I detta avsnitt behandlas motionsförslag om barns situation. Flera motioner som tar upp människohandel o.d. syftar på både barn och vuxna och behand-las i ett sammanhang i nästa avsnitt i betänkandet.
Folkpartiet understryker i partimotionerna 2004/05:U226 yrkande 10 och U336 yrkande 12 barns rättigheter och anser att allt direkt skadligt barnar-bete bör motverkas. I kommittémotionerna 2004/05:U225 yrkande 21 och U209 yrkande 24 föreslås att Sverige skall ge ett mer kraftfullt stöd till arbetet med att förbättra barns och föräldrars levnadsförhållanden och möj-ligheter.
Kristdemokraterna anser enligt kommittémotionerna 2004/05:U283 yrkan-dena 10–12 samt U351 yrkanyrkan-dena 11–13 att Sverige skall vara pådrivande för att nationell suveränitet inte skall få hindra skyldiga från att straffas för brott mot barn, att barnen bör få en mer central roll på den politiska dagordningen för fred och säkerhet och att rapporteringen om kränkningar av barns rättigheter måste förbättras. I yrkande 2 föreslås en snabb över-syn av gällande regler, däribland relationen mellan föräldrabalken och de regler som styr transfereringar mellan socialkontor och ambassader, så att dessa inte utgör hinder när det gäller att hjälpa strandsatta barn att komma tillbaka till Sverige. De grundläggande rättigheterna för barn skall enligt kommittémotion 2004/05:U315 yrkande 11 omfatta rätten att tillhöra en familj.
I motion U351 yrkande 14 begärs ökade insatser i det konfliktförebyg-gande och fredsuppbygkonfliktförebyg-gande arbetet för att förbättra kvinnors och barns situation. Enligt yrkande 3 bör regeringen agera inom EU och ILO för att stoppa alla former av barnarbete.
Barnsoldaters situation tas upp i de båda nyss nämnda motionerna från Kristdemokraterna. I motion 2004/05:U283 yrkandena 8 och 9 samt U351 yrkandena 9 och 10 föreslås att regeringen ökar trycket på stater att ratifi-cera och genomföra konventionen om barns rättigheter och därmed slå fast 18 år som minimigräns för rekrytering av unga som soldater och åtagan-den om program för att hjälpa barnsoldater att bearbeta traumatiska händel-ser och återintegrera dem i samhället.
I motion 2004/05:U283 yrkande 17 och i motion U351 yrkande 18 begär Kristdemokraterna att regeringen verkar för ett komplement till FN:s barn-konvention och att en representant tillsätts för barns utsatthet i miljöproble-matiska områden.
Utskottets överväganden
Riksdagen beslutade i december 2005 på förslag av utrikesutskottet att höja Sveriges biståndsram för 2006 så att denna uppgår till 1 % av beräk-nad BNI (bet. 2005/06:UU2, rskr. 2005/06:80). Beslutet innebär att de svenska biståndsinsatserna kan öka och att vi därigenom kan lämna ett större ekonomiskt stöd till genomförandet av FN:s millenniemål. Av beslu-tet följer också att Sverige i större utsträckning kan bidra till åtgärder för att förbättra barns och föräldrars levnadsförhållanden och möjligheter,
vil-ket föreslås i en motion. Utskottet har under innevarande riksmöte i betänkande 2005/06:UU2 redovisat en rad synpunkter på biståndsinsatser riktade mot kvinnor och barn.
Konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs av FN:s generalförsamling 1989. Konventionen avser såväl medborgerliga och poli-tiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Till konventionen hör två fakultativa protokoll. Det första behandlar frågor om barn i väpnade konflikter. Det andra handlar om handel med barn, barnpor-nografi och barnprostitution. För att främja konventionens förverkligande finns en övervakningskommitté vars huvudsakliga verksamhet består i att övervaka staters efterlevnad av konventionen främst genom granskning av deras rapporter.
Sverige fortsätter sitt arbete med att bidra till att rättigheterna i FN:s barn-konvention i största möjliga utsträckning kommer världens barn till godo.
Detta sker i överensstämmelse med riksdagens beslut om mänskliga rättig-heter i svensk utrikespolitik (skr. 2003/04:20, bet. 2003/04:UU9, rskr.
2003/04:176). Således stöder Sverige – även genom EU – det fortsatta arbe-tet med att övervaka barnkonventionens efterlevnad, fortsätter att betona barnrättsperspektivet i Unicefs och det övriga FN-systemets arbete och framhåller vikten av att rekommendationer till staterna från Barnrättskom-mittén (den kommitté som övervakar efterlevnaden av barnkonventionen) följs upp. Utskottet beklagar att två av FN:s medlemsstater, USA och Soma-lia, fortfarande inte har ratificerat barnkonventionen.
