Befintliga, och utvecklandet av, riktlinjer, arbetssätt och metoder

Samtliga intervjupersoner är eniga om att arbetet kring handlingsplaner och framarbetade

riktlinjer är under utveckling. De tre socialsekreterarna menade att det i dagsläget inte finns några direkta riktlinjer och att ärenden med prostitution ofta även innehåller annan problematik.

Socialsekreterare 2 berättade följande: ”Jag upplever att detta är ett prioriterat område från såväl politiker som tjänstemän inom vår kommun, det är ett pågående arbete och resurser avsätts.” Länsstyrelsen (2017) anser att det behöver skapas tydligare riktlinjer i arbetet mot prostitution då en del verksamheter i norra Sverige helt saknar riktlinjer och handlingsplaner. Det råder stor okunskap på grund av att samhället inte har kunskap om hur förekommande

prostitution är, något som enligt Länsstyrelsen (2017) kan vara en anledning till att arbetet inte prioriteras. Socialsekreterare 2 förklarade: ”Att vi idag har en regionssamordnare mot

människohandel och prostitution har definitivt bidragit till att vi fått en ”ögonöppnare” och ett mycket bra kunskapsstöd och kunskapsförstärkning.” De arbetsuppgifter en regionskoordinator utför är bland annat att bistå regionala myndigheter, som exempelvis socialtjänst och polis, med stöd vid prostitution- och människohandelsärenden och fungera som en regional aktör med spetskompetens i ämnet (https://nmtsverige.se B).Samordnare 2 arbetar med prostitutionsfrågan på en övergripande kommunal nivå och har sammankallat till ett möte i maj med socialtjänst, polis och ytterligare en samordnare för att diskutera samverkan mellan socialtjänst och polis. De kommer att diskutera och planera för att skapa bättre samverkansrutiner, bättre arbete för att motverka efterfrågan och planera för resurser som behöver arbetas fram inom respektive myndighet, samt var de ska hänvisa utsatta och förövare. De kommer också att planera för hur polis och socialtjänst ska arbeta och hur samverkan kan bli ännu bättre vid exempelvis tillslag mot prostitution och människohandel. Brottsförebyggande rådet (2011) framställer att det polisiära arbetet inom flera områden har förbättrats i form av bemötande, anmälningar och utökade resurser. Det har även skapats bättre kunskapsspridning och samverkan på många håll i landet som ett resultat av regelbundna kartläggningar av prostitution.

De tre socialsekreterarna och enhetschefen hävdade att det finns flera riktlinjer och arbetsmetoder när det kommer till våld och våld i nära relation. För att ställa frågor om våld och utsatthet

berättar enhetschefen följande:

“Först frågar vi om kvinnan är utsatt för något, det kan vara som att fråga ‘hur mår du idag?’. Oavsett vad kvinnorna som vi träffar söker vår hjälp för ska den frågan finnas med. Vi frågar även det på våra medarbetarsamtal. Det ska vara en levande fråga, den ska inte vara svår att ställa”.

Enhetschefen förklarade att om socialtjänsten kommer i kontakt med kvinnor som befinner sig i prostitution erbjuds de stöd via FREDA-mottagningen som kan liknas med verksamheten Kvinnofridsmottagningen i Västerbotten. I ärenden där kvinnor behöver skydd kan de erbjudas skyddat boende via FREDA-mottagningen. Under Luleå kommuns hemsida finns information om FREDA-mottagningens arbete där det framkommer att våldsutsatta människor kan vända sig till dem för samtalsbehandling. Under en samtalsbehandling berörs teman som syftar till att öka klientens medvetenhet och kunskap om våldet (http://www.lulea.se). Samordnare 2 lyfter upp samarbetet med psykiatrin som ett utvecklingsområde för att kunna erbjuda utsatta kvinnor traumabehandling och annan hjälp. Samordnare 1 svarade som följande:

”Arbetet kring prostitution inom socialtjänsten kan utvecklas och förstärkas på alla sätt. Men framförallt genom att inrätta Mikamottagningen på flera platser i landet och ge dessa mandat att arbeta regionalt. Utbildning- och kunskapshöjande insatser skulle också behövas i större utsträckning”.

De intervjuade socialsekreterarna förklarade att när dem ställer frågor om utsatthet och sexuellt våld får de sällan eller aldrig ett “ja”, något som de menar handlar om kvinnors definition av utsatthet och sexuellt våld. Socialsekreterarna förklarade att de ofta kan misstänka att deras klienter är utsatta för prostitution, men att de inte definierar det som utsatthet eller som att de är våldsutsatta. Socialsekreterare 1 berättade om ett frågeformulär som heter ASI, vilket är ett bedömningsinstrument som används på personer i ett missbruk vid planering av vård- och behandlingsinsatser. I en ASI finns en fråga om klienten har sålt sex för att få droger.

Socialsekreterarens arbetsgrupp är medveten om att många klienter inte definierar det som att de har sålt sig själva till följd av sitt missbruk, de menar att “det är så man gör”. Ofta har klienterna förträngt övergreppen eller så ser de inte utsattheten i de sexuella handlingarna.

