Bedömning: Beskattningen av försäkringssparande måste i högre utsträckning anpassas till EG-rätten genom justeringar av reglerna i avkastningsskattelagen.
På tre områden finns det i avkastningsskattelagen skillnader mellan reglerna för utländska försäkringar och reglerna för svenska försäkringar, nämligen skattesatsen, vem som är skatt-skyldig och hur kapitalunderlaget bestäms.
Skattesatsen är för svenska pensionsförsäkringar 15 procent.
För försäkringar meddelade i utlandet är däremot skattesatsen alltid 27 procent, med undantag för försäkringar som avses i 58 kap. 5 § IL. Det förefaller ytterst osannolikt att övriga i dag utomlands tecknade livförsäkringar skulle uppfylla samtliga kvalitativa villkor, förutom etableringskravet, som gäller för en pensionsförsäkring. Oavsett hur det förhåller sig med den saken är det ur EG-rättslig synpunkt mindre tillfredsställande att avkastningsskattelagen inte medger att två till sin utformning identiska försäkringar har samma skattesats av det skälet att en av dem är tecknade hos en EES-försäkringsgivare som inte är etablerad i Sverige.
När det gäller skattskyldigheten består olikbehandlingen av att försäkringsgivaren är skattskyldig om det är en svensk försäk-ring, medan innehavaren av försäkringen är skattskyldig för utländska försäkringar. Frågan är om ett sådant system är för-enligt med EG-rätten. När EG-domstolen i målet Jessica Safir underkände den tidigare svenska premieskatten på utländska för-säkringar (se avsnitt 7.2) var det en rad omständigheter som sammantaget ledde fram till detta avgörande. Att det var olika
skattskyldiga för svenska och utländska försäkringar var en omständighet som nämndes bland andra. Domstolen åberopade också de administrativa skillnaderna i behandlingen av försäk-ringstagarna beroende på om försäkringen var svensk eller utländsk. De administrativa skillnaderna mellan premieskatten och avkastningsskatten var, som tidigare framhållits, inte den enda orsaken till att domstolen underkände premieskatten. Det går således inte att avgöra om endast de administrativa skillnaderna skulle ha lett till ett sådant resultat. Det kan emellertid konstateras att skilda regler för redovisning och betalning kan göra att avkastningsskatten ifrågasätts i för-hållande till EG-rätten.
En ytterligare komplikation i sammanhanget är att kapital-underlaget för svenska och utländska livförsäkringar fastställs på olika sätt. För svenska försäkringar är det skillnaden mellan för-säkringsföretagets tillgångar och skulder som beskattas, medan försäkringens tekniska återköpsvärde, med tillägg för andel av försäkringsrörelsens överskott, ligger till grund för beskatt-ningen av utländska försäkringar.
Även om det för såväl försäkringsgivare och försäkringstagare som för Skatteverket förefaller mest ändamålsenligt att i så hög utsträckning som möjligt behålla nuvarande administrativa ordning för beskattning av försäkringssparande, medför EG-rätten att utgångspunkten ändå bör vara att reglerna skall vara desamma för utländska och inhemska försäkringar. Avsteg från denna princip bör bara göras när det är en nödvändig följd av att försäkringsgivarna har olika etableringsställen. Vad som nu sagts bör inte bara gälla tjänstepensionsförsäkringar utan alla liv-försäkringar.
Ett alternativ till nuvarande beskattning skulle vara att införa en premieskatt. Premieskatten skulle utgå med en viss procent-sats av premieinbetalningen till pensionsförsäkringar och en annan för premieinbetalningen till kapitalförsäkringar. Fördelen med en premieskatt är att det mesta av sparandet, dvs. pensions-sparandet, blir lätt att kontrollera genom begärda avdrag.
Om en premieskatt helt skall ersätta nuvarande avkastnings-skatt måste procentsatserna sättas så att intäkterna till staten blir desamma. Ett problem med att införa premieskatt är frågan om hur övergångsreglerna skall utformas. Hur skall tidigare inbetal-ningar som inte har varit föremål för premieskatt behandlas? En lösning skulle kunna vara att det tidigare systemet med avkast-ningsskatt fortlever beträffande dem. En annan tänkbar lösning är att försäkringsföretagen åläggs att under en kortare period skatta av tidigare inbetalt sparande. I annat fall kommer ny-sparande i försäkringar att missgynnas jämfört med tidigare sparande. Med tanke på det stora beskattningsunderlaget för av-kastningsskatten som för närvarande finns, ca 1 700 miljarder kr, är det knappast acceptabelt att beskattningen enbart sker för nysparande genom en premieskatt. Ett system med två olika skatter på samma typ av sparande, där en premieskatt tillämpas på nysparande och en avkastningsskatt på den nuvarande stocken, kräver att nya insättningar på redan startade försäk-ringar separeras från tidigare insättningar. En sådan procedur torde vara svår för försäkringsföretagen att administrativt han-tera. Läget skulle ha varit ett annat om det vore en helt ny skatt som skulle införas, där inga övergångsproblem skulle uppstå. I en sådan situation skulle en premieskatt på många sätt vara att föredra.
Ett ytterligare alternativ till nuvarande beskattning kunde vara att begränsa avdragsrätten för pensionssparandet för att på så sätt bibehålla skatteintäkterna på samma nivå som om beskatt-ning av avkastbeskatt-ningen sker. För kapitalförsäkringarna skulle en kapitalvinstbeskattning av mellanskillnaden mellan erlagda premier och utfallande belopp kunna övervägas. Även en sådan
”indirekt premieskatt” är effektiv, men en övergång till ett nytt system innebär att nysparande missgynnas. De problem som be-skrivits för en premieskatt skulle således även gälla för detta alternativ.
Eftersom pensionsbeskattningen kommer att bli föremål för en större översyn av en utredning framstår det som mest ändamålsenligt att nu enbart göra de ändringar i
avkastnings-skattelagen som är nödvändiga för att bättre anpassa reglerna till EG-rätten. Det gäller således att utforma reglerna om skattesats, skattskyldighet och kapitalunderlag på ett likartat sätt, oberoende av om en försäkring är meddelad i Sverige eller i ett annat EES-land.