Sverige stöder också Internationella arbetsorganisationens (ILO) arbete med att genomföra organisationens konvention nr 182 om förbud mot och avskaffande av de värsta formerna av barnarbete och vidmakthåller sitt engagemang i frågan om skyddet för barn i väpnade konflikter, inklusive genom att verka för genomförandet av protokollet till FN:s barnkonvention om sådant skydd. Sverige fortsätter att uppmärksamma frågan om våld mot barn, bl.a. genom stöd till en FN-studie om våld mot barn (se nedan).
Barnfrågorna har också hög prioritet i det svenska arbetet inom Europarå-det. Genom svensk försorg lyftes integrering av barnrättsperspektivet sär-skilt fram vid Europarådets toppmöte i Warszawa i maj 2005. Frågan om barnets rättigheter och våld mot barn utgör särskilda uppföljningsområden efter mötet, bl.a. kommer ett treårigt handlingsprogram för barnfrågor att lanseras vid en konferens i Monaco våren 2006. Konferensen kommer att behandla barns rättigheter, barns deltagande, sexuellt utnyttjande och barn-aga.
Som framgått stöder Sverige efterlevnad och genomförande av barnkonven-tionen. Sverige deltar aktivt i Europarådets expertkommitté för barn- och familjefrågor. Utifrån barnets rättigheter enligt barnkonventionen skall kom-mittén verka för att sprida goda exempel på stöd i föräldraskapet och
familjepolitik. Till kommittén finns två arbetsgrupper knutna. Den ena är inriktad på stöd till föräldrar i riskzonen för socialt utanförskap, den andra på barns rätt att växa upp utan våld. Sverige deltar aktivt i kommitténs arbete och innehar ordförandeposten i den sistnämnda arbetsgruppen. Här kan också nämnas att Europarådets parlamentariska församling våren 2005 antog rekommendationer om barns rättigheter på institutioner och i olika omvårdnadsmiljöer.
Enligt vad utskottet inhämtat driver Sverige inom Unicef och andra delar av FN-systemet bl.a. frågor om handlingsplaner och genomförande av FN:s barnkonvention. Genom Sida har medel lämnats för att stärka kompe-tensen kring barnfrågor.
Barns och ungdomars hälsa är ett särskilt arbetsområde inom Världshälso-organisationen (WHO). Det är också ett område som Sverige prioriterar i WHO-samarbetet. Det finns ett nära samband mellan barns och ungdomars hälsa och andra centrala frågor inom WHO, exempelvis kampen mot hiv/
aids samt arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
WHO:s regionalkommitté för Europa antog i september 2005 en strategi för barns och ungdomars hälsa och utveckling. Syftet med strategin är att ge vägledning till medlemsstaterna vid utformningen av nationell politik på området.
Vad gäller det nordiska samarbetet kan nämnas att Nordiska ministerrådet, med utgångspunkt från barnkonventionen och ett rättighetsperspektiv, utar-betat ett förslag till en övergripande strategi för barn och unga i Norden.
Strategin skall behandlas av samarbetsministrarna vid ett möte våren 2006.
I regeringens skrivelse 2003/04:47 Utveckling av den nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter fastslogs att Sve-rige skulle utveckla det internationella arbetet med barnkonventionen.
Regeringen avser att våren 2006 till riksdagen lämna en skrivelse med redo-visning av barnpolitiken.
Barnarbete – som tas upp i motioner – förekommer fortfarande i en lång rad länder och sektorer.
Trots välvilliga uttalanden från många regeringar att avskaffa eller kontrol-lera barnarbete saknas inte sällan viljan att skydda de utsatta barnen och att stoppa exploateringen av dem. En aktuell bild av levnadsförhållandena för unga hembiträden i Indonesien ges i rapporten Always on Call – Abuse and Exploitation of Child Domestic Workers in Indonesia som gavs ut av organisationen Human Rights Watch i juni 2005. Liknande exempel kan med säkerhet hämtas från många andra håll i världen.
I den nämnda rapporten visas hur barn – främst flickor – och ibland bara 12 år gamla, arbetar 14–18 timmar om dygnet sju dagar i veckan, isoleras från sina familjer, får usla löner och inte sällan utsätts för sexuella
över-grepp. Lagstiftningen och myndigheterna ger inget skydd, vilket Human Rights Watch kritiserar. Organisationen lägger fram förslag om åtgärder för att förbättra skyddet för de utsatta barnen och stärka deras rättigheter.
