Beräkningsproblematik inom Pelare I

Under skrivandets gång har det framkommit att då Basel II medför en större mängd statistiska data som riskerar att feltolkas finns det risk för att regelverket inte lever upp till sitt syfte. De nya beräkningsmetoderna syftar till att vara ett mer riskkänsligt regelverk men då intressenter ska ha möjlighet fatta beslut grundade på granskningen och utvärderingen av riskhanteringen är det i allra högsta grad relevant att de kan förlita sig på att granskningen är tillförlitlig. Med tillförlitlighet menas i detta sammanhang att granskningen och utvärderingen ska upptäcka och visa bankens ekonomiska verklighet och således dess verkliga risk. Även om mätningarna av riskerna har blivit mer exakta ställer vi oss frågande till huruvida granskningen av riskhanteringen kan utföras med lika hög precision och tillförlitlighet som innan införandet.

5.1.1 Speglar Basel II den verkliga risken?

Då mätningarna numera är mer detaljerade torde bankens totala risk som helhet kunna granskas mer effektivt eftersom internrevisorerna har tillgång till mer fullständig information om risken. Detta dels eftersom den operativa risken numera ska beräknas som en särskiljd risk inom Pelare I, dels då bankerna under Basel II får möjligheten att använda egna beräkningsmetoder vilket innebär att riskmätningen kan anpassas efter den egna

verksamheten som i högre grad speglar den verkliga risken. Granskningen av samtliga fyra riskhanteringsnivåer bör bli bättre då det finns ett mer fullständigt underlag att tillgå vid granskningen. Då Basel II har till syfte att i högre grad än tidigare spegla den verkliga risken borde granskningen få en högre grad av validitet än under föregångaren Basel I. En hög validitet tyder på en högre tillförlitlighet.

5.1.2 Problem med de avancerade beräkningarna

Förutom utvärderingen av riskhanteringen som helhet ska Handelsbankens internrevision även granska både de matematiska beräkningsmodellerna och de faktiska uträkningarna inom Basel II. Det har framförts mycket kritik mot att de nya beräkningsmetoderna är alltför avancerade och att endast ett fåtal personer inom ett företag, vilka är väl insatta i ämnet, kan förstå dessa. En riktlinje enligt Internrevisorernas Förening är att en internrevisor ska inneha kompetens och vederbörlig yrkesskicklighet. Den vederbörliga yrkesskickligheten innebär att internrevisorn ska kunna uppskatta sannolikhet för väsentliga fel och icke-regelefterlevnad. Internrevisorer är oftast inte statistiker vilket kan tyda på att granskningen inte utförs enligt definitionen och att internrevisorerna enligt riktlinjerna därmed inte utför sitt arbete korrekt. Frågan ligger i huruvida de grundläggande mätningarna är korrekta. Om beräkningarna är korrekta borde internrevisionen enligt oss få ett bättre underlag för att granska bankens totala risk. Är beräkningarna däremot felaktiga är det väsentligt att dessa fel upptäcks under internrevisionens granskning vilket då kräver att en internrevisor innehar tillräcklig kompetens för att upptäcka felen. Om de beräkningsmetoder som internrevisorerna förväntas granska är för avancerade tror vi dock att risken finns att väsentliga fel inte uppmärksammas. Att väsentliga fel inte upptäcks kan betyda att en internrevisor inte innehar kompetensen för att utföra sitt arbete enligt riktlinjerna. En kritisk punkt vad gäller Basel II blir därmed huruvida internrevisionen lyckas fånga upp de väsentliga felen som kan förekomma i beräkningarna. När en internrevisor innehar kompetensen att upptäcka de väsentliga felen efterföljs riktlinjerna och internrevisorn utför därmed sitt arbete korrekt. Ett korrekt utfört arbete tyder på en högre tillförlitlighet i granskningen.

Den externa expertis vi har varit i kontakt med betonar att internrevisionen har fått en avsevärt större betydelse för riskhanteringen under Basel II än tidigare. Då vår empiriska undersökning har visat att Handelsbankens internrevision har nyanställt personal sedan

införandet av Basel II är vi av uppfattningen att kompetensnivån hos internrevisorerna har ökat och fortfarande motsvarar egenskapen kompetens enligt riktlinjerna. Detta borde rimligtvis leda till att internrevisionens arbete anses vara lika tillförlitligt som tidigare i och med den extra kompetens som tillförts.

5.1.3 För hög tilltro till de avancerade beräkningsmetoderna

Enligt tidigare forskning finns ett stort problem med att tillämpa avancerad matematik inom finansiell riskmätning. Detta bekräftades av de representanter från Handelsbanken och ÖPwC som vi träffat. När Handelsbankens internrevision anställer ny personal med ökad statistisk kompetens vilken krävs för att förstå de mer avancerade beräkningsmetoderna befarar vi därför att det istället ökar risken för att förtroendet till siffrorna blir för stort och man därmed tappar helhetsbilden. Då internrevisorerna numera är i behov av djupgående statistisk kunskap blir följden nästintill att matematiker granskar andra matematikers arbete istället för att internrevisorerna granskar verksamhetens helhet som en oberoende funktion. Med tidigare teorier i åtanke torde internrevisionen utföra sitt arbete objektivt enligt riktlinjerna då granskningen utförs av revisorer som har en kritisk inställning till siffror. Ett problem tror vi därför kan vara balansgången mellan att säkerställa att beräkningsmetoderna blir korrekt utförda samtidigt som granskningen av hela bankens riskhantering måste vara kritiskt utförd. För att ha möjlighet att kontrollera beräkningarna behövs således internrevisorer med mer statistisk kunskap men eftersom riskmätning med matematiska modeller kan inneha allvarliga brister måste internrevisorerna alltid granska hanteringen med ett kritiskt förhållningssätt för att inte förlora helhetsperspektivet.

5.1.4 Decentraliseringens baksidor

Då Handelsbanken är en decentraliserad bank kan en annan nackdel med Basel II vara att kontorens bedömning av kapitalkravet försvåras. Vi ställer oss frågande till om Finansinspektionens rekommendationer verkligen är anpassade till en decentraliserad bank eller om de är utformade på ett sätt som i högre grad är lämpade för centraliserade organisationer. Som Basel II är utformat i nuläget bör det enligt vår mening vara betydligt svårare att fullständigt granska en decentraliserad bank eftersom flera nivåer är inblandade i riskhanteringen. Internrevisorerna måste granska hanteringen på kontorsnivå vilket lär vara mer tidskrävande än i centraliserade banker där både utvärderingen av modellerna och all hantering sker centralt på interna avdelningar. I den meningen frågar vi oss om

Handelsbanken verkligen lyckas bibehålla en lika hög tillförlitlighet i förhållande till centraliserade banker med tanke på att det bör ta mer tid och resurser i anspråk att utföra en fullständig granskning på kontorsnivå. Om Handelsbankens internrevisorer dock lyckas begränsa granskningen till att endast innefatta de betydelsefulla händelserna visar detta på en hög väsentlighet och således en hög validitet. Handelsbankens verklighet är decentraliserad och då granskningen av riskhanteringen sker på kontorsnivå tyder detta och den höga validiteten på en hög tillförlitlighet.

Tidigare forskning beskriver emellertid risken att Basel II förstärker centraliseringen av bankers verksamheter eftersom de fåtal personer inom organisationen som förstår regelverket arbetar på bankens huvudkontor. Då betydelsefulla egenskaper enligt definitionen och riktlinjerna för internrevisorer är oberoende och objektivitet tror vi att det i centraliserade banker finns en risk för att granskarna arbetar för nära varandra och därmed inte är uppnår en lika hög grad av objektivitet som i en decentraliserad organisation. Granskningen i Handelsbanken blir till följd av decentraliseringen mer utspridd vilket talar för att den uppnår en högre grad av objektivitet och blir mer oberoende.