I fokus för denna avhandling står barnen och deras möten. Denna fjärde del utgör tillsammans med den tredje delen avhandlingens empiriska del och avser att belysa dessa möten genom en närmare undersökning av hur barnen skapar och förkroppsligar etik i de två förskoleklassernas vardag. Efter att ha undersökt möjlighetsvillkor och betingelser för etiska möten att äga rum kommer jag emellertid inte slå fast om de möten jag observerat verkligen är etiska möten eller ej; om ett möte innehåller en etisk dimension kan endast de som är inbegripna i mötet avgöra. Detta är inte heller min avsikt. Avsik-ten är istället att analysera de möAvsik-ten som sker utifrån det övergripande syftet och de specifika sammanhang som möten i lek samt möten med naturen möjliggör.
I de respektive kapitlen ”Barns möten i lek” och ”Barns möten med natu-ren” studeras barnens möten utifrån olika utgångspunkter. ”Barns möten i lek” fokuserar på de möten som sker i barns lekar. Där möter barnen var-andra i dialog, genom synkroniserade rörelser och genom att tillsammans följa lekens riktning/riktningar. I ”Barns möten med naturen” möter barnen
”naturen” främst i form av olika djur, skalbaggar, larver och grodor, och en dialog uppstår mellan barnen och ”naturen”. Därmed kommer även mötet med en innehållslig aspekt i förskoleklassernas verksamhet att belysas. Dia-logen med naturen utvidgas till ett möte där även de andra barnen och peda-gogerna deltar aktivt. I samtal och förhandlingar möts barnen (och pedago-gerna) kring frågor om djuren och ”naturen”, på ett pragmatiskt såväl som på ett existentiellt plan.
Barns möten i lek
I detta kapitel fokuseras barnens möten i lek och jag utforskar leken och de möten som där sker utifrån ett etiskt perspektiv. Men varför just möten i lek?
Betyder det att möten som uppstår i lek på något sätt skulle vara ”mer etis-ka” än barns andra möten? Eller att leken ger etiken särskilda möjligheter?
Utifrån de iakttagelser jag gjort i min förstudie började jag redan i inledning-en av min huvudstudie att observera vad som hände i barninledning-ens lekar. I alla typer av lekar, i lugna lekar, men även i mer utlevande och kaotiska lekar.
Vilka förhandlingar pågick? Vilka möten kom till stånd? Kunde möten upp-stå utan ord? Kunde man tala om möten i exempelvis en fäktningslek? Eller i lekar där rörelserna föreföll vara samstämda?
Att förstå, använda eller på andra sätt ”tämja” leken genom att försöka fånga dess väsen har skett på olika sätt genom lekens historia. Pedagoger och teoretiker har i sin iver att se något funktionellt eller nyttigt med lek försökt att formulera lek på ett pedagogiskt eller teoretiskt plan. Nyttoaspekterna har varierat. Fröbel lyfte exempelvis fram lek som barnets arbete och att barnet genom leken kunde utveckla sin moraliska karaktär.391 Senare kom leken att ses som central i barnets kognitiva utveckling. I Piagets teorier kring barns lekutveckling i stadier är graden av kognitiv komplexitet avgörande.392 Teo-rin kTeo-ring barns moraliska utveckling bygger i sin tur på analyser av regelle-kar. Genom att observera kulspelande pojkar och kurragömmalekande flick-or undersökte Piaget hur barnens mflick-oraliska omdöme mognade fram.393
Leken och det etiska mötet
Men varför gå in i lekens domäner i ett arbete som handlar om barn och etik?
Om man som jag följt barngrupper under en längre tid är det svårt att negli-gera leken då lek pågår i olika former under stora delar av dagen i förskole-klasserna. Om jag vänder på det: om jag inte tagit med lek hade min studie blivit mycket begränsad. Lek är intimt förknippat med meningsskapande och jag ser likheter mellan att ställa frågor och att leka, leken såväl som frågan öppnar för många möjliga meningar. Till skillnad från att endast betraktas som en kunskapsutveckling eller en utvecklingsprocess i stadier har ju den kreativa leken även uppfattats som människans högsta form av aktivitet.
Som ett skapande förhållningssätt, ”ett heligt ja till livet”.394 Lek kan liknas vid en ny början som bringar en form av ordning som är svår att uppnå på
annat sätt.395 Därmed menar jag att leken också kan öppna upp för ett prö-vande av ordning, den rådande och andra möjliga ordningar, för ett utfors-kande av normer och värden.
