äktenskapsresa görs uttryckligen subsidiära till
bestämmelsen om människohandel
Regeringens förslag: Bestämmelserna om äktenskapstvång, barn- äktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa görs uttryckligen subsidiära till bestämmelsen om människohandel. Bestämmelserna om äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskaps- resa ska alltså tillämpas endast om bestämmelsen om människohandel inte är tillämplig.
Utredningens förslag stämmer överens med regeringens med undantag för tillägget att även barnäktenskapsbrottet ska göras subsidiärt till bestämmelsen om människohandel.
Remissinstanserna: Samtliga av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, däribland ECPAT Sverige, Linköpings universitet (Barnafrid – Nationellt kunskapscentrum), Länsstyrelsen i Östergötlands län, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Stockholms tingsrätt, Tjejers rätt i samhället (TRIS) och Åklagarmyndigheten, tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands län efterfrågar ett tydliggörande i fråga om när brottet människohandel kan komma i fråga i stället för äktenskapstvång.
Skälen för regeringens förslag: Som nämns ovan kan utöver bestäm- melserna om äktenskapstvång och vilseledande till äktenskapsresa be- stämmelsen om människohandel (4 kap. 1 a § brottsbalken) bli tillämplig när någon tvingar någon annan att ingå äktenskap. Bestämmelsen om människohandel gäller den som, i annat fall än som avses i bestämmelsen om människorov (4 kap. 1 § brottsbalken), genom olaga tvång, vilseled- ande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verk- samhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Straffet är fängelse i lägst två och högst tio år. Om offret är under 18 år krävs inte att det har använts något otillbörligt medel. För mindre grova fall är straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Den senaste lagändringen avseende bestämmelsen om människohandel trädde i kraft den 1 juli 2018 (prop. 2017/18:123 Det straffrättsliga skyd- det mot människohandel och människoexploatering) och innebar att de s.k. otillbörliga medlen förtydligades, att straffansvar för brott mot en person som är under 18 år ska gälla även vid oaktsamhet i fråga om offrets ålder och att minimistraffet för människohandel, mindre grovt brott, skärptes till fängelse i sex månader. Begreppen olaga tvång och vilseledande i män- niskohandelsbestämmelsen anknyter till hur samma begrepp används i bestämmelsen om olaga tvång (4 kap. 4 § brottsbalken) och i bedrägeri- bestämmelsen (9 kap. 1 § brottsbalken).
Syftet med bestämmelsen om människohandel är att den ska täcka samt- liga de situationer som i de internationella instrumenten mot männi-
53 Prop. 2019/20:131 skohandel avses med tvångsarbete och liknande tvångstjänstgöring, slav-
eri och därmed jämförbara bruk, sedvänjor och träldom. Som exempel kan nämnas företeelser som tvångsäktenskap mot ersättning till annan (s.k. brudköp), situationer där en make eller hans familj eller klan har rätt att överlåta en kvinna till en annan, situationer där en kvinna vid makens död är skyldig att låta sig ”ärvas” och situationer där personer under 18 år levereras av föräldrar eller förmyndare till annan i syfte att personen ska exploateras (Ds 2003:45 Ett heltäckande straffansvar för människohandel, m.m. s. 200). Uttrycket ”nödläge” omfattar sådana tvångstillstånd som anges i bestämmelsens första led men även andra situationer. Gemensamt för dessa är att någon befinner sig i en verkligt svår belägenhet som inte är helt tillfällig eller övergående. Som ett exempel på att en ung person utnyttjas i ett nödläge nämns i förarbetena att en ung person utnyttjas sexuellt och för hushållsarbete inom ramen för ett tvångsäktenskap (prop. 2003/04:111 s. 67 och Ds 2003:45 s. 150 och 151). I bestämmelsen uppställs inget krav på att syftet förverkligas.
Exploateringen av offret inbegriper alltså vissa former av tvångs- äktenskap. Om offret är under 18 år uppställs det som tidigare nämnts inte något krav på att gärningsmannen ska ha använt sig av ett otillbörligt medel. Det innebär att en förälder som exempelvis för ett barn utomlands för att han eller hon ska ingå äktenskap under vissa förutsättningar kan göra sig skyldig till människohandel. Försök, förberedelse, stämpling och underlåtenhet att avslöja människohandel är kriminaliserat. Således kan det vara straffbart som stämpling till människohandel att planera ett tvångsäktenskap.
Bestämmelsen om människohandel är uttryckligen subsidiär till be- stämmelsen om människorov (se 4 kap. 1 § brottsbalken). Bestämmelserna om olaga frihetsberövande och människoexploatering är vidare uttryck- ligen subsidiära till såväl bestämmelsen om människorov som bestäm- melsen om människohandel (se 4 kap. 1 b och 2 §§ brottsbalken). Det finns dock en otydlighet i lagstiftningen gällande de straffrättsliga kon- kurrensfrågorna mellan bestämmelserna om äktenskapstvång och vilse- ledande till äktenskapsresa samt bestämmelsen om människohandel, efter- som de förstnämnda bestämmelserna inte är uttryckligen subsidiära till bestämmelsen om människohandel. Otydligheten riskerar att medföra att polis och åklagare i den praktiska tillämpningen inte ställer sig frågan om det kan röra sig om ett människohandelsbrott och att det därför finns en risk att sådana fall förbises. Det kan i sin tur medföra att de inte använder sig av alla de straffprocessuella tvångsmedel som människohandelsbrottet, med dess strängare straffskala, ger tillgång till. På så sätt hämmas effektiv- iteten i brottsutredningar som rör misstanke om kollektivt genomförda gärningar av aktuellt slag.
Det finns mot denna bakgrund skäl att i lagtexten tydliggöra att män- niskohandelsbrottet har företräde framför äktenskapstvång, föreslaget barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa i de fall rekvi- siten för människohandel är uppfyllda. Bestämmelserna om äktenskaps- tvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa bör alltså, i linje med vad Åklagarmyndigheten förordar, göras uttryckligen subsi- diära till bestämmelsen om människohandel.
Prop. 2019/20:131
54