Kategorin bekräftande stöd utgjorde information men även kommentarer och handlingar från både personal och närstående som påverkade kvinnans upplevelse av sig själv som mamma och ammande kvinna. I samband med analysen kunde författarna urskilja två underkategorier som kopplades till bekräftande stöd. Liksom det känslomässiga stödet var kvinnornas upplevelse av det bekräftande stödet positivt eller negativt. Den positiva upplevelsen var få bekräftelse att jag gör rätt. Det negativa hade att göra med av kvinnorna upplevde att de inte blev respekterade och lyssnade på.
Få bekräftelse av jag gör rätt
Kvinnorna uppskattade att få stöttning i att göra det som kändes bäst för dem själva vare sig stödet kom från personal eller närstående. Det handlade om att de fick bekräftelse att de gjorde rätt i sina val. Det var ingen som kom med pekpinnar eller dömde dem för det
de gjorde utan de fick positiv respons vare sig de valde att kämpa vidare med amningen eller när de valde att ge tillägg när amningen inte riktigt fungerade.
Att få bekräftelse att de gjorde rätt handlade om den konkreta amningssituationen där kvinnorna fick bekräftelse att barnet sög med rätt tag eller att de höll barnet rätt, vilket var aktuellt framför allt på BB och eftervårdsmottagningen. En viktig del av det sociala stödet i samband med amning från BVC-sjuksköterskorna var det bekräftande stödet där kvinnorna fick känslan av att det var tillåtet att utgå från vad de själva tyckte kändes rätt. Detta gjorde att de kände sig lugna och trygga och det stärkte dem som mammor. Det var ett stöd som utgick från kvinnans och barnets behov. Även det faktum att personalen ibland avstod från att ge råd rutinmässigt utan gav det endast när kvinnan själv önskade uppfattades att de blev bekräftade. Det upplevdes som ett nytänkande från BVC:s sida där kvinnans kunskap och känsla för vad barnet behövde var viktigare än vad som stod i böckerna.
”att man får göra som man vill men samtidigt har hon kommit med lite råd när man behöver råd.”
En annan del av det bekräftande stödet var att kvinnorna upplevde att de inte behövde be om ursäkt över sina val inför BVC-sjuksköterskorna även om de kände att de inte gjort som omgivningen förväntat sig att de skulle göra. Kvinnors osäkerhet på sig själva kunde relateras till när omgivningen kommenterat amningen. Bekräftande stöd från BVC att lita till sig själva och lyssna på barnet stärkte kvinnorna att stå upp mot omgivningen.
De kvinnor som hade lagt ned amningen kände också att de blev bekräftade i sina beslut från BVC-sjuksköterskan. Kvinnornas behov av att försvara sitt val att inte amma släppte när BVC-sjuksköterskan gav det bekräftande stödet och det medförde att kvinnorna kunde känna sig stärkta i sina beslut.
”Jag har gått in i någon försvars….jag ammar inte för att…´Och så har jag liksom hållit på att försvara mig i 5 minuter innan BVC-sköterskan fått säga någonting. Sen har det varit…´Det är ok´, säger hon. ´Det är ok att du har gjort så.”
Bland kvinnor vars barn inte blev mätta och nöjda på enbart bröstmjölk utan behövde extra tillägg med bröstmjölksersättning låg stödet i att BVC bekräftade att det fanns tillägg att ge till barnet och att det inte var fel att göra det. De kvinnor som kände sig misslyckade som mammor var när deras barn inte blev nöjda på enbart amning eller inte
gick upp tillräckligt mycket i vikt. Kvinnorna beskrev att BVC inte gjorde någon stor
sak av att ge ersättning. De menade att BVC-sjuksköterskans neutrala inställning bidrog till att amningsstressen släppte. Känslan att barnet blev nöjd och välmående tog då större plats än känslan av misslyckande.
