Beskrivningen av hennes död

6.3.2.3. Diskriminering

I alla texter ser vi tendenser på diskursiv diskriminering i “förslag som uppmuntrar negativ särbehandling”. Det kan alltså operationaliseras till förslag som påverkar hur en grupp behandlas av samhället socialt, fysiskt eller psykiskt. Detta kan kopplas till LSS-reformen och förslaget om minskat assistansbidrag som tas upp i samtliga opinionstexter vi analyserar. Alltså att en neddragning av assistansbidrag kan göra att personer som har behov av assistans känner sig diskriminerade. Det blir speciellt tydligt i krönika 1 där skribenten själv kallar sig själv, som funktionshindrad, för någon som samhället anser vara en “kravmaskin”, vilket kan kopplas till diskriminering och en tanke om att bli behandlad som om man vore en kostnad för samhället (Boréus, 2005:416).

I ledare 1 “Fortsätt värna LSS-reformen” finns tendenser till diskursiv diskriminering. Skribenten, som är anonym, skapar en tydlig grupp som han kallar för “de svagaste” i samhället. I denna grupp kan vi anta att funktionsvarierade innefattas då han senare nämner assistans och brukare. Han tilldelar denna grupp attribut som svaga, rädda, besvikna och inte kapabla att behålla ett jobb om de inte har assistans. Detta ger en negativ bild av gruppen personer som beskrivs (Boréus, 2005:411).

6.3.3. Beskrivningen av hennes död

I alla sex texterna orsakas hennes död till följd av “minskad” eller “nekad” assistans. Det är mer eller mindre tydligt i de olika texterna. I krönika 1 står det tydligt att hon dog “för att hon inte längre hade den personliga assistans hon behövde”. Händelsen beskrivs på olika sätt och på olika detaljnivå. I alla sex texterna berättas att hon hittades död eller dog på en toalett. I fem av texterna beskrivs platsen närmare som en toalett i en galleria eller i ett köpcentrum. I debattartikel 2 och ledare 2 beskrivs händelsen mer detaljerat. I ledare 2 står det om väktarna glömde kolla toaletterna innan stängning och att hon hittades dagen efter av städpersonal. Det står också att “hon hade fallit illa, fastnat” samt att assistenten säger “hon måste ha kämpat”. I debattartikel 2 beskrivs också händelseförloppet mer detaljerat- även här får läsaren veta att hon hittas av städpersonal. Läsaren får också veta att hon hängde i en “kroppsställning hon inte själv kunnat ta sig ur, med mobil och larmknapp utom räckhåll”. I insändare 1 används ett värdeladdat ord för att beskriva händelsen. Det står att det är ett “fruktansvärt exempel” på vad restriktiva bedömningar kan leda till. Även när det gäller hennes död ser vi att platsen beskrivs mer detaljerat i debattartikel 1, som har en geografisk närhet till händelsen. Här

48

benämns gallerian med hela sitt namn, Hansagalleria, istället för endast galleria eller köpcentrum.

6.3.4. Argumentationen

6.3.4.1. Huvudteser och maktförhållanden

I fyra av texterna är huvudtesen kopplad till regeringens direktiv om neddragningar inom assistansersättningen. De som inte kopplar tesen till direktivet är debattartikel 1 och krönika 1. I debattartikel 1 tas direktivet upp men ses inte som huvudproblemet. I krönika 1 nämns inte det konkreta direktivet. Alla opinionstexter som kvinnan används i är kopplade till frågan om assistans.

I samtliga texter finns det tydliga maktförhållanden där majoriteten av texterna tar upp regeringen som en part som har mycket makt och att personer med funktionsvariationer är maktlösa. Krönika 1 skiljer sig från detta då skribenten anser att det är samhället som har makten, men personer med funktionsvarationer ses fortfarande som maktlösa.

De som får skulden för kvinnans död är olika aktörer. I debattartikel 2, ledare 2, insändare 1 och ledare 1 får regeringen skulden. I debattartikel 2 får specifikt Åsa Regnér extra mycket skuld i frågan och i ledare 1 är det Stefan Löfven som blir utpekad. I krönika 1 är det

“samhället” som är skyldig till hennes död. I debattartikel 1 får tjänstemännen, mer specifikt LSS-handläggarna, störst skuld.

6.3.4.2. Ethos, pathos, logos

Exemplet med kvinnan används både för att tala till förnuftet (logos) men också till att väcka känslor (pathos). Skribenterna talar till förnuftet, att det inte får gå till på det här sättet, ingen ska behöva dö på grund av neddragen assistans. Ett exempel på det är meningen “Det är ett fruktansvärt exempel på vad restriktiva bedömningar kan leda till” som står direkt efter att skribenten har berättat om kvinnans död, i insändare 1. Det väcks också känslor för att

kvinnan dog, dels på grund av att hon inte hade tillräcklig med assistans. Det blir extra tydligt när det i ledare 2 finns med ett citat från kvinnans assistent. I texten står det ´”Hon måste ha kämpat”, sade assistenten som sparats bort (…)`, vilket väcker känslor. Ledare 2 är också den enda texten där skribentens kunskap om kvinnan och händelsen bidrar till att stärka

skribentens trovärdighet (ethos). I texten ligger fokus på fallet med kvinnan och skribenten visar att hon är insatt och har mycket kunskap om fallet, vilket inger trovärdighet.