I den lek jag observerat var barnens egen agens påtaglig. Tillsammans förhandlade de fram, ordrikt eller ordlöst, vad som gällde i just den lek som pågick och jag fann att en etisk dimension kunde skymtas på en subtil nivå, verbal och/eller fysisk. Kopplingen mellan lek och etik var dock inte helt glasklart – vad var hönan och vad var ägget? Var det lek som pågick i eti-kens rum? Gav de etiska rummen leken möjligheter? Eller var det tvärtom – leken som gav etiken rum?396 Genom leken utforskade barnen verkligheten utifrån de möjligheter som stod till buds och skapade helheter av det som var tillfälligt och fragmenterat. De bringade ordning genom sin lek, en egen ordning som inte alltid grundades i det som var synligt eller uppenbart. En-ligt Levinas är ju etiken det allra första, t.o.m. innan varat, ett tillblivande där subjektet framkallas av den Andre i det etiska mötet. Leken liksom det etiska mötet förutsätter en gästfrihet och ett välkomnande, en öppenhet inför det som sker och kommer att ske. Relationerna inom leken växlar oupphörligen, men är ofta asymmetriska samtidigt som en fungerande lek bygger på re-spekt och ansvar i stunden. Kopplingen men också spänningen mellan lek och etik fann jag intressant och användbar utifrån min intention att utforska barns möten närmare.
Empiriskt har jag genom att observera olika typer av lek, inom- och ut-omhus, samt genom att göra rundturer tillsammans med barnen undersökt den pågående leken i förskoleklasserna närmare. Jag har förutom leken i sig studerat de förhandlingar, konflikter samt de möten som uppstått i leken, allt för att försöka få fatt i den potentiellt etiska dimensionen. Utifrån ett stort antal leksituationer har jag valt ut en docklek, en djurlek, en flytande lek, en fäktningslek samt en lek med synkroniserade rörelser som underlag för mina analyser och för en vidare diskussion kring barns möten i lek samt koppling-en lek – etik.
I följande leksituation, som vid första anblicken ser ut att vara en traditio-nell docklek, sker förhandlingarna främst verbalt, det är dialogen och de oväntade vändningarna som driver leken.
I dockleken utmanas gränser
I en klassisk docklek i S-skolans hemvrå tar de lekande flickorna ut svängar-na som mammor och barn då de utmasvängar-nar varandras gränser. Samtidigt prö-vas också gränserna för hur galen eller besvärlig det är tillåtet att vara, som förälder och som barn. Emma, Louise, Tora och Jila leker en till en början lite svävande docklek där Emma och Louise är mammor till två babydockor och Tora är en ettåring som under leken visar sig bli mer och mer besvärlig.
Jilas deltagande är mer diffust, utan att ha någon egen karaktär servar hon mest de andra under leken.
Emma hoppar fram när hon ska förflytta sig i rummet, säger att hon är galen och har ett konstigt namn, Certina, samtidigt som hon tillsammans med Loui-se tar hand om dockbarnen och gör högst vanliga föräldrasysslor: lagar mat, tvättar i tvättmaskinen, handlar babykläder på Lindex och försöker få dock-barnen att sova och äta. Jila fixar och donar, hon ordnar Louises hår, sköter telefonen och ställer till med en fest som de andra flickorna helt negligerar.
Tora vill vara Emmas barn men blir under leken mer och mer ansträngande för sin mamma. När Tora plötsligt ringer polisen så Emma får ringa och be om ursäkt: ”Hallå, det var mitt tokiga barn”, och sedan stänga av telefonen så att det inte går att ringa mer. Tora framhärdar dock: ”Mamma, jag har ställt in den så att det går att ringa” och Emma blir tvungen att säga till på skarpen:
”Nej, nej, stäng av telefonen fort. Stäng, stäng, stäng. Ååååhhhh!” Då Tora ska sova vill hon inte lägga sig, hon vill äta istället: ”Vi skulle ha lagat mat för en stund sen”. Jila inflikar att det faktiskt är mörkt nu. ”Håll käft”, bryter Tora av. Men mamma Emma står på sig: ”Nej, det ska vara mörkt” och släcker lampan. Jila lämnar rummet för att skriva ett brev som hon levererar en stund senare. När det blir morgon igen börjar Tora att äta av maten som Louise och Emma dukat fram på en bricka. ”Jag fattar ingenting av vad som hänt”, säger Emma. Tora smaskar: ”Namnam, fattar inte heller.” Emma ropar till Louise: ”Nej! Hon äter upp våra grejer som vi ska ha! Ååååhhhh!” Men Tora smaskar bara vidare: ”Namnam.” ”Jag blir galen på dig!”, skriker Emma och Tora kryper till slut iväg men hittar då istället ett tuggat tuggummi: ”Jag fick inte äta tuggummin, jag såg ett tuggummi”. Emma kastar sig mot Tora och råkar samtidigt stöta till brickan med maten: ”Neeej! Hjälp maten ramlar!
