• No results found

Barnens förhållningssätt till åtkomstaspekter

In document Barn kommunicerar om film (Page 39-42)

5 Resultat av intervjuerna

5.2 Barnens förhållningssätt till åtkomstaspekter

Första tabellen är kopplad till den första frågeställningen om barnens förhållningssätt till olika åtkomstaspekter, den löper över två sidor. Jag har dock flyttat med rubrikerna för respektive fält för att läsaren inte ska behöva återgå till föregående sida. Tabellen redogör för respektive åtkomstaspekt i horisontellt led. Vertikalt visas frekvens, exempel på utsagor, barnens känslouttryck samt barnens icke-verbala kommunikation för respektive åtkomstaspekt. Tabellen visar båda grupperna.

Frekvens Utsagor Känslor

Intensitet

Ickeverbal kommunikation Hyra. Två barn har hyrt

film själv, de flesta barnen hyr film med någon vuxen.

F1: ”Jag brukar hyra.” P3: ”Jag har hyrt själv ibland.”

Neutralt.

Normal röststyrka.

Neutralt. Inget som direkt fångar min uppmärksamhet.

Köpa. Ett barn har köpt film själv, sju barn anger att de brukar köpa filmer, två barn köper någon gång ibland. Tre barn brukar inte köpa.

P1: ”Man kan köpa en film eller så.”

Neutralt.

Normal röststyrka.

Neutralt. Inget som direkt fångar min uppmärksamhet.

Äga Alla barnen har filmer. Ingen vet exakt hur många.

P1: ”Skojar du, jag har hur mycket film som helst!”

P2: ”Han har ett helt skåp fullt!”

F1: ”Så där, inte så värst många.”

Betonar. Pratar fortare. Höjer rösten och överröstar varandra. Någon är

imponerad.

Reser sig upp. Pekar. Skrattar. Lutar huvudet åt sidan, drar mungiporna nedåt. Knycker med axlarna. Låna av kompisar. Flera av barnen lånar filmer av kompisar.

P2: ”Du har så himla mycket film.”

Glada. Roligt att låna av varandra. Lite upprymda. Pratar lite fortare.

Någon studsar lite

Få i present.

Tolv av barnen får film i present ibland.

F2: ”Jag får aldrig film i present.”

F3: ”Jag ska få fyra filmer när jag fyller år.” Roligt. Överlappar och forcerar lite, betonar. Tävlan.

Lutar sig lite fram mot bordet. Fnissar

Låna på någons arbetsplats.

Frekvens

Något barn kan låna på någons arbetsplats.

Utsagor

F4: ”Jag behöver inte köpa, jag kan låna på ~0~ jobb.” Känslor Intensitet Ekonomiskt. Nöjd. Forts." Ickeverbal kommunikation Litet leende. Huvudet lite på sned. Beställa hem från Internet.

Ett barn beställer film via Internet.

P1: ”Man kan titta om den går på bio - man kan eee - beställa hem dom - ”

Stämningen ändras. Flackande blick, söker ögonkontakt med ett barn. Trummar med fingrarna över armen. Hissar upp

ögonbrynen och gör munnen till ett sträck, stelnar till. Tvekan, tystnar. Ladda ner från Internet. Fem barn av tretton talar i första person om att dem laddar ner film via Internet. Vilket motsvarar 38,46 procent av barnen. [ Återträffar ] Vid återträffen dementerar tre av barnen att det inte är de själva som laddar, utan någon som de känner. Två av barnen menar att det var känsligt att prata om. De menade att de kan bli

polisanmälda om de laddar ner och bränner på skivor.

P2 slår ner blicken och tittar under lugg. Med huvudet lutat åt sidan säger P1följande tyst. P1: ”Ladda ner.”

F5: ”Sen brukar jag ladda ner filmer, det tar typ bara 20 minuter - ”

[ Återträffar]

S: ”Men om man har en film, hur vet man om den är nedladdad från Internet eller om den är köpt, hur ser man det?” Barnen tittar på varandra och skakar på huvudet.

F1: ”Ne, hur vet man det?”

Känsligt hos barnen i den ena gruppen. Avståndstagande. Väljer att vara tysta.

I den andra gruppen finns det antydan till tävlan om hur snabbt det går, samt avståndstagande.