”…en sköterska där gjorde ingen stor deal av det, utan sa…då provar vi att ge lite ersättning efter att du har ammat och så ser du om hon blir nöjd och när jag då såg att hon blev nöjd, så släppte det.”
Närstående utgjorde ett gott stöd till de kvinnor som valde att lägga ner amningen när det inte fungerade eller kändes bra för kvinnan. I den situationen upplevde kvinnorna att de fick bekräftande stöd från anhöriga som kunde se till kvinnornas bästa och
välmående. Den positiva bekräftelsen gjorde att kvinnorna kände att de hade tagit rätt beslut och deras dåliga samvete minskade.
Att inte bli respekterad och lyssnad på
Denna underkategori omfattar kvinnornas upplevelser att inte bli respekterade utifrån vad de ville eller vad de ansåg vara det bästa för dem själva och deras barn gällande amningen. De uppgav att de kände sig pressade och ifrågasatta både från personal och närstående, att de inte fick önskat amningsstöd på BB-avdelningen och att de inte blev lyssnade på. Personalen var inte var tillräckligt lyhörda varken på barnets eller på mammans signaler.
Kvinnorna upplevde en press både från förlossningspersonal och BB-personal att komma igång med amningen så fort barnet var fött. De var tvungna att börja amma barnen så fort de var födda medan de själva ville erbjuda barnen bröstet i sin egen takt i lugn och ro. När kvinnorna lät barnen komma till brösten började de skrika vilket medförde ännu mer stress hos de redan pressade kvinnorna. Informationen om att när barnen var ett dygn gamla var de tvungna att börja äta gjorde att kvinnorna kände pressen att amningen skulle fungera där och då. Amningsstarten blev forcerad och utgick inte från vad mor och barn ville. Även känslan av att alla tyckte att amning var så fantastiskt gjorde att kvinnorna kände sig illa till mods när deras barn skrek vid bröstet och inte sög med rätt tag. Det skapade en känsla av misslyckande och att de inte dög som mammor eftersom alla andra kvinnor klarade av att amma sina barn.
”De höjde upp amningen till skyarna, att det var det enda som gällde. Det gjorde det hela ännu värre.”
Kvinnorna beskrev att personalen på sjukhuset förutsatte att alla ville amma. Kvinnorna som valde att inte amma upplevde att de inte fick någon stöttning från personalen. Informationen om beslutet att inte amma fördes inte vidare mellan personalen och kvinnorna kände att de hela tiden var tvungen att förklara sig för ny personal gällande beslutet att inte amma Kvinnorna var besvikna att de på BB, upprepade gånger, blivit nekad amningsnapp trots tidigare goda erfarenhet av amningsnapp som hjälpmedel. Personalen erbjöd i stället bröstmjölksersättning och amningen kom inte riktigt igång de första dagarna. Väl hemma från BB och efter introduktion av amningsnapp kom amningen igång.
”Sen när jag åkte hem stannade jag vid apoteket och köpte vårtnapp ändå och då åt hon på en gång.”
Kvinnorna kände sig ifrågasatta när det bekräftande stödet från närstående var negativt. Det handlade i huvudsak om kommentarer huruvida bröstmjölken räckte eller inte samt hur ofta kvinnan ammade. Det var stressande och störande med kommentarer om hur ofta barnet ammades, att barnet inte verkade nöjt efter amningen och att de behövde ge ersättning så att barnet blev mätt. Kvinnorna ansåg att de som mammor visste vad som var bäst för just deras barn. Dessutom medförde kommentarerna att kvinnorna blev förvirrade och inte visste vad som var rätt eller fel vilket medförde de tvivlade på sin förmåga att tolka barnets signaler.
”De (närstående) ställer ju nästan till i stället, tycker jag, att man blir stressad över något som man kanske inte tänkt på…jaha, som du säger, ´ammar du så ofta´…vad är rätt och vad är fel och så tolkar man nästan inte sitt barns signaler istället för att man blir så förvirrad.”
