Att belysning med rumsutformning kommer ha en påverkan på ljusupplevelsen är sista delen av hypotesen. Enligt Wänström Lindh (2012) kan ett rum uppfattas som tryggt när det är jämnt belyst och har en högre ljusnivå. Aguilar-Luzón et al. (2015) forskning säger att dessa faktorer bidrar till trygghet även i en utomhusmiljö. Stokkermans et al. (2018) har också studerat belysning och trivsel där en kallare ljusfärg kan minska trivsel. En ljusare miljö har visat att människor öppnar sig mer för varandra än i en mörkare miljö (Okken et al., 2013).
Resultatanalyserna av upplevd ljushet visar en statistisk signifikant skillnad mellan samtliga rum. 2b(hög/utsikt) upplevdes som det ljusaste rummet troligtvis beror det på att Emed uppmättes till cirka 900 lux. Även att rummet hade fönster och utsikt mot en vit fasad kan påverka att rummet uppfattades som ljusast. 1a(låg/ej utsikt) upplevdes som det mörkaste rummet och här kan det också bero på att Emed uppmättes till cirka 60 lux. Med andra ord finns det en teknisk förklaring till den visuella upplevelsen som stämmer överens med vad deltagarna har svarat.
Vid utläsning av upplevd trygghet sågs det en statistisk signifikant skillnad av 1b(hög/ej utsikt) till 1a(låg/ej utsikt) och 2b(hög/utsikt) samt en tendens sågs mellan 2a(låg/utsikt). 1b utmärker sig i trygghet mellan rummen och det kan ha flera förklaringar. Rummet har en högre ljusnivå och en jämn belysning vilket enligt Wänström Lindh (2012) och Aguilar-Luzón et al. (2015) gör att ett rum kan uppfattas tryggt. 1b har även en varmare ljusfärg än samtliga rum vilket kan bidra till uppfattad trygghet då en kallare ljusfärg kan minska trivsel i ett rum enligt Stokkermans et al. (2018).
När det kommer till hur deltagarna upplevde ljusfärgen i rummen visar resultaten en statistisk signifikant skillnad mellan alla rum. 2b(hög/utsikt) upplevdes ha den kallaste ljusfärgen och 1b(hög/ej utsikt) upplevdes ha den varmaste ljusfärgen. Det finns en teknisk förklaring till resultaten då rummen med fönster (2a & 2b) har en programmerad kallare färgtemperatur på ca 5000K.
Medan rummen utan fönster (1a & 1b) har en programmerad varmare färgtemperatur runt ca 2800K. Detta bör ha bidragit till att rummen uppfattades olika i ljusfärg av deltagarna. Även tillgång till fönster och utsikt kan ha påverkat ljusfärgen i 2a(låg/utsikt) och 2b (hög/utsikt) då utsikten och dagsljuset kan ha bidragit till den kallare upplevda ljusfärgen.
Vid upplevd bländning kan det utläsas att 1a(låg/ej utsikt) hade en statistisk signifikant skillnad mellan samtliga väntrum. 2b(hög/utsikt) hade också en signifikant skillnad och tendens mellan alla rum. Det rum som upplevdes som minst bländande var 1a och det beror troligtvis på den låga ljusnivån och den varma ljusfärgen. 2b upplevdes som det mest bländande rummet vilket kan bero på den höga ljusnivån, kalla ljusfärgen men även utsikten. Enligt Tuaycharoen och Tregenza (2007) kan upplevd bländning påverkas av vilken typ av utsikt det finns i rummet. Om det är en ointressant eller urban miljö med byggnader och fasader kan rummet upplevas bländande vilken stämmer överens med detta resultat. Medelvärdet för det mest bländande rummet 2b låg på 3,3 vilken inte uppnår hälften av maxvärdet. Vilket kan tolkas som att rummet inte är så bländande egentligen men i jämförelse med väntrum 1a är det de mest bländande. När deltagarna fick svara på hur mycket ångest de brukar ha inför ett vårdbesök och hur mycket ångest de hade under experimentet var det ingen statistisk signifikant skillnad. Vilket kan indikera på att deltagarna faktiskt kände en form av ångest under experimentet. Men det kan också indikera att deltagarna inte brukar känna ångest vid vårdbesök och inte kände någon ångest vid experimentet. Det kan också indikera att vid jämförelse med hur deltagarna brukar känna inför ett vårdbesök inte alltid är tillförlitligt då de blir tvungna att tänka tillbaka då de senast befann sig i ett väntrum. Om de hade en sämre upplevelse vid sitt förra besök som kan berott på långtråkig väntan (Catania et al., 2011) eller att deltagarna hade ångest redan inför sitt besök (Thu et al., 2015) kan detta ha påverkat resultatet.