Ååååhhhh!” Tora lägger sig på rygg och sparkar med benen. Emma räddar brickan med mat bort till bordet där Louise sitter samtidigt som hon ber Tora:
”Men Tora, kan du vara snäll? Det är inget roligt nu…”, men Tora börjar krypa runt igen: ”Jag tog lite tuggummi, det fanns massa tuggummi på gol-vet.” Emma studsar fram till Louise: ”Jag blir galen.” Tora säger med barns-lig röst: ”Jag hitta tuggummi” och Louise frågar henne irriterat vad hon håller på med. ”Jag har hittat tuggummi, dampapapadada” svarar Tora sjungande.
”Du får inte!” säger Emma strängt och Louise frågar: ”Har du ätit tuggum-mi?” ”Ja, hon har ätit upp det”, konstaterar Emma och tillägger: ”Spotta ut det! Gå till…” ”Jag sväljde det”, säger Tora och ser nöjd ut. Emma hoppar fram till henne: ”Du kommer dö! Du kommer dö!” Tora ser ännu nöjdare ut:
”Jag har redan sväljt tuggummit.” ”Kräks!” beordrar Emma och Tora kräks i hörnet. Emma hojtar till Louise att hämta trasan. Louise klagar: ”Nu har du spytt på vårt golv som vi torkade idag.” Lite senare blir även dockbebisarna besvärliga, de rymmer och ramlar nästan ut från fönstret, men som tur är räd-das de av Emma och Louise i sista stund. Emma säger åt dockbebisarna med sträng röst: ”Gör aldrig om det där! Jag blir tokig på er.” ”Om du gör så där får du gå och lägga dig” säger Louise till sin dockbebis. Emma väser när hon går förbi Tora: ”Ja, du måste också lägga dig. Passa dig!” (S-skolan, 051201)
Analys av docklek
Flickorna går upp i leken, leken pågår i ett här och nu, varken dåtid eller framtid existerar. I leken blir barnen och världen till ett – leken leker bar-nen.397 I början av dockleken liknar situationen en ordinär lek där dockför-äldrar tar hand om sina barn, men i och med att Tora visar sig vara ett ”be-svärligt barn” ifrågasätter hon sin mammas auktoritet och den ordning som
vanligtvis råder i den här typen av lek. Toras ”besvärlighet” och motstånd smittar av sig på dockbebisarna som rymmer och nästan ramlar ut genom fönstret. Dockmammorna räddar sina barn, men skärper sin auktoritet och hotar med läggning som straff. Flickorna utmanar i leken vilka normer som gäller, Tora tänjer på gränserna för vad ett barn kan göra, Emma och Louise svarar upp med hur långt de vuxnas auktoritet kan sträckas. De relationella gränserna prövas.
Ur en förhandling, genom dialog och handling, växer leken fram medan den pågår. I vissa lekar framträder kroppsspråket, gester, blickar och/eller rörelser, mer tydligt och blir centralt i den pågående förhandlingen.398 I den djurlek som följer utgör det djurlika kroppsspråket en väsentlig del av kom-munikationen mellan barnen.
I djurleken är/blir barnen djur
I S-skolan delar hemvrån, med dockor, spis, matbord, matvaror av plast samt skrivbord, utrymmet med bygg-hörnan, med klossar, kaplastavar, bilar och plastdjur i olika storlekar. Det gör att de lekar som pågår i rummet inspireras av det material som finns där, klassisk hemvrå-lek blandas med konstruk-tions- och bygglek. Nya lekar uppstår där både flickor och pojkar deltar, ofta i form av djurlekar där barnen är/blir olika djur. De äter, rör sig och kom-municerar som de djur de gestaltar. Vilket djur man ska vara förhandlas och omförhandlas, omväxlande verbalt och fysiskt, under pågående lek och blir på så vis en del av leken.