I strategin för det svenska biståndssamarbetet med ILO för 2003–2006 läggs särskild tonvikt vid FN:s millenniedeklaration och internationella kon-ventioner om mänskliga rättigheter. Sverige ger också frivilliga bidrag till ILO:s biståndsverksamhet där projekt inriktas på bl.a. avskaffande av barn-arbete samt nätverk för att främja barn-arbete för ungdomar. Svenskt bilateralt stöd, men också stöd via EU, lämnas till ILO:s internationella program för avskaffande av barnarbete (IPEC) som är inriktat på grundläggande skolut-bildning som en central strategi i kampen mot barnarbete. Samarbetet mellan EU och ILO bedrivs inom ramen för ett strategiskt partnerskap som undertecknades 2004.
Enligt vad utskottet inhämtat från EG-kommissionen avser den att i juli 2006 publicera ett meddelande om barnets rättigheter. I meddelandet skall, med utgångspunkt från FN:s barnkonvention, ett stort antal frågor kring barnets rättigheter tas upp som rör både EU:s inre och yttre politik.
I EU:s Årsbok om de mänskliga rättigheterna 2005 framhålls att en viktig del av EU:s interna och externa politik är att främja och skydda barnets rättigheter. När det gäller den externa politiken nämns exempelvis att unio-nen i samarbete med latinamerikanska länder lagt fram resolutioner vid de årliga sessionerna i FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om barnens rättigheter och där tagit upp ett brett spektrum av oroväckande frågor.
På många håll i världen ökar antalet barn som påverkas av väpnade kon-flikter och andra former av våld, inklusive våld i hemmet, sexuellt utnytt-jande och människohandel. Detta slås fast i slutsatserna från FN:s världstoppmöte 2005 där det sägs att den nationella förmågan att hjälpa de utsatta barnen med rehabilitering och återintegrering i samhället måste för-bättras. Toppmötesdeltagarna förband sig att stärka barnets rättigheter och uppmanade medlemsstaterna att ansluta sig till FN:s barnkonvention.
I detta sammanhang kan också nämnas att en rapport om våld mot barn håller på att utarbetas på uppdrag av FN:s generalförsamling och general-sekreteraren. Rapporten med rekommendationer kommer under året att överlämnas till generalsekreteraren som väntas lägga fram rekommendatio-nerna vid generalförsamlingens 61:a möte 2006/07. Som ett led i utarbetan-det av rapporten genomförs regionala konsultationer. I Europa skedde detta genom konferensen Stop Violence Against Children – Act Now i juli 2005 i Ljubljana med Europarådet som huvudarrangör.
Sverige har som nämnts lämnat ekonomiskt bidrag till utarbetande av rap-porten om våld mot barn och understrukit att den måste innefatta också frågor om våld mot barn i skolan och i hemmet. Detta var också något som Sverige betonade vid konferensen i Ljubljana.
Ett antal motionsförslag har lagts fram om att förbättra barns situation i anslutning till konflikter och fredsbyggande. Som nämnts vidmakthåller Sverige sitt engagemang i fråga om skyddet för barn i väpnade konflikter.
Enbart under det senaste decenniet uppskattar man att väpnade konflikter har krävt mer än två miljoner barns liv och lemlästat ytterligare sex miljo-ner. Konflikter berövar barn föräldrar, vårdare, grundläggande sociala tjänster, sjukvård och utbildning. Det finns ungefär 20 miljoner fördrivna barn och flyktingbarn, medan andra hålls som gisslan, har förts bort eller fallit offer för människohandel. System för registrering av nyfödda och rättssystem för ungdomsbrottslingar kollapsar. Man uppskattar att det stän-digt finns minst 300 000 barnsoldater som deltar i konflikter. Dessa uppgifter redovisas i EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter, som antogs i december 2003.
I en avrapportering till tredje utskottet under FN:s generalförsamling i okto-ber 2005 fastslog generalsekreterarens särskilda representant för barn och väpnade konflikter att barn i fler än 30 länder i dag påverkas direkt eller indirekt av väpnade konflikter. Barn dödas och lemlästas, blir föräldralösa, rövas bort, berövas utbildning och hälsovård och lämnas med djupa känslo-mässiga ärr och trauman.
I EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter slås fast att barn har sär-skilda behov både på lång och kort sikt efter en konflikt. Det gäller exempelvis hjälp med att spåra upp familjemedlemmar, rehabilitering och social återanpassning, psykosociala rehabiliteringsprogram, medverkan i program för avväpning, demobilisering och återanpassning samt införande av övergångsbestämmelser i rättssystem. Där konstateras att det i många situationer råder straffrihet för dem som begår brott mot barn. FN-konven-tionen om barnets rättigheter har visserligen ratificerats av nästan alla stater men långt ifrån alla tillämpar den. Särskilt vid väpnade konflikter är barnen oproportionerligt hårt utsatta på många olika sätt och med långver-kande effekter. Konsekvenserna av väpnade konflikter för framtida genera-tioner kan bli att dessa bildar grogrunden för fortsatta eller på nytt uppflammande konflikter. Syftet med det fakultativa protokoll till konven-tionen om barnets rättigheter som rör barn i väpnade konflikter är att motverka denna situation.
EU åläggs i riktlinjerna att ta itu med väpnade konflikters konsekvenser för barn genom övervakning och rapportering från EU:s beskickningsche-fer, EU:s militära befälhavare och särskilda representanter samt i bl.a.
politisk dialog, multilateralt samarbete och krishanteringsoperationer. Där anges olika verktyg som kan användas i sammanhanget.
I riktlinjerna från 2003 åläggs rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter att lägga fram en utvärdering för rådet med rekommendationer till förbätt-ringar eller uppdatering av riktlinjerna efter två år. Efter att utvärderingen genomförts antog rådet i december 2005 slutsatser i frågan.
I slutsatserna välkomnar rådet framstegen som har skett i genomförandet av riktlinjerna och framhåller att rådets arbetsgrupp för mänskliga rättighe-ter har en strategisk roll i sammanhanget. Samtidigt norättighe-teras behovet av att ytterligare integrera frågan inom hela EU. Rådet uppmanar andra arbets-grupper samt ansvariga för de civila och militära uppdragen och andra EU-aktörer att arbeta hårdare för att genomföra riktlinjerna. Det framhålls också att EU:s verksamhet på området bör stödja och komplettera FN:s arbete, bl.a. genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1612 (2005) om barn och väpnade konflikter (se nedan).
I utvärderingen sammanfattas de åtgärder som vidtagits av rådet, kommis-sionen och medlemsstaterna inom en rad olika områden sedan riktlinjerna antogs. Mindre förbättringar noteras. Utvärderingen innehåller 18 specifika rekommendationer som man hoppas skall leda till snabbare framsteg på området. Däremot har rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter inte före-slagit några ändringar i riktlinjerna utan menar att dessa fortfarande håller.
Man anser i stället att EU måste satsa hårdare på att riktlinjerna skall genomföras fullt ut. Riktlinjerna bör därför mer effektivt användas som ett redskap för integrering av frågorna inom hela EU.
Utskottet konstaterar att Sverige deltar i rådsarbetsgruppen och har varit aktivt i dess hantering av frågan om barn och väpnad konflikt. Sverige bidrog aktivt till utarbetandet av den handlingsplan som antogs som stöd för riktlinjerna och bidrog med uppgifter om svenska insatser på området barn och väpnad konflikt.
EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt finns på kommissionens hem-sida: http://ue.eu.int/uedocs/cmsUpload/web15634.sv03.pdf.
Rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna har i slutet av 2005 pekat ut elva länder som skall prioriteras i EU:s åtgärder, eftersom situatio-nen för barn som drabbats av väpnade konflikter är särskilt allvarlig där:
Afghanistan, Burma, Burundi, Colombia, Demokratiska Republiken Kongo, Elfenbenskusten, Liberia, Nepal, Sri Lanka, Sudan och Uganda.
Det framhålls att denna förteckning över länder inte skall betraktas som
uttömmande utan beskickningschefernas rapportering och andra tillförlit-liga källor bör vara avgörande för när och var en insats krävs. Två länder, Rwanda och Sierra Leone, har tagits bort från listan.
Utskottet välkomnar att FN:s världstoppmöte 2005 uppmanade medlemssta-terna att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att barn av väpnade styrkor och grupperingar blir rekryterade till och används i väpnade kon-flikter. Detta står i strid med internationell rätt och skall förbjudas och förklaras brottsligt. Toppmötet uppmanade alla berörda stater att vidta kon-kreta åtgärder i enlighet med detta. Likaså uppmanades till ratificering av FN:s barnkonvention och tilläggsprotokollet om barns medverkan i väp-nade konflikter.
