svenska populationen, utan ett bekvämlighetsurval, begränsat till ett urval av vuxna människor i en medelstor svensk stad, varav hälften var studenter på Örebro universitet. Detta kan begränsa generaliserbarheten av resul- taten. Men det fi nns å andra sidan inget som säger att individer som är verksamma i denna stad och som deltagit i denna studie skulle vara särskilt extrema eller otypiska för den svenska vuxna populationen i stort eller för studenter vid andra universitet. En annan begränsning med studien är att den möjliga påverkan av uniformerade personer på trygghetskänslorna inte testas i verkliga situationer, utan i form av bilder i en enkät. Därför bör studien ses som ett första steg i Sverige för att öka kunskapen om hur uniformerade personer kan användas för att skapa en känsla av trygghet. Studier som utförs i verkliga situationer är nödvändiga för att dra säkra slutsatser om hur giltiga dessa resultat är i verkliga situationer. Men, stu- dier i naturliga förhållanden är svåra att genomföra eftersom man behöver studera liknande (helst identiska) situationer med olika uniformerade personer närvarande. Att göra en enkätundersökning har en uppenbar fördel här, eftersom det enda som skiljer sig i de olika bilderna i enkäten är de olika uniformerade personerna eller om det fi nns en polisbil eller inte. Den uniformerade närvaron är således det enda som ändras i situationen, ingenting annat. Detta tillåter oss att dra klara slutsatser om de uniforme- rade personernas och polisbilens förhållande till trygghet, vilket är mycket svårt att göra i naturliga situationer. Det låter oss också enkelt kontrollera för respondenternas bakgrund, förförståelse med mera. Att bara mäta de uniformerade personerna och polisbilens förhållande till trygghet är för övrigt också en begränsning i några av de tidigare nämnda studierna inom området, eftersom de mäter fl era olika polisinsatser på samma gång (se t.ex Cordner, 1986; Hinkle & Weisburd, 2008; Knutsson, 1995; Trojanowicz & Baldwin, 1982).
Ytterligare en potentiell begränsning med studien är att tidigare forsk- ning rekommenderar att man ställer fl er frågor än en om otrygghet för att fånga alla nyanser av begreppet, exempelvis oro, ilska, med mera. I denna studie användes endast en fråga vid varje bild angående hur trygg man tror att man skulle ha varit om man var i situationen som bilden visade vilket kan ses om en begränsning. En annan begränsning kan anses vara att vi inte använt ett ”nolläge” i form av bilder med vuxna individer utan uniform. Detta var dock inte huvudsyftet med studien och det bör även påpekas att en tidigare studie som jämfört personer utan uniform med
personer i uniform och dess effekt på trygghet har visat att de aktörer som ingav mest trygghet var de i uniform (Balkin, m.fl . 1983), vilket alltså talar emot behovet av att behöva mäta ”nolläget” i form av vuxna individer utan uniform. Många olika situationer testades och visades för respondenterna. Nitton olika bilder skattades av alla respondenter. Respondenterna kan möjligen ha påverkats av det stora antalet bilder genom att svara snabbare utan att tänka igenom svaret och/eller genom att de jämför de olika situa- tionerna med varandra och därför svarar med större skillnader än om de skulle uppleva situationen i verkligheten. De resultat vi fått kan således ha påverkats av de upprepade skattningarna och inte bara att bilderna förändrats.
Bilderna i enkäten kan ses som en av studiens största styrkor. En stor del av den tidigare forskningen har en begränsning eftersom de inte under- söker de konkreta situationer som människor utsätts för (Hale, 1996; Heber, 2007, 2008; Hinkle & Weisburd, 2008; LaGrange & Ferraro, 1987; Salmi m.fl . 2004). Frågor som vanligen används i enkätundersökningar om trygghet och som vanligtvis kritiseras inom forskningen, är sådana frågor som inte nämner brott specifi kt. Det frågas snarare allmänt efter hur rädd respondenten känner sig när denne är ute och går om kvällarna. Att det geografi ska området, den sociala kontexten och tiden på dygnet för den efterfrågade upplevda tryggheten inte är specifi cerade i frågan är ett pro- blem, då rädsla som nämnts är föränderligt över situation och tid (Cohen, Plecas & McCormick, 2009; EUCPN, 2004; Farrall m.fl . 1997). Rekom- mendationer från tidigare forskning är således att vara specifi k i frågorna och inte allmän och tillhörande kritik framhåller att stängda frågor som ska mäta oro för brott ofta är ställda utan att sättas i ett sammanhang och därav ger överdrivna svar (Farrall m.fl . 1997; LaGrange & Ferraro, 1987).
I denna studie avhjälps kritiken genom bilderna som uttryckligen visar plats, kontext och tid på dygnet. Det enda som skiljer de olika bilderna i studien åt är grupp av uniformerade personer eller huruvida det fi nns en polisbil eller ej, det är det enda stimuli som förändras. Det här gör att vi kan dra slutsatser om enbart de uniformerade personernas effekter på trygghet, vilket är en brist i fl ertalet andra studier, då majoriteten av stu- dierna använder fl ertalet komponenter/insatser samtidigt (se exempelvis Cordner, 1986; Hinkle & Weisburd, 2008; Knutsson, 1995; Trojanowicz & Baldwin, 1982). I denna studie undersöker vi således specifi kt den unifor- merade närvarons effekt på trygghetskänslor, utan andra komponenter, detta för att kunna kreditera effekten till den uniformerade närvaron. Vi har enbart funnit tre tidigare studier som utförts med hjälp av bilder (Balkin m.fl . 1983; Rowland & Coupe, 2013; Van de Veer m.fl . 2012). Proble- met med en av dessa studier (Balkin m.fl . 1983) är att respondenterna själva har fått fantisera om polisnärvaron (dvs. polisen fanns inte representerade på bilderna) och respondenterna har sedan fått säga om de tror denna polisnärvaro skulle påverka deras känslor i situationen. Detta är proble-
Bilaga 1: Svagheter, begränsningar och styrkor
matiskt då man inte vet hur respondenterna har föreställt sig poliserna. Därför har vi i vår studie valt att uttryckligen visa de olika uniformerade aktörerna och konstanthållit antal, utseende och placering av dessa. Place- ringen av de olika uniformerade personerna (dvs. poliser, ordningsvakter och polisvolontärer) var exakt densamma på bilderna. Dessutom var de av samma storlek ”kroppshyddemässigt” och en i varje grupp av uniforme- rade personer var kvinna och en var man. Kvinnan var alltid till vänster och mannen till höger. Detta gör att vi kan dra säkrare slutsatser om att det är de olika typerna av uniformerade personer eller de olika uniformernas signalvärde snarare än något annat, som påverkat graden av trygghet hos respondenterna.