BEBYGGELSEMÖNSTER SOM MODELL

Det var ursprungligen meningen att jag skulle applicera olika bebyggelsemönster på den aktuella förtätningsplatsen för att komma fram till vilket

mönster som skulle passa planområdet ”bäst”. Med hjälp av handledaren insåg jag att diskussionen snarare borde röra om planerare överhuvudtaget borde

använda olika bebyggelsemönster som färdiga modeller i stadsplaneringen. Min uppsats gick därmed från att svara på frågor, till att ställa frågor.

Som teoridelen har visat har planerare och arkitekter använt, och använder fortfarande, modeller eller färdiga mallar i stadsbyggandet. I dagens debatt har ofta funktionalismens ideal framställs som ett ideal som haft en alltför dominerande syn på hur staden ska utformas och som ett ideal som använder ett okritiskt och omfattande ”modellapplicerande”. Man kan dock diskutera om inte dagens nyurbanistiska ideal och föreskrivande av den ”täta kvartersstaden” inte närmar sig till att bli samma sorts dikterande ideal som funktionalismen.

Jag tror det finns risker av att använda ett färdigt paket med lösningar inom stadsplaneringen. Schablonerna tar sällan hänsyn till den verklighet som råder och vilka behov som finns. Den nuvarande ambitionen i Umeå kommun – att skapa stadskvarter och att läka samman stadsdelar, kan jag uppfatta som något verklighetsfrånvänd. Är en relikt av en stadskärna det som bäst passar på en myrmark i Umeå? Att skapa en ”Stockholms innerstad” med femvåningshus 4 km bort från centrum? Och hur ska man ställa sig till den förmenta ”stadsläkningen” av det ”sjuka” stadslandskapet? För vem läker man egentligen staden, och vem dikterar tillvägagångssättet?

Modellerna är givetvis sammankopplade till idealet, men alla ideal har inte samma dominerande modell eller mönster knutet till sig. Jag tycker t.ex. att trädgårdsstadsidealet och de ideala

bebyggelsemönstrena som var knutna till det, hade en högre anpassningsförmåga till omgivningen. De flesta projekt var väl anpassade till lokala förhållanden. Jag tror problemet med dagens täta kvartersstadsideal framförallt är att mönstret i sig har en dålig

anpassningsförmåga.

Avslutningsvis anser jag att inspirationshämtande i äldre tiders mönster är av godo – inspiration hämtar man omedvetet ur sin erfarenhetsbank. Men att anta ett helt paket utan eftertanke kan få konsekvenser, och skapar pastischliknande områden som saknar de kvaliteter som det område det försöker likna. Man kanske borde ställa sig frågan om romantiseringen av de pre-funktionalistiska stadsstrukturerna och tillbakablickande begreppen som dominerar debatten idag bör bevaras eller om de har spelat ut sin roll?

10. Källor

Abarkan, Abdellah (2003). Bebyggelsemönster och stadsmorfologi: En typo-morfologisk studie av Stockholms stadsbebyggelse. Stockholm: Kungliga Tekniska

Högskolan, Arkitekturskolan. (Trita-ARK:1). Abarkan, Abdellah (2000). Typo-morfologi, metoden och dess tillämpning på bebyggelsemönster. (Elektronisk)

Nordisk arkitekturforskning, 2000:1-2, ss. 57-64. Tillgänglig: < http://www.arkitekturforskning.net/ Tidsskrift/2000/2000_1_2/Abarkan.pdf > (2010-04-23).

Ahlberg, Nils (1998). Stadens monster: de historiska kartorna berättar. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.

Allpere, Kristina (1985). Om typbegreppet i arkitekturen.

Diss. Kungliga Tekniska Högskolan, Sverige 1985. Stockholm: Avdelningen för Arkitektur sammansatta strukturer.

Améen, Lennart (1982). Stadens gator och kvarter: stadsmiljöns geografiska grunddrag. Malmö: Liberförlag.

