Begränsningar och kunskapsluckor

Det bedömnings- och klassificeringssystem som tagits fram för att bestämma sulfidjords försurningsegenskaper, bygger på en lakmetod som MRM Konsult arbetat fram. Det är inte givet att det är den mest lämpliga lakmetoden att använda. Det finns minst en ytterligare metod för ändamålet som framtagits speciellt för att undersöka sulfidjords

försurningsegenskaper, den s k LTU-metoden (Mácsik, 2000). Fokus för detta arbete var forskning/utveckling av en metod för att klassificera sulfidjord utifrån försurningsegenskaper. Få jämförande studier av dessa två metoder har gjorts, se vidare Pousette, 2007. MRM:s metod är till delar en vidareutveckling av LTU:s metod och mer anpassad för kommersiellt bruk.

Det finns två huvudskäl varför just MRM:s lakmetod har valts i denna handledning. För det första är det en lakmetod som försöker efterlikna förhållanden i fält där sulfidjord utsätts för cykler av torkning/bevattning (regn) och det är dessa cykler som orsakar den försurning som fås. Torkningen gör att jorden oxiderar och bevattningen gör att de försurande ämnena sköljs ur jorden. För det andra har metoden använts i ca 2 år och det finns ett stort dataunderlag från försök som utförts enligt denna metod (bedömningssystemet bygger på utvärdering av 93 försök). En begränsning är att inga sulfidjordar från Mälardalen har undersökts enligt MRM:s lakmetod.

Det finns andra lakmetoder som också skulle kunna vara användbara och kanske är

enklare/bättre, t ex skakförsök under lång tid under samtidig tillförsel av luft, vilket skapar oxiderande förhållanden. Metoden har använts i ett examensarbete (Wennerberg, 2005) och ger liknande resultat som MRM:s lakmetodik, men det finns en begränsad erfarenhet av metoden.

En osäkerhet vid bedömning av försurningsegenskaper är att översätta resultat från lakförsök till förhållanden i fält. Vad avses t ex med försurningsegenskaper på kort respektive lång sikt? Hur många torknings/bevattningscykler går det på ett år? Två torde vara ett minimum

(snösmältning på våren och höstregn), men troligen är det några fler (skyfall efter en tid med torka). Här behövs mer fältmätningar på upplagd sulfidjord som det har gjorts lakförsök på, för att belysa frågeställningen.

En begränsning är att alla parametrar som påverkar försurningsegenskaperna inte är med i det bedömnings- och klassificeringssystem som tagits fram. Lakförsöken visar på resultatet av upprepad oxidation, men förklarar inte varför resultatet blir som det blir. Jordens

buffringskapacitet (t ex karbonathalt) är inte med i bedömningssystemet. Däremot ses effekten av den indirekt i resultat från lakförsök. Vad lakvattnets konduktivitet har för betydelse har inte heller studerats. Den mäts vid lakförsöken och har olika värden och

förändras under lakförsökens gång på olika sätt för olika jordar. Vad som också är av intresse är att mäta metallhalter i lakvattnet. Här behövs mer försök och utvärdering av fler

parametrars betydelse för försurningsegenskaperna. Det är möjligt att man idag mäter parametrar som saknar betydelse för försurningsegenskaperna, men missar andra väsentliga parametrar.

Okulärt bedöms en jord som sulfidjord när den är svart, men även jord som är t ex bandad gråbrun kan innehålla mycket svavel och vara starkt försurande. Enbart färgen är inte

direkt (utan laboratorieprovning) som problemfri, trots att den i det korta perspektivet kan ge mycket låga pH-värden på bildat lakvatten i samband med schaktarbeten.

Det finns en begränsad erfarenhet hur olika täckskikt som läggs över sulfidjord fungerar. Därför är det svårt att ange riktlinjer för hur tjocka de ska vara.

REFERENSER

Andersson, M. & Norrman, T. (2004), Stabilisering av sulfidjord, Examensarbete 2004:126 CIV, Avdelningen för geoteknik, Luleå tekniska universitet, Luleå.