Deltagarnas upplevelse av ljusmiljöns påverkan på måendet där 1b(hög/ej utsikt) visade sig ha en statistisk signifikant skillnad mellan alla rum. 1b(hög/ej utsikt) hade den mest positiva påverkan på måendet då deltagarnas kultur har en positiv association med det varma ljuset och upplevdes som de tryggaste rummet. 2b(hög/utsikt) hade den mest negativa påverkan på måendet hos deltagarna. Att deltagarna kände 2b (hög/utsikt) hade mest negativ påverkan på deras mående kan bero på den höga färgtemperaturen men kanske även den höga belysningsstyrkan. Båda de faktorerna är något som kan skapa bländning och då bidra till obehag, vilket kan vara en förklaring till det negativa resultatet.
Det som är intressant är att när deltagarna fick svara på vilket rum de kände mest ångest i var det 1b(hög/ej utsikt). 1b(hög/ej utsikt) är egentligen rätt neutralt i sin belysning i jämförelse med de andra rummen så varför det upplevdes som mest ångestfyllt efter experimentet är ett stort frågetecken och kan bara spekuleras. En orsak till det motsägelsefulla resultatet kan vara att deltagarna fick svara under varje ljusscenario hur de ansåg att ljuset påverkade deras mående och efter experimentet fick de svara på vilket rum som var mest ångestfyllt. Det kan bero på att deltagarna fick välja ett rum och inte rangordna alla rummen i mest eller minst ångestfyllt. Mest pålitliga eller troligaste resultatet är det under tiden av experimentet. På grund av att deltagarna svarade hur de upplevde det i stunden. Frågan om vilket rum som var mest ångestfyllt fick de svara på i efterhand och fick då tänka tillbaka på hur de kände under experimentet, vilket inte är ett lika reliabelt resultat. Hade författarna frågat deltagarna eller gett möjligheten till ett öppet svar angående varför de kände mest ångest i ett väntrum, hade möjligtvis en logisk förklaring kunnat ges till resultatet.
Sammanfattning av samtliga resultat föreslår att väntrum 1b(hög/ej utsikt) har visat sig vara det mest positiva rummet i denna studie men även det mest ångestfyllda. Underlag för detta påstående är att rummet hade de högsta medelvärdet av PA och det lägsta medelvärdet av NA. Rummet upplevdes vara näst ljusast, ha den varmaste ljusfärgen och var det tryggaste i jämförelse med de resterande rummen. Det hade även mest positiv påverkan på måendet enligt deltagarna under experimentet. Avslutningsvis är det resultatet som talar emot att 1b skulle vara de mest positiva rummet, är att deltagarna upplevde rummet som mest ångestfyllt efter genomförande av experimentet.
Metoddiskussion
Utformningen av experimentet gjordes med hjälp av en förstudie vid användning av PERCIFAL (Klarén, 2011) som är en beprövad och validerad metod. Enkäterna GAD-7 och PANAS har använts i sin helhet och är väl validerade metoder samt alla frågor var ifyllda av deltagarna vilket gör att resultatet har hög reliabilitet. PANAS har även används för att kartlägga deltagarnas psykiska välbefinnande, men den mäter inte specifikt ångest. En annan enkät hade kanske kunnat besvara mer angående ångest än olika känslotillstånd. Belupp är en beprövad metod men med tanke på att alla frågor inte användes som i originalet minskar validiteten. Sista frågan i enkäten där deltagarna fick svara på vilket rum som var mest ångestfyllt hade en rangordning av rummen istället varit ett alternativ. För att kunna få en tydligare statistisk och inte bara ett medelvärde, hade kunnat öka studiens validitet. Med manuset som lästes upp innan experimentets början säkerställdes det att deltagarna skulle få samma information och instruktioner, därav samma förutsättningar.