Flyttar bakåt. Döljer ansikten. Skakar på huvudet. Lägger fingrar över munnen. Lägger benen i kors, pressar ner händerna mellan knäna. Fnissar. Positionerar sig i över- och underläge Lägger armarna i kors över magen. Flyttar bakåt. [ Återträffar] Skakar på huvudet, understryker utsagan om att F1 inte vet hur man kan skilja på en köpt eller bränd film.

Tabell 1. Min sammanställning av båda gruppernas förhållningssätt till olika åtkomstaspekter under

intervjuer samt reflektioner från återträffen. 179

179

Det var först vid återträffen som jag fick bekräftelse på min intuitiva känsla, gällande då några av barnen visat tveksamhet kring samtalsämnet, när barnen pratade om att ladda ner film från Internet. Två av pojkarna berättade vid återträffen att det berodde på att de kunde bli polisanmälda om de laddar ner och bränner egna skivor. Jag frågade då som dialogen här ovan visar, hur man kan skilja på om det är en köpt eller bränd film. Det verkade som att barnen inte hade funderat över det. De båda grupperna förhöll sig olika till detta tema. I den ena gruppen uppstod, vad jag skulle kalla för någon form av tävlan eller vilja att imponera på varandra, genom att tala om hur snabbt det går för dem att ladda ner film, var de kan göra det och hur det går till. Flera av barnen är exalterade när de talar om att nästan allt finns att ladda ner. De flesta tycker att det är roligt att ha tillgång till mycket film. Det är intressant att barnen inte tänker på biblioteket som en möjlig plats där de kan låna film, inget barn nämner biblioteket. Detta reflekterade jag över under transkriptionen och bestämde mig senare för att ställa en kompletterande fråga kring, om huruvida de brukar låna film på bibliotek. Vid återträffen menar samtliga barn att de har gjort det någon enstaka gång men att det inte är vanligt.

5.2.1 Gruppdynamik

Då detta är en av de inledande frågorna hade jag inte tänkt redovisa den i resultatet då frågan var tänkt som uppvärmning. Dock märkte jag gruppdynamiska aspekter i dialogen kring hur barnen förhöll sig till varandra, som jag ville ge exempel på. Dessa utsagor finns här nedan. Barnen pratar inte om regler kring sitt TV-tittande, dock markerar de hur mycket de tittar i förhållande till varandra.

Exempel på utsagor ur en grupp som jag kopplar till gruppdynamiska aspekter.

S: ”Vad säger era föräldrar om ni frågar om ni får se på film?” P1: ”De säger ja! De säger alltid ja!”

F1: ”Det beror på hur många jag har sett, fyra gånger i veckan…” F1 blir avbruten, F2 vänder ansiktet från F1 mot mig, vrider och lyfter kroppen lite från sin sittplats och börjar prata innan F1 är klar. F1 suckar, sjunker ihop och tittar ner i sina händer.

F2: ”Ibland om jag tittar på film, då brukar de säga, stäng av du har tittat på för mycket film!”

P2: ”Igår fick jag inte se på film, dumt va?”

Några av barnen skrattar och nickar, jag tittar på F1 och nickar mot henne att hon ska fortsätta. F1 rätar på ryggen och lyfter blicken.

F1: ”Jag får se film två gånger i veckan, för då när jag tittar på film, kollar jag i fyra timmar eller nått.” Jag nickar och har ögonkontakt med F1. F3 räknar ut hur många timmar det blir.

F3: ”Två gånger i veckan, då blir det 8 timmar.”

F4 flyttar fram på sin sittplats, lutar sig mot bordet och pekar på P3… F4: ”Jag vill ställa en fråga till P3. Att när du tittar på film, alltså, hur länge brukar du titta på film då?”

P3: ”Det beror ju på - det brukar ju vara tre timmar, Titanic då.” F3 lägger huvudet på sned och tittar på P3 och säger… F3: ”Tre timmar och sju minuter - ”

P3: ”Mm nja då - ”

F3: ”Ja det är det, det står på förpackningen.” F3 vänder sig mot moderatorn

och lutar huvudet åt sidan och fortsätter. ”Kan vi inte gå till nästa fråga?”180

180

In document Barn kommunicerar om film (Page 39-42)