respektive hälerier införs inte
Regeringens bedömning: Det bör inte införas nya straffbestämmelser
som ger möjlighet att lägga samman flera stölder respektive hälerier till ett allvarligare brott.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. I
enlighet med uppdraget lämnas dock författningsförslag till två nya straffbestämmelser som innebär att den som begår flera stölder respektive hälerier ska dömas för grov systematisk stöld respektive grovt systematiskt häleri, om var och en av gärningarna har utgjort ett led i ett systematiskt förfarande.
Remissinstanserna: En klar majoritet av de remissinstanser som yttrar
sig i frågan ansluter sig till eller har inte något att invända mot promemorians bedömning, däribland Borås tingsrätt, Hovrätten för Övre
80
Norrland, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Jönköpings tingsrätt, Malmö tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Ångermanlands tingsrätt, Brotts- förebyggande rådet, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän, Åklagar- myndigheten, Sveriges advokatsamfund och Sveriges Domareförbund.
Några av dessa remissinstanser, nämligen Malmö tingsrätt och Stock- holms tingsrätt, anser att det inte finns något behov av särskilda straff- bestämmelser. Stockholms tingsrätt påpekar att de grova fridskränknings- brotten, som utgjort förebild för de föreslagna straffbestämmelserna, har tillkommit för att kunna beakta den samlade effekten av att en och samma målsägande utsätts för systematisk press och kränkningar och att dessa skäl inte gör sig gällande när det gäller tillgreppsbrottslighet. Enligt Borås tingsrätt bör det, för att uppnå en enhetlig och harmoniserad straffrätt, vid lagstiftning rent allmänt undvikas att bryta ut särskilda gärningsmoment, som närmast är att hänföra till bedömningen av hur allvarligt ett brott är, till helt nya straffbestämmelser.
Flera av de remissinstanser inom rättsväsendet som anser att straff- bestämmelserna inte bör införas tar upp att dessa riskerar att leda till tillämpnings- och avgränsningssvårigheter. Exempelvis anför Jönköpings tingsrätt att de förefaller leda till beaktansvärda tillämpningssvårigheter och att ändamålsenligheten dessutom kan ifrågasättas. Malmö tingsrätt framhåller att det torde finnas en överhängande risk för såväl avgränsnings- som tillämpningsproblem, bl.a. vid bedömningen av vilka gärningar som skulle omfattas av straffbestämmelserna. Polismyndigheten anser att bestämmelserna skulle leda till bedömnings- och tillämpningssvårigheter för polis och åklagare. Sveriges Domareförbund uppger att de föreslagna bestämmelserna skulle kunna leda till stora avgränsningssvårigheter och skapa en betydande osäkerhet i rätts- tillämpningen. Åklagarmyndigheten tar upp brister i förutsebarhet liksom rättssäkerhetsaspekter. Myndigheten framhåller vidare att det framstår som otillfredsställande om uppdelningen i två olika brott, ett för systematiska stöldbrott och ett för systematiska häleribrott, skulle få till följd att systematiken vid ”blandbrottslighet” som i övrigt uppfyller kraven på att vara ett systematiskt förfarande, inte fullt ut skulle beaktas. Därutöver påpekas att det kan leda till konkurrensproblem och även till vissa tillämpningssvårigheter att också grov stöld respektive grovt häleri föreslås kunna ingå i de nya brotten.
Åklagarmyndigheten saknar en analys av vilka eventuella effekter förslaget om nya straffbestämmelser kan komma att få för möjligheten att besluta om förundersökningsbegränsning för mindre allvarliga fall av stöld eller häleri och framhåller att denna fråga måste utredas och analyseras. Polismyndigheten är inne på en liknande linje.
De remissinstanser som anser att det bör införas nya straffbestämmelser om grov systematisk stöld och grovt systematiskt häleri är Företagarna och Butikerna och ICA-handlarnas Förbund. Därutöver ifrågasätter Svenskt Näringsliv promemorians uppfattning att nackdelarna med en brottskonstruktion som tillåter sammanläggning av flera stölder eller hälerier överväger fördelarna och framhåller att det är viktigt att konsekvenserna för personer som begår multipla brott blir mer kännbara.
81
Skälen för regeringens bedömning
Det finns skäl som talar för att införa nya straffbestämmelser som ger möjlighet att lägga samman flera stölder respektive hälerier…
Att förmögenhetsbrott ofta upprepas av samma gärningsmän gör att rättssystemet på ett adekvat sätt måste kunna hantera ett flertal gärningar av samma slag som har visst samband med varandra. Av praxis och doktrin framgår att detta ibland är svårt, bl.a. utifrån de bedömningar som måste göras om vad som ska anses utgöra en brottsenhet, hur ett brott ska rubriceras och vilket straffvärdet är.
De förslag till nya straffbestämmelser som lämnas i promemorian har de grova fridskränkningsbrotten som förebild och innebär att varje enskild gärning, exempelvis varje stöld eller ringa stöld, fortfarande skulle betraktas som ett brott. Om de olika gärningarna utgjort ett led i ett systematiskt förfarande skulle de dock läggas samman och tillsammans skapa ett nytt brott, med en strängare straffskala. Under förutsättning att minimistraffet för brottet är högre än vad som i allmänhet blir utfallet vid straffmätningen av t.ex. flera stölder av normalgraden, skulle brottslig- hetens systematiska inslag därmed kunna få ett större genomslag än vad som nu är fallet. Den strängare straffskalan skulle även vid ringa brott återspegla det straffvärda i brottslighet med systematiska inslag.