De låga belysningsstyrkorna till ljusscenerna hämtades från riktiga väntrum vilket gör det mer verklighetsförankrad. De höga ljusscenerna är hämtade från två tidigare studier (Aan het Rot et al., 2008; Smolders et al., 2012) och har en teoretisk grund som leder till att studien får en högre validitet. Men de tidigare studierna har inte utgått från väntrumsmiljöer, vilket kan sänka validiteten då upplevd trygghet, mående och ångest inte nödvändigtvis påverkar på samma sätt i de olika miljöerna. Samma färgtemperatur kunde ha valts för att utesluta att det skulle kunna vara en påverkande faktor men valde olika pga. observationerna av de riktiga väntrummen. Olika instrument har olika kalibrering, därför användes samma instrument (Lighting passport) under samtliga mätningar. För att säkerställa att dagsljuset inte hade en betydande påverkan på belysningsnivån i experimentrummet användes illuminance loggers för en kontinuerlig mätning under ljusscenariorna. En uppbyggd väntrumsmiljö har gjort att det har varit en kontrollerad experimentmiljö, där samtliga deltagare får uppleva alla väntrum som ger studien en hög validitet. Om experimentet hade utförts i en riktig väntrumsmiljö med besökande patienter hade resultatet eventuellt blivit mer trovärdigt och haft en högre validitet. Problemet hade blivit att alla patienter inte hade upplevt samtliga väntrumsmiljöer vilket minskar validiteten. En annan svårighet hade varit att kontrollera andra faktorer på samma sätt som i en experimentmiljö. De faktorer som menas är t.ex. tiden i väntrummet då patienter kan sitta olika länge inför deras besök beroende på ankomst, insläpp av dagsljus beroende på tidpunkt och dag samt att utgå ifrån att patienterna hade haft ångest.
Metoden för att ge deltagarna en ångest/oro-känsla har använts tidigare och är beprövad (Mayer et al., 1995) men metoden skulle kunna ha utförts på ett annat sätt då musiken och vinjetten kan ha påverkat deltagarnas känslor mer än ljuset. Att ge deltagarna ångest/oro- känsla skulle kunnat göras på flera olika sätt, t.ex. genom att spela musiken och vinjetten i kontrollrummet eller genom att ge deltagarna en situation till varför de befinner sig i ett väntrum. Detta skulle kanske ha gett belysningen en större roll för hur deltagarna kände i väntrumsmiljön. Att deltagarna gick ut i kontrollrummet mellan ljusscenerna är till studiens fördel, deltagarna gick från samma miljö in till de olika ljusscenerna vilket gör att validiteten ökar. Ångestupplevelsen för deltagarna var relativt lik under experimentet som de vanligtvis upplever när de besöker ett verkligt väntrum. Detta kan betyda att metoden för ångest fungerade i sitt avseende och gav inte mer eller mindre ångest.
Längden av experimentet kan även ha varit en del i hur resultatet blev. I tidigare forskning av Smolders et al. (2012) samt av Aan het Rot et al. (2008) har deltagarna varit exponerad av ljus under en längre tid (1-5 timmar), under den här studien befann sig deltagarna cirka sju minuter i varje ljusscen. En längre exponeringstid hade kanske kunnat ge ett annat resultat och ha påverkat deltagarnas mående mer positivt.
Antalet deltagare var lågt, vilket kan ha berott på att anmälningarna skickades ut tätt inpå experimentet. Detta kan ha lett till att potentiella deltagare inte haft möjlighet att planera in experimentet eller redan varit uppbokade. Experimentet skedde under vanlig arbetstid vilket även kan ha bidragit till ett lågt antal, då yrkesverksamma kan haft svårt att få ledigt. Majoriteten av deltagarna var studenter, troligtvis på grund av att författarna också är studerande och har då ett större nätverk av studentkamrater än yrkesverksamma. Att experimentet utfördes på en högskola kan ha varit en bidragande faktor då studenter redan finns på området och har möjlighet att delta.
Slutsatser och rekommendationer
I den här studien hittades inga statistiska signifikanta skillnader gällande en högre belysningsstyrkas påverkan på ångest. Inte heller hittades några signifikanta skillnader i fönster och utsikts påverkan på patienters ångest. Däremot fanns det signifikanta skillnader i ljusupplevelse när det kommer till upplevd ljushet, trygghet, ljusfärg och bländning. Samt skillnader i ljusmiljöns påverkan på måendet. Författarna vill avslutningsvis ge rekommendationer när det kommer till utformning av väntrum och dess belysning. Att fokus bör ligga på patienternas välmående både psykiskt och visuellt, speciellt vid belysningsplanering men även vid planering av fönster och utsikt. Slutsatser som kan dras av denna studie är belysningsstyrka eller fönster och utsikt inte hade en sån stor påverkan som författarna hade trott. En annan slutsats som kan dras är att ljusupplevelsen kan vara beroende av rumsutformning och belysningslösning. Därav bör fokus läggas på belysning för att skapa en god rumsupplevelse för att minska känslan av ångest i en väntrumsmiljö.
