Jordbruk:
Arealen jordbruksmark minskar i Sverige, men förändringen mellan år 2013 och 2016 är liten (Jordbruksverket, 2017). För PLC-beräkningarna har den totala jordbruksarealen faktiskt ökat något (116 km2, 0,4 %) mellan PLC6 och
PLC7 medan den brukade jordbruksarealen minskat med 160 km2 (0,5 %),
vilket stämmer väl överens med den minskning mellan 2013 och 2016 som redovisas i Sveriges officiella statistik (Jordbruksverket, 2017). Förändringarna varierar mellan avrinningsområdena till de olika havsbassängerna, men
tydligast är en viss ökning av arealen i Bottenvikens avrinningsområde och en minskning i Skagerraks avrinningsområde. Metodiken för beräkning av jordbruksarealen i PLC7 har justerats marginellt jämfört med PLC6, men det antas inte ge någon påverkan på arealerna (Widén-Nilsson, 2019).
Jordartsfördelningen i varje SUBID har i PLC7 beräknats för endast åkerarealen i varje SUBID. Detta har lett till en högre andel tyngre jordar (högre lerhalt) i beräkningen av läckaget från jordbruksmark än i PLC6. Det bidrar till en något lägre kvävebelastning och en något högre fosforbelastning på havet eftersom tyngre jordar har lägre kväveläckage och högre fosforläckage än lättare jordar (lägre lerhalt). Preliminära tester visar att storleksordningen på belastningsförändringarna är ungefär 2 % nationellt.
Fosforbelastningen i ett enskilt område beror av jordbruksmarkens
medellutning i området. Den finare områdesindelningen i PLC7 har lett till en större spridning i lutningsvärdena i TBV vilket var förväntat (Tengdelius Brunell m.fl., 2017). Eftersom beräkningarna redovisas för
vattenförekomstområdesnivå även i PLC7 antas dock inte förändringen ha någon nämnvärd påverkan på de resulterande fosforbelastningarna.
Förutom förändringar i jordbruksareal och avrinning påverkas den totala belastningen från jordbruket av förändringar i jordbrukstyphalten.
Förändringar i jordbrukstyphalterna beror på dels verkliga förändringar i indata, d.v.s. ändringar i jordbruksstatistiken till följd av ändrad brukning, dels på metodutveckling av själva beräkningen. Hur mycket av förändringen som beror på vad kan inte avgöras exakt utan att räkna om tidigare års belastning med PLC7-metodik. Exempelvis gör metodutvecklingen av beräkningen av kväveläckaget från vall (Johnsson m.fl., 2019) att kvävetyphalterna för alla grödor förändrats till följd av förändrade växtföljdseffekter. För fosfor har en metodutveckling av beskrivningen av placering av stallgödsel (Johnsson m.fl., 2019) gett ett lägre fosforläckage från vall. Det nya antagandet om organisk fosfor i balans (Johnsson m.fl., 2019), i analogi med kväveberäkningen, ger också lägre fosforläckage för alla läckageregioner. Beräkningen av
fosforläckaget är också känslig för förändringar i jordartsfördelningen på grund av tröskeleffekter mellan olika jordarter när det gäller makroporflöde,
84
fosfor. I PLC7-beräkningarna har näringshalterna i stallgödsel uppdaterats (SCB, 2017b). En utvärdering av effekten på kväveläckaget av detta har utförts för några regioner baserat på PLC6-beräkningarna (Andrist Rangel m.fl., 2017). Förändringen av uppdaterade stallgödseldata orsakade ett minskat läckage i 7 av 8 testade regioner. Förändringen varierade från -1,8 till 0,3 kg N/ha i medeltal i de beräknade regionerna, vilket motsvarade -8 till 3 % skillnad mot förut.
Den förändrade antropogena belastningen från jordbruket beror både på förändrad totalbelastning och på förändrad bakgrundsbelastning. Beräkningen av bakgrundsbelastningen har förändrats för både kväve och fosfor mellan PLC6 och PLC7. Bakgrundsläckaget av kväve beräknas något högre med PLC7- metodik än med PLC6-metodik vilket nu ger en lägre antropogen
kvävebelastning från jordbruket. Bakgrundsläckaget av fosfor beräknas istället vara mycket lägre med PLC7-metodik än med PLC6-metodik, vilket ger
betydligt högre antropogen fosforbelastning från jordbruket. En viktig orsak till den stora skillnaden i bakgrundsbelastning av fosfor från jordbruksmark mellan PLC6 och PLC7 beror på skillnaden i beräkningsmetodik för extensiv vall mellan de båda beräkningstillfällena. Konceptuellt utvecklades
beräkningen av extensiv vall mellan PLC5 och PLC6 för att ta hänsyn till hur växtbiomassa dör och inlagras i marken under vintern på ett mer realistiskt sätt än vad som gjordes i PLC5. Denna förbättring förde tyvärr med sig en
förmodad alltför stor förlust av partikulär fosfor som ledde till en ökning av bakgrundsbelastningen i PLC6. För att korrigera detta har fosformodellen utvecklats ytterligare. I samband med PLC6.5-beräkningen (Ejhed m.fl., 2018) gjordes en omräkning av den extensiva vallen med den senaste
modellversionen, som också har använts för PLC7. Osäkerheten i beräknad bakgrund är dock fortsatt stor eftersom att det endast finns mycket få mätdata på bakgrundsläckage. Från de två tillgängliga mätplatserna har det inte varit självklart vilket system som läcker mest fosfor, det odlade systemet eller bakgrundssystemet (Aronsson m.fl., 2018).
Vid jämförelser av antropogen belastning från jordbruket mellan olika år är det förändringar i odlingsåtgärderna som kommer ge en variation mellan åren. Bakgrundsbelastningen antas inte variera mellan åren om inte klimatet ändras eftersom bakgrundssystemet antas vara oförändrad över tiden. Vid en
omräkning av tidigare år med PLC7-metodik skulle alltså
bakgrundsbelastningen vara oförändrad mellan år 2014 (PLC6) och år 2017 (PLC7) och därmed skulle den antropogena fosforbelastningen år 2014 (PLC6) bli högre.
Skog, hygge, sankmark, fjäll, öppen mark
Fosforläckaget från öppen mark är 7 % lägre i PLC7. Vid 300 mm avrinning motsvarar det ca 11 ton nationellt. För skog, hygge, sankmark och fjäll samt för kväve från öppen mark beror belastningsskillnaderna på förändrade arealer och förändrad avrinning. De förändrade arealerna i Bottenviken beror också på att en mindre del av Finlands bidrag till Torne älv inkluderats jämfört med i PLC6-rapporten.
Hyggesarealen har ökat med 2 % jämfört med PLC6. Förändringen är dock så pass liten att den inte tydligt märks i den antropogena belastningen för skog.
85
Beräkningar av dagvatten (tätorter)
Tätorternas utsträckning är något större i PLC7 än i PLC6, främst p.g.a. en ny definition för tätortskartan (SCB, 2016). Markanvändningen inom tätorterna har oförändrat definierats av SMD-kartan (Widén-Nilsson m.fl., 2019). Senast tillgängliga läckageschabloner för kväve och fosfor i StormTac-databasen (2018) är oförändrade jämfört med PLC6. Enkätdata rörande dagvattenrening har kompletterats sedan PLC6. Fortfarande är det dock en så liten andel av dagvattnet som renas att det inte har någon större betydelse för belastningen på bassängnivå. Kommunenkätens uppgifter om eventuell dagvattenrening per tätort har matchats mot tätortskartan i de fall där kommunkod utgör ett attribut. Det uppmärksammades dock efter rapportering till HELCOM att för tätorter som ingår i flera kommuner (till exempel Stockholm) anges endast den största kommunen för hela tätorten, vilket gör att den dagvattenbehandling som Stockholms kommun angett för tätorten Stockholm i beräkningarna gäller för hela tätorten även om den ligger i till exempel Solna. Detta leder enligt kontrollberäkningar till en överskattad dagvattenbelastning (brutto) för fosfor och kväve med ca 7 %. Eftersom felet ligger väl inom osäkerheten med
avseende på använda indata, har dessa omräknade siffror inte tagits med i rapporten (Widén-Nilsson och Westerberg, 2013).
Öppen mark används som bakgrundsnivå för tätorternas
dagvattenbelastning och fosfortyphalten för öppen mark är något lägre i PLC7 än i PLC6. Det har bidragit till en något högre antropogen dagvattenbelastning av fosfor i PLC7 än i PLC6.