När det gäller skyddet av barn i samband med väpnade konflikter har som framgått säkerhetsrådet under 2005 antagit en resolution (nr 1612). I slutet av 2005 startade verksamheten i en ny arbetsgrupp under säkerhetsrådet med uppgift att genomföra åtgärder för granskning och rapportering om barn i väpnade konflikter. Avsikten är att säkerhetsrådet fortlöpande skall följa de åtgärder som genomförs till skydd för barnen respektive åtgärder som vidtas mot förbrytare.
Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att Sverige motverkar straffri-het vid brott mot barn och de mänskliga rättigstraffri-heterna. När det gäller våld mot barn – såväl inom som utom hemmet – driver Sverige konsekvent linjen att detta skall kriminaliseras. Här kan också nämnas att Interparla-mentariska unionen (IPU) i en resolution i oktober 2004 uppmanade stater att avskaffa straffrihet och att ställa personer inför rätta som är ansvariga för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott inklusive brott i form av sexuellt våld riktat mot kvinnor och flickor.
Ovan har några viktiga komponenter i ett omfattande internationellt regel-verk rörande barn i väpnade konflikter redovisats. Utskottet konstaterar att det finns en medvetenhet om att det krävs särskilda åtgärder för att skydda barns utsatthet och att detta behandlas i olika forum inom FN, i EU, AU och andra regionala organisationer. Det som krävs är att det internationella regelverket nu omsätts i praktiken och får verkan i konfliktområden.
För att detta skall kunna ske måste arbetet med barn och väpnad konflikt integreras i all relevant verksamhet; i konfliktförebyggande arbete, i huma-nitära insatser, i fredsbevarande missioner och i utvecklingsarbetet.
Berörda aktörer måste ta upp dessa frågor med regeringarna i konfliktlän-derna och rapportera regelbundet om efterlevnad av det regelverk som finns beträffande barn i väpnade konflikter. Politiska påtryckningar på län-der som begår övergrepp mot barn måste öka, inklusive möjligheterna till riktade sanktioner. De svenska insatserna skall enligt utskottets uppfattning
först och främst inriktas på att verka för att regelverket når ut i praktiken.
Detta arbete måste drivas inom FN-systemet, EU och andra regionala orga-nisationer och i bilaterala kontakter.
Utskottet delar uppfattningen i flera motioner om betydelsen av åtgärder för att stärka flickors och pojkars ställning – bl.a. genom utbildning – och betydelsen av att beakta barns, ungdomars och kvinnors behov i konfliktfö-rebyggande insatser. Utskottet har i betänkande 2005/06:UU2 understrukit vikten av utbildning som ett led i utvecklingspolitiken.
Familjens betydelse för barnet tas upp i en motion. Utskottet konstaterar att familjens roll behandlas redan i ingressen till FN:s konvention om bar-nets rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Där sägs att ”barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmo-nisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”.
Med anledning av motionsförslag om en representant för barns utsatthet i miljöproblematiska områden erinrar utskottet om vad som anges i FN:s millenniedeklaration om utveckling och fattigdomsbekämpning och om att skydda vår gemensamma miljö. Ett uppfyllande av millenniemålet om att säkra en miljövänlig och hållbar utveckling har stor betydelse för möjlighe-terna att nå övriga millenniemål, däribland målet om att minska barnadöd-ligheten. Utskottet redovisade i betänkande 2003/04:UU12 miljöfrågornas samband med vart och ett av FN:s millenniemål.
Utskottet konstaterar att FN:s barnfond Unicef vad gäller millenniemålen och miljön har valt att prioritera åtgärder avseende vatten och sanitet. Uni-cef verkar således för att andelen människor utan hållbar tillgång till säkert dricksvatten respektive grundläggande sanitet skall halveras till 2015 och att alla skolor då skall ha utrustning för sanitet och handtvätt-ning. Enligt statistik som Unicef redovisar på sin hemsida tvingas fortfa-rande mer än en miljard människor använda osäkra vattenkällor och mer än 2,5 miljarder människor har otillfredsställande sanitära förhållanden.
Utskottet vill understryka vikten av konkreta åtgärder för att nå millennie-målen.
Vad gäller möjligheterna att underlätta för strandsatta barn att återvända till Sverige, vilket tas upp i en motion, konstaterar utskottet att denna fråga har uppmärksammats på senare tid. Strandsatta barn söker sig till svenska ambassader eller konsulat för att få hjälp att resa hem. Barnen har
Vad gäller möjligheterna att underlätta för strandsatta barn att återvända till Sverige, vilket tas upp i en motion, konstaterar utskottet att denna fråga har uppmärksammats på senare tid. Strandsatta barn söker sig till svenska ambassader eller konsulat för att få hjälp att resa hem. Barnen har