När Jack, Jonna, Emma, Hugo, Monya och Natalie samsas på den relativt trånga ytan som utgör hemvrån, ser var och en till en början mest ut att syss-la med sitt. Jonna samsyss-lar saker, Hugo och Jack gräver i en låda med psyss-lastmat och fiskar, grönsaker, kycklingar yr genom luften. Natalie och Emma cirklar runt i rummet. Monya sitter vid skrivbordet och arbetar, hon talar i telefonen men deltar samtidigt i de andra barnens förhandlingar i en lek som börjar gå mot en gemensam riktning.
Jack sitter mitt på golvet med alla plastfiskarna i famnen: ”Jonna, Jonna jag tog alla dina fiskar.” Jonna: ”Jag är ingen katt, jag är en hund.” Natalie: ”Men hundar gillar fisk.” Jonna: ”Jag gillar inte fisk.” Emma: ”Nää, det gör de inte alls.” Natalie: ”Jag skojar.” Hugo: ”Det är katter som gillar fisk.” Jack: ”Och jag är en katt. Jag är en katt.” Jonna: ”Okej.” Hugo: ”Jag är en katt.” Monya pekar mot Jack: ”Nää, han är katt, han sa det först, Okej?” Hugo: ”Jag är katt.” Jack: ”Nää, en kan bara vara katt”. Monya: ”Vet du…” Hugo kryper bort till plastbackarna med utklädningskläder och plastmat börjar rota runt, Jack går fram till Hugo: ”Vill du va´ barn?” Hugo: ”Nä, i såna fall vill jag vara bebis.” Hugo hittar en plastkyckling som han kramar om. Hugo: ”Kött, kött, kött. Två kan väl bara vara… en kan väl vara hund?” Hugo gör ett plöts-ligt hundlikt utfall mot Jack, helt nära Jacks ansikte stöter han fram: ”Du katt!”
Hugo gör ett hundlikt utfall mot Jack och stöter fram: ”Du katt!”
Ju mer barnen går in i sina djurkaraktärer, ju tydligare blir deras kropps-språk. Senare i leken blandas kroppsspråket, som blir mer och mer djurlikt, med tal som periodvis övergår till djurläten, i en fortsatt förhandling kring lekens handling och revir:
Hugo och Jack sitter inklämda i ett hörn bakom byggpodiet. Emma, som är hund står på huk på byggpodiet. Emma lutar sig skällande fram mot Jack och Hugo, Natalie kryper upp bredvid Emma och bryter in i skällandet: ”Voff, voff, voff.” Jack slår med plastfiskarna framför Natalie och Emma.
Emma och Natalie lutar sig skällande fram mot Jack som slår med platsfiskarna.
Emma lutar sig än mer framåt och morrar: ”Grrrrrr!” Jack slår taktfast med fiskarna och säger: ”Tyst! Tyst! Tyst! Mjau! Kan inte jag få vara ett lejon?”
Monya närmar sig podiet. Monya, Emma, Natalie: ”Nääääää!” Hugo: ”Jooo-oo!” Emma, Natalie, Monya: ”Nä!”. Emma: ”Nä, då måste det här vara en djurpark istället.” Jack: ”Jag har en djurpark, det här är min djurpark.” Jack gör plötsligt ett snabbt kattlikt utfall mot Natalie: ”Schrrrrrr!” och sedan ett mot Natalie: ”Schrrrrr!” Natalie svarar upp: ”Voff!”. Jack: ”Schrrrrr!”. Nata-lie: ”Voff!”. Under en fortsatt förhandling kring vilka djur barnen ska vara börjar Jack och Hugo att bygga en gräns av klossar som delar av rummet.
Jack: ”Här går gränsen! Här går gränsen! Här går gränsen!” Monya: ”Vilken gräns?” Jack: ”Där!” Jack slår mot Monyas ben: ”Du får inte hoppa över!”