Andra kommentarer som kunde störa och skapa stress hos kvinnan var de som yttrades i samband när hon ville gå undan för att amma sitt barn i fred. Omgivningen visade inte alltid förståelse för detta utan tyckte att amningen tog för lång tid eller att kvinnan kunde amma där hon satt och inte behövde gå undan.
Kvinnor som avbrutit amningen och istället gav ersättning upplevde att omgivningen, framförallt äldre släktingar, kom med negativa kommentarer som påverkade kvinnorna. Kvinnorna kände sig misslyckade jämfört med tidigare generationers mödrar och trodde att alla barn ammades länge förr i tiden.
”När min farmor fick höra att jag inte ammade, gud…hon höll på att få en hjärtinfarkt.”
Instrumentellt stöd
Det instrumentella stödet handlade om att kvinnorna kunde få handgriplig hjälp med amningen, men även att någon kunde underlätta amningssituationen. Vid analysen identifierades två underkategorier. Kvinnorna uppskattade att få praktiskt hjälp med amning, men praktisk hjälp hade även en baksida där kvinnorna upplevde att inte kunna värja sig från det handgripliga stödet. Andra aspekter av det instrumentella stödet var omgivningsfaktorer som underlättar amningen.
Praktisk hjälp med amning
Kvinnornas upplevelser av praktisk hjälp var både positiva och negativa. Det förekom bra stöd men även upplevelser att hjälpen inte var följsam till kvinnornas behov. Lyckad amning var relaterat till att kvinnan vårdats på BB och erhållit praktiskt hjälp. Praktisk hjälp innebar att personalen tydligt och konkret visade hur kvinnorna skulle göra för att underlätta amningen. Både förstföderskor och omföderskor uppskattade den formen av stöd. Kvinnorna behövde olika form av praktisk hjälp i varierande mängd.
”… frågade 10 gånger om dagen och de hjälpte till, visade och lade rätt.”
Kvinnorna blev visade vilken position barnet skulle ha vid bröstet för att få ett bättre läge och ta bröstet med rätt tag. Andra instruerades i alternativa amningsställningar som sittande eller liggande. Den praktiska hjälpen kunde innebära bara små justeringar som bidrog till att amningen blev så bra.
”Ja, lägg henne lite högre upp, alltså det var lite sådant som…och även för mig att hålla henne liksom, så att det blir avslappnat på ett bra sätt.”
I analysen framkom att kvinnor som vårdats på BB på grund av komplikationer efter förlossningen upplevde sin amning lyckad. Personalens amningsobservationer, tips och råd, praktisk hjälp med lägesändring samt assistans vid byte av bröst i början när allting i amningssituationen var nytt och skört upplevdes positivt. En annan typ av praktisk
hjälp med amning under BB-tiden var när personalen avlastade kvinnorna genom att ta hand om deras barn under några timmar på natten så att kvinnorna fick möjlighet till vila. Amningsstarten innebar även för vissa kvinnor såriga bröstvårtor. Då handlade den praktiska hjälpen om att personalen introducerade en bröstpump. Det innebar att kvinnan kunde avlasta brösten och istället för att amma kunde hon pumpa brösten och ge mjölken till barnet under kortare period så att såren kunde läka.
Den praktiska hjälpen från BB-personal kunde ibland vara alldeles för handgriplig där kvinnorna hade svårt att värja sig. Det var inte den hjälp de efterfrågade eftersom den blev så fysiskt påfrestande. Kvinnor kände sig utsatta när det kom in personal som försökte hjälpa till. Utsattheten låg i att det var så många olika ur personalgruppen som kom in för att hjälpa till med amningen. Hjälpen kändes påtvingad och medförde att kvinnorna fick känslan att personalen förfogade över deras kroppar. Andra kvinnor beskrev hur olika personal ryckte och drog i brösten medan barnets huvud trycktes mot bröstet. Ytterligare ett exempel var att mannen uppmanades att hålla undan barnets händer när det låg vid bröstet så att barnet lättare skulle få tag. Dock blev barnet ännu mer skrikigt av det. Kvinnorna upplevde att personalen inte tog hänsyn till barnets signaler vilket ledde till mer skrik än nödvändigt. Amningen blev ett stressmoment istället för en lugn stund.