Förslag till framtida forskning
Från resultat från denna studie finns det fler aspekter att studera vidare på angående väntrumsbelysning. För att kunna applicera resultaten i riktig väntrumsmiljö och behöva förstå hur det psykiska måendet påverkas av belysning och utsikt bör ytterligare forskning titta på följande. Flera olika belysningsnivåers påverkan på det psykiska måendet med fokus på ångest t.ex. skillnader mellan låg (50 lux) medel (500 lux) och hög (1000 lux) belysningsstyrka. Även att utveckla ljusscenariorna med mer variation i form av att testa olika belysningsprinciper (direkt, indirekt samt vertikalt). Men också att samma färgtemperatur hade använts i de olika belysningsstyrkorna och principerna. Genom att utföra ett liknande experiment men med en annan utsikt i form av natur och grönska, för att se om detta kan har en större positiv påverkan på måendet. Bör även utesluta eller begränsa påverkan av musik och vinjetter i utförande av liknande experiment, med att de spelas upp i ett kontrollrum innan ljusscener eller beskriva en situation utan musik. Samt tillämpa metoden för experimentet där deltagarna bör exponeras för ljusscenariorna under en längre tid för att se hur det kan påverka deras mående. Ett större antal deltagare hade också med fördel kunnat bidra till ett mer reliabelt resultat. Experiment eller studier bör även göras i riktiga väntrumsmiljöer för att få ett tydligare patientperspektiv och studera deras ångest i en verklig situation. Ångestkänslan kan upplevas olika beroende på verklig miljö och iscensatt miljö. För att fokusera mer på ångest hade andra enkäter kunnat användas som är mer inriktade och framtagna för att utvärdera ångest.
Referenser
Aan het Rot, M., Moskowitz, D.S., & Young, S.N. (2008). Exposure to bright light is associated with positive social interaction and good mood over short time periods: A naturalistic study in mildly seasonal people. Journal of Psychiatric Research, 42, 311-319.
Aguilar-Luzón, M.C., Hurtado, A., & Pena-García, A. (2015). Impact of public lighting on pedestrians perception on safety and well-being. Safety Science, 78, 142-148.
Berson, D.M., Dunn, F.A., & Takao, M. (2002). Phototransduction by retinal ganglion cells that set the circadian clock. Science, 295(5557), 1070-1073.
Boivin, D.B., Duffy, J.F., Kronuaer, R.E., & Czeisler, C.A. (1996). Dose-response relationships for resetting of human circadian clock by light. Nature, 379(6565), 540-542. DOI:10.1038/379540a0
Boivin, D.B., & Czeisler, C.A. (1998). Resetting of the human circadian pacemaker in humans by ordinary room light. Neuroreport, 9(5), 779-782. DOI:10.1097/00001756-199803300- 00002
Cajochen, C. (2007). Alerting effects of light. Sleep Medicine Reviews, 11(6), 453-464. DOI:10.1016/j.smrv.2007.07.009
Cajochen, C., Jud, C., Münch, M., Kobialka, S., Wirz-Justice, A., & Albrecht, U. (2005a). Evening exposure to blue light stimulates the expression of clock gene PER2 in humans.
European Journal of Neuroscience, 23(4), 1082-1086. DOI:10.1111/j.1460-
9568.2006.04613
Cajochen, C., Münch, M., Kobialka, S., Kräuchi, K., Steiner, R., Oelhafen, P., Orgül, S., & Wirz- Justice, A. (2005b). High sensitivity of human melatonin, alertness, thermoregulation and heart rate to short wavelength light. Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 90(3), 1311-1316. DOI:10.1210/jc.2004-0957
Catania, C., De Pas, T., Minchella, I., De Braud, F., Micheli, D., Adamoli, L., … Franco, N. (2011). "Waiting and the Waiting Room: How Do You Experience Them?" Emotional Implications and Suggestions from Patients with Cancer. Journal of Cancer Education; New York, 26(2), 388-94. DOI:10.1007/s13187-010-0057-2
Djamgoz, H., & Wagner, J. (1992). Localization and function of dopamine in the adult vertebrate retina. Neurochemistry International, 20(2), 139-191.
