Utreseförbudet ska regleras i lagen med - Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet

6.3 Utreseförbud

6.3.2 Utreseförbudet ska regleras i lagen med

bestämmelser om vård av unga

Regeringens förslag: Bestämmelserna om utreseförbud ska föras in i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inte någon invändning mot utredningens förslag.

I fråga om bestämmelsernas placering i LVU pekar BRIS ‒ Barnens rätt i samhället på att LVU-lagstiftningen har den fördelen att den medger snabba beslut när det behövs, att den regelmässigt medger omprövning och att barnet i ett tidigt skede kan erbjudas juridiskt biträde. Även Falköpings kommun, Göteborgs kommun, Huddinge kommun, Jämställdhetsmyndig- heten, Kammarrätten i Stockholm, Rädda Barnen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) instämmer i utredningens förslag att bestämmelserna ska placeras i LVU. Förvaltningsrätten i Linköping anser att en viss begreppsförvirring kan uppstå eftersom det redan i lagens namn anges att lagen avser vård av unga, men eftersom det redan har införts bestämmelser om flyttningsförbud i den lagen kan placeringen ändå accepteras. Vidare kan frågor om vård och utreseförbud ofta handläggas gemensamt och då är en samlad reglering att föredra. Ett antal remissinstanser invänder dock mot att bestämmelserna placeras i LVU. Riksdagens ombudsmän anser att LVU bör behålla karaktären av en vårdlag och att bestämmelserna bör

75 Prop. 2019/20:131 föras in i en särskild lag. Akademikerförbundet SSR ifrågasätter placer-

ingen i LVU med tanke på att skäl för vård, eller att barnet tidigare varit i behov av vård enligt LVU, inte ska vara ett krav för ett utreseförbud. Även Statens institutionsstyrelse (SiS) är tveksam till att bestämmelserna placeras i LVU och för fram att det är olyckligt att ytterligare bestäm- melser som inte knyter an till vård med stöd av 2 och 3 §§ LVU förs in i den lagen. Placeringens lämplighet behöver också övervägas utifrån inten- tionerna bakom förslagen i betänkandet Barns och ungas rätt till tvångs- vård – Förslag till ny LVU (SOU 2015:71), bl.a. ett förstärkt barnrätts- perspektiv.

Förvaltningsrätten i Linköping anser att det är viktigt att noggrant analy- sera hur bestämmelserna om utreseförbud förhåller sig till de generella be- stämmelserna i LVU. Det handlar dels om att den unges åsikter och inställ- ning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad (36 § LVU), dels om behövligheten av att kunna besluta om läkarundersökning i ärenden eller mål om utreseförbud (32 § LVU).

Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att bestämmel- serna om utreseförbud ska föras in i LVU och lyfter fram att en tydlig fördel med att placera bestämmelserna i LVU är att förfarandet vid en ansökan om utreseförbud kan vara detsamma som i andra mål enligt LVU och följa den etablerade ansvarsfördelningen mellan socialnämnd och för- valtningsrätt.

Några remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän, SiS och Akademikerförbundet SSR, ställer sig tveksamma till att bestämmelserna ska placeras i LVU. Riksdagens ombudsmän anser att LVU bör behålla karaktären av en vårdlag och att bestämmelserna bör föras in i en särskild lag.

LVU kompletterar SoL och innehåller bestämmelser om tvångsvård och bestämmelser som knyter an till tvångsvård. De föreslagna bestämmelser- na om utreseförbud innefattar inte någon vård av barnet och förutsätter inte heller att det finns någon anknytning till sådan vård. Utreseförbudet syftar enbart till att motverka att den som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige för att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbind- else eller könsstympas. Som redogörs för i avsnitt 6.3.1 föreslår regeringen att ett utreseförbud inte ska vara beroende av om den unge har beretts vård enligt LVU eller inte. Som redogörs för i avsnitt 6.3.3–6.4.2 föreslås vidare att motsvarande bestämmelser som gäller för beslutsfattande och handläggning av vård av unga enligt LVU även ska gälla vid utreseförbud. Regeringen delar utredningens bedömning att bestämmelserna om utreseförbud bör placeras i LVU bl.a. då bestämmelserna föreslås följa den etablerade ansvarsfördelningen mellan socialnämnd och förvaltningsrätt enligt LVU. Som anges ovan i avsnitt 6.3.1 anser regeringen dessutom att i de fall det är aktuellt med utreseförbud kommer förutsättningarna för tvångsvård enligt LVU i många fall vara uppfyllda.

Prop. 2019/20:131

Regeringen gör bedömningen att de föreslagna bestämmelserna om ut- reseförbud inte kommer i konflikt med övriga bestämmelser i LVU. Läkar- undersökning enligt 32 § LVU bör främst aktualiseras i sammanhang då barnet behöver beredas vård enligt LVU. Av 36 § LVU framgår att den unge ska få relevant information och att den unge ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Om den unge inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Den unges åsikter och inställning ska till- mätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad (se prop. 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga s. 37–39). Regeringen anser att bestämmelsen bör vara tillämplig även vid beslut om utreseförbud. Bestämmelsen är en anpassning till artikel 12 i barn- konventionen om barns rätt att komma till tals.

In document Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet (Page 74-76)