Kollektivhuset som studien utgår ifrån består av 179 lägenheter, varav 35 lägenheter är servicelägenheter för pensionärer och 9 lägenheter är planerade för handikappade. Det finns olika lägenhetstyper med olika planlösningar, från ett rum och pentry till fem rum och kök. Lägenheterna är uppbyggda kring 13 trapphus eller ”huskroppar” som har varierande höjder, från 3 till 7 våningar. Servicelägenheterna för pensionärer och handikappade är placerade i tre trapphus, inplacerade med de andra hyreslägenheterna. 130 Varje trapphus har en egen entré.
Det som mest skiljer kollektivhusets bostadsform från andra bostadskvarter är dess karaktäristiska korridorsystem som finns på bottenplan. Från huvudentrén följer en huvudkorridor likt en inglasad inomhusgata med små inomhustorg på strategiska platser. Ytterligare tre korridorer korsar huvudkorridoren och leder till lägenheter
128 Britt Pedersen, Kollektivhuset Stolplyckan, från idé till verklighet (Statens råd för byggnadsforskning, 1991) s. 23-27. 129 Ibid. s.14-15.
och trapphus. Korridorsystemet binder samman alla de gemensamma lokalerna med trapphusen och dess lägenheter.131
De gemensamma ytorna är som jag tidigare nämnt byggda utifrån ett ekonomiskt och socialt motiv från kommunens sida. Förhoppningarna var att lokalerna skulle få varierande användningområden som nyttjades flitigt och samtidigt skulle detta leda till sociala kontakter och gemenskap mellan grannar.132 I jämförelse med
tidigare byggda kollektivhus är den största skillnaden att de gemensamma lokalerna till ungefär hälften är lokaler som kan disponeras till äldre-, handikapp- och barnomsorg. Den andra hälften av de gemensamma lokalerna är yta som tagits från de vanliga lägenheterna. Detta innebär att en vanlig lägenhet i kollektivhuset är cirka 10 % mindre än standardytan för en vanlig lägenhet.133
De gemensamma lokalerna ligger på bottenvåningen. Här finns det bland annat matsal med centralkök, kafé, keramikverkstad, vävstuga, snickeri, målarverkstad, metallverkstad, fotolab, gymnastiksal, gästrum och uthyrningslokal. Tanken med dessa lokaler är att ge möjlighet till en bra uppväxtmiljö och meningsfull fritid.
Det kommunala bostadsföretaget som äger kollektivhuset är ansvarigt för uthyrningen av lägenheterna. Alla hyresgäster är även anslutna till kollektivhusets boendeförening och innan man flyttar in får man information om vilka rättigheter och skyldigheter som följer med boendet. De åtaganden som finns är uppdelade mellan trapphusen, i övrigt ligger det på frivilliga grupper. Trapphusets åtagande innebär ett värdskap under kvällar och helger då nycklar till de olika lokalerna förmedlas. På grund av husets storlek och det kollektiva organiserade ansvaret går det att bo i kollektivhuset även om hushållet under perioder inte kan eller vill delta i det kollektiva livet. 134
131 Britt Pedersen, s. 46. 132 Ibid. s.14.
133 Ibid. s.43-47. 134 Ibid. s.144.
Syfte och frågeställningar
Mitt syfte med den här studien är att studera den kollektiva boendeformen i det lokala rummet och dess betydelse för de boendes identitetsskapande och livsvillkor. För att uppnå syftet har jag valt följande huvudfrågor; på vilket sätt identifierar sig de boende med kollektivhuset? Vilken betydelse har kollektivhuset för de boendes identitetsskapande idag?
Metod
För att få kunskap om vilken betydelse den kollektiva boendeform har för identitetsskapandet, kommer jag att använda mig av informanter som bor i kollektivhuset. Det empiriska materialet som ligger till grund för studien bygger på intervjuer med sammanlagt fem personer, tre kvinnor och två män.
Observationer
Vid två olika tillfällen gjorde jag observationer i kollektivhuset för att få mer kunskap om det jag studerar. Eftersom kollektivhuset är en öppen miljö135hade jag
inga problem att genomföra mina observationer. Däremot kände jag mig obekväm i rollen som observatör när jag satt i en trappuppgång under min första observation. Den andra observationen gjorde jag i kollektivhusets matsal vid lunchtid. Vid detta tillfälle frågade jag en personal för serviceboendet om tillåtelse. Dessa observationer kom även att ge mig en bättre uppfattning och förståelse om det som sas i samtal med informanterna.136
Informanter
Min första informant träffade jag genom en kurskamrat och den har i sin tur föreslagit de andra informanterna. Jag hade som föresats att använda mig av informanter i olika åldrar, kön och civilstånd, för att med detta urval få ett bredare perspektiv på min studie. Jag har valt att använda fingerade namn på informanter enligt överenskommelse vid intervjutillfällena med informanterna. Här följer en kort presentation av informanterna. Johan 21 år, har för tillfället studieuppehåll och bor sedan 8 år i kollektivhuset med sin mamma. Lisa 30 år, och arbetar inom det
135 Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder (Liber, 2001), s. 278-280.
sociala med ungdomar. Lisa är sambo och de har ett gemensamt barn och de har bott i snart två år i kollektivhuset. Lisa har tidigare bott i kollektivhuset under en period när hon utbildade sig. Irene, är i fyrtioårsåldern och är utbildad pedagog. Hon är singel och har barn. Irene har bott i kollektivhuset i snart 8 år. De två sista informanterna är ett par, Lena och Bo som är i femtioårsåldern. Lena har akademisk utbildning och Bo arbetar inom landstinget. De har barn och har bott i kollektivhuset i drygt 20 år.
Intervjuer
Vid intervjutillfällena använde jag mig av ostrukturerad intervju, vilket innebär en betoning av mer generella formulering av frågeställningar. Detta bidrar till att informanternas egna synsätt och uppfattningar sägs och får större vikt.137 Alla
intervjuer är inspelade på minidisk hemma hos informanterna och därefter har de transkriberats. Vidare har jag analyserat materialet genom att först koda det, för att sedan bryta ned och omformulera det till kategorier. 138 Dessa kategorier har jag
sedan analysera vidare och jämfört med olika teorier.
Etiska förhållningssätt och problematik
I samband med intervjuerna upplyste jag informanterna om de grundläggande etiska frågor som rör forskningen. Jag utgick ifrån de etiska regler och principer som finns inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning.139 Informanterna hade
inga större restriktioner angående det intervjuade materialet eller den transkriberande texten. Endast en informant ville läsa den transkriberade texten. Jag har känt ett stort ansvar för hur jag har tolkat materialet och att jag förstått informanterna rätt. Detta har inte varit lätt och jag vill påminna läsaren om att i den här kvalitativ studie strävar jag efter att arbeta utifrån informanternas upplevelser och erfarenheter. Jag vill dock påminna om att de tolkningar och antaganden som jag gjort är mina utifrån det empiriska materialet.
137 Alan Bryman, s. 301ff. 138 Ibid. s. 377.