87 lingen av detta avfall. Eftersom kommunerna och
producentansvars-organisationerna ska hantera samma avfall fast i olika skeden krävs det en reglering av hur överlämnandet ska gå till. Det bör därför införas ett särskilt bemyndigande i miljöbalken som ger möjlighet att meddela föreskrifter om skyldigheter för kommuner att vidta nödvändiga åtgärder för att ansvarsfördelningen mellan kommuner och producenter eller producentansvarsorganisationer ska fungera.
Avfall Sverige och SKR anser att det är otydligt vad bemyndigandet syftar till. Regeringen anser att bemyndigandet behövs för att det ska kunna införas skyldigheter för kommunerna när det gäller överlämning av förpackningsavfallet. Kommunerna kan t.ex. behöva rapportera insamlade mängder och överlämna avfall till producentansvarsorganisationerna på visst sätt. Regeringen konstaterar att remissinstanserna har olika uppfatt-ningar om vem som bör ansvara för vad vid överlämnandet. Det kommer dock att krävas åtgärder från kommunernas sida oavsett hur överläm-nandet regleras.
8.8 Beräkning av renhållningsavgiften vid ett finansiellt producentansvar
Regeringens förslag: Ersättning för avfallshantering som producenter eller producentansvarsorganisationer betalar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska räknas av från kommunens kostnader vid beräkning av renhållningsavgiften.
Förslaget i promemorian En förbättrad förpackningsinsamling – nya roller för kommuner och producenter stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Däremot finns det olika uppfattningar bland remissinstanserna när det gäller hur den ersättning som producent-ansvarsorganisationerna ska betala till kommunerna ska fastställas, som i sin tur kan påverka renhållningsavgiften.
Avfall Sverige och många kommuner anser att den ordning som föreslås i promemorian i fråga om ersättning och kostnader utgör en viktig utgångspunkt och ram för fastställandet av ersättning till kommunerna.
Det är Avfall Sveriges bedömning att den föreslagna ordningen är det bästa systemet för att uppfylla intentionerna om ett finansiellt producent-ansvar.
Naturvårdsverket tillstyrker ersättningssystemet men har detaljerade synpunkter på promemorians förordningsförslag.
SKR och många kommuner anser att det finns en stor osäkerhet kring om promemorians förslag kommer innebära att alla kommuner får full kostnadstäckning för den grundservice som bör ersättas. De instämmer dock i att de kommuner som vill gå längre än det grundsystem som producenterna ersätter bör stå för merkostnaden.
Svenskt Producentansvar, Förpackningsinsamlingen (FTI) och de medlemsföretag som ingår i organisationerna samt TMR står bakom det
88
ersättningssystem som föreslås i promemorian och välkomnar förslaget att den ersättning som kommunen får ska räknas av från renhållningsavgiften.
Villaägarna befarar, med ledning av de merkostnader som kommuner med befintliga fyrfackskärl har, att promemorians förslag leder till förhöjda renhållningsavgifter om inte förpackningsavgifterna justeras.
Promemorian motiverar användande av renhållningsavgift för hantering av förpackningsavfall med att den kan användas för att finansiera lösningar som sopsugar.
Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innehåller ett bemyndigande för kommuner att meddela föreskrifter om s.k. renhåll-ningsavgifter, dvs. avgifter för insamling, transport och behandling av avfall (27 kap. 4 §). Möjligheten att ta ut avgift täcker avfallets hela hanteringskedja och avser allt avfall som kommunen hanterar. Avgiften ska bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader ska kostnaderna för användning av anläggningar eller utrustning för andra ändamål än renhållningen räknas av (27 kap. 5 § andra stycket).
Enligt förslagen i promemorian ska kommunen samla in förpacknings-avfallet från hushåll och vissa verksamheter. Kommunerna föreslås få ersättning för detta av producentansvarsorganisationerna. Den ersättning som kommunerna får från producentansvarsorganisationerna bör självklart räknas av när kommunen fastställer renhållningsavgiften. Detta följer av den kommunala självkostnadsprincipen, men är ändå lämpligt att tydliggöra. Det bör därför anges i bestämmelsen om renhållningsavgifter i miljöbalken att ersättning för avfallshantering som producenter eller producentansvarsorganisationer betalar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ska räknas av från kommunens kostnader.
Genom en sådan bestämmelse framgår det samtidigt att kommunerna kan ta ut en eventuell mellanskillnad mellan faktiska kostnader och den ersättning som betalats av producentansvarsorganisationerna. Detta kan förväntas hända innan kommunerna anpassat sina system till ersättningen.
Det bör samtidigt framhållas att minimikraven i avfallsdirektivet innebär att kommunernas kostnader ska ersättas, vilket innebär att det enbart bör bli fråga om små mellanskillnader. Som SKR är inne på måste systemet ta vederbörlig hänsyn till att kostnaderna kan variera i olika kommuner beroende på förutsättningarna. För att ersättningssystemet inte ska bli alltför komplicerat och också uppmuntra till kostnadseffektivitet är det dock nödvändigt att utgå från schabloner. Att helt frånta kommunerna möjligheten att använda renhållningsavgiften för hanteringen av förpack-ningsavfallet är inte heller förenligt med att det måste vara möjligt att finansiera befintliga lösningar, som exempelvis sopsugar, som ibland drivs av kommunerna men inte bör bekostas av producenterna.