”Då kände jag…var börjar och slutar min kropp och var börjar sjuksköterskans liksom.”
Omgivningsfaktorer som underlättar amningen
Det framkom vid intervjuerna att även partnerns instrumentella stöd spelade en viktig roll. Till skillnad från professionella stödgivare där det instrumentella stödet bestod i handgriplig hjälp när det gällde själva amningen handlade partnerns stöd om bidra med underlättande omgivningsfaktorer så att kvinnan kunde ägna sin tid åt att amma. Stödet bestod i att sköta hem och hushåll, ta hand om äldre syskon samt att sköta bebisen mellan amningarna. Partnerns stöd hade stor betydelse för att amningen skulle komma igång när barnet var nyfött och fungera den första tiden. Även om mannen inte kunde avlasta när det gällde själva amningen kunde han avlasta mycket praktiskt bland annat när det gällde att sköta hemmet.
”Min sambo hjälpte mig jättemycket, för jag mådde dåligt i början, jag skötte amningen och han skötte resten.”
Partnern var en tillgång som skötte annat praktiskt med bebisen så att kvinnan kunde vila mellan amningarna. Kvinnorna gav exempel på hur de i amningsstarten mådde psykiskt dåligt och att partnern då kunde avlasta genom att byta blöjor och rapa och trösta barnet. Att partnern kunde ägna sig åt äldre syskon när kvinnorna var upptagna med amning av det nyfödda sågs som ett positivt stöd. Kvinnorna kunde då slappna av och behövde inte känna dåligt samvete gentemot äldre syskon.
”Han var hemma de två första månaderna, det var fruktansvärt skönt, det var den bästa upplevelsen, och jag har en väldigt positiv bild av första tiden. Den stora killen blev aldrig utanför…utan det fanns någon där för honom.”
Även det faktum att mannen var mån om att amningen skulle fungera för både kvinnan och barnet var positivt i stödet. Partnern bidrog till att amningen fick ett naturligt utrymme i hemmet. Han visade förståelse för att mor och barn behövde lära känna varandra och hitta ett samspel för att amningen skulle fungera under den första tiden. Att ges utrymme handlade även om att ges fysiskt utrymme för att kunna sitta och amma sina barn ostört när kvinnorna var på besök hos släkt eller vänner.
”…han har gett mig utrymme, nu ska det vara vi två./…/ Och vi höll på, höll på, försökte och försökte och det gick liksom inte men han gav mig det utrymmet och det var väldigt skönt.”
I kontakter med sjukvården utgjorde partnern ett viktigt stöd då de var två som lyssnade och kvinnan visste att om hon inte kom ihåg all information kunde partnern påminna henne när de var hemma och problem uppstod. Det fanns även situationer när kvinnan kände att hon behövde stöd från sjukvården men orkade inte ta sig för att kontakta dem. Där blev mannen en gott stöd och var den som kunde ringa sjukvården och initiera kontakten så att kvinnan kunde få hjälp.
”Det var jättejobbigt i början att bara ringa ett samtal, jag kunde brista i gråt när den här dagen tre kom, då var det väldigt skönt att någon annan ringde och ställde frågan och sen kunde man ta över, när de hade någon aning om vad det var man ville.”
Även föräldrar och svärföräldrar kunde bidra med instrumentellt stöd för att underlätta under den första intensiva amningsperioden. Liksom det instrumentella stödet som partnern gav handlade det om praktiskt hjälp med hemmet. Framförallt kom föräldrar eller svärföräldrar med mat så att den nyblivna mamman kunde ägna sig helt åt sitt barn utan att behöva tänka på praktiska göromål i hemmet.