DiLaura, D.L., Houser, K.W., Mistrick, R.G., & Steffy, G.R. (2011). Lighting Handbook. Reference and Application (10.ed.). NewYork, NY: Illumination Engineering Society of North America.
Franzell, M. (2013). Ljus & Rum: planering för belysning inomhus. Ljuskultur, Tredje utgåvan (s.100). Stockholm: Ljuskultur.
Gooley, J.J., Lu, J., Fisher, D., & Saper, C.B. (2003). A broad role for melanopsin in nonvisual photoreception. Journal of Neuroscience, 23(18), 7093-7106.
Harris, J., & White, V. (2013). A dictionary of social work and social care. Storbritannien: Oxford University Press.
Heber, A. (2008). En guide till trygghetsundersökningar- om brott och trygghet. Tryggare och mänskligare Göteborg. Göteborg: Elanders. ISBN 978-91-976531-2-1
Hollwich, F. (1979). The influence of ocular light perception on metabolism in man and animal. New York, NY: Springer Verlag.
Kaplan, S. (1995). The restorative benefits of nature: Toward an integrative framework. Journal of Environmental Psychology, 15(3), 169-182, DOI: /10.1016/0272-4944(95)90001-2 Klarén, U. (2011). PERCIFAL. Perceptiv rumslig analys av färg och ljus SYN-TES Rapport 2.
https://www.konstfack.se/SYN-TES/ Hämtad: 2019-01-15
Korhonen, M., Pentti, J., Hartikainen, J., Kivimäki, M., & Vahtera, J. (2016). Somatic symptoms of anxiety and nonadherence to station therapy. International Journal of Cardiology,214, 439-499.
Kripke, D., & Youngstedt, S. (2007). Does bright light have an anxiolytic effect? – an open trial. BMC Psychiatry, 62(7), DOI:10.1186/1471-244X-7-62
Küller, R., & Wetterberg, L. (1993). Melatonin, cortisol, EEG, ECG and subjective comfort in healthy humans: Impact of two fluorescent lamp types at two light intensities. Lighting Research & Technology. 25(2), 71-80.
Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Stockholm: Utbildningsdepartementet. Hämtad från Riksdagens webbplats:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460 Lockley, S.W., Evans, E.E., Scheer, F.A., Brainard, G.C., Czeisler, C.A.,. & Aeschbach, D. (2006).
Short-wavelength sensitivity for the direct effects of light on alertness, vigilance, and the waking electroencephalogram in humans. Sleep, 29(2), 161-168.
Lucas, J. R., Peirson, N. S., Berson, M. D., Brown, M. T., Cooper, M. H., … Brainard, C. G. (2014). Measuring and using light in the melanopsin age. Trends in Neurosciences, 37(1). DOI: 10.1016/j.tins.2013.10.004
Malmquist, J., Nordin, S., & Ottosson, J. (2019). Ångest. Nationalencyklopedin. Hämtad från https://www-ne-se.proxy.library.ju.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ångest (Hämtad 2019-03-08)
Marziller, S. L., & Davey, G. C. L. (2005). Anxiety and disgust: Evidence for a unidirectional relationship. Journal of Cognition and Emotion, 19(5), 729-750. DOI: 10.1080/02699930441000436
Mayer, J. D., Allen, J. P., & Beauregard, K. (1995). Mood inductions for four specific moods: A procedure employing guided imagery vignettes with music. Journal of Mental Imagery, 19(1-2), 151-159.
Noyes, R., & Hoehn-Saric, R. (1998). The Anxiety Disorders. Cambridge: Cambridge University Press.
Okken, V., van Rompay, T., & Pruyn, A. (2013). When the world is closing in: Effects of perceived room brightness and communicated threat during patient-physician interaction. Health Environments Research & Design Journal; London, 7(1), 37-53.
Pail, G., Huf, W., Pjrek, E., Winkler, D., Willeit, M., Praschak-Rieder, N., & Kasper, S. (2011). Bright-Light Therapy in the Treatment of Mood Disorders. Neuropsychobiology, 64, 152– 162, DOI: 10.1159/000328950
Partonen, T., & Lönnqvist, J. (2000). Bright light improves vitality and alleviates distress in healthy people. Journal of Affective Disorders, 57, 55-61.
Patel, R., & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (4:9. ed.). Lund: Studentlitteratur.
Popovic, D., Vieta, E., Fornarno, M., & Perugi, G. (2015). Cognitive tolerability following successfull long term treatment of major depression and anxiety disorders with SSRI antidepressants. Journal of Affective Disorders, 173, 211-215.