6.4. Slutsats

Mellan den 9 oktober och 9 november publicerades totalt 108 texter angående kvinnan som den 1 oktober avled på en toalett. Majoriteten av texterna är nyhetsartiklar och de publiceras i tidningar över hela Sverige, både i lokala och rikstäckande tidningar, främst dagstidningar. I vår undersökning ser vi att det finns en utveckling i materialet som går från nästan identiska nyhetstexter där själva händelsen beskrivs, till att man kopplar händelsen vidare. Majoriteten av alla nyhetstexter publicerades under de tio första dagarna och sedan minskar antalet nyhetsartiklar om händelsen avsevärt. Flest opinionstexter om ämnet publicerades i slutet av månaden vi undersökt. Vi kan tydligt se utvecklingen från nyhet till att händelsen snabbt började användas i opinionstexter.

49

Vi ser också i vår kartläggning att många texter publicerar flera gånger i olika tidningar, 108 texter är skrivna av endast 35 olika skribenter, vilket är betydligt färre än vi trodde. Det vi också ser i materialet är att de tidningar som följer upp nyheten främst är tidningar som har geografisk koppling till händelsen, alltså de som utgår från Skåne och Småland.

Medierna bestämmer hur mycket utrymme en fråga får även bland opinionstexterna. I flera tidningar följs händelsen om den MS-sjuka kvinnans död upp, vilket betyder att händelsen är prioriterad av nyhetsmedierna. Händelsen får även utrymme på opinionssidorna och

medieföretagen väljer ut vilka texter som publiceras. Alltså bestämmer journalister enligt dagordningsteorin vilken riktning debatten tar, beroende på vilka personer som ges utrymme och vilka åsikter.

I opiniontexterna har förvånansvärt få en tydlig politisk agenda och endast två partier figurerar i texterna, Vänsterpartiet och Liberalerna. Ingen av dessa partier sitter i regeringen och kan därför kritisera regeringens val gällande LSS. Vi ser även att alla publicerade

insändare är kopplade till ett politiskt parti, medan majoriteten av alla publicerade ledare inte driver någon tydlig politisk agenda.

I vår kvalitativa innehållsanalys kommer vi fram till att kvinnan i alla sex texterna framställs som ett offer för indragningar av assistansen, vilket är en typisk stereotyp för

funktionsvarierade i media (Ghersetti, 2010 & Ljuslinder 2002). Hon är en tydlig stereotyp som offer, för sin kropp och för oförstående myndigheter. Hennes attribut förenklas och framställs som fixerade.

I samtliga texter benämns kvinnan främst utifrån sitt kön, i en av de analyserade texterna beskrivs hon som funktionshindrad och i två beskrivs hon som MS-sjuk. I majoriteten av texterna figurerar hon främst som ett exempel för att skapa aktualitet. Hur mycket man beskriver händelsen och kvinnan skiljer sig avsevärt mellan de sex opinionstexterna. I vissa beskrivs det i detalj och i andra inte mer än att hon avlidit på en toalett. Samtliga berättar att hon dog på en toalett och majoriteten säger att det är i en galleria eller ett köpcentrum. I en av texterna skrivs namnet på gallerian ut och även varifrån kvinnan kommer. Vi tror att

anledningen till detta i just den texten är att tidningen och antagligen dess läsare har en geografisk närhet till området och därför finns ett intresse av att skriva ut namnet på gallerian samt kvinnans hemkommun.

Kvinnan representeras till viss del på ett negativt och nedvärderande sätt, främst när hon framställs som en person i en grupp som har behov av assistans och som är “samhällets svagaste” (ledare 1). Detta kan, via media, förstärka en negativ och förenklad bild av funktionsvarierade och av kvinnan.

I fyra av texterna är huvudtesen kopplad till regeringens direktiv om neddragningar inom assistansersättningen. De som får skulden för kvinnans död är olika aktörer. I majoriteten av texterna får regeringen skulden. I en av texterna är det “samhället” som är skyldig till kvinnans död och i en annan av texterna är tjänstemän för olika myndigheter de skyldiga.

50

Det vi kan se i argumentationen är att kvinnan och händelsen främst tas upp som ett exempel på en faktisk person som avlidit till följd av ett beslut om assistans som samtliga skribenter anser vara negativt. Kvinnan figurerar ofta i inledningen av texten, något vi kopplar till ett försök att skapa tydligare aktualitet till texten.

Vi ser tecken på diskursiv diskriminering av både kvinnan och funktionsvarierade. Hon både objektifieras när hon används som ett instrument för att nå ett mål, samt kopplas till

regeringsdirektivet som kan uppmuntra till negativ särbehandling.

51

7.0. Diskussion

Här redovisas våra tankar kring resultatets generaliserbarhet, hur det vi har undersökt är ett fall av offerjournalistik. Vi diskuterar även vad vi kunde ha gjort annorlunda och presenterar förslag på vidare forskning inom området.