”… det känns som man ammar dygnet runt nästan, det känns som jag inte gjorde annat, så det är klart att allt annat får stå åt sidan. Mina svärföräldrar kom med mat, det var perfekt tyckte jag.”
En annan omgivningsfaktor var att någon tog sig tid för kvinnan och hennes amningsproblem. För kvinnor vars barn hamnade på neonatalavdelningen efter födelsen var amningssituationen annorlunda eftersom barnen matades med sond i början. Kvinnorna upplevde att de inte fick någon information från personalen på neonatalavdelningen när det gällde amning. Det var jobbigt att inte veta hur amning fungerade i praktiken och vad de skulle tänka på som nyblivna mammor till ett prematurfödda barn. När personalen tog sig tid och gick igenom och informerade om amning kändes stödet mycket positivt och var till stor hjälp i den fortsatta amningen. På BVC var inte det instrumentella stödet lika vanligt förekommande som på sjukhuset. Dock fanns det kvinnor som uppgav att de erhöll instrumentellt stöd i samband med BVC-besök. Kvinnorna uppskattade att BVC-sjuksköterskan tog sig tid att göra en amningsobservation på BVC besöket och därefter erbjöd hjälp för att etablera amningen.
”När jag kom till BVC första gången så tog hon sig tid och tittade hur det såg ut när jag ammade och gav mig väldigt mycket tips tyckte jag.”
Diskussion
Samtliga stödkategorier utifrån House teori om socialt stöd (1981) kunde identifieras. Kvinnorna beskrev det sociala stödet ur både positiva och negativa perspektiv oavsett om stödet kom från professionella stödgivare eller anhöriga. Det informativa stödet innebar att kvinnorna fick kunskap om amning genom information, råd och tips. Kvinnorna upplevde även brist på förberedelse och information vilket även innefattade motstridiga råd. När det gällde känslomässigt stöd framkom nyckelord som trygghet, känsla, omtanke, förståelse och samhörighet. Vid bristande stöd upplevde kvinnorna känslor av övergivenhet och oro. Bekräftande stöd handlade om bekräftelse och tillåtelse men vid felaktigt givet stöd upplevde kvinnorna brist på respekt och att inte bli lyssnad på. Det instrumentella stödet handlade om praktiskt stöd och underlättande omgivningsfaktorer. Dock kunde det praktiska stödet bli för påträngande och handgripligt där kvinnorna fick en känsla av utsatthet och att de inte kunde värja sig. Vilket stöd kvinnan efterfrågade berodde på var i amningsprocessen kvinnan befann sig. Inför amningstiden hade det informativa stödet stor betydelse, framförallt information om eventuella amningsproblem som kunde uppstå och hur dessa kunde hanteras. I början av amningstiden var det instrumentella och praktiska stödet i fokus i syfte att etablera amningen. När amningen hade etablerats hade det bekräftande stödet störst betydelse för kvinnorna. Resultatet av studien visade även att det fanns flera aktuella stödgivare för kvinnorna före och under amningstiden samt att stödet varierade utifrån vem som var stödgivare.
Studiens diskussion består av en resultatdiskussion och en metoddiskussion. I resultatdiskussionen diskuteras socialt stöd som teori i samband med amning, studiens resultat relaterat till tidigare forskning inom området samt Orems omvårdnadsteori. I metoddiskussionen förs ett resonemang kring vald metod och dess styrkor och svagheter. Slutligen diskuteras studiens slutsats, studiens kliniska betydelse samt förslag på framtida forskning.
Resultatdiskussion
Studiens syfte var att identifiera och beskriva kvinnors upplevelser av det sociala stödet inför och under amningstidens fyra första månader. Diskussionen utgår från de kategorier som identifierades utifrån House teori om socialt stöd (1981): informativt stöd, känslomässigt stöd, bekräftande stöd samt instrumentellt stöd. Då samtliga