… men nackdelarna med sådana straffbestämmelser överväger fördelarna
Det finns dock ett flertal nackdelar med att införa bestämmelser som ger möjlighet till en sammanläggning av flera stölder respektive hälerier.
I de flesta fall skulle det troligen inte vara samma målsägande som drabbats av de enskilda brotten. Rekvisit motsvarande de som finns vid de grova fridskränkningsbrotten, dvs. att var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada dennes självkänsla, skulle därmed inte hålla ihop brotten (jfr 4 kap. 4 a § brottsbalken). Att formulera rekvisit för stöld- och häleribrottslighet som skulle fylla motsvarande funktion är svårt. Det avgörande kriteriet för när sammanläggning av flera brott får ske skulle således vara brottslighetens systematik. Detta ställer emellertid högre krav på precision avseende vad systematik innebär än vad som gäller vid exempelvis gradindelning och straffvärdebedömning. I begreppet systematik ligger att ett förfarande upprepas. Som framgår i avsnitt 6.2 är emellertid upprepningen i sig, även om brotten har skett på ett likartat sätt, oftast inte tillräcklig för att det ska vara fråga om ett systematiskt förfarande. En utgångspunkt bör i stället vara, på sätt som framgår av promemorian och i linje med vad som i allmänhet motiverar sammanläggning av flera brott, att det framstår som naturligt att betrakta den samlade brottsligheten som en enhet. Så kan exempelvis vara fallet om gärningarna föregåtts av planering eller kan betraktas som en avgränsad närmast yrkesmässig eller organiserad verksamhet. Även med sådana kriterier för när systematik föreligger och sammanläggning får ske kan det emellertid antas att gränsdragningsproblem kan uppstå. Att de föreslagna straffbestämmelserna riskerar att leda till tillämpnings- och avgränsningssvårigheter är också något som flera remissinstanser, exempelvis Malmö tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Sveriges Domare-
82
förbund, tar upp. Det är vidare troligt att flera fall av stölder respektive hälerier som utförts i en serie skulle falla utanför ramen för när sammanläggning kan ske. Av rättssäkerhetsskäl är det inte heller lämpligt att tillämpa mindre precisa kriterier för sammanläggning.
De två bestämmelserna som föreslås i promemorian är utformade för att tillämpas på stöld- respektive häleribrott. Straffbestämmelsen om grov systematisk stöld ska enligt förslaget omfatta ringa stöld, stöld och grov stöld samt försök, förberedelse och stämpling till sådana gärningar i den mån det är kriminaliserat. På motsvarande sätt ska den föreslagna straffbestämmelsen om grovt systematiskt häleri omfatta häleriförseelse, häleri och grovt häleri samt kriminaliserade förstadier till sådana gärningar. Bestämmelserna har således – jämfört med de grova fridskränkningsbrotten och olaga förföljelse – mycket korta brottskataloger och omfattar endast ett brott vardera om än i olika svårhetsgrader. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt med ett sammanslaget brott när så få brott skulle omfattas. Därtill kan det, med hänsyn till straffskalans utformning, ifrågasättas om grova brott verkligen bör ingå. Som Åklagarmyndigheten påpekar kan man dessutom tänka sig situationer där ett relativt litet antal stölder men också ett antal hälerier har begåtts och dessa brott tillsammans ingår i en systematisk brottslighet. Vid sådan ”blandbrottslighet”, som i övrigt uppfyller kravet att var och en av gärningarna har utgjort ett led i ett systematiskt förfarande, riskerar uppdelningen i två straffbestämmelser på sätt som föreslås leda till att systematiken i brottsligheten inte fullt ut beaktas.
Utöver de ovan nämnda betänkligheterna aktualiserar de föreslagna straffbestämmelserna praktiska problem. Medan de gärningar som kan ligga till grund för de grova fridskränkningsbrotten ofta kommer till rättsväsendets kännedom i ett sammanhang i samband med anmälan, är förhållandet vid förmögenhetsbrott såsom stöld många gånger annorlunda. Anmälningarna sker inte sällan fortlöpande av olika målsägande i anslutning till att gärningarna begås och åtal kan då komma att väckas allteftersom. Det kan alltså uppstå situationer där åtal hunnit väckas, och dom kanske meddelas, även för gärningar som hade kunnat ingå i ett senare åtal enligt de föreslagna straffbestämmelserna. Även om en del av dessa situationer sannolikt skulle gå att lösa finns det fortfarande en risk att gärningar i alltför stor utsträckning skulle falla utanför straff- bestämmelsernas tillämpningsområde. En sådan ordning framstår varken som tillfredsställande eller önskvärd.
Sammantaget anser regeringen att de skäl som talar mot att införa straffbestämmelser om grov systematisk stöld och grovt systematiskt häleri väger tyngre än de skäl som talar för. Sådana bestämmelser bör därför inte införas.