Smolders, K.C.H.J., de Kort, Y.A.W., & Cluitmans, P.J.M. (2012). A higher illuminance induces alertness even during office hours: Findings on subjective measures, task performance and heart rate measures. Physiology & Behavior 107, 7–16, DOI: 10.1016/j.physbeh.2012.04.028
Spitzer, R.L., Kroenke, K., Williams, J.B., & Löwe, B. (2006). A brief measure for assessing generalized anxiety disorder: the GAD-7. Arch Intern Med, 166, 1092-1097.
Stokkermans, M., Vogels, I., de Kort, Y., & Heynderickx, I. (2018). A Comparison of
Methodologies to Investigate the Influence of Light on the Atmosphere of a Space, LEUKOS: The Journal of the Illuminating Engineering Society, 14(3), 167-191, DOI: 10.1080/15502724.2017.1385399
Sveriges Kommuner och Landsting. (2016). Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2015 - verksamhet och ekonomi i landsting och regioner. (ISBN:978-91-7585- 337-6). Hämtad från https://webbutik.skl.se/sv/artiklar/statistik-om-halso-och-sjukvard- samt-regional-utveckling-2015.html
Swain, J., Hancock, K., Hainsworth, C., & Bowman, J. (2013). Acceptance and Commitment Therapy in the treatment of anxiety: A systematic review. Clinical Psychology Review, 33(8), 965-978
Swedish Standards Institute. (2011). Svensk Standard SS-EN 12464-1:2011. Ljus och belysning – Belysning av arbetsplatser –Del 1: Arbetsplatser inomhus. (2. uppl.). Stockholm: SIS Förlag AB.
Swedish Standards Institute. (2018). Svensk standard SS-EN 17037:20188. Dagsljus i byggnader. Stockholm: SIS Förlag AB.
Szybinska Matusiak, B. (2014). Dagsljus, fönster och fönsterglas. I K. Fridell Anter & U. Klarén (Red.), Färg och Ljus för människan – i rummet (s.115-135). Stockholm, Sverige: Svensk Byggtjänst.
Thu, H., Stuztsman, E. S., Supnet, C., & Olson, M. D. (2015). Factors Associated With
Increased Anxiety in the MRI Waiting Room. Journal of Radiology Nursing, 34(3), 170-174. Tuaycharoen, N., & Tregenza, PR. (2007). View and discomfort glare from windows.
Lighting Research and Technology, 39(2), 185-200. London. DOI:
10.1177/1365782807077193
Ulrich, R. S. (1984). View through a window may influence recovery from surgery. Science, 224 (4647), 420-421, DOI: 10.1126/science.6143402
Vejde, O. (2013). Statistik med SPSS, IBM SPSS Statistics 21, Grunderna. (1. uppl.). Borlänge: Olle Vejde Förlag.
Vårdguiden 1177. (2016). Ångest - starka känslor av oro. Hämtad 2019-01-17 från https://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest/
Watson, D., Tellegen, A., & Clark, L. A. (1988). Development and validation of brief measures of Positive and Negative Affect: The PANAS Scales. Journal of Personality and Social Psychology, 54, 1063-1070.
Wänström Lindh, U. (2012). Light Shapes Spaces. Experiences of Light and Visual Spatial Boundaries (diss.). Göteborg: ArtMonitor. ISBN: 978-91-979993-2-8
Youngstedt, S. D., Kline, C. E., Ginsberg, J. P., Zielinski, M. R., & Hardin, J. W. (2011). Bright Light Treatment for high-Anxious Young Adults: A Randomized Controlled Pilot Study. Depression and Anxiety, 28, 324-332. DOI:10.1002/da.20784
Musik referenser
Herrmann, B. (1960). Prelude from Psycho [Inspelad av Kunzel, E. (Cond.) & Cincinnati Pops Orchestra]. Från Chiller [CD]. Cleveland, OH: Telarc International Corporation. (1988). (Time: 1:31)
Herrmann, B. (1960). The Mad House from Psycho [Inspelad av Kunzel, E. (Cond.) & Cincinnati Pops Orchestra]. Från Chiller [CD]. Cleveland, OH: Telarc International Corporation. (1988). (Time: 1:59)
Ives, C. (1906). Halloween [Inspelad av Kalish, G. (Piano) & New York String Quartet]. Från Fright Night: Music that Goes Bump in the Night [CD]. New York, NY: Sony Classical