Villaägarna befarar att renhållningsavgifterna kommer att höjas om inte förpackningsavgifterna justeras. Förslaget i promemorian innehåller förslag på flera bestämmelser om hur förpackningsavgiften (producent- och årsavgift) ska beräknas. Enligt förslaget ska producentavgiftens storlek bl.a. beräknas utifrån kommunernas kostnader. Regeringen bedömer att förpackningsavgifterna – dvs. de avgifter som producenterna betalar till producentansvarsorganisationerna utifrån hur många förpack-ningar som släpps ut på marknaden – behöver justeras efter att det nya systemet införts. Som SKR påpekar bör kostnaden för mer avancerade
89 insamlingslösningar inte belasta producenterna. Den ersättning som
föreslås utgå är ersättning för en normal insamlingsinfrastruktur.
9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023.
Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för mål eller ärenden om tillstånd som har inletts i mark- och miljödomstol eller hos läns-styrelsens miljöprövningsdelegation före ikraftträdandet.
Förslaget i promemorian Säkerheter vid hantering av utvinnings-avfall stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 augusti 2022.
Förslaget i promemorian Ordning och reda på avfallet stämmer inte överens med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2022.
Förslaget i promemorian En förbättrad förpackningsinsamling – nya roller för kommuner och producenter stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna (promemoriorna Säkerheter vid hantering av utvinningsavfall, Ordning och reda på avfallet och En förbättrad förpackningsinsamling – nya roller för kommuner och producenter):
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inget att invända mot dem.
Kungliga vetenskapsakademien anser att alla verksamhetsutövare som har gruvverksamhet, eller har ansökt om sådan verksamhet, bör omfattas av de föreslagna bestämmelserna om säkerheter vid hantering av utvinningsavfall och inte bara nya utövare och de som ansöker om nya tillstånd.
Riksgäldskontoret föreslår att samtliga säkerhetsbelopp ska ha uppdaterats senast fem år efter ikraftträdandet av den nya lagen.
Skälen för regeringens förslag
Säkerheter vid hantering av utvinningsavfall
För att begränsa riskerna för att staten och därmed skattebetalarna ska behöva bekosta nödvändig efterbehandling och återställning efter en utvinningsverksamhet bör förslagen träda i kraft så snart som möjligt.
Lagändringarna och de förordningsändringar som krävs behöver träda i kraft vid samma tidpunkt. För att säkerställa tillräcklig tid för beredningen av förordningsändringarna bedömer regeringen att lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2023.
Kungliga vetenskapsakademien anser att alla verksamhetsutövare som har gruvverksamhet eller har ansökt om sådana verksamheter bör omfattas av de föreslagna bestämmelserna. Riksgäldskontoret föreslår att samtliga säkerhetsbelopp ska ha uppdaterats senast fem år efter ikraftträdandet av
90
den nya lagen. Regeringen vill framhålla att gruv- och utvinnings-verksamhet är kostsamma utvinnings-verksamheter som kräver betydande planering och investeringar. I samband med ansökan om tillstånd enligt miljöbalken ställs höga krav på sökanden. Vid prövning av en ny verksamhet ska sökanden beskriva hur hela den planerade verksamheten är tänkt att drivas.
I beskrivningen ska ingå en bedömning av vilket belopp säkerheten ska uppgå till för att säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten. Vid den efterföljande prövningen av säkerhetens form ska sökanden även beskriva varför den valda säkerheten är betryggande för sitt ändamål. Om de nya bestämmelserna skulle omfatta befintliga verksam-heter skulle det krävas att dessa förnyade sina tillstånd. Regeringen bedömer inte att det är rimligt. Det är inte heller rimligt att de nya bestämmelserna tillämpas omedelbart för de verksamheter som har inlett en ansökan om miljötillstånd. Äldre föreskrifter bör därför gälla för mål eller ärenden om tillstånd som har inletts före ikraftträdandet.
Ekonomisk säkerhet för anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter För att begränsa riskerna för att staten och kommunen och därmed skatte-betalarna ska behöva bekosta nödvändig efterbehandling och återställning efter en anmälningspliktig verksamhet bör förslaget till bemyndigande avseende krav på ställande av säkerhet för sådana verksamheter träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bedömer att dessa lagändringar bör träda i kraft den 1 januari 2023.
Förändringar av producentansvaret för förpackningar
Minimikraven i avfallsdirektivet ska vara genomförda den 5 januari 2023.
Det innebär att medlemsstaterna då ska ha beslutat nödvändiga nya författningar och författningsändringar. Förslagen i avsnitt 8 är en förut-sättning för att minimikraven ska kunna genomföras. De bör därför träda i kraft den 1 januari 2023.
Många remissinstanser till promemorian om förpackningsinsamlingen har synpunkter på ikraftträdandet av den föreslagna förordningen.
Regeringen avser att i den fortsätta beredningen av de förordnings-bestämmelser som ska antas med stöd av miljöbalken närmare överväga lämpligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Övriga lagförslag
Övriga lagförslag handlar om en tillsynsmyndighets skyldighet att anmäla brott (avsnitt 6) och straffansvar för överlämning av avfall till obehöriga mottagare (avsnitt 7). Även dessa bestämmelser bör träda i kraft den 1 januari 2023.
10 Konsekvenser
I detta avsnitt analyseras och beskrivs effekter för samhällets olika aktörer av förslagen i lagrådsremissen. Konsekvensbeskrivningen är strukturerad
91 med beaktande av 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om
konsekvens-utredning vid regelgivning.
Gemensamt för de förslag som ligger till grund för lagrådsremissen är att de syftar till att förbättra avfallshanteringen. Förslagen rör dock olika områden och berör till stor del skilda aktörer. Konsekvensbeskrivningen är därför indelad utifrån de olika typer av förslag som lämnas i lagråds-remissen och som i sin tur baseras på tre olika promemorior.