Prostitutionsenheten i Stockholm möter klienter som har lärt sig att separera känslor från

handlingar och övergrepp som de utsatts för, vilket blir en överlevnadsstrategi. Att stänga av alla känslor gör att kvinnorna kan övervinna minnen från tidigare övergrepp. Kvinnorna stänger sedan av kroppen för att klara av att prostituera sig (www.nejtillsexköp.se). Socialsekreterare 1

”Sen är det såklart också så att det beror på vilken handläggare du möter, man kan ju träffa en handläggare som i princip bara fokuserar på missbruket och missar de här med prostitution, då kan man ju tänka på frågan kring rutiner. Hade man haft en mer tydlig rutin som är kopplat till prostitution så kanske man hade fångat upp fler och fått reda på mer”.

Flera av intervjupersonerna beskriver att brist på riktlinjer och arbetsmetoder kring prostitution leder till att ärenden där prostitution förekommer, i vissa fall behandlas som våldsärenden. Socialsekreterare 1 berättar att det finns många utarbetade arbetsmetoder för klienter som är våldsutsatta och i dessa är det sexuella våldet inkluderat. Vilket gör att samarbetet med

Kvinnofridsmottagningen och arbetsgrupper som jobbar med våldsutsatthet är viktigt i ärenden med prostitution. Vidare förklarar socialsekreterare 1 att prostitution uppmärksammas i

samhället, samt inom socialtjänsten och därför tänker de mer på utsattheten i möten med klienter. Samtliga socialsekreterare anser att det är viktigt att våga fråga om våld och utsatthet, samt att visa att det är sådant som de möter varje dag för att skapa trygghet i att klienter kan öppna sig för dem. Samordnare 2 förklarar att arbetet med riktlinjer och arbetsmetoder är under arbete och utveckling. Hen berättar att enheten har informerats om att trots brist på kunskap ska kvinnorna erbjudas samtalsstöd då det handlar om att hjälpa någon som behöver stöd. Socialsekreterarna är eniga om att det arbetsmaterial som finns inte är riktat till just prostitution, men att frågor

gällande våld och utsatthet är till hjälp tills tydliga riktlinjer och handlingsplaner är framarbetade. Länsstyrelsen (2017) menar att precis som ärenden med kvinnor där det handlar om våld i nära relation, bör ärenden som handlar om prostitution prioriteras. Vilket skulle skapa snabbare och noggrannare hot- och riskbedömningar över den situation som prostituerade kvinnor lever i för att kunna erbjuda skyddat boende om det finns en hotbild.

Precis som enhetschefen lyfter upp, arbetar socialtjänsten enligt en brottsofferparagraf och är därmed skyldiga att ta hand om och ge skydd till kvinnor i prostitution på grund av att de är brottsoffer då köp av sexuella tjänster är kriminaliserat. Under en intervju säger socialsekreterare 1 följande: ”Just nu har en av våra socialsekreterare två rena prostitutionsärende som hen har kommit i kontakt med på grund av tillslag från polis. Kvinnorna behöver kanske skydd, eller skyddat boende, för då blir de brottsoffer. För de ska helst inte vittna mot de här männen.” Intervjupersonerna berättar att det pågår ett arbete för att stärka samarbetet mellan polis och socialtjänst, där målet är att socialtjänsten ska vara med vid fler tillslag. Detta tror

intervjupersonerna kommer skapa en större trygghet och säkerhet för kvinnorna. Socialarbetarens närvaro vid tillslag gör det även möjligt att ge kvinnorna information om det stöd och den hjälp som kan erbjudas via socialtjänsten eller från andra myndigheter. Denna samverkan beskriver samtliga intervjupersoner som en god framarbetad insats som är under arbete. Länsstyrelsen (2017) förklarar vikten av att skapa ett gott samarbete mellan polis, socialtjänst och

regionskoordinator under polisiära tillslag. Något som norrlandslänen behöver arbeta mer med, men som anses vara en framgångsfaktor i arbetet mot prostitution. Enhetschefen berättade att samordnare 2 vid ett tillfälle ringde och bad enhetschefen att närvara vid ett polisiärt tillslag. Vidare förklarar hen betydelsen av en socialarbetares närvaro vid tillslag då kvinnorna befinner sig i en utsatt situation. Socialsekreterare 2 förklarar vilket stöd som kvinnor kan erbjudas:

”Stödsamtal, brottsofferstöd, ekonomiskt stöd, och vid behov, någon form av skydd. Samordnaren kan hjälpa till kring förfarande om tryggt återvändande hem för icke-svenska medborgare.” Hickle (2016) menar att sociala nätverk i form av stöttning och hjälp från behandlingspersonal, polis, socialarbetare, familj, med mera är viktigt för att kvinnor ska kunna lämna livet med prostitution. Med tilltro och stöttning från andra kan en större vilja och hopp om förändring skapas hos kvinnorna. Precis som socialsekreterare 1 hävdar har socialarbetaren en viktig roll och ibland räcker det med att bara lyssna och prata om skammen i att prostituera sig.