Monya: ”Var ska jag gå då?” Jack pekar mot en liten öppning: ”Du ska gå där, för det här är min och Hugos…” Emma: ”Nä, inte…” Hugo står mitt i rummet och pekar: ” Alltså, här är va´ djurburen. Och där bodde lejonen. Här inne bodde alla djuren.” (S-skolan, 051128)
Analys av djurlek
Vem kan man vara? Vem kan man bli? Vem avgör? I djurleken bestämmer barnen inte själva vilka djur de ska vara, de ger ett förslag till de andra: ”Jag är en katt” eller ”Kan inte jag få vara ett lejon?”. Ett förslag som de andra barnen tar ställning till. När barnen väl är ett djur så förstärks det med ett djurlikt kroppsspråk, som när Hugos önskan att bli katt tranformeras från bebis till hund och Hugo markerar status och revir genom ett hundlikt utfall mot katten Jack.
Leken och dess förutsättningar förändras oupphörligen genom ständiga förhandlingar och plötsliga handlingar, vilket gör att den när som helst kan ändra riktning. Som när Jacks förslag att vara lejon nekas, samtidigt som själva lejonförslaget ger leken en ny riktning mot djurpark. När djurparken byggs upprättas en gräns och en förhandling kring vilka djur man ska vara tar fart på nytt. Ett nytt revir inrättas och innanför djurparkens gräns slår Hugo fast att ”där bodde lejonen”. En speciell form av närvaro krävs av de inblandade, en beredskap för att när som helst kasta sig in i en förhandling, verbal eller fysisk, för dem som vill vara med och påverka vart leken tar vägen. Det är också möjligt att välja en annan strategi, att bara delta och flyta med och se vart leken för. Barns olika strategier och deltagande funge-rar parallellt under samma lek, konflikterna är få och löses oftast inom leken.
Då barnen leker för att de leker och leken inte har något mål eller inte heller är något mål i sig saknar leken ett varför.399 Sammantaget bidrar detta till att lekens förhandlingar är och måste vara öppna och oförutsägbara. Förhand-lingarna i djurleken kommer till lägen där de plötsliga djurlika utfallen för-stärker den verbala dialogen, men utfallen gör också leken till något mer än enbart en förhandling, djurens spontana utfall hjälper till att omvandla det hela till just lek. Ofta svarar de andra barnen på dessa utfall antingen direkt med en tydlig gest och/eller med ett läte som svarar mot det djur barnet är;
barnen håller kvar varandra i leken genom att vara olika djur. I den här leken var det viktigt att vara olika djur. Barnen kommunicerar och lyssnar intensivt
på andra plan än det verbala, de utforskar gemensamt andra sätt att meddela sig vilket möjliggör möten där inte det talade ordet alltid blir överordnat.
Att forska om lek
Det är svårt att tänka lekande om lek, menar Steinsholt.400 Det är inte heller helt lätt att forska om lek, att definiera och belysa leken ur ett teoretiskt per-spektiv, att hitta begrepp som beskriver den utan att samtidigt förringa eller reducera den. Genom att studera barn och sedan formulera generella påstå-enden applicerar många forskare sin världsbild och den egna sociala kontex-ten på barnens lek och utveckling.401 Men är det överhuvudtaget möjligt att fånga och uttala sig om något som beskrivs med ord som frihet, spontan, tillfällig, icke förutbestämd, fantasi, irrationell? Är det fruktbart att undersö-ka och systematisera något så lättflyktligt? Genom att teoretisera kring lek finns alltid en risk att hamna inom logikens och argumentationens gränser medan leken i sig själv egentligen representerar motsatsen. Steinsholt pro-blematiserar kring lekforskning och lekens teoretiska värde och ifrågasätter lekens behov av teoretiska och allvarstyngda reflektioner.402
Steinsholt är ändå en bland flera skandinaviska forskare som närmat sig leken utifrån ett vetenskapligt intresse.403 Lekforskningsfrågorna har dock skiftat. Det har gjorts ett flertal etnografiska studier under åren som har be-lyst olika infallsvinklar på lek utifrån ett barnperspektiv.404 Andra studier har
Steinsholt är ändå en bland flera skandinaviska forskare som närmat sig leken utifrån ett vetenskapligt intresse.403 Lekforskningsfrågorna har dock skiftat. Det har gjorts ett flertal etnografiska studier under åren som har be-lyst olika infallsvinklar på lek utifrån ett barnperspektiv.404 Andra studier har