Andersson, Eva (2006). Ålidhem och Tomtebo: Planering, arkitektur och bostadspolitik i två bostadsområden i Umeå.

Umeå: Umeå Universitet.

Andersson, Magnus (1997). Stockholms årsringar: En inblick i stadens framväxt. Stockholm: Stockholmia förlag.

Andersson, Roland (1998). Attraktiva städer: en samhällsekonomisk analys. Stockholm:

Byggforskningsrådet.

Arkitekturmuseet (1980). Funktionalismens genombrott och kris: svent bostadsbyggande 1930-1980. Stockholm:

Arkitekturmuseet.

Bergman, Bosse (1999). Den svenska framtidsstaden: nutida visioner och förslag. Stockholm: Kungliga Tekniska

Högskolan. (Trita-HST:3).

Bergman, Bosse (2005). Staden på spåren. Arkitektur

7/2005, ss.54-59.

Bergman, Bosse (2009). Stadsschabloner från en annan epok. Arkitekten, 11/2009, ss. 64.

Blücher, Gösta & Graninger, Göran (red.) (2006).

Planering med nya förutsättningar: ny lagstiftning, nya värderingar. (Elektronisk). Linköping: Linköping

University Electronic Press. Tillgänglig: < http://www. ep.liu.se/ea/is/2006/006/is006-contents.pdf > (2010-04-15).

Boverket (2008). Gårdsutveckling i miljonprogramsområden.

Karlskrona: Boverket.

Brusman, Mats (2008). Den verkliga staden? Norrköpings innerstad mellan urbana idéer och lokala identiteter. Diss.

Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för studier av Samhällsutveckling och Kultur.

Cullen, Gordon (1961). Townscape. London:

Architectural Press.

Eriksson, Eva (2001). Den moderna staden tar form: Arkitektur och debatt 1910-1935. Stockholm: Ordfront.

Eriksson, Karin (1975). Studier i Umeå stads

byggnadshistoria: från 1621 till omkring 1895. Diss. Umeå:

Umeå universitet, Umeå studies in the humanities. Forsberg, Patrik (red.) (2001). Umeå Arkitekturguide.

Umeå: Stadsbyggnadskontoret.

Fransson, Urban & Magnusson, Lena (2000).

Områdespreferens i hyresrätt. Uppsala: Uppsala Universitet.

(Statens offentliga utredningar 2000:33).

Hagson, Anders (2004). Stads- och trafikplaneringens paradigm : en studie av SCAFT 1968, dess förebilder och efterföljare. Diss. Göteborg: Chalmers Tekniska

Högskola.

Hall, Thomas (red.) (1991a). Perspektiv på planering: Frågeställningar och frontlinjer inom

planeringshistorisk forskning. Stockholm:

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR).

Hall, Thomas (red.) (1991b). Rekordåren: en epok i svenskt bostadsbyggande. Karlskrona: Boverket.

Hall, Thomas & Dunér, Katarina (red.) (1997). Den svenska staden: Planering och gestaltning – från medeltid till industrialism. Stockholm: Sveriges Radios förlag.

Hirdman, Yvonne (2000). Att lägga livet till rätta.

Holmberg, Ingrid Martins (2006). På stadens yta: om historiseringen av Haga. Göteborg: Göteborgs

stadsmuseum, Makadam.

Hugoson, Rolf (2009). Umeå Björkarnas stad: från stadsbrand till city brand. Umeå: Umeå Universitet,

CERUM. (CERUM working paper:89).

Jacobs, Jane (2005) Den amerikanska storstadens liv och förfall. Göteborg: Daidalos [svensk översättning

av Jacobs, Jane (1961) The death and life of great American cities].

Johansson, Bengt O.H. (1997). Den stora stadsomvandlingen: erfarenheter från ett kulturmord.

Stockholm: Arbetsgruppen för arkitektur och formgivning.

Larsson, Bo (1994). Stadens språk: stadsgestaltning och bostadsbyggande i nordiska huvudstäder under 1970- och 1980-talen. Diss. Lund: Lunds Universitet, Avdelningen

för stadsbyggnad, Sektionen för arkitektur.

Linn, Björn (1974). Storgårdskvarteret: ett bebyggelsemönsters bakgrund och karaktär. Statens institut för

byggnadsforskning. Stockholm.

Lynch, Kevin (1960). The image of the city. Cambridge,

Mass.: M.I.T. Press.

Moudon, Anne Vernez (1997). Urban morphology as an emerging interdisciplinary field. (Elektronisk). Tillgänglig:

< http://www.let.rug.nl/ekoster/isuf2/pdf/ moudon011997.pdf > (2010-05-01).

Nationalencyklopedin (1989-1996), sökord: Paris.

Höganäs: Bra böcker.

Nielsen, Tom (2005). Den postmoderna stadens två paradigm. Arkitektur, nr 6, ss. 12-19.

Nilsson, Kristina (2001). Planering för hållbar utveckling: dilemman för kommunala översiktsplanerare. (Elektronisk).

Lic.avh. Kungliga Tekniska Högskolan, Sverige 2001. Stockholm: Avdelningen för regional planering. Tillgänglig: < http://www.bth.se/fou/Forskinfo.nsf/ all/17fe9bcb3fb765a0c1256a4d0043f3d6 > (2010-05-05).

Rådberg, Johan (1988). Doktrin och täthet i svenskt stadsbyggande 1875-1975. Diss. Stockholm: Kungliga

Tekniska Högskolan, Avdelningen för stadsbyggnad. Rådberg, Johan (1997). Drömmen om atlantångaren: Utopier och myter i 1900-talets stadsbyggande. Stockholm:

Atlantis.

Rådberg, Johan & Friberg, Anders (1996). Svenska stadstyper. Stockholm: KTH. (Trita-ARK:13.).

Rådberg, Johan (1992). Vi behöver en bärande teori i stadsbyggandet. I Framtidsstaden: en seminarierapport.

Karlskrona: Boverket. S.9-23.

Statens planverk (1967). SCAFT. Stockholm: Statens

planverk.

Steffner, Lena (2004). Estetisk värdering av stadsmiljöer: en metodstudie med utgångspunkt i användarnas känslor och upplevelser. Lic.avh. Stockholm: Kungliga Tekniska

Högskolan.

Steffner, Lena (2009). Värdering av stadsmiljöer: en metod att mäta upplevelse. Diss. Lund: Lunds universitet,

Institutionen för arkitektur och byggd miljö.

Stockholms stadsbyggnadskontor (1997). Stockholms byggnadsordning. (Elektronisk). Tillgänglig: < http://

www.sbk.stockholm.se/OPtext/op0200.htm > (2010-05-03).

Ståhle, Alexander (2009). Stadens form går inte att likställa med dess funktion. Arkitekten 11/2009, ss. 65.

Svedberg, Olle (1988a). Arkitekternas århundrade: Europas arkitektur 1800-talet. Stockholm: Arkitektur

Förlag AB.

Svedberg, Olle (1988b). Planerarnas århundrade: Europas arkitektur 1900-talet. Stockholm: Arkitektur Förlag AB.

Söderlind, Jerker (1998). Stadens renässans: Från särhälle till samhälle. Om närhetsprincipen i stadsplaneringen.

Stockholm: SNS Förlag.

Tunström, Moa (2009). På spaning efter den goda staden: Om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion. Diss. Örebro: Örebro universitet,

Örebro Studies in Human Geography 4.

Umeå kommun (1976). Planbeskrivning Östra Ålidhem.

Umeå: Umeå kommun.

Umeå kommun (1990a). Planbeskrivning fördjupad över-siktsplan för Tomtebo. Umeå: Umeå kommun.

Umeå kommun (1990b). Planbeskrivning Tomtebo etapp 1A. Umeå: Umeå kommun.

Umeå kommun (1990c). Översiktsplan 1990. Umeå: