förskolan social samvaro accepterade av andra varierande delaktighet Grundskola social samvaro stor acceptans hos andra elever det sociala glappet växer
6
DISKUSSION
Syftet med min undersökning har varit att jämföra hur man jobbar med barn i behov av särskilt stöd i förskolan och med särskoleintegrerade elever i grundskolan. Hur uppfattar pedagogerna begreppet integrering? På vilket sätt arbetar man med detta i förskolan och grundskolan? Hur ser pedagogernas samarbete ut och hur ser barnens och elevernas förhållande till sina kamrater ut i förskolan och grundskolan? Finns det några skillnader och likheter?