Brücher, J. (2002) Hantering av sulfidhaltiga jordar, Rapport MoRe Research,

http://www.botniabanan.se/upload/pdf/miljo/slutrapport_sulfidhaltiga_jordar.pdf

Eriksson J., Nilsson I. & Simonsson M. (2005) Wiklanders marklära, Studentlitteratur, ISBN 91-44-02482-7.

Förslag till geotekniska laboratorieanvisningar, del 3 (1974) Jords uppbyggnad, SGF:s laboratoriekommitté, Byggforskningens informationsblad B14:1974, Statens institut för byggforskning, Stockholm.

Geotekniska laboratorieanvisningar, del 2 (1984) Jordarternas indelning och benämning, SGF:s laboratoriekommitté, Statens råd för byggforskning, Stockholm.

Lundegård, P., Lundqvist, J. & Lindström, M. (1978) Berg och jord i Sverige, Almqvist & Wiksell Läromedel AB, Stockholm, ISBN 91-21-03574-1.

Mácsik, J. (2000) Försurningspotential i sulfidjord – Metodutveckling/förstudie, Avdelningen för geoteknik, Luleå tekniska universitet, Rapport till Botniabanan och banverket.

http://www.botniabanan.se/upload/pdf/miljo/forsurningspotential_i_sulfidjord.pdf

MRM (2007) Metodbeskrivning av lakförsök på sulfidjord, MRM-konsult, Luleå. Naturvårdsverket (1996), Vattenkemi i sjöar,

http://www.naturvardsverket.se/upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/underso kn_typ/sotvatten/vattenkemi_sjo.pdf

Naturvårdsverket (1999) Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag, Naturvårdsverket Rapport 4913, ISSN:0282-7298, Stockholm.

Naturvårdsverket (2004), Vattenkemi i vattendrag,

http://www.naturvardsverket.se/upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/underso kn_typ/sotvatten/vattenk_v.pdf

Naturvårdsverket (2007), Handledning för miljöövervakning

http://www.naturvardsverket.se/sv/Tillstandet-i-miljon/Miljoovervakning/Handledning-for-miljoovervakning/

Palko, J. (1994) Acid sulphate soils and their agricultural and environmental problems in Finland, Acta Univ Oul C 75 (PhD thesis), University of Oulu.

Pousette, K. & Åkerlund, H. (2006), Terrängmodellering av sulfidjord längs väg 97 i Södra Sunderbyn – Uppföljning år 1, 2005, Teknisk rapport 2006:01, Avdelningen för

geoteknik, Luleå tekniska universitet, Luleå.

Pousette, K. (2007), Terrängmodellering av sulfidjord längs väg 97 i Södra Sunderbyn – Uppföljning år 2, 2006, Teknisk rapport 2007:06, Avdelningen för geoteknologi, Luleå tekniska universitet, Luleå.

Pousette. K. (2007), Miljöteknisk bedömning och hantering av sulfidjordsmassor,

Forskningsrapport, Avdelningen för geoteknologi, Luleå tekniska universitet, Luleå. SGF/BGS Beteckningssystem (2001)

http://www.sgf.net/home/page.asp?sid=862&mid=2&CatId=3555

SGF (2000), Kalk- och kalkcementpelare, Svenska Geotekniska Föreningen, Rapport 2:2000. Vägverket (1989), Vertikaldränering, Publikation 1987:30, Handbok.

Vägverket (1995), Bankpålning, Publikation 1994:68, Allmän teknisk beskrivning. Vägverket (2005), Massutskiftning, Publikation 2005:4, Teknisk beskrivning.

Vägverket (2007), Hantering av uppgrävda massor – administrativa krav, Publikation 2007:99

Wennerberg, H. (2005) Studie och riskanalys av sulfidleror i Uppsala stad, Examensarbete, UPTEC W05 044, Institutionen för geovetenskap, Uppsala universitet, Uppsala.

Åström, M. & Björklund A. (1997) Geochemistry and acidity of sulphide bearing postglacial sediments of western Finland, Environmental Geochemistry and Health, vol. 19, sid 155-164.

Bilaga 1:1

Metodbeskrivning – Lakförsök sulfidjord, MRM (jan 2007)