Introduktion
Hur handledningsgrupperna kom att utnyttja handledningen kom att skilja sig åt mellan grupperna men också över tid. För att få en uppfattning om vad man kom att prata om och utvecklingen i grup- perna presenteras diskussionerna nedan i kronologisk ordning. Pre- sentationerna rör de två första handledningstillfällena, ett tillfälle i mitten och de två avslutande tillfällena. Syftet med denna beskriv- ning är att ge läsaren en överblick över materialet och som en grund inför vidare analyser.
Bearbetningen av ljudbanden har skett på sådant sätt att alla band först lyssnats igenom och vid några tillfällen har också prov- analyser av materialet tagits fram. Dessa provanalyser, som disku- terats såväl vid seminarier som vid konferenser, tillsammans med en tidig skriftlig analys (Näslund & Granström, 1995) har sedan legat till grund för en preliminär analys. När sedan andra analyser börjat ta sin slutgiltiga form har varje handledningstillfälle lyssnats igenom ytterligare en gång och processen, i form av långa samman- fattningar, har skrivits ned. Sammanfattningarna har skrivits ned på ett sådant sätt att samtliga tema eller fall medtagits. Inledning och avslutning samt tillräckligt mycket av samtalen har tagits med för att utgöra underlag för en slutlig beskrivning av samtliga handled- ningstillfällen.
Låg- och mellanstadieskolan
Handledningstillfälle 1 av 7 börjar med att handledaren tar upp syf-
tet med handledningen och de ramar som man bör arbeta efter. Att det handlar om yrkesfrågor och att ansvaret för att initiera frågorna
ligger på gruppen. Man börjar med att prata om att gruppen repre- senterar olika yrkesgrupper på skolan och om viljan av att arbeta tillsammans. Några ser det som problem att deras tjänster är så splittrade. Att inte ha någon egen hemvist med egna barn. Man tar också upp de många studiebesöken från andra skolor som man har. Hur det sliter på både barn och vuxna men att det även ger positiv uppmärksamhet. En lärare är orolig för hur det ska gå med del- ningen av en klass inför nästa årskurs. Hur det finns risker med att överlämna beslutande till föräldrar, att inte ha en linje etc. Diskus- sionen avslutas med en förhoppning om att man hittar en lösning. Som synes kretsar samtalet kring den egna arbetssituationen.
Handledningstillfälle 2 av 7 startar med en diskussion om att
man lovat för mycket som går utanför den ordinarie verksamheten och att man därför inte hinner med barnen. Att man får stå sitt kast och att det brukar vara så under vårterminen, att den tar slut för snabbt. Men att man kan få positiv uppmuntran för arbetet i skolan även av en förbipasserande förälder i tvättstugan. Man tar vidare upp en diskussion om hur man kan arbeta med könsproblematik för att därefter komma in på ett fall, en pojke. Det finns en pojke som kan vara våldsam och man samtalar om hur man klarar av denna problematik och vilka resurser man har. Det leder också fram till hur man vidarebefordrar information mellan årskurserna i dessa speciella fall. Vidare tar man upp hur man som lärare kan sakna vissa elever efter det att man lämnat dem vidare, och att att det också finns elever som är tysta (”tapet-individerna”) och som kan ha problem. Vid detta tillfälle uppehåller man sig dels vid arbets-
situationen och dels vid klientfrågor.
Handledningstillfälle 4 av 7 börjar med att gruppen pratar om
att eleverna verkar ha svårt för att koncentrera sig på arbetet. Är det våren, barnen eller läraren det beror på? Man tar upp att gym- nastiklektioner, där det bråkas, och som inte räknas som lektion enligt eleverna (”lektion är i klassrummet eller i arbetsrummet”). Ledarskapet framförallt på gymnastiken och vilka förebilder lä- rarna är diskuteras. Hur man kan visa ilska mot elever utan att göra några ledsna som inte är vana vid känslouttryck. En lärare säger sig ha svårt för att visa ilska i skolsituationen. En lång diskussion förs om lärarens sätt och hur man kan vara pedagogisk ledare i en skol- klass. Tillfället avslutas med att man talar om hur de fyra första
handledningstillfällena fungerat. Vid detta tillfälle dominerar som synes frågor kring den egna yrkesrollen.
Handledningstillfälle 6 av 7. Föregående handledningstillfället
(5 av 7) blev inställt. Handledaren tar upp att man gärna diskuterar elever på handledningen. Diskussion om hur man kan få tillbaka mer i arbetet, att åka på studiebesök etc. Läroplansarbetet tas upp utifrån att förutsättningarna (tid, personer etc.) ändrats, samtidigt som man ska klara den ordinarie verksamheten. Man fortsätter med att diskutera lagarbetet, olika yrkesgrupper och deras förutsätt- ningar samt den fackliga sidan. Om man alltid måste följa gruppen eller avtalet och vilka tider man kan planera sitt arbete. Gruppen använder detta tillfälle till att prata om den egna arbetssituationen.
Handledningstillfälle 7 av 7 är sista gången och handledaren
frågar om det var fel av henne/honom att styra in samtalet på annat än elever. Ingen hade några invändningar mot detta. En lärare be- rättar om sin stress över att inte veta vem som håller i pengarna för praktikanter. Diskussionen kom in på hur den akuta vikarieanskaff- ningen sköts och vid vilka situationer som vikarie sätts in, samt hur man gemensamt i arbetslaget sköter denna och andra frågor. Sam- ordnare, som nu inte finns i grupperna, diskuteras. Frågan om in- formation från och diskussioner med kurator, speciallärare, sjuk- sköterska etc. tas upp. Att inte få feedback och kunna vara med och påverka elevvårdsfrågor som man har med sina elever. Återigen använder gruppen tiden för att diskutera arbetssituationen.
Sammanfattning låg- och mellanstadieskolan
Efter det inledande samtalet kommer innehållet i handledningen att mestadels handla om den egna arbetssituationen. Yrkesrollen do- minerar vid mitt-tillfället och eleverna (klienterna) får också ett visst utrymme. Utgångspunkten i diskussionerna är ofta eleverna men diskussionerna fokuseras sedan på arbetssituationen. Över huvud taget flyter diskussionerna lätt och man har inte svårt för att hitta något att prata om. En deltagare tar upp sig själv och sin roll till diskussion och känner sig efteråt nöjd med detta. I övrigt är det ingen som öppnar sig på ett sådant sätt att en längre diskussion kan komma till stånd om hennes/hans speciella problem. Samtalen sker alltså på en mer övergripande nivå och känslor har en liten plats i
samtalen. Man kan säga att gruppen använder handledningen till den typ av frågor som deltagarna själva förväntade sig.
Högstadieskolan
Vid det första av 7 handledningstillfällen går handledaren igenom syftet med handledningen och försöker bestämma tidpunkter för handledningen. Den första frågan som tas upp av lärarna är hur mycket tid man som lärare ska lägga på socialt arbete respektive undervisning. Man känner sig pressad av olika gruppers krav (poli- tiker, elever, föräldrar, socialtjänst), en tröttande känsla. Skolan är förändrad, alltid något som händer. Det finns en konkurrens om lä- rarnas tid. Arbetslag är inget för skolan tycker man. Vad är lärarnas arbete? Går det att avgränsa? Vilka ramar ska finnas? Hur får man dem att hålla? Detta är några frågor som tas upp. Som synes hand- lar detta tillfälle om deltagarnas yrkesroll.
Handledningstillfälle 2 av 7 börjar med väntan på deltagare
som inte kommer i tid. Folk är ständigt på språng och måste av- bryta träffen för att tala med andra på skolan etc. Kommunikations- problem inom gruppen såväl som svårigheter att ringa och bli nådd som lärare då man inte har tillgång till telefon i klassrummen. In- ledningsvis tar man upp ett tv-program från Frankrike med jäm- förelser mellan franska, engelska och svenska lärare. Vidare tar man upp att det finns många beställningar till svenska lärare, men att det inte går att tillfredsställa alla. Man kämpar med tiden. Trots det så slutar man inte. Det är mycket som är annorlunda i dagens skola. Avslutningsvis tar en lärare upp hur hon/han lyckas få ele- verna att ta större ansvar ju äldre de blir. Även detta tillfälle hand- lar också om yrkesrollen men även om arbetssituationen.
Handledningstillfälle 4 av 7 börjar med att gruppen är tvungen
att byta lokal. Deltagarna pratar om det stora, gemensamma, pro- jektarbetet som eleverna verkar trivas väldigt bra med. Lärarnas deltagande är i hög grad ideellt. Grupparbete fungerar inte vanligt- vis men under det stora projektet fungerar det. Det efterfrågas kon- kreta exempel att arbeta med i handledningsgruppen. Deltagarna kommer in på en föreläsning om ledarskap och svåra samtal med föräldrar, konfrontation eller ej. Ett konkret exempel där en delta- gare fått vänta ut föräldrar trots att föräldrarna pratat illa om en kol- lega. I dag är det en bra kommunikation även när det gäller uttalan-
den om kollegor. Utveckling versus pedagogisk gränsdragning? Ett annat exempel ges på föräldrasamtal där det är svårt att dra gränser och få till stånd någon utveckling. Föräldrarna litar inte på lärarnas omdöme och föreslår helt orealistiska saker. Var går gränsen för lä- rarnas arbete, där andra ska ta vid. Att orka och våga sätta profes- sionella gränser. Konfrontation eller ej. Hållit samma linje i två år, rinner fortfarande av. Detta tillfälle handlar både om arbetssitua-
tionen och yrkesrollen.
Handledningstillfälle 6 av 7 börjar med en diskussion om var-
för folk är sena. Handledaren tar ånyo upp poängen med träffarna. Lärarna tar upp en falldiskussion om en elev som inte väcker deras intresse. Får man tycka illa om elever? Diskussion om pedagogiken och chansen att vara mer pedagogisk i små grupper. Svårt att mäta lärares prestation i och med att man aldrig kan se att något (ele- verna) blir färdigt. Man samtalar om elever som är varandras raka motsatser, kryper tätt inpå eller inte svarar upp alls. Hur kan man hitta en strategi för en nia som bryter igenom det som eleven byggt upp under åtta år i skolan? Lärare stämplar ofta elever. Ofta sker det i lärarrummet. En lärare var borta ett tag på grund av sjukdom. Möts sedan av det negativa snacket. Efter ett tag har man kommit in i det själv. I går var det t.o.m. en kollega som uttalat sig negativt om en annan kollega. Ingen går emot. Gruppen börjar och slutar med att diskutera arbetssituationen men däremellan tar man upp
yrkesrollen.
Handledningstillfälle 7 av 7 börjar med en diskussion om
stämpling av hela klasser från lärarnas sida. Fördomar och förvänt- ningar. Går inte emot på grund av risken att bli ovän med kollegor. Det finns inga naturliga kontaktytor på skolan, kollegor emellan. Blir en avtrubbning. ”Vi tror att vi som lärare alltid måste klara oss själva. Vi ber inte om hjälp”. En deltagare pratar positivt om att jobba tillsammans med andra. Handledaren föreslår auskultationer hos varandra ibland men det stupar direkt i brist på tid. Man för- söker hålla efter elevernas jargong. Tröttheten kommer när man stiger över lärarrumströskeln. Lärarna i denna handledningsgrupp avslutar handledningen med att vid sista tillfället återigen ta upp
Sammanfattning av högstadieskolan
De två första handledningstillfällena handlar i stort om vilka krav som man kan ställa på yrkesrollen på skolan. Därefter blandas dis- kussioner om arbetssituationen med yrkesrollsfrågor. Handledning- en avslutas med att man diskuterar arbetssituationen ånyo, fram- förallt kollegors jargong, stämplingar och den egna rollen. Ett tema som var uppe vid tidigare tillfällen. Överlag samtalar man i liten grad över konkreta fall/ärenden. Man har svårt för att hitta tider för träffarna och svårt för att hålla tider som överenskommits. Man för- medlar överlag ytterst få positiva delar av sitt arbete i handled- ningen. Oftast är det negativa och uppgivna diskussioner. Den del- tagare som mot slutet av handledningen tar upp sig själv och sin roll till diskussion, visar efteråt på att hon/han känner sig nöjd med detta.
Det finns ett stort missnöje när det gäller gruppens arbetssitua- tion på skolan, de använder handledningen till att ventilera dessa, liksom den oklara lärarroll som de upplever att de har.
Den psykiatriska dagvården
Vid det första handledningstillfället av tio samtalar personalen om vad som känns roligt, respektive svårt just nu. Handledaren sam- manfattar åsikterna med att det är osäkert med övergången från landsting till kommun. Det finns negativa förväntningar på kom- munen. Vid första handledningstillfället förmedlar kontaktpersonen att det är akut med fall 1. Samtidigt som klienten planerar tvättning i helgen. Det går inte att nå klienten, som får ångest om hon/han öppnar sig etc. Vid detta inledande tillfälle med den nya handle- daren tar gruppen först upp en diskussion om sin arbetssituation och avslutar med en klientdiskussion.
Vid det andra handledningstillfället av tio ringer telefonen. Man ska inte svara, kommentar; ”lär er att den [ringningen] för- svinner”. Fall 1 svarar inte heller på telefon. Fall 2 handlar om en person som blivit avskedad av kommunen på grund av misskötsel på arbetsplatsen. Klienten är förvirrad. Personalen beter sig lika förvirrat, känner sig hjälplösa då man inte får något grepp om klienten. När man talar om landstingets sjukvårdsansvar så uppstår ett kort skratt. Fall 3 får man inget grepp om. Personalen vet inte
vad man ska göra. Klienten skärmar av sig gentemot personalen. När man tar upp en kort diskussion om enheten är rätt ställe för klienten (för svår problematik) så säger man att klienten har blivit bättre. Detta tillfälle handlar huvudsakligen om klienter. När man försöker ta upp något annat återkommer man snart till klienterna.
Vid fjärde handledningstillfället av tio så börjar handledaren att prata om att hon/han ska börja ett nytt arbete och försöker skämta om en felringning. Man går snabbt över till fall 4. En kort rapport om ett hembesök som var misslyckat. Klienten piggnade endast till när alla kanaler på tv:n kom på tal. Enligt kontaktpersonen så gav förra handledningstillfället henne styrka men gjorde inte klienten bättre, det hade hänt ändå. Fall 2 tas upp med ett skratt att om ”vi tar upp dom i handledningen så kommer dom inte mer”. Kontakt- personen får inget grepp om klienten, blir endast förvirrad. Hand- ledaren tar upp det etiska problemet med hur mycket man får ingripa i en människas [klientens] liv. Diskussionen fortsatte om klienten, det etiska problemet lämnas utan kommentarer. Klienten ”bara pratar och pratar”. Handledaren försöker diskutera att när- heten, den högre aktiviteten från kontaktpersonens sida, gjort att klienten får högre ångest och drar sig tillbaka. Kontaktpersonen undrar vad man ska göra och tar ett exempel från en psykolog som var helt slut vid överlämnandet till enheten. Falldiskussionen avslu- tas med att klienten ska komma mer till dagvårdsenheten. Fall 1 kommenteras med att klienten visat i bildkommunikation att hon mådde dåligt. Fall 3 är kontaktpersonen nöjd med, men egentligen inte. Men inget att göra åt just nu. Fall 5 tas upp. En borderline där kontaktpersonen ser att allt är tröstlöst. Händer inget. Kontaktper- sonen blir trött bara hon tänker på klienten. Vill göra något men vet inte vad. Har svårt att sätta gränser. På en direkt fråga från hand- ledaren vad hon hört från sina arbetskamrater blir svaret; ”Det gam- la vanliga (skratt). Lika tröstlöst där.” Kontaktpersonen har svårt att släppa klienten efter år av stödjande behandling. Försöker prata om att det kan vara fel på enhetens sätt att arbeta. ”Nu ska du inte försöka komma undan” får hon som svar. Falldiskussionen slutar med att klienten ”reder att leva livet fast det är soppigt”. Återigen diskuterar man klienter.
Handledningstillfälle nio av tio börjar med att diskutera fall 6.
derline som är jätteluddig. ”Det kommer att låta jätteluddigt”. I oli- ka situationer är klienten olika personer. Vet inte var man har hen- ne. ”Hur ska vi jobba med henne?” Känns inte bra, jag mår inte bra säger kontaktpersonen. Klienten har inget sammanhang, spelar, skyller på att hon glömmer. På en direkt fråga från handledaren om personalen vill ha kvar klienten så svarar man att man har kapacitet på enheten. Handledningsgruppen har dock inte reda på klientens historia. Därefter avslutar man med korta diskussioner om fall 7 där kontaktpersonen ska handleda personalen på ett servicehus. Kanske ”våran roll framöver. Säg vad som inte är vår roll (skratt)”. Ett kort meningsutbyte handlar om att man pratar med klienten innan per- sonalen, som är inblandad i aktiviteten, får reda på något. Klient-
diskussionerna fortsätter.
Handledningstillfälle tio av tio börjar med att en personal ifrå-
gasätter varför man inte har något att ta upp. Därefter diskuterar man fall 6. Kontaktpersonen hade inte sagt något till klienten om ett möte som hon inte kom till. Ville inte oroa. Kontaktpersonen litar inte på klienten. ”Tappar tråden”. Det handlar om ansvar enligt kontaktpersonen. Klienten vill stanna kvar på dagvården men är rädd för samtal då hon/han alltid brukat få skäll i sådana samman- hang. Falldiskussionen avslutas med att klienten blånekat att arbeta på ett nytt sätt. Bra enligt kontaktpersonen. Diskussionen om fall 3 handlar mest om ansvar. För boendet, dagliga verksamheten och allmänt. Ingen tar ansvar. ”Psykiatrin behandlare, vi bara syssel- sättare (skratt)” enligt kontaktpersonen. Psykiatrin tar inte sitt an- svar. Handledningstillfälle tio avslutas med en diskussion som en nyanställd (tre månader) tar upp om vad som är tillåtet och när man får säga olika saker på enheten. Finns en frustration över att man inte hinner med att spegla akuta saker i vardagen. Bl.a. visar det sig att den nyanställde upptäckt att man ”kört över”, enligt personalen i fråga, en personal utan att han upptäckt det. Förut hade man satt fasta gränser för klienternas tider på enheten men det har blivit annorlunda. ”Flexibla i fyrkanten (skratt)”. Det finns fortfarande problem med gränser i gruppen, att en sak är rätt, etc. När hand- ledaren säger att det är läge för att ta upp en diskussion om detta vid nästa tillfälle skämtar en av personalen, ”då är jag sjuk”. Vik- tigt att alla känner sig trygga innan vi går vidare. ”Vi ska vara lika det finns en regel på det” avslutar de inspelade handledningstill-
fällena. Här börjar man kort med en klientdiskussion men fokuserar mesta delen av tiden till att diskutera arbetssituationen och teamet.
Sammanfattning av den psykiatriska dagvården
Man bör komma ihåg att handledaren fortsätter att handleda teamet även efter det sist inspelade tillfället. I de fem handledningstillfäl- len som är inspelade på band tar man upp sju olika klienter till diskussion. Falldiskussionerna inleds oftast med att kontaktperso- nen anser att man har problem med någon klient och avslutas med att man bestämt sig för att se på fallet på något annat sätt, att man ska göra något etc. De inspelade handledningstillfällena börjar med att man tar upp klientsituationen och avslutas med att gruppen, i lite djupare mening, diskuterar arbetssituationen och arbetet i teamet. Det är först vid det sista handledningstillfället som man tar upp frå- gor om vilken roll och ansvar man har i teamet, liksom vilken roll arbetsplatsen har i organisationen. Något som man vid första till- fället pratade om, men endast som ett konstaterande.
Det är uppenbart att klientärendena är svårbemästrade och att deltagarna behöver ett forum för att formulera sin osäkerhet.
Några jämförelser mellan grupperna
Som vi kan se dominerar diskussioner om arbetsplatsen i låg- och mellanstadiegruppen, yrkesrollen i högstadiegruppen, medan klien- terna, d.v.s. falldiskussioner får störst utrymme hos den psykiatris- ka dagvården. Samtliga grupper börjar och avslutar handlednings- omgången med att diskutera arbetsplatsen, d.v.s. den egna skolan