Behov i olika beslutsfaser

Allmänt

Behoven av riskanalys utreddes översiktligt i den serie av intervjuer som inledde detta arbete. Se Avsnitt 3.1. I [1] redovisas även en viss behovsinventering.

Generella rekommendationer, som gäller hela planeringsprocessen, är följande:

• Beslut bör fattas av ansvarig chef i linjen, inte av konsulter eller projektörer. Beslut måste dokumenteras tydligare.

• Projektledarna bör få mer utrymme och stöd, inte splittras upp på så många samtidiga projekt.

• Handlingar bör utformas tydligare, så att allmänheten förstår vad man avser att göra. Experterna förstår nog, men inte vanligt folk.

• Dokumentera anläggningen så att man vet var informationen finns om 30 år.

• För riskabla projekt kan det behövas en utomstående teknikgranskare, så att andra värderingar än projektresultatet ges utrymme.

I intervjuerna framkom även vilka typer av risker som man uppfattar som viktiga. Se Bilaga 1. Ett strukturerat sätt att indela risker på skyddsobjekt respektive riskobjekt finns redovisat i [1].

När man överväger vilka risker som bör beaktas bör man göra detta med följande punkter i åtanke:

• Det finns möjligheter till stora olyckor på alla vägar, nya såväl som gamla. Sannolikhe-ten varierar utmed vägens sträckning, bl.a. beroende på vägens utformning.

• För att det skall inträffa en stor olycka med många skadade personer krävs en ansamling av människor. Detta kan finnas vid exempelvis:

∗ Bussar, färjor

∗ Bebyggelse

∗ Tät trafik

∗ Stort riskområde; tunnel, bro, rondell

∗ Att en väg slås ut, vilket kan påverka ett stort område

• Riskerna i byggskedet är väsentliga och förknippas med:

∗ Trafik vid byggplatsen; felplanering, fel genomförande, fel vid underhåll, sabotage

∗ Arbetet och arbetsprocessen

∗ Utanför byggplatsen, förknippat med trafikomläggningen

Hantering av risker i olika skeden

Många risker kan till stor del påverkas under projekteringen. För att förbättra risk-hanteringen på sikt krävs att den i dag svaga kopplingen mellan det som sker tidigt i processen och det som sker sent (både styrning och feed-back) förbättras. Detta kan ske genom att beslut och samråd dokumenteras bättre, kopplingen mellan skedena görs tydligare och erfarenhetsåterföringen från byggande och drift till planering och projektering förbättras. Det regelverk som finns är egentligen bra (VU-94, Väg 94, ”Planering och projektering” m.m.), men det följs inte alltid. Genom att tillämpa de regler som redan finns, skulle en betydande förbättring uppnås.

Förstudie

Under förstudien bör man försöka identifiera riskproblem. Man kan inventera vilka skyddsobjekt som finns inom det aktuella området, vilka slag av risker skyddsobjekten är känsliga för och vilka slag av skyddsåtgärder som kan tänkas för att skydda objekten. Viktiga skyddsobjekt med avseende på personskaderisken är bostadsområden och andra områden där det finns många människor, t.ex. skolor och sjukhus.

På motsvarande sätt bör man inventera riskobjekt. Vilka målpunkter och transportleder för farligt gods finns inom området? Vilka särskilda riskobjekt i form av broar, tunnlar, vattendrag, branter, skredkänsliga områden o.s.v. finns? Förekommer busstrafik och busshållplatser?

Vidare bör man bedöma vilka konflikter som finns mellan skyddsobjekt och riskobjekt och värdera vilka möjligheter som finns att begränsa riskerna genom val av lokalisering och utformning av en ny väg eller genom åtgärder på befintlig väg.

Slutligen bör man dokumentera det arbete som gjorts och formulera rekommendationer beträffande vilka riskfrågor som bör följas upp i den fortsatta planeringen.

Vägutredning

Lokaliseringen av vägen avgör vilka områden som kommer att beröras och därigenom vilka risker som kan uppkomma. I vägutredningen bör man därför studera de risker som kan påverkas av vägens lokalisering och principiella utformning. Med utgångspunkt från de skyddsobjekt och riskobjekt som identifierats i förstudien, försöker man finna väg-sträckningar som minimerar konflikterna mellan skydds- och riskobjekt. Med

utgångspunkt från förekomsten av riskobjekt gör man även bedömningar av vilka krav detta ställer på vägens utformning. Alternativa vägkorridorer och utformningar studeras och jämförs med varandra och med alternativet att bibehålla befintlig väg (nollalternativet). Skillnader mellan alternativen med avseende på risker identifieras och värderas.

Vägutredningen avslutas med ett dokumenterat beslut som bör precisera val av sträckning och principiell utformning, mål för risknivå och vilka riskfrågor som bör studeras i det fortsatta arbetet.

Arbetsplan

I arbetsplanen fastställs vägens tekniska utformning med räcken, slänter, korsnings-utformning m.m. Det är viktigt att arbetsplan upprättas för alla vägobjekt så att man får en allsidig granskning av möjliga konsekvenser, bl.a. med avseende på risker. Det

förekommer att mindre vägobjekt byggs utan arbetsplan, men ett sådant förfarande kan lätt medföra att viktiga frågor förbises.

Det är vid projekteringen av arbetsplan som de flesta beslut tas vilka påverkar vägens trafiksäkerhet och möjligheten för stora olyckor. Under projekteringen måste man gå igenom alla de risker som identifierats under den tidigare planeringen och finna utformningar och åtgärder som begränsar riskerna så långt som det är tekniskt och ekonomiskt rimligt.

För att underlätta hanteringen av risker vid projekteringen bör man upprätta specifika checklistor för olika typer av anordningar, t.ex. broar, tunnlar, busshållplatser och korsningar.

I arbetsplanens betänkande bör man redovisa vilka riskfrågor som påverkat vägens utformning och vilka överväganden som legat till grund för projekteringen. Man bör även ange vilka frågor som återstår att behandla i bygghandlingen samt vad som är viktigt att följa upp i bygg- och driftskedena. Projektören kan skriva en PM till projektledaren och däri förklara vad som är viktigt att tänka på.

Vid fastställelsegranskningen av arbetsplanen bör man kontrollera att de riskfrågor som har identifierats i tidigare planeringsskeden har följts upp och att relevanta åtgärder för att begränsa risker har föreslagits.

Om en arbetsplan överklagas till regeringen bör man vid yttrandet över överklagandet poängtera eventuella risköverväganden som påverkat det överklagade vägförslaget. Regeringens beslut kan annars påverka vägens utformning och därmed riskbilden.

Bygghandling

Funktionskraven för den tänkta vägen anges i arbetsplanen. Vid projektering av bygg-handling är det därför tillräckligt att kontrollera, att man uppfyller arbetsplanens funktionskrav.

I bygghandlingsskedet skall man dock även klara ut hur trafiken skall hanteras under byggtiden. Detta är mycket viktigt från risksynpunkt. Olämpligt utformade trafikprovisori-er undtrafikprovisori-er byggtiden kan medföra ökad sannolikhet för både ”vanliga” trafikolyckor och storolyckor. Vidare skall man ta fram kontrollprogram för byggskedet. Även detta är en viktig fråga. Det gäller att utföra bygget på ett sätt som begränsar olycksrisken under själva byggprocessen (skred och liknande).

Program för uppföljning och kontroll under driftskedet bör upprättas i samband med upprättandet av bygghandlingen, om inte detta gjorts redan i arbetsplaneskedet.

Vid upphandlingen bör man ställa krav på att bygget skall skötas på ett säkert sätt och att trafiken under byggtiden skall tas om hand på ett godtagbart sätt. Även en

total-entreprenör ska visa att man klarar riskkraven.

Byggtiden

Under byggskedet finns risker förknippade med skred, sättningar, sänkt grundvattennivå m.m. Trafiken under byggtiden orsakar andra risker. Trafikprovisorier måste utformas med omsorg, eftersom de innebär nya och ovana förhållanden för trafikanterna. ”Arbete på väg” definierar skyddskrav för personalen.

Projektledaren bör följa hela bygget från förstudie till färdig väg för att garantera kontinuiteten och undvika att viktiga frågor kommer bort i övergången mellan de olika skedena. Om olika entreprenörer anlitas för olika delar av projektet krävs även kontroll av informationsöverföringen mellan entreprenörerna.

När bygget är klart upprättas fullständiga relationshandlingar.

För att stärka samspelet mellan byggande och projektering bör en systematisk erfa-renhetsåterföring införas. Erfarenheterna från byggskedet bör förmedlas till projektören och man bör gemensamt gå igenom misstag i projekteringen och problem under byggtiden.

Slutbesiktningen bör även innefatta en systematisk kontroll av VVs åtaganden i arbetspla-nen och av de riskbegränsande åtgärder som har tagits upp under projekteringen. Innan vägen öppnas för trafik bör man göra en särskild besiktning av trafikfunktionen och bedöma vägens utformning med avseende på trafiksäkerhet.

Innan vägen överlämnas till väghållarens driftsida bör man ha en genomgång av vilka förutsättningar som har gällt för projekteringen och vilka trafikregleringar och trafik-förhållanden samt vilken driftstandard man har räknat med. De riskbedömningar som gjorts bör dokumenteras och redovisas.

Drift

De flesta olyckorna på vägarna inträffar under driftskedet. Under planering, projektering och byggande har man skapat en väg som i bästa fall ger förutsättningar för en säker trafik utan olyckor. Men en rad av de faktorer som orsakar eller medverkar till olyckor är svåra att påverka i planerings- och projekteringsprocessen. Vissa av dessa faktorer (drift- och underhållsåtgärder, som beläggningsunderhåll, vinterväghållning, belysningsåtgärder m.m.) kontrolleras av Vägverket, medan andra (förarutbildning, trafikregler, fordonsutveckling m.m.) inte alls eller bara i begränsad omfattning kan påverkas av Vägverket. Vägverket befinner sig därför i den svåra situationen att man har ett totalt ansvar för trafiksäkerheten (sektorsansvar) samtidigt som man inte behärskar mer än en begränsad del av de åtgärder som krävs för att minska antalet olyckor. För att ändå kunna leva upp till sitt ansvar måste Vägverket dels samverka med andra aktörer, dels ha någon form av system för systema-tisk uppföljning av risker på befintliga vägar.

Innan beslut tas om hastighet och andra trafikregleringar bör samråd ske med projektören så att de förutsättningar som gällt för vägens utformning beaktas även vid

regelutformningen.

I samband med att vägen öppnas för trafik bör en noggrann uppföljning av trafiksäkerhe-ten göras under de första månaderna. Om möjligt bör inte bara polisrapporterna följas upp, utan även sjukhusrapporter, försäkringsrapporter, tillbud och incidenter. I vissa fall kan det vara lämpligt att göra konfliktstudier för att försäkra sig om att trafikanterna utnyttjar vägen på avsett sätt. Om brister i trafiksäkerheten upptäcks bör förstås dessa åtgärdas så långt som möjligt. Vanliga fel på nybyggda vägar är fel väganordningar (skyltar, vägmärken, vägmarkeringar) och fel sikt. Från risksynpunkt är det särskilt viktigt att kontrollera att skyltningen för transport av farligt gods är riktig samt att trafikanterna följer skyltningen.