Bedömningen begränsas inom ramen för rättssystemets interna kriterier

Rejmers studie påvisar ett intressant samband mellan domstolarnas hänvisning till vårdnadsutredningarna och användandet av presumtioner. I studien framkommer att vårdnadsutredningens rekommendation avseende barnets bästa och tingsrättens beslut

angående detsamma, sammanfaller i 92 % av de studerade fallen.220 Ett faktum som kan tolkas som att domstolarna tenderar att låta socialsekreterarna fungera som sakkunniga vid bedömningen i de allra flesta fall. Enligt studien verkar socialutredningarna dock begränsande på domstolens möjlighet att anlägga ett barnperspektiv. I den mån barnet framträder i domskälen omnämns det främst i stereotypa ordalag. Informationen är sällan individuellt baserad utan begränsas oftast till generell kunskap om barns åldersrelaterade behov.221 Barnet behandlas ofta schablonmässigt och individuella uppgifter begränsas ofta till uppgifter om namn, ålder, kön samt eventuella citat från vårdnadsutredningen. Bristen på information om det enskilda barnet, menar Rejmer, omöjliggör fastställandet av barnets bästa utifrån ett subjektivt perspektiv.222

Samtidigt, menar Rejmer, är de undermåliga vårdnadsutredningarna ett resultat av att socialsekreterarna har anpassat dess innehåll efter domstolssystemets definition av barnets bästa, trots att vårdnadsutredningens syfte är att bistå domstolen med särskild sakkunskap. Socialsekreterarnas definition begränsas till de rättigheter och rekvisit som framgår av FB och i praxis. Andra definitioner, bland annat den socialvetenskapliga, har således underordnats den juridiska definitionen. Rejmer talar om en strukturell kompatibilitet som utvecklats mellan rättssystemet och socialtjänsten där den senare har anpassats, med överlegalisering som följd. Med detta menar hon att den socialvetenskapliga kunskapen har blivit sekundär till förmån för FB:s bestämmelser. En instans som bör förse rättssystemet med information och sakkunskap har kommit att bedömas efter rättssystemets kriterier och därmed försatts i en underordnad relation i förhållande till det senare. Rejmer talar om uppkomsten av en role-interference där socialsekreterarna tillämpar barnets bästa på det sätt som anses korrekt inom rättssystemet på bekostnad av socialvetenskaplig kunskap. I praktiken innebär detta, menar Rejmer, att det alltså är domstolen som definierar vad som är barnets bästa i samband med vårdnadstvister, på grundval av socialutredningar som skenbart ger intryck av att fungera som kunskapsbank men som i realiteten endast omsätter och bekräftar de normer som redan upprättats av rättssystemet.223

Tine Egelund är inne på samma spår som Rejmer. I en studie av danska socialutredningar och riskbedömningar hävdar Egelund att lagens motiv säger att socialt

220 Rejmer, A., Vårdnadstvister, s. 129.

221 Rejmer, A., Vårdnadstvister, s. 127. Det bör dock noteras, vilket även Rejmer understryker, att de

vårdnadsutredningar som analyserats härstammar från tiden före införandet av FB 6:19 4 st som föreskriver att barns vilja ska beaktas i vårdnadsutredningen.

222 Rejmer, A., Vårdnadstvister, s. 128. 223 Rejmer, A., Vårdnadstvister, s. 134.

arbete måste hävda en norm när det gäller vårdnad. Även om denna norm sällan eller aldrig kommer till explicit uttryck används den som ett instrument för att särskilja, differentiera, nyansera och diagnosticera. Egelund sätter normen i relation till ”avvikelsen” och menar att förhållandet dem emellan genomsyrar lagstiftningen och skapar förväntningar på socialförvaltningarnas arbete. Något som i sin tur resulterar i en extrem likformighet i synen på klienter. Egelund talar om ett ”normalitetskrav” som kan härledas såväl ur den juridiska formuleringen av barns skyddsbehov som ur förväntningar från andra institutioner, och menar att socialförvaltningens arbetet därmed främst fokuserar på att korrigera de avvikelser hos föräldrarna som anses ha betydelse för barnets uppväxt, snarare än att utreda det enskilda barnets hela situation.224 Enligt detta synsätt konstituerar den stereotypa föreställningen om det skyddsbehövande barnet alltså även en stereotyp föreställning om önskvärda föräldraegenskaper, vilket i sin tur verkar ytterligare hämmande för vilka aspekter av barnets situation som utreds, bland annat barnets samspel med sin förälder, oberoende av dennes problem. Att låta normaliteten utgöra bas vid bedömningen av barnets bästa låter sig inte förenas med den individuella aspekten av begreppet. Schiratzki beskriver hur den kollektiva aspekten medför att begreppet ofta tolkas med utgångspunkt i vad som empiriskt sett är vanligast. Detta innebär att definitionen ofta utgår från uppfattningen om den vanligaste levnadsformen för barn, den sociala kärnfamiljen. Liksom Egelund menar Schiratzki att det normala blir norm.225

Rejmers studie påvisar att såväl rättssystemets handläggning som socialtjänstens arbete fungerar på ett självskapande och självrefererande sätt som resulterar i reproducering.226 I förlängningen innebär detta att barnets bästa begränsas till de distinktioner som accepteras inom rättssystemets interna kriterier, till de omständigheter som anges i rättskällorna. Rejmer hänvisar till subsumtionsmetoden, vilken innebär att domstolens beslut är en logisk följd av en generell rättsregel samt fakta i målet. Rejmers studie visar att domstolarna använder sig av denna metod för att fastställa det enskilda barnets bästa, trots att innebörden inte är avsedd att vara identisk med någon lagregel utan istället medger flera tänkbara tolkningar av lagstiftning och andra rättskällor.227

Genom att barnets bästa endast likställs med barns grundläggande behov såsom de kommer till uttryck i lagtexten och dess normerande omständigheter, samt

224 Egelund, T., Beskyttelse af barndommen – Socialforvaltningers risikovurdering og indgreb, s. 252 ff. 225 Schiratzki, J., Föräldraansvar i välfärdsrätten, s. 35.

226 Rejmer, A., Vårdnadstvister, s. 191.

presumtionerna i praxis, kommer barnets bästa i vårdnadstvister att begränsas till en minimi-, eller skyddsnivå.228 Samtidigt kommer bilden av barnet och dess behov att fragmenteras.229