All information i kapitel 4.5 har vi fått från produktionsteknikerna Peter Karlsson och Pirjo Savolainen.
Linjeportalen (se Bilaga 5) är ett system som består av tre parallella flöden där i varje flöde finns två stycken maskiner som används för ram – och vevslipning. De maskiner som används i systemet är fyra Junkermaskiner samt två Landismaskiner. I en Junkermaskin utförs båda processerna, dvs. maskinen utför både ram – och vevslipning. Däremot i Landismaskinerna utförs i den ena maskinen ramslipning och i den andra vevslipningen. I systemet finns även portalen, in- och utbuffertar, vridstationer samt mätstationer. Portalen består av två pneumatiska gripklor.
Figur 4.5. Färdig ram – och vevslipad vevaxel
Processen börjar med att portalen tar axeln från inbufferten som i sin tur körs till vridstationen för lägesändring. Där gäller det att axeln hamnar i rätt position för maskinen. Vid rätt position tas axeln med portalen till maskinen (Junkermaskinen) med den ena gripklor, medan den andra gripklor tar ut axeln som har bearbetats in i maskinen. Efter att axeln har ram – och vevslipats (se Figur 4.5) körs den till mätstationen. I mätstationen mäter man vevaxelns diameter samt dess ytfinhet. Vevaxel som är godkänd tar portalen till ut – buffert. De axlar som inte har uppfyllt måtten körs direkt till kvalitetssäkring.
När det gäller Landismaskinerna är det nästan samma process som för Junkermaskinerna. Portalen som tar axeln från inbufferten körs först till vridstationen och sedan vidare till vevslipsmaskinen. Därefter kör portalen den vevslipade axeln till mätstationen där axelns vevar mäts samt dess ytfinhet. Vid klar mätning tar portalen axeln in i ramslipsmaskinen. Efter att axeln har ramslipats färdigt tar portalen återigen axeln till mätstationen för att mäta axelns ramar. Slutligen kör portalen den färdigmätta axeln till ut – buffert.
4.6.1 Observationer
Landismaskinerna är gamla maskiner som enbart kör en axeltyp, medan de nya maskinerna, Junker, kör olika varianter. Det som också var uppmärksamt är att portalen stannar alltid då maskinen bearbetar axeln. Portalen börjar jobba igen då den får en signal från maskinen att den är klar med bearbetningsprocessen.
4.6.2 Intervjuer gällande linjeportalen
Fördelar med en linjeportal är att den uppfyller sin funktion samt får man en bra överblick för hela systemet, dvs. linjeportalen är ett visuellt system vilket gör att man lätt kan upptäcka störningar. Med linjeportalen minskar man även antalet buffertar och truckar (Peter Karlsson). En linjeportal är väldigt ytkrävande vilket kan sägas är dens nackdel. En annan nackdel med just den här linjeportalen är att den inte är helt genomtänkt. Den klarar av att arbeta med obearbetade axlar, dock inte med halvbearbetade. Linjeportal är även ett väldigt dyrt system om man exempelvis jämför med slipportalen (Zeljko Mrdjen).
Matningssystemet för linjeportalen fungerar väldigt bra då portalens gripklor inte har några problem att greppa olika typer av vevaxlar. De framtida nykonstruerade vevaxlar kommer att se ungefär likadana ut vilket gör att man slipper byta gripklor kontinuerligt (Christian
Wahlgren). En annan anledning till varför gripklor inte har svårigheter att greppa vevaxeln är för att den är en relativt enkel utformad artikel (Peter Karlsson).
All matning sker uppifrån, dvs. portalen hänger ovanför maskinerna då den ska mata axeln in i maskinen. Matningssystemet för linjeportalen sker helautomatiskt och portalen hanterar all material.
När det gäller produktmixflexibiliteten kör man en axeltyp hos Landismaskiner. Däremot kör man alla typer av varianter i Junkermaskiner. Målet är att rigga så lite som möjligt, dvs. maskiner ska köra så få axeltyper som möjligt. Vid volymökning ska man rigga om fler maskiner till den axeltypen som efterfrågas för att få ut flera axlar (Christian Wahlgren). I linjeportalen använder man sig av ståtruckar då det är små truckgångar i systemet. Skulle man exempelvis använda sig av en motviktstruck skulle det inte gå så bra då den kräver mycket plats. De truckar som används i linjeportalen klarar av att lyfta en meter, vilket är den mått som eftersträvas i just det här systemet (Peter Karlsson).
Traverser finns vid varje maskin som dock är dåligt placerade vilket gör att de tar stor plats i systemet. I framtiden ska det inte finnas traverser vid varje maskin utan man kommer
successivt att bygga en s.k. traverskran. Det är den bästa lösningen tack vare ett stort täckningsområde och sin lätthanterlighet. Med en traverskran får man mer effektivitet vid produktions – och underhållsarbete (Peter Karlsson).
I linjeportalen har man gott om buffertar vilket skapar gynnsammare förutsättningar för operatören att jobba. Vid buffertreducering skulle det vara ont om tid för operatören att exempelvis köra pallen ut ur systemet och lägga en ny pall. Alltså har man en viss
säkerhetsmarginal så att operatören ska kunna hinna i tid för pallbyte (Christian Wahlgren). Målet är dock att dra ut på flödena för att minska buffertar då det kostar mycket pengar. Bygger man ett smart system har man inget behov av buffertar (Peter Karlsson).
De mest uppkomna störningar i linjeportalen ligger i vridstationen då portalen lägger axeln till rätt position för maskinbearbetning. Problemet är ibland att cylindern, vars uppgift är att
rotera axeln till rätt position, inte känner av när axeln är på plats och då händer det att cylindern står helt still, vilket leder till att axeln befinner sig i fel position för maskinen. Vid sådana störningar brukar den närmaste operatören vidta åtgärder. Men olika störningar kräver olika aktiviteter. Vid allvarliga störningar tar operatören hjälp av produktionstekniker (Christian Wahlgren).
Det som görs för minimering av störningar på sikt är att använda sig av UFO (Underhåll för operatören). Underhåll skall ske kontinuerligt genom att man exempelvis byter vätska, kollar filter samt byter den vid behov (Pirjo Savolainen).
Hela systemet sker automatiskt förutom vid mätstationerna. Hantering av traverser sker också manuellt och används främst för hantering av axlar som inte uppfyller måtten.
Förflyttning av produkten är icke – värdeökande vid manuell operation. Med anledning av detta har Scania valt att automatisera av – och pålastningen av produkter hos linjeportalen. Scania ser det som mer lönsamt och bättre att operationer utförs automatiskt (Peter Karlsson).
5 Resultat
I följande kapitel presenteras en generell beslutsmodell för materialhanteringsprocessen som har tagits fram med hjälp av litteratur – och fallstudie samt intervjuer. Resultatet kommer inledningsvis att presentera den framtagna generella beslutsmodellen överskådligt. Vidare kommer varje aktivitet i processen att diskuteras och utvecklas.