I samband med gruvdrift behandlades 138,9 miljoner ton gruvavfall i anknytning till själva brytningen i Sverige år 2014. Det är en ökning med 8 procent jämfört med 2012. Den största mängden behandlades genom deponering (59 procent), följt av annat bortskaffande (37 procent) och användning som konstruktions- material inklusive återfyllnad (4 procent). Annat bortskaffande av gruvavfall avser främst invallning av anrikningssand i sandmagasin (dammar).
Figur 49 ger en översikt över de mängder gruvavfall som behandlades i Sverige år 2014 fördelat på olika behandlingstyper.
Sedan 2010 har avfallsmängderna inom branschen ökat med ungefär 50 miljoner ton. Den största avfallsökningen var mellan år 2010 och 2012, då ökade avfallet med cirka 40 miljoner ton. Mellan åren 2012 och 2014 var ökningen ungefär 10 miljoner ton. Ökningen beror främst på ökad produktion sedan föregående undersökning. Avfallsmängderna i branschen har undersökts med hjälp av miljörapporter från aktiva tillståndspliktiga metallgruvor och anrikningsverk. Samma metod för insamlade uppgifter har använts tidigare och uppgifterna är därför jämförbara med föregående undersökningar.
Figur 49. Behandling av gruvavfall i Sverige 2014. Mängder anges i ton. Summeringar av avrundade värden kan avvika något från gjorda summe- ringar av oavrundade värden. Blå staplar avser olika former av bortskaffande. Grön stapel avser materia- låtervinning.
Utsläpp av växthusgaser
från avfall
Totalt bidrog avfallsbranschen år 2014 med ungefär 1,5 miljoner ton CO2-ekv, det vill säga cirka tre procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp.29 Av dessa kom metan (CH4) från avfallsdeponier, lustgas (N2O) och metan från hantering av avloppsvatten samt koldioxid (CO2), lustgas och metan från avfallsförbränning utan energiutvinning. Deponier är den näst största utsläppskällan av metan i Sverige, den största källan är jordbruket.
Produktionsläckage från biologisk behandling fortsätter sin ökande trend till följd av mer kompostering och rötning av avfall och bidrog år 2014 med ett klimatgasutsläpp på 130 000 ton CO2-ekv. Detta ska jämföras med förbränning av avfall utan energiåtervinning på drygt 60 000 ton CO2-ekv, avloppsvatten på nästan 240 000 ton CO2-ekv (minskar allra mest) och deponier på knappt 1,1 miljoner ton CO2-ekv.
Utsläppen av växthusgaser från avfallsbranschen30 har minskat med cirka 60 procent sedan 1990. Utsläppen från deponier har minskat kraftigast med nästan 70 procent.Det som främst påverkat utvecklingen i denna riktning är styrmedel som olika deponeringsförbud, deponeringsskatter och skärpta krav på deponiers miljöprestanda där den ökade utvinningen av deponigas för energiändamål utgör en uppenbart positiv faktor. Dessutom har producentansvaren för vissa produktgrupper och skärpta regler för kommunal avfallsplanering lett till en allt större materialåtervinning.
Ett starkt argument för att minska avfallsmängderna och återanvända och återvinna mer är energivinsten genom utebliven nyproduktion. Denna vinst inbegriper emellertid också minskade utsläpp av klimatgaser, ett förhållande som illustreras av Figur 5031. I den framgår tre tänkbara scenarier för år 2030 jämfört med läget år 2012, uppdelat för avfallstyperna förpackningar, tidningar, papper, el- och elektronik, batterier, bilar, däck, byggavfall, järn, metall, plast, skor, kläder och övriga textilier Dessa tre scenarier är:
• Business as usual (BAU) – en ren framskrivning av läget år 2012 med en årlig snittökning av BNP på 2,2 procent, hushållens konsumtion på 3,1 procent och den offentliga konsumtionen med 0,7 procent.
• Hållbarhet – ökningen av avfallsmängderna är inte längre lika stor, ekonomi och avfall är frikopplade från varandra samt graden av materialåtervinning och återanvändning är större än år 2012.
29 Sweden's Second Biennial Report under the UNFCCC. Naturvårdsverket/Miljö- och energidepartementet, 1 jan. 2016.
30 I utsläppsstatistiken räknas följande verksamheter in i begreppet avfallsbranschen: ”Övrig avfallsförbränning”, ”Biologisk behand- ling av fast avfall”, ”Hantering av avloppsvatten”, och ”Avfallsdeponier"
• Globala marknader – starkare ekonomisk tillväxt än i Business as usual, avfall och ekonomi fortsatt kopplade till varandra, större avfallsmängder men ungefär samma återvinningsgrad som år 2012.
En viktig slutsats i den studie som Figur 50 hämtats från, är att betydande klimatvinster kan göras genom ökad materialåtervinning och återanvändning, och att detta också ger klimatvinster jämfört med förbränning i alla studerade scenarier.
I de scenarier där mer avfall genereras kan klimatvinsterna bli större i och med att större mängder finns tillgängliga för avfallshantering, men det ger inte hela bilden. Det är i scenariot Globala marknader som man ser de största klimatvinsterna kopplat till återvinning och återanvändning i absoluta tal men också den största klimatbelastningen kopplat till primärproduktion (det antas att de studerade delarna av produktflödena har nyproducerats). I scenariot Hållbarhet är visserligen den totala klimatvinsten lägre än i Globala marknader men samtidigt ger flödenas primärproduktion mindre än hälften så mycket klimatpåverkan.
Scenariot Hållbarhet är alltså mer fördelaktigt ur klimatsynpunkt även om klimatvinsten från återanvändning och återanvändning i absoluta tal är mindre. Klimatvinsten av att det skett en minskning av den totala mängden avfall i scenariot Hållbarhet är då ändå inte medräknad. Detta stämmer väl överens med att den högsta klimatvinsten per kilo avfall kan konstateras i scenariot Hållbarhet som en direkt följd av dess höga återvinnings- och återanvändningsnivåer.
Figur 50. Potentiella klimatvinster och klimatpåverkan från primärproduktion av de studerade delarna av produktflödena i respektive scenario. För förklaring av scenario, se text. Klimatvinsterna för återvinning och åter- användning framgår av de blå staplarna och klimatbelast- ningen från primär- produktion av de röda staplarna. Klimatvinst Primärproduktion