På frågan varför barn får läsa för hundar svarar Kim att det beror på att det sprids ”lugn eller a.. hormoner eller vad det heter” (Intervju och transkription, 2013-02-15). Här verkar det som att barnet tar upp något som hen har hört någon annan (läraren) säga. Det kan kopplas till kultur enligt det sociokulturella perspektivet som där definieras som den uppsättning idéer, värderingar, kunskaper och andra resurser som vi får i interaktion med omvärlden (Säljö 2010, s. 29). Barnet blir medveten om vad som är intressant och värdefullt att urskilja genom att höra vad andra talar om och hur de föreställer sig världen (Säljö 2010, s. 37).
Robin menar att de som är lugna och vet att hunden lyssnar ska få läsa för en hund. Enligt Robin ska de som vill få läsa för en hund och ingen annan ska få be-stämma det. Kim tycker att de som inte är allergiska och vill läsa för en hund ska få göra det. Charlie tycker att de som har svårigheter att läsa och som behöver hjälp ska få läsa för hundar. Charlie berättar även att det började på Läshundsko-lan att barn fick läsa för hundar eftersom hundarna gör människor lugna. Mio ut-trycker att verksamheten där barn läser för hundar kommer dö ut. Det beror på att många är allergiska. Mio tycker att alla ska få läsa för hundar.
Alla barnen i min undersökning är positiva till att man ska få läsa högt för hundar i skolan. En del barn ger förslag på hur en sådan verksamhet skulle kunna fungera. Kim menar att det fungerar på en sådan skola som de går på. Kim uppger att om det är en stor skola och en stor byggnad måste alla ha hund och då kan det bli orättvist. Hen menar att det kan fungera men hen tar även upp att det kan bli bråk med hundar. I Friesens artikel svarade en elev att det var roligt med hundar eftersom det bara var dem som hade hundar (Friesen 2012a, s. 312). Ett förslag som Charlie ger angående att läsa för hundar i skolan är att det kan finnas ett litet hundrum. Hundrummet kan eleverna sedan gå ner till om de behöver läsa för hun-den. Hundrummet kan vara i källaren och när man ska gå dit kan en fröken följa med. Det visar på att barnen har idéer för hur andra skolor skulle kunna göra om de vill att barnen ska kunna läsa för hundar.
Flera av barnen är positiva till att läsa för hundar på bibliotek och menar att det nog skulle gå bra att göra det. Flera av barnen tror även att de själva skulle gå och läsa för en hund på ett bibliotek om det var möjligt. Robin tror att det skulle vara bra att läsa för en hund på ett bibliotek och att hen skulle göra det. För en del av barnen kan frågan om de skulle läsa för en hund på ett bibliotek på fritiden vara abstrakt eftersom det som Tintin påpekar inte finns någon sådan verksamhet när intervjuerna genomförs. Barnen vet inte hur en sådan verksamhet skulle fungera
vilket kan göra dem tveksamma till om de själva skulle ta del av verksamheten. För en del av barnen kan frågan uppfattas som att de skulle ta med sina egna hun-dar till biblioteket som de skulle få läsa för. Kim tror inte att det skulle fungera med hundar på bibliotek eftersom hunden kan vara busig och riva sönder böcker men även att de som är allergiska inte kan komma in och låna böcker.
Kim: Det... kanske inte skulle funka för att... det finns ju vissa busiga hundar som tar lite böcker ibland och kan riva sönder dom och att då kan ju inte vissa komma in dit och låna böcker bara för att dom är allergiska. Men annars tycker jag att det skulle vara en jättebra idé. Eller så har man en nakenhund. (Intervju och transkription, 2013-02-15)
Även Robin tar upp att hen är orolig för att det kan finnas aggressiva hundar som förstör böcker. Det som flera barn tar upp som ett problem mot hundar i skola och bibliotek är allergier. I citatet ovan tar Kim upp ett förslag på hur problemet med allergier kan lösas, och det är att ha en nakenhund. Love tycker att man ska läsa för hunden i skolan om ingen är allergisk. Problemet med allergier tas upp i Ja-longo, Astorino och Bomboys artikel (2004) där författarna skriver att den aller-giska reaktionen kan reduceras genom att terapihunden är badad och välvårdad (kammad etc.) innan visiten till skolan eller sjukhuset. Författarna tar även upp att terapihundarna kan vara i ett luftigt hörsal eller utomhus och att barnet kan vara i ett klassrum med en hund en kort stund (Jalongo, Astorino & Bomboy 2004, s. 13).
När Dirfeldt och Persson skrev sin uppsats förekom det inget projekt där barn läste för hundar i skolan men däremot frågade författarna barnen vad de tyckte om att läsa högt för en hund i skolan. Majoriteten av barnen tyckte att det var en posi-tiv idé att läsa för en hund i skolan. Ett barn som var posiposi-tivt inställd tyckte att det skulle vara bra för fröken att inte behöva sitta med alla barnen. Ett barn i Dirfeldt och Perssons studie svarade ”vet inte” och ett barn var lite negativ och osäker att läsa för en hund i skolan eftersom det inte är ens egen hund (2008, s. 28-31). Det kan jämföras med min undersökning att det kan vara svårt att veta hur något är och skulle fungera som man inte upplevt.
Att barnen i min studie var positiva till att läsa för hundar i skolan men inte lika positiva till att läsa för hundar på fritiden på ett bibliotek kan tas upp i jämfö-relse med utvärderingen som gjordes på Fredericia bibliotek där de menade att kontexten, det vill säga att det var på söndagar utanför skolan hade stor inverkan på läsupplevelsens succé (Evalueringsrapport Læseprojektet “Læser for hunde” 2012, s. 4). I rapporten står det att många barn som har svårt med läsningen har tagits ut från den vanliga undervisningen för att få extra hjälp med läsningen i skolans specialcenter. Skolans fysiska ramar kan då bli en negativ ”medspelare” i förbindelse med upplevelsen av att kunna läsa. Alla informanter i utvärderingen var överens om att det var bra att ha läsprojektet utanför skolan
(Evalueringsrap-port Læseprojektet “Læser for hunde” 2012, s. 11-12). Mio berättar såhär om hen
det var i skolan så javisst” (Intervju och transkription, 2013-02-21). I Mios utsaga verkar det inte vara platsen som är det viktiga utan huruvida det sker på fritiden eller i skolan. Det visar, som tidigare studier, att läsning inte är något som barn gör på fritiden i så stor utsträckning.
Skolan utmärks av att vara en språklig verksamhet där man bland annat läser och skolan har genom århundradena skapat traditioner för hur en sådan aktivitet ska bedrivas (Säljö 2010, s. 207). Det finns en del skrivet om läsning kopplat till skola och läsning kopplat till bibliotek. Hedemark refererar till Säljö när hon skri-ver att läsningen som sker i skolan inte är ”fri” utan att den sker inom specifika ramar. Författaren skriver att fritidsläsning präglas av lustfyllt förhållningssätt till läsning men att njutningen med att läsa kan minska om det kopplas krav till den (Hedemark 2012, s. 50-51). I Hedemarks rapport menar författaren att en del av barnen i studien ger uttryck för instrumentell läsning. Barn med den instrumentel-la hållningen tainstrumentel-lar med lite entusiasm och engagemang om sin läsning. Hedemark skriver att det synsättet på läsning kan antas ligga nära läsning som premieras i skolan (2012, s. 47). Den instrumentella läsningen ligger nära det pragmatiska förhållningssättet där läsning varken ses som roligt eller tråkigt utan bara är ett medel för att nå andra mål (Sandin 2011, s. 146). Sandin skriver att elever i skolan befinner sig i ett lärsammanhang och att det finns ett syfte med barns inlärning och läsning. Författaren skriver att skolans och bibliotekens styrdokument och målformuleringar visar på en frivillighet till läsning kopplad till bibliotek som inte finns kopplad till skolan. Formuleringen som bibliotekslagen har om att främja språkutveckling kan kopplas till ett lärsammanhang. Sandin frågar sig om per-spektiven lust och nytta går hand i hand eller om det finns en motsättning mellan dem (2011, s. 147). Författaren skriver även att möjligheterna att uppleva läslust försvåras om barnen uppfattar krav på prestationen i samband med skolläsning (Sandin 2011, s. 157). Även fast barnen i min undersökning läser för hundar i skolan ger barnen uttryck för att det är roligt och de var mer positiva till att läsa för en hund i skolan än för en hund på ett bibliotek eller för en hund hemma.
Kapitlet har behandlat vad som karakteriserar läspraktiken. I min undersök-ning är läspraktiken en institutionell praktik som sker inom skolans ramar och det formar och skapar praktiken. Gränser sätts för när och var barnen läser för hundar och även hur praktiken går till. Ett viktigt resultat är att hundarna påverkar bar-nens attityd till att få en positivare syn på läsning. Flera av barnen har även läst för sina egna husdjur. Att barn läser på fritiden och får mer läsglädje är positivt för att förbättra läsprestationerna. Nästa delkapitel behandlar redskapen som